Hur äter ni lunch på ert jobb?

Nej jag är ganska säker på exakt vilka av mina kollegor som kan vara rätt person och jag är inte en av dem :)

Och på mitt jobb hade ju inte heller de där två knäckemackorna med sallad och en kopp knorrsoppa varit något konstigt utan antagligen ett tecken på att hen tänkte äta en burk bananpannkakor klockan tre.

Och för många vore det helt otänkbart att äta bananpannkakor utöver mackorna, vilket gör det vanskligt att tvärsäkert uttala att ett par knäckemackor är lagom som lunch. Det beror på.
 
Jag fattar att folk oroar sig och vill lägga sig i andras ätande. Men ärligt talat så har det faktiskt lett till att jag fått ätstörda beteenden och ångest kring mat snarare än att det hjälpt mig något.
Jag gillar naturligtvis för att jag instämmer och har samma erfarenhet, inte för att det var ett positivt uttalande. :heart Att folk påpekar, pikar och på andra sätt lägger sig runt ens matrutiner i ökar bara eventuell ångest.
 
Som jag läst så har TS problem med alla utom en i gruppen, även om det är en som verkar mer ihärdig än övriga. Jag får alltså inte intrycket av att det är en sån person som du avser, en som sticker nålar runt sig mot alla som kommer o vägen. (Personen ifråga har dock betett sig olämpligt oavsett).
Jag får väl snarare intrycket om att det är en viss kultur på arbetsplatsen som gör att de tycker det är ok att nåla och en kanske leder i det. Det verkar sannolikare än att en persons lunch som varit likadan i flera år genererar sådant intresse. På mitt jobb pratar vi om mat mer än många i tråden kanske finner bekvämt och folk äter ganska udda saker som kan kommenteras någon enstaka gång. Men om någon eller några ihärdigt skulle kommentera någon annans mat skulle jag nog uppfatta det som ett problem som ligger hos den som kritiserar.
 
Och för många vore det helt otänkbart att äta bananpannkakor utöver mackorna, vilket gör det vanskligt att tvärsäkert uttala att ett par knäckemackor är lagom som lunch. Det beror på.
Vanskligt vet jag inte, jag är ju inte på mitt jobb för att se till att mina kollegor äter rätt typ av lunch. Min diskussion är utifrån just premisserna i ts. Lunchrum på jobbet.

Men nu har jag förstått att även du tycker att kollegorna gör fel och bara oroar dig över att någon som läser tråden ska tro att en viss typ av lunch är acceptabel. Så det är bäst att jag skriver här att mina kommentarer som sagt baserar sig på att man ser ett mål av upp till fem möjliga mål och det inte känns relevant att kritisera en persons matintag baserat på en enda måltid av fem möjliga utan att ha mer information.
 
Senast ändrad:
Jag får väl snarare intrycket om att det är en viss kultur på arbetsplatsen som gör att de tycker det är ok att nåla och en kanske leder i det. Det verkar sannolikare än att en persons lunch som varit likadan i flera år genererar sådant intresse. På mitt jobb pratar vi om mat mer än många i tråden kanske finner bekvämt och folk äter ganska udda saker som kan kommenteras någon enstaka gång. Men om någon eller några ihärdigt skulle kommentera någon annans mat skulle jag nog uppfatta det som ett problem som ligger hos den som kritiserar.

Jag tolkade det också som en dålig kultur först och tyckte att det nog var bäst att byta arbetsplats, men då TS menar att kollegorna är vettiga och inte gränslösa/pikande/taskig kultur i övrigt så verkar det enbart vara just maten som väcker deras tankar. Även om det som sagt inte hjälper, det sätt de agerar på, så ger det mig ändå mer tron att det är av omtanke mer än av elakhet.

Men om TS kan äta mer till lunch om det sker enskilt så är det i situationen kanske den bästa lösningen, så kan hon stanna på ett jobb hon trivs med och kollegorna kan sluta tänka på det och istället ägna sig åt det kollegiala utbytet istället för att agera mamma.
 
Jag tolkade det också som en dålig kultur först och tyckte att det nog var bäst att byta arbetsplats, men då TS menar att kollegorna är vettiga och inte gränslösa/pikande/taskig kultur i övrigt så verkar det enbart vara just maten som väcker deras tankar. Även om det som sagt inte hjälper, det sätt de agerar på, så ger det mig ändå mer tron att det är av omtanke mer än av elakhet.

Men om TS kan äta mer till lunch om det sker enskilt så är det i situationen kanske den bästa lösningen, så kan hon stanna på ett jobb hon trivs med och kollegorna kan sluta tänka på det och istället ägna sig åt det kollegiala utbytet istället för att agera mamma.
Jag kommer väl inte direkt äta mer till lunch för att jag sitter själv, men jag kommer ha en betydligt lugnare tillvaro medan jag äter än just som du säger, ha dem hängande över mig som en gnatig morsa. Jag är ju liksom nöjd med omfattningen på det jag äter, det är de som har problem med det.
 
Och för många vore det helt otänkbart att äta bananpannkakor utöver mackorna, vilket gör det vanskligt att tvärsäkert uttala att ett par knäckemackor är lagom som lunch. Det beror på.
Jag äter för det mesta inte lunch alls och skulle bli skapligt irriterad om någon tog sig rätten att gnata på mig angående hur/när eller vad jag äter.

Och nej, jag har inga issues kring mat.
 
Jag kommer väl inte direkt äta mer till lunch för att jag sitter själv, men jag kommer ha en betydligt lugnare tillvaro medan jag äter än just som du säger, ha dem hängande över mig som en gnatig morsa. Jag är ju liksom nöjd med omfattningen på det jag äter, det är de som har problem med det.

Jag tyckte du beskrev ditt problem som att du tycker att det är jobbigt att äta tillsammans med andra, men att du annars äter mer. Då låter det mer som att du har problem med att äta över huvud taget. Men jag får hoppas att du äter mer resten av dygnet då, när du inte är på jobbet.
 
Jag äter för det mesta inte lunch alls och skulle bli skapligt irriterad om någon tog sig rätten att gnata på mig angående hur/när eller vad jag äter.

Och nej, jag har inga issues kring mat.

Självklart finns det folk som äter sina större måltider än vid just lunchtid, så det är jag inte förvånad över. Själv har jag IBS och äter därför hellre mer sällan och mer vid måltiderna, än det klassiska 3 mål + 2-3 mellanmål. Det får man ju göra vad som passar ens kropp, det viktiga är att man under ett dygn får i sig den totala energi och näring ens kropp behöver och på ett sätt som kroppen kan ta till sig det på.
 
Jag börjar inse att hur mycket jag än stretar emot, så kommer jag bli tvungen att gå tillbaka och tillbringa så pass mycket tid på kontoret att jag måste äta lunch där. Och jag har sån ångest att jag mår illa. Jag vill börja med att jag vet att mitt beteende inte är normalt och att jag undanber mig kommentarer om att det bara är att skärpa sig eller att kollegorna inte menar något illa, för jag kan inte skärpa mig och jag upplever det här som ett så stort problem att jag inte har kunnat sova efter att beskedet kom att restriktionerna släpps.

Jag har alltid haft ett infekterat förhållande till mat. Särskilt mat som ska ätas i grupp, och då framför allt i icke-självvalda grupper som i skolan eller på arbetsplatser. Lågstadiet var ett enda långt helvete med en lärare som hängde över mig i skolmatsalen och tvingade mig att äta tills jag kräktes upp maten i tallriken och tvingade mina klasskamrater att sitta kvar vid bordet tills jag hade ätit upp. Jag har efter årskurs fyra inte ätit skolmat en enda gång. När jag började gymnasiet gjorde jag ett försök att just "skärpa till mig" och skulle tvinga mig själv att äta i matsalen och börja om på nytt, men det gick inte.

Jag har efter det gått först campusbaserad utbildning som nästan uteslutande var förlagd till halvdagar (ingen lunch där), sen utbildning helt på distans och efter det ett halvtidsjobb där jag började först klockan 12 om dagarna, så då hann jag äta hemma innan jobbet. När jag växte upp åt vi inte varm mat hemma mitt på dagen. Det gjorde inga av mina kompisar heller, så det var verkligen inget konstigt här där vi växte upp. Jag har haft ytterligare ett jobb här hemma på min lilla ort, men det var ett litet, familjärt företag med bara tre anställda och de hade ungefär samma matvanor som vi hade hemma, så jag stack inte ut där på något sätt och det var aldrig någon som sa något. Där fungerade det bra att äta tillsammans.

Sen började jag på mitt nuvarande jobb försommaren 2018, och satt därmed nästan två år på kontoret innan pandemin bröt ut, har efter det suttit hemma på heltid. På mitt jobb har det varit en väldigt stark kultur med att alla ska gå ner i lunchrummet och äta medhavd lunch. De (få) som brutit mot detta har i princip stämplats som asociala och udda figurer. Jag har hela tiden tyckt att det är jättejobbigt med lunchrummet för att det påminner alldeles för mycket om skolmatsalen, det är högljutt och stimmigt och det blandas en massa lukter från allas olika mat som ger mig kväljningar. Till råga på eländet har mina arbetskamrater noll spärrar och har varje dag kommenterat varför jag inte äter varm mat, om jag verkligen blir mätt på det jag äter, att jag måste skärpa mig och kan till och med sitta och typ peta i min mat för att den tydligen är så extremt fascinerade. Men efter att ha haft en respit från helvetet i ett och ett halvt år är jag ännu mer ovillig att gå ner dit igen. Både jag och en annan kollega har sagt ifrån att de ska sluta, men ingenting händer.

Jag har försökt prata med min chef om det här, men jag tror faktiskt inte han förstår allvaret. Han verkar tro att jag skämtar eller i alla fall överdriver ganska rejält. Eftersom jag är så känslig med mat är det inte riktigt heller ett alternativ att gå ut och äta lunch ute, det blir dessutom ganska dyrt. Det enda jag kan tänka mig som kan funka är att inte gå ner i lunchrummet alls, utan sitta kvar på rummet och äta, men då kommer jag ofelbart hamna i konstiga hörnet, så det känns som att det blir fel hur jag än gör. Vad jag än hittar på kommer jag stämplas som knäpp i omgivningens ögon.

Så hur gör ni? Jag kan ju inte vara den enda som tycker att ett stimmigt lunchrum med 250 anställda a la skolmatsalen från högstadiet är en inte fullt så trevlig plats att befinna sig på? Vad är kulturen på er arbetsplats? Det kommer förhoppningsvis handla om max två dagar i veckan p.g.a. en fortsatt möjlighet att jobba hemifrån på halvtid.
Förr åt jag mycket yoghurt för de var för mycket stimm på luncherna då vi var 8 st. Jag fick aldrig någon ro till att äta.

Sen nu när vi blev färre 3 st som äter så beställde chefen middagar av en gammal kock. Men den maten blev tråkig till slut och ärtor till allt. (Vet inte hur många kilo ärtor jag har kastat, äter inga findus ärtor då jag blev tvingad dom liten att äta de)

Nu tar vi med egen mat , men jag har alltid med mig lite varm mat, tillräckligt för att de ska räcka tills man kommer hem

Visst det är stoj och stimm än men inte på samma sätt, ibland får jag äta själv då killarna ligger efter i arbetet. De kan vara skönt ibland . Men annars så har jag sällskap av dom
 
Det är just normaliseringen i tråden jag reagerar på också. Jag försvarar verkligen inte kollegornas sätt att bemöta TS i hennes specifika fall, vilket jag också skrivit flera gånger. Men att så många i tråden helt oreflekterat normaliserar allt matintag, utan att ha en aning om vad det består av eller ha vetskap om helheten, fick mig att reagera. Främst generellt avsett då. Om TS äter ordentligt vid andra tider så är ju det fine, men många som äter den där knäckerutan eller kvargburken gör inte det, så det går inte att ge ett uttalat statement att en macka är en fullgod lunch. Det kan vara okej att inta som föda vid 12, beroende på hur man fyller på med energi och näring resten av dygnet. Men det kan lika gärna vara på tok för lite. Det beror på.

Och varfor ska en random person pa jobbet ens bry sig i vad en kollega ater till lunch och ens ifragasatta om personen ater ordentligt pa andra tider?
Och vadda normaliserar allt matintag? Hon ar normalviktig och jag skulle helt klart bara ta for givet att hon gillar hart brod. Jag har sa svart att ens forsta hela den har discussionen dar vissa tycker att sjalvklart ska arbetskamrater kommentera pa maten. Jag maste saga att TS har gatt igenom hela traden med en mycket stor portion talamod ... jag skulle ha statt i ett horn och :banghead:
 
Jag tyckte du beskrev ditt problem som att du tycker att det är jobbigt att äta tillsammans med andra, men att du annars äter mer. Då låter det mer som att du har problem med att äta över huvud taget. Men jag får hoppas att du äter mer resten av dygnet då, när du inte är på jobbet.
Jag äter självklart mer till middag och det har jag skrivit ungefär fem tusen gånger i tråden. Jag äter dessutom frukost, vilket långt ifrån alla gör. Fattar inte hur det kan vara så extremt provocerande att jag 1) inte gillar att äta två lagade mål mat om dagen, 2) då föredrar att äta det målet tillsammans med min familj och inte med några kollegor och 3) att jag mår dåligt av en miljö där folk skriker, det luktar illa och folk pratar om små människors kroppsvätskor konstant?
 
Jag äter självklart mer till middag och det har jag skrivit ungefär fem tusen gånger i tråden. Jag äter dessutom frukost, vilket långt ifrån alla gör. Fattar inte hur det kan vara så extremt provocerande att jag 1) inte gillar att äta två lagade mål mat om dagen, 2) då föredrar att äta det målet tillsammans med min familj och inte med några kollegor och 3) att jag mår dåligt av en miljö där folk skriker, det luktar illa och folk pratar om små människors kroppsvätskor konstant?

Bra att du äter ordentligt vid andra tider, de inläggen har jag missat tidigare i tråden. Det har varit mer fokus på vad du inte äter och varför du menar att det är rimligt att inte äta, så då har det varit svårt att förstå hur du äter i övrigt.
 
Och varfor ska en random person pa jobbet ens bry sig i vad en kollega ater till lunch och ens ifragasatta om personen ater ordentligt pa andra tider?
Och vadda normaliserar allt matintag? Hon ar normalviktig och jag skulle helt klart bara ta for givet att hon gillar hart brod. Jag har sa svart att ens forsta hela den har discussionen dar vissa tycker att sjalvklart ska arbetskamrater kommentera pa maten. Jag maste saga att TS har gatt igenom hela traden med en mycket stor portion talamod ... jag skulle ha statt i ett horn och :banghead:

Vet inte ens vad jag ska svara på detta...du har läst in en massa egna hittepå verkar det som om du menar detta till mig. (Och det är synd att slå huvudet i väggen över feltolkning.)
 
Bra att du äter ordentligt vid andra tider, de inläggen har jag missat tidigare i tråden. Det har varit mer fokus på vad du inte äter och varför du menar att det är rimligt att inte äta, så då har det varit svårt att förstå hur du äter i övrigt.
Jag har inte skrivit nånstans att jag dömer hur andra äter. Om andra användare har skrivit inlägg som svar i tråden och jämfört maträtter med varandra får det stå för dem, men jag har aldrig påstått att andra ska äta som jag. Jag vill bara få vara ifred och slippa bli påhoppad en halvtimme fem dagar i veckan, det tycker jag inte är för mycket begärt faktiskt? Att vuxna människor ska kunna bete sig och inte attackera andra?
 
Jag har inte skrivit nånstans att jag dömer hur andra äter. Om andra användare har skrivit inlägg som svar i tråden och jämfört maträtter med varandra får det stå för dem, men jag har aldrig påstått att andra ska äta som jag. Jag vill bara få vara ifred och slippa bli påhoppad en halvtimme fem dagar i veckan, det tycker jag inte är för mycket begärt faktiskt? Att vuxna människor ska kunna bete sig och inte attackera andra?

Nej du har inte skrivit att andra ska äta som du, så menade jag inte. Jag menade att eftersom det varit så mycket skrivet om varför du inte vill äta i lunchrummet och så lite om ATT du faktiskt äter normalmycket under resten av dagen, så har det varit svårt att uppfatta om du äter mer ordentligt i övrigt eller om det är lika lite då.

Jag har aldrig skrivit ATT du äter dåligt, för lite, för lite varmt eller tillagad mat. Jag har skrivit att jag inte vet, eftersom jag inte kunnat utläsa det. Jag har inte att göra med hur mycket du äter, så du har ingen skyldighet att redovisa det för mig heller. Jag bara förklarar varför jag inte ser det som otänkbart att din omgivning som träffar dig nästan varje dag känner oro. Om jag träffade dig på riktigt kanske jag skulle inse att oron är obefogad, men nu har jag bara det du skriver att gå på och jag har säkert missat något inlägg också.

Självklart ska man inte behöva känna sig påhoppad på jobbet.
 
Nej du har inte skrivit att andra ska äta som du, så menade jag inte. Jag menade att eftersom det varit så mycket skrivet om varför du inte vill äta i lunchrummet och så lite om ATT du faktiskt äter normalmycket under resten av dagen, så har det varit svårt att uppfatta om du äter mer ordentligt i övrigt eller om det är lika lite då.

Jag har aldrig skrivit ATT du äter dåligt, för lite, för lite varmt eller tillagad mat. Jag har skrivit att jag inte vet, eftersom jag inte kunnat utläsa det. Jag har inte att göra med hur mycket du äter, så du har ingen skyldighet att redovisa det för mig heller. Jag bara förklarar varför jag inte ser det som otänkbart att din omgivning som träffar dig nästan varje dag känner oro. Om jag träffade dig på riktigt kanske jag skulle inse att oron är obefogad, men nu har jag bara det du skriver att gå på och jag har säkert missat något inlägg också.

Självklart ska man inte behöva känna sig påhoppad på jobbet.

Jag tycker att det är oväsentligt i det här fallet vad TS äter resten av dygnet. Metoden TS kollegor använder sig av är oacceptabel. Att konstant hacka på och tjata på en och samma person på lunchen varje dag i två års tid är helt oacceptabelt. Är någon orolig så ta det med TS en gång i ett mer privat sammanhang eller med chefen så får chefen ta det. I övrigt är det en arbetsplats och inte ett nära kompisgäng.
 
Jag tycker att det är oväsentligt i det här fallet vad TS äter resten av dygnet. Metoden TS kollegor använder sig av är oacceptabel. Att konstant hacka på och tjata på en och samma person på lunchen varje dag i två års tid är helt oacceptabelt. Är någon orolig så ta det med TS en gång i ett mer privat sammanhang eller med chefen så får chefen ta det. I övrigt är det en arbetsplats och inte ett nära kompisgäng.
Tack! Och jag kan garantera att chefen hade tagit upp det med mig, i ett mer privat sammanhang, om han hade varit orolig på riktigt. Det är ingen som är orolig på riktigt.

Att de här personerna är jobbiga är dessutom, som jag skrivit så många gånger också i tråden, bara en del av varför jag upplever lunchrummet som jobbigt och varför jag inte har något gemensamt med mina kollegor.
 
Jag tycker att det är oväsentligt i det här fallet vad TS äter resten av dygnet. Metoden TS kollegor använder sig av är oacceptabel. Att konstant hacka på och tjata på en och samma person på lunchen varje dag i två års tid är helt oacceptabelt. Är någon orolig så ta det med TS en gång i ett mer privat sammanhang eller med chefen så får chefen ta det. I övrigt är det en arbetsplats och inte ett nära kompisgäng.

Oacceptabelt kommenterande har jag redan svarat på.

Om det är oväsentligt vad man äter i övrigt på en dag är min undring om svaren i tråden hade sett likadana ut om trådstarten hade sett ut såhär istället:

"Jag vill inte gå upp i vikt och brukar därför bara ta ett glas vatten och ett äpple till lunch. Mina kollegor tycker att jag inte behöver gå ner, men det tycker jag inte att de har med att göra. Jag bestämmer själv hur jag ser ut, jag gillar inte att vara tjock och jag känner mig tjock. Skulle det kunna vara en lösning att jag håller mig på mitt rum under lunchen för att slippa att andra ser vad jag äter? Vad tycker ni?"

Skulle svaren se likdadana ut då? Att alla äter vad de vill och det ska ingen annan bry sig om? Inte på jobbet och inte på Buke? Detta var ett tillspetsat exempel, men jag håller inte med om att man alltid ska svara i linje med det som är önskat av frågeställaren. I trådens riktiga exempel har TS fått gott om bekräftelse på att allt är ok, och om TS inte har några problem med mat så tror jag inte heller att det gör så stor skada med ett par personer med avvikande åsikter i tråden.
 
Oacceptabelt kommenterande har jag redan svarat på.

Om det är oväsentligt vad man äter i övrigt på en dag är min undring om svaren i tråden hade sett likadana ut om trådstarten hade sett ut såhär istället:

"Jag vill inte gå upp i vikt och brukar därför bara ta ett glas vatten och ett äpple till lunch. Mina kollegor tycker att jag inte behöver gå ner, men det tycker jag inte att de har med att göra. Jag bestämmer själv hur jag ser ut, jag gillar inte att vara tjock och jag känner mig tjock. Skulle det kunna vara en lösning att jag håller mig på mitt rum under lunchen för att slippa att andra ser vad jag äter? Vad tycker ni?"

Skulle svaren se likdadana ut då? Att alla äter vad de vill och det ska ingen annan bry sig om? Inte på jobbet och inte på Buke? Detta var ett tillspetsat exempel, men jag håller inte med om att man alltid ska svara i linje med det som är önskat av frågeställaren. I trådens riktiga exempel har TS fått gott om bekräftelse på att allt är ok, och om TS inte har några problem med mat så tror jag inte heller att det gör så stor skada med ett par personer med avvikande åsikter i tråden.

Att hacka på någon och trakassera denne varje dag i några år är aldrig ett acceptabelt beteende. Inte heller är det ett beteende som hjälper den som eventuellt har en ätstörning. Om man misstänkeratt någon i ens närhet har en ätstörning så är det andra metoder man får ta till för att hjälpa denne. Att göra så att personen mår ännu sämre i måltidssammanhangen är kontraproduktivt. Det de borde göra är att prata med chefen om det så får chefen hantera det. Eller prata med personen i ett privatare sammanhang än i lunchmatsalen.
 

Liknande trådar

Mat Jag har en tetra tomatsoppa som jag tänkte äta en dag snart. Jag älskar tomatsoppa och ris som det serverades när jag gick i skolan (vet...
2 3 4
Svar
71
· Visningar
1 990
Senast: Ramona
·
Skola & Jobb Hej, Jag har sen ett år tillbaka varit sugen på att byta jobb. Sökte därför en tjänst som jag blev intresserad av. Var på intervju och...
2
Svar
33
· Visningar
2 607
Senast: Dorinda
·
Övr. Barn Började nytt jobb idag efter att ha varit hemma ett tag. Sambon jobbar helg så han är ju hemma när jag jobbar. Dottern vaknade strax...
2
Svar
34
· Visningar
4 693
Senast: Hajfisk
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 037
Senast: Whoever
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp