Hur berättar man om herpes?

Jodå. Det kan man mycket väl göra. Alla får inte feber och hela kittet. Andra får feber men inga blåsor. Ytterligare andra tror de fått ett skavsår. Och vissa får INGA symptom ens av första utbrottet.

Så du har fel. Tyvärr på ett sätt för om alla fick "hela helvetet" skulle alla med herpes veta att de hade det. Tur på ett sätt för då slipper vissa helvetet.

Men det är fel och farligt att tro att alla märker ett första utbrott av herpes, och om de inte gjort det har de inte herpes. För det kan de visst ha. De flesta som har det får INTE ett hemskt första utbrott.
Och andra, som jag, får/fick hjärnhinneinflammation och smittar då, ibland, via slemhinnorna när immunförsvaret är dåligt. Även om jag inte har blåsor..
 
Får jag var nyfiken och fråga varför du inte fick stå kvar på eller ville stå kvar på underhållsbehandling?
Första gången jag stod på långtidsbehandling så klarade jag mig i över ett år utan kännbart skov. Andra gången så gjorde jag det i och med att jag träffade ny partner. Körde i 6 månader och var utan skov i 5 månader. Då började jag fundera på om det är värt att äta medicin varje dag. Kanske omvärderar det. Å andra sidan så kan det vara värt daglig medicinering och känna sig någorlunda säker på att inte smitta partner. Får fundera på det......
 
Första gången jag stod på långtidsbehandling så klarade jag mig i över ett år utan kännbart skov. Andra gången så gjorde jag det i och med att jag träffade ny partner. Körde i 6 månader och var utan skov i 5 månader. Då började jag fundera på om det är värt att äta medicin varje dag. Kanske omvärderar det. Å andra sidan så kan det vara värt daglig medicinering och känna sig någorlunda säker på att inte smitta partner. Får fundera på det......

Du fick alltså skov trots underhållsbehandling?

Ja minska smittorisken, om än inte till noll, känns som en faktor för mig med. Men ffa helt slippa skov, som jag iaf hittills gjort på ständig behandling.
 
Apropå första utbrottet så tog det ett bra tag innan jag fattade jag fått just herpes. Jag trodde jag fått ett skavsår i de nedre regionerna. Jag är superkänslig och en invikt troskant kan räcka. Sen fick jag feber och trodde jag var förkyld. Sjukskrev mig för förkylning.

Sen kom smärtan. Helvete vad det gjorde ont. Försökte kolla med en spegel men såg liksom bara "ett sår" och att det var allmänt rött och irriterat. Då hade det redan gått 3-4 dagar sen första symptom. Tillslut kollade partnern och konstaterade efter en lång (för mig pinsam) stund att "det är som små blåsor typ"

Dagen efter var jag till VC där husläkaren efter en blick sa "ser ut som herpes, det är jättevanligt", förhörde sig om jag hade fast partner och gav info och medicin. Det var det.

Hade jag inte fått helvetesont hade jag haft "ett skavsår och en förkylning" och inte fattat att det var ett utbrott av könsherpes jag haft.

Och ffa män (såklart, varför ska de alltid komma lindrigare undan) kan ha så små symptom att de övht inte väcker misstanke om herpes ens.
 
Och andra, som jag, får/fick hjärnhinneinflammation och smittar då, ibland, via slemhinnorna när immunförsvaret är dåligt. Även om jag inte har blåsor..

Var hjärnhinneinflammationen "förstautbrottet" då alltså?

Undrar eftersom jag hade virus-hjärnhinneinflammation några månader/ett halvår innan jag började få mina första blåsor som då satt på ena skinkan och bara blev till större och större sår och tog evigheter att läka. Sen fick jag det regelbundet vid stress, tentor (var 5:e vecka!), infektioner och tja när barnen var förkylda. Det kliade och smärtade fruktansvärt, jag hade huvudvärk, värk i hela kroppen, "feberkänsla", galet trött och irriterad - och VC sa till slut efter ngt år att det var "bältros och absolut inte herpes, smörj med receptfri salva".

Sen kom första blåsan i underlivet och det var ännu värre! Men fattade inget utan trodde på "skavsår". När det hände igen gick jag och fick det testat och det var såklart könsherpes, fick medicin tack ock lov och det blev hanterbart - att bara ha "besvär" några dar åt gången istället för nästan konstant var en sån lättnad. Och anfallen blev färre och färre.

Fick genom åren justerad behandling (längre medicinering) och erbjudande om att äta konstant, men dåvarande (och nuvarande) partner tyckte att de antagligen redan bar på viruset och att jag inte behövde göra det för deras skull. Fick även blåsorna på skinkan testade och det var ju såklart herpes det med. Känns lite galet att första VC-läkaren bestämt hävdade att jag hade bältros, på skinkan, var 5:e vecka i flera år liksom...

Nu minns jag inte ens när jag hade ett utbrott senast! (Eller jo i november 2016 kan det ha varit - och då hade jag en puckohusläkare som vägrade förnya mitt recept och förnekade att jag hade haft ngn medicinering tidigare och att jag inte hade en känd och väldokumenterad diagnos). Och jag har återigen träffat en bra (tyvärr inte husläkare) som utan krångel förnyade mina recept.

Jag erkänner att jag har varit alldeles för dålig på att tala om det vid engångsgrejer, men det har väl mest varit för att jag inte tänker på att jag har det längre. Känner direkt när något är på G, medicinerar hellre direkt vid minsta misstanke än väntar och ligger definitivt inte då. Ingen av mina längre partners har, vad jag vet om, fått herpes.

Funderar litegrann på om hjärnhinneinflammationen var ett förstautbrott som utlöstes av att barnen hade vattkoppor då för mer än 10 år sen...
 
@emma74 Fy fasen vilken historia!

Jag hade också väldigt smärtsamma utbrott, att bara det första skulle vara svårt stämmer inte. Hade utbrott varje mens i 1,5 år - och sedan dess, ingenting! Tack för det.
 
Var hjärnhinneinflammationen "förstautbrottet" då alltså?

Undrar eftersom jag hade virus-hjärnhinneinflammation några månader/ett halvår innan jag började få mina första blåsor som då satt på ena skinkan och bara blev till större och större sår och tog evigheter att läka. Sen fick jag det regelbundet vid stress, tentor (var 5:e vecka!), infektioner och tja när barnen var förkylda. Det kliade och smärtade fruktansvärt, jag hade huvudvärk, värk i hela kroppen, "feberkänsla", galet trött och irriterad - och VC sa till slut efter ngt år att det var "bältros och absolut inte herpes, smörj med receptfri salva".

Sen kom första blåsan i underlivet och det var ännu värre! Men fattade inget utan trodde på "skavsår". När det hände igen gick jag och fick det testat och det var såklart könsherpes, fick medicin tack ock lov och det blev hanterbart - att bara ha "besvär" några dar åt gången istället för nästan konstant var en sån lättnad. Och anfallen blev färre och färre.

Fick genom åren justerad behandling (längre medicinering) och erbjudande om att äta konstant, men dåvarande (och nuvarande) partner tyckte att de antagligen redan bar på viruset och att jag inte behövde göra det för deras skull. Fick även blåsorna på skinkan testade och det var ju såklart herpes det med. Känns lite galet att första VC-läkaren bestämt hävdade att jag hade bältros, på skinkan, var 5:e vecka i flera år liksom...

Nu minns jag inte ens när jag hade ett utbrott senast! (Eller jo i november 2016 kan det ha varit - och då hade jag en puckohusläkare som vägrade förnya mitt recept och förnekade att jag hade haft ngn medicinering tidigare och att jag inte hade en känd och väldokumenterad diagnos). Och jag har återigen träffat en bra (tyvärr inte husläkare) som utan krångel förnyade mina recept.

Jag erkänner att jag har varit alldeles för dålig på att tala om det vid engångsgrejer, men det har väl mest varit för att jag inte tänker på att jag har det längre. Känner direkt när något är på G, medicinerar hellre direkt vid minsta misstanke än väntar och ligger definitivt inte då. Ingen av mina längre partners har, vad jag vet om, fått herpes.

Funderar litegrann på om hjärnhinneinflammationen var ett förstautbrott som utlöstes av att barnen hade vattkoppor då för mer än 10 år sen...
Läkarna sa att det vanliga är att det vanligaste är att viruset har en stig i nerverna som det promenerar på. När immunförsvaret inte lyckas hålla emot.

Det är ovanligt med flera stigar även om det inte är omöjligt.

Viruset lägger sig i ryggmärgen nära det stället där det tagit sig in, sen traskar det kanske ut till ett utbrott, kanske inte.

Sen kan en ha flera sorters Herpes-virus i kroppen. Herpes Simplex Typ I och II är ju våra vanligaste, och bältros är ett tredje. Tror att det är 30 % av alla svenskar som har typ II, och drygt 50-60 som bär på typ I.
 
Hur har det gått @nalick ?

Ska gå och testa mig på måndag. Vore ju fantastiskt om jag fått herpes av skiten också...

Har du testat dig idag pepp? ❤

----

Usch, vilken ångest man (jag) får av denna tråden... jag har testat mig flera ggr för STDs, men när man läser att man bara kan testa positivt vid skov (?) får jag ångest ändå 😑. Hoppas jag bara är hypokondrisk.
 
Hur har det gått @nalick ?



Har du testat dig idag pepp? ❤

----

Usch, vilken ångest man (jag) får av denna tråden... jag har testat mig flera ggr för STDs, men när man läser att man bara kan testa positivt vid skov (?) får jag ångest ändå 😑. Hoppas jag bara är hypokondrisk.

Vi har ännu inte haft någon andra dejt. Får se om det blir av, annars får väl detta bli ett problem att skjuta in i framtiden :p
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp