Hur är fullblod – kan de jämföras med vinthundar? (Halvseriös tråd.)

[Nytant]

Mitt återvändande till hästeriet har pausats innan det knappt hunnit börja pga. misstanke om allergisk astma. Medan jag väntar på återkoppling från läkare är det enda jag kan göra att återigen vältra mig i drömmar om ett framtida hästliv.

En sådan dröm har alltid varit att skola om ett fullblod (xx) till fälttävlanshäst. Men! Man hör ju ofta att fullblod inte passar alla, och att de är speciella, med mera. Jag har ingen erfarenhet av fullblod, det närmsta jag kommer är nog en liten Trakehner-dam jag var medryttare på ett tag. Däremot har jag gedigen erfarenhet av vinthundar och undrar om det kanske gömmer sig några s.k. transferrable skills där. Mina hundar har t.ex. lärt mig att scanna av omgivningen snabbare än de och att alltid vara beredd på en eventuell rivstart powered by två rejäla känguruben.

Ja, detta är en tramsig tråd, helt ovetenskaplig, full av generaliseringar. Hoppa in och spekulera vilt med mig, dela med er av fullblodserfarenheter och berätta vem fullblod absolut inte är rätt för! Och om fullbloden inte är som vinthundar, vilken hundras kan man då jämföra dem med? Egen vinthundserfarenhet ej ett krav.

(Moderator flytta gärna tråden om den inte passar här.)

 

[Nepenthe]

Min erfarenhet är att de kräver en jävla massa mat och att fodret inte direkt blir billigare

 

[Cavallo]

Jag började rida engelska fullblod privat jämsides med att jag gick på ridskola som barn/ungdom, de fullblod jag red var också unghästar direkt från banan så det var nog inte bara att de var just fullblod men 3-åriga hästar, jag upplevde dem som inget direkt annorlunda i stallet, olika hästar har olika personligheter, men gemensamt att de ofta var trippiga och nerviga att sitta uppepå, mycket rörelse under sig, men väldigt roliga att rida, upplevde några skenturer och ett par avkastningar, men de skolades om fint till både dressyr och hoppning.

På den tiden hade vi inga fullblod på ridskolan, nu däremot den ridskolan jag rider på i vuxen ålder har både fullblod och några fullblodskorsningar och också unghästar, därmed skulle det för mig idag inte vara den kontrasten och anpassningen i hantering och ridstil mellan fullbloden från banan och ridskolehästarna jag red på som barn.

 

[Blyger]

Jag säger alltid att Akhal tekén är hästvärldens greyhounds. Tror det stämmer rätt bra (även om jag inte är någon expert på skillnaden mellan vinthundar).
Fullblod är generellt lite enklare, är min erfarenhet från galoppörer.

Edit; en (iaf) av fullblodets stamfäder var AT.

 

[Nytant]

Min erfarenhet är att de kräver en jävla massa mat och att fodret inte direkt blir billigare

Har de högre ämnesomsättning än andra hästar? Kanske får börja se mig om efter ett extraknäck

 

[Nytant]

Jag började rida engelska fullblod privat jämsides med att jag gick på ridskola som barn/ungdom, de fullblod jag red var också unghästar direkt från banan så det var nog inte bara att de var just fullblod men 3-åriga hästar, jag upplevde dem som inget direkt annorlunda i stallet, olika hästar har olika personligheter, men gemensamt att de ofta var trippiga och nerviga att sitta uppepå, mycket rörelse under sig, men väldigt roliga att rida, upplevde några skenturer och ett par avkastningar, men de skolades om fint till både dressyr och hoppning.

På den tiden hade vi inga fullblod på ridskolan, nu däremot den ridskolan jag rider på i vuxen ålder har både fullblod och några fullblodskorsningar och också unghästar, därmed skulle det för mig idag inte vara den kontrasten och anpassningen i hantering och ridstil mellan fullbloden från banan och ridskolehästarna jag red på som barn.

Det där låter ju ganska bra, på det hela taget! Inte skenturerna och avkastningarna kanske, men sånt hände ju under ponnytiden också

 

[Nytant]

Jag säger alltid att Akhal tekén är hästvärldens greyhounds. Tror det stämmer rätt bra (även om jag inte är någon expert på skillnaden mellan vinthundar).
Fullblod är generellt lite enklare, är min erfarenhet från galoppörer.

Edit; en (iaf) av fullblodets stamfäder var AT.

Åh ja Akhal Tekén är en spännande ras! Får lite samma vibe av dem som vinthundsrasen Azawakh.

Menar du att engelska fullblod är enklare än AT, eller än andra hästar generellt? Och enklare på vilket sätt?

 

[Blyger]

Åh ja Akhal Tekén är en spännande ras! Får lite samma vibe av dem som vinthundsrasen Azawakh.

Menar du att engelska fullblod är enklare än AT, eller än andra hästar generellt? Och enklare på vilket sätt?

Att fullblodet är enklare än en teké, men svårare än halvblod?

Svår i det här fallet är nog åt det reaktiva hållet, men med brasklappen att jag inte pysslat med halvblod på länge.

Tekén har mycket högre integritet än fullbloden, är min upplevelse, och det stämmer väl bra på beskrivning av vinthundar också?

 

[Cavallo]

Det där låter ju ganska bra, på det hela taget! Inte skenturerna och avkastningarna kanske, men sånt hände ju under ponnytiden också

Ja alltså det var ju inte direkt det säkerhetstänk man skulle ha idag, att släppa iväg två 11-åriga barnrumpor som jag och min kompis var när vi började med fullbloden, ut och rida själva. Våra föräldrar var inte involverade alls utan vi arrangerade det här själva! Vi ägde inte ens säkerhetsvästar eller nåt. Men kul hade vi, man tyckte ju om fart Och vi red ju för tränare också, att rida fullblod/unghästar utvecklade min ridning väldigt mycket!

 

[Nytant]

Att fullblodet är enklare än en teké, men svårare än halvblod?

Svår i det här fallet är nog åt det reaktiva hållet, men med brasklappen att jag inte pysslat med halvblod på länge.

Tekén har mycket högre integritet än fullbloden, är min upplevelse, och det stämmer väl bra på beskrivning av vinthundar också?

Förstår hur du menar! Och då kan jag tänka mig att reaktivitet är den typen av "svår" som rätt människa tycker är ganska lätt att leva med.

Ja! Framför allt Salukin skulle jag påstå, den persiska vinthunden. Lustigt nog nu när jag googlade lite AT efter ditt inlägg så såg jag att det är något väldigt Saluki-aktigt med på målningen av Byerley Turk på Wikipedia. Edit: Nörden i mig måste tillägga att många Whippets inte har någon integritet alls enligt min erfarenhet, och förväntar sig att ingen annan har det heller )

 

[Nytant]

Ja alltså det var ju inte direkt det säkerhetstänk man skulle ha idag, att släppa iväg två 11-åriga barnrumpor som jag och min kompis var när vi började med fullbloden, ut och rida själva. Våra föräldrar var inte involverade alls utan vi arrangerade det här själva! Vi ägde inte ens säkerhetsvästar eller nåt. Men kul hade vi, man tyckte ju om fart Och vi red ju för tränare också, att rida fullblod/unghästar utvecklade min ridning väldigt mycket!

Nej visst är det helt galet att inse såhär i efterhand Inte bara allt man själv gav sig in på som barn, utan också vad i helsike vissa vuxna runtomkring en tänkte med!

Tyckte du nånsin att det trippiga-nerviga var svårt att hantera eller läskigt? Eller var hästarna generellt kontaktbara ändå?

 

[Görel]

Fullblod är snabba i både tanke och handling. En del tycker de är lömska eller stirriga, att de bara gör saker, för de hinner inte uppfatta hästens signaler.
De är också svårfödda, de behöver typ dubbelt så mycket protein som foderstatsprogrammen säger.

De är lättlärda, vakna, uthålliga, oerhört roliga hästar. Jag älskar att man inte behöver traggla saker med dem, att de är så intelligenta och bara förstår saker.

Träningsred fullblod på Täby galopp på 80-talet, det är bland det roligaste jag gjort!

 

[nullo-modo]

Jag tycker fullblod avspeglar sin ägare mer än halvbloden, en nervös ägare ger mer nervös häst och en lugnare ägare ger en lugnare häst.

Tycker även att fullblod är mer kontakt bara när dom blir rädda och sedan släpper rädslan och även pyser ut spänningar medan jag tycker halvblod inte är lika kontaktbar när dom blir räddad och även bygger upp spänningar mer och mer tills det rinner över och exploderar.
Ett typiskt exempel tycker jag även är när något är läskigt i ridhuset och du kommit förbi så tycker jag att fullblod oftare har kommit över det medan halvblod tvekar att passera det läskiga ett gäng varv till.

 

[Calmiche]

När jag gick på ridskola för ett antal år sedan fick vi in ett fullblod, unghäst runt 4 har jag för mig han var. Red honom aldrig men hanterade honom mycket. Då var jag glad över att slippa rida honom men nu som vuxen skulle jag gärna testa honom.

Reaktiv, gillade inte att gå efter någon annan och tyckte allt skulle gå fort. Väldigt snäll och försökte aldrig sticka, han ansåg bara att hinner man inte med i hans takt får man väl gå efter honom Totalt orädd, skuttade runt lite ibland för att spana in nåt konstigt. Blandade åsikter bland de som fick rida honom, många tyckte han var svår men de som hittade knapparna gick han fantastiskt fint med.

 

[Cavallo]

Nej visst är det helt galet att inse såhär i efterhand Inte bara allt man själv gav sig in på som barn, utan också vad i helsike vissa vuxna runtomkring en tänkte med!

Tyckte du nånsin att det trippiga-nerviga var svårt att hantera eller läskigt? Eller var hästarna generellt kontaktbara ändå?

Jag kommer ihåg dem som kontaktbara och rörliga, inte sånna som frös fast och inte kunde nås, men det fanns väl nån instans när det tog till efter midnatt att komma över en bäck för att komma hem igen Jag var väldigt orädd som ryttare som barn, sån där ponnyracerförare på omhoppningar och var aldrig rädd för något med fullbloden, inklusive skenande häst eller avslängning, sån är jag inte längre så det finns situationer som inte var läskiga för mig då med ungdomens avsaknad av konsekvenstänk och tron att man är helt odödlig, som jag inte skulle vara bekväm med nu. Självbevarelsedriften har infunnit sig. Med det sagt tycker jag inte det finns någon anledning att vara rädd för fullblod (eller för den delen tro att man skulle älska vilket fullblod som helst), mer att man måste ju provrida och välja rätt individ av häst, det är så mycket viktigare än en specifik ras. Fullbloden på ridskolan är inte trippiga eller märkbart nerviga alls, men gillar när det går undan. Tycker folk kan bli lite låsta i hur en ras "är". Samma med hundar för den delen, jag har fått kommentarer när jag lekt apport med en brukshund som nån tyckt att det går ju inte, för den rasen är inte avlad för hämta föremål?? Liksom vaddå, jag har då aldrig träffat en hund man inte kunde leka apport med oavsett ras... alla katter jag haft har också lekt apport, detta beror ju mer på ägare än ras.

 

[Blyger]

Tycker även att fullblod är mer kontakt bara när dom blir rädda och sedan släpper rädslan och även pyser ut spänningar medan jag tycker halvblod inte är lika kontaktbar när dom blir räddad och även bygger upp spänningar mer och mer tills det rinner över och exploderar.
Ett typiskt exempel tycker jag även är när något är läskigt i ridhuset och du kommit förbi så tycker jag att fullblod oftare har kommit över det medan halvblod tvekar att passera det läskiga ett gäng varv till.

Exakt det här! Min teké smäller ibland och det smäller fort (om han blir rädd tex), sen kan jag skritta med långa tyglar igen strax efter utan kvarvarande spänning.

 

[EZMK]

Fullblod är superhärliga! Skulle säga att de kräver att man på mark och rygg använder lite lågaffektivt bemötande från en trygg person. Som andra nämnt innan så upplevs de som reaktiva men att det pyser ur dem väldigt snabbt. Och de är så otroligt lättlärda och känsliga, det kändes som att jag behövde bara tänka vad jag skulle göra så gjorde min förra det.

Att skola om en från banan i kondition är som en liten avprogrammering som inte alla borde ge sig in på. Om jag skulle ta tag i tyglarna och sätta mig ner i sadeln på en sådan häst så vill de springa ännu snabbare. Därför är det också bättre att ta hjälp av tränare, hovslagare etc som har erfarenhet av dem för annars blir det lätt en soppa av det hela. När vi haft med ryttare som är vana ryttare men aldrig ridit fullblod så blir det gärna att de småhåller omedvetet vilket gör att det blir en jäkla massa trippande och svårigheter att hålla avstånd.

 

[Badger]

Mitt återvändande till hästeriet har pausats innan det knappt hunnit börja pga. misstanke om allergisk astma. Medan jag väntar på återkoppling från läkare är det enda jag kan göra att återigen vältra mig i drömmar om ett framtida hästliv.

En sådan dröm har alltid varit att skola om ett fullblod (xx) till fälttävlanshäst. Men! Man hör ju ofta att fullblod inte passar alla, och att de är speciella, med mera. Jag har ingen erfarenhet av fullblod, det närmsta jag kommer är nog en liten Trakehner-dam jag var medryttare på ett tag. Däremot har jag gedigen erfarenhet av vinthundar och undrar om det kanske gömmer sig några s.k. transferrable skills där. Mina hundar har t.ex. lärt mig att scanna av omgivningen snabbare än de och att alltid vara beredd på en eventuell rivstart powered by två rejäla känguruben.

Ja, detta är en tramsig tråd, helt ovetenskaplig, full av generaliseringar. Hoppa in och spekulera vilt med mig, dela med er av fullblodserfarenheter och berätta vem fullblod absolut inte är rätt för! Och om fullbloden inte är som vinthundar, vilken hundras kan man då jämföra dem med? Egen vinthundserfarenhet ej ett krav.

(Moderator flytta gärna tråden om den inte passar här.)

Släkten hade Saluki när jag var liten, jag har ridit fullblod nu och då, hela och blandningar.

Tycker inte det är lika samma. Vinthundar uppfattar jag som extremt lugna inomhus och lätt reserverade men vänliga mot främlingar. Med lätt span på kaniner utomhus (men inte värre än en spaniel).

Fullblod har jag uppfattat som vänliga och lugna inomhus, men med ett öra koll på dig. Inte speciellt reserverade mot främlingar. Och väldigt uppmärksamma utomhus. Dvs håller koll, kanske ivriga steg med energi, enstaka småjogg, flyttar lite i sidled ibland. Men oerhört stabila i plötsliga skrämselsituationer. Frysa och stirra, lätt studs åt sidan, titta och blåsa, småjogga, har suttit på fullblod som fått oväntat expresståg rakt förbi i ändan, på skogsstig vi undersökte, vi blev båda livrädda, hon frågade bara om det var läge att fly för livet, när jag efter övervägande av färdvägen sa nope, så fnös hon bara och skakade hela hon.

Min fördom om halvblod är att de ploddar på helt lugnt, halvsover kanske lite, så ser de en ko och flyr för livet innan du ens hunnit reagera. (fullblodet skulle sagt, hallå! en ko! där! hjälp! först)

 

[Badger]

Fullblod är superhärliga! Skulle säga att de kräver att man på mark och rygg använder lite lågaffektivt bemötande från en trygg person. Som andra nämnt innan så upplevs de som reaktiva men att det pyser ur dem väldigt snabbt. Och de är så otroligt lättlärda och känsliga, det kändes som att jag behövde bara tänka vad jag skulle göra så gjorde min förra det.

Att skola om en från banan i kondition är som en liten avprogrammering som inte alla borde ge sig in på. Om jag skulle ta tag i tyglarna och sätta mig ner i sadeln på en sådan häst så vill de springa ännu snabbare. Därför är det också bättre att ta hjälp av tränare, hovslagare etc som har erfarenhet av dem för annars blir det lätt en soppa av det hela. När vi haft med ryttare som är vana ryttare men aldrig ridit fullblod så blir det gärna att de småhåller omedvetet vilket gör att det blir en jäkla massa trippande och svårigheter att hålla avstånd.

Åh håller med om lågaffektivt, ingen vits att tjafsa. Och låtsas som det regnar, dvs släppa ut lite tygel. Om läget är att stå och stirra och blåsa på ett rådjur som står och stirrar på er så har jag gjort det (med en lätt fråga, är du klar nu? då och då).

kn(åh och i den mån det är någon skillnad på fullblod och galoppörer så var det galoppörer i träning jag red ut på ibland som tonåring och criollo engelsk fullblods korsning som medishäst senare.)

 

[Roheryn]

Min erfarenhet är att de kräver en jävla massa mat och att fodret inte direkt blir billigare

OT, men känns i nuläget bättre än vanligt att ha islandshästar. Min valack får 5,5 kg hö per dag plus ett par nävar lågenergi kraftfoder och är aningen rund, kan tänka mig att ett fullblod lätt glufsar i sig dubbla hömängden och kanske 5-10 gånger så mycket kraftfoder (min får kankse 200g - känner att 2 kg, alltså 10 ggr så mycket, inte är orimligt för ett fullblod?)