Hur börja skilja sig med småbarn?

[Milosari]

Man får väl utgå från att de flesta föräldrar som har vårdnad om barn är pålitliga (även om det på senare tid visat sig att föräldrar tragiskt nog inte alltid är det). Många yrken som inte skulle gå att kombinera med att vara förälder om det inte är ok att lämna barn med den andra föräldern (separerad eller inte).

Nja säger jag. I de fall där en kvinna har skiljt sig från en manipulerande och kontrollerande man så förutsätter åtminstone inte jag det.

 

[Trasten]

Man får väl utgå från att de flesta föräldrar som har vårdnad om barn är pålitliga (även om det på senare tid visat sig att föräldrar tragiskt nog inte alltid är det). Många yrken som inte skulle gå att kombinera med att vara förälder om det inte är ok att lämna barn med den andra föräldern (separerad eller inte).

Du verkar ha stort förtroende för mänskligheten. Ditt sätt att argumentera för att en specifik man är rimlig för att folk i allmänhet är rimliga kan i vissa olyckliga fall leda till tråkiga konsekvenser för barnen. Det är inget ovanligt sätt att resonera men det kan vara farligt.

Jag tycker inte att det är rimligt att TS ska börja lära sig lita på exet som förälder innan han ens gått med på skilsmässan.

Att ha en person som exet ska kontakta vid ev nödläge, istället för TS tror jag är super. Jag förutsätter att den personen isf har vett att fatta att ett nödläge inte handlar om att orka åka till affären.

Om exet missbrukar en sådan person är det bara bra, blir bara tydligare hur usel han är. Men troligen slipper TS kontakt bara.

Om TS känner sig bekväm med att utgå ifrån att exet kan få tag på någon hon känner vid ett riktigt nödläge, vilket han troligtvis kan, så kan hon ju bara stänga av sin gamla telefon oavsett. Det ordnar sig nog.

Men @milosaris ide är mycket bättre än att fortsätta kolla gamla telefonern för säkerhets skull.

Hur vanliga föräldrar fungerar är lite utanför trådens ämne. En vanlig förälder skulle aldrig behandla sina barns mamma på detta vis!

 

[tanten]

Antar att den personen 1) har en arbetsgivare som går att nå och/eller 2) har en förälder nr 2 som är att lita på?

Jag jobbar en del tid i områden där all elektrisk utrustning måste lämnas utanför, men jag anser mig ändå nåbar inom rimlig tid pga ovan. Jag har INTE skrivit att TS måste växa ihop med sin telefon, utan kommit med ett förslag på hur hon kan vara nåbar men inte för honom.

Vi är inte oense.
Men det viktiga i den här tråden är väl att TS inte måste vara nåbar för sitt ex. Eftersom exet har huvudasvaret för barnen under hans vecka.
Att TS är nåbar för skola, förskola eller fritids etc står i inte kontrast. Och det finns alltid lösningar där exet inte behöver den som har direktkontakten.

 

[TinyWiny]

Angående nåbar mm. Jag hittade en plånbok för något år sedan, i den fanns leg, men jag kunde inte hitta telefonnummer till personen ifråga. Ringde 11414, för att rapportera att jag hittat den. Personen där kunde på något sätt hitta telefonnummer och kontaktade ägaren, som kunde möta upp och få tillbaka sin plånbok. Så att om nu det finns ett annat telefonnummer, så kan nog det gå att komma fram ändå, om det absolut skulle behövas.

Ja det där är lite läskigt. Polisen har vid ett tillfälle lämnat ut ett hemligt telefonnummer till mig utan att egentligen veta vem jag var eller vad jag ville personen. De kunde omöjligt veta om jag var på i det här fallet exets sida. Nu var min oro för personen äkta och jag var såklart inte på exets sida men det kunde polisen omöjligt veta. Att jag sa det var ju inget bevis för att det var sanningen. I stunden var jag såklart tacksam för hjälpen men inte efter när jag tänkte efter.

 

[Milosari]

Vi är inte oense.
Men det viktiga i den här tråden är väl att TS inte måste vara nåbar för sitt ex. Eftersom exet har huvudasvaret för barnen under hans vecka.
Att TS är nåbar för skola, förskola eller fritids etc står i inte kontrast. Och det finns alltid lösningar där exet inte behöver den som har direktkontakten.

Ja det är ju det jag har skrivit flera gånger men som ingen verkar ha läst. Jag tror att det är bra om han inte kan ringa henne ALLS eftersom han har sådan kontroll över henne. Barnen verkar ju användas som ett maktmedel och det är svårt att värja sig när man är en så omtänksam och bra förälder som TS är. Nåbar på något sätt behöver hon kanske vara, men mail funkar ju utmärkt, det kan hon läsa när HON vill. Sen kan akuta samtal gå via ett ombud s a s. Om det nu finns någon person i TS närhet som ställer upp på det.

 

[Bulldoozer]

Heja @Framtiden!

Till er övriga: hade jag gjort mig onåbar för mitt ex så hade han absolut/eller nån annan kunnat nå mig via en annan kontakt såsom min mamma, min arbetsgivare, min granne m.m. inom rimlig tid. Han var puckad men inte helt bakom flötet.
Nu var jag inte lika klok som framtiden att jag tänkte på att begränsa hans kontakt till mig men jag är övertygad om att han hade absolut försökt nå mig via nån annan kontakt vid nödläge. Han hade ju dock inte haft samma möjlighet att ringa för att älta separationen och sitt mående och min uselhet... Saker man faktiskt inte ska behöva höra bara för att man valt att lämna ett dåligt förhållande eller ens ett bra förhållande.

Sen är man inte på stand by jämt i livet, jag har inte haft telefon på jobbet, jag stänger av ljudsignalen när jag sover och har gjort så även när dottern var liten. Det fanns flera kontaktpersoner att nå på listan vid nödsituation och det gör inte mig till en dålig förälder att jag inte svarar i telefon 24/7. Det har aldrig varit ett problem att jag inte varit omedelbart kontaktbar utan saker har ändå löst sig.
Barnen är så små vad jag förstått det som att det är aldrig de som själva ringer. Min dotter fick en telefon tidigt men det hjälpte inte då hennes pappa hade den när hon var hos honom. Han skulle ju ha koll och kontroll och vara med vid samtalen . Jag gissar på att framtidens ex är funtad på samma sätt, tyvärr.

 

[Sharpless]

Ja det där är lite läskigt. Polisen har vid ett tillfälle lämnat ut ett hemligt telefonnummer till mig utan att egentligen veta vem jag var eller vad jag ville personen. De kunde omöjligt veta om jag var på i det här fallet exets sida. Nu var min oro för personen äkta och jag var såklart inte på exets sida men det kunde polisen omöjligt veta. Att jag sa det var ju inget bevis för att det var sanningen. I stunden var jag såklart tacksam för hjälpen men inte efter när jag tänkte efter.

Ja, i mitt fall fick jag ju inte ut telefonnumret, som tur var (även om jag inte hade ont uppsåt).

 

[Mineur]

Sätter stopp för diskussionen om att vara nåbar som förälder och ber att ni tar det i en egen tråd ifall ni vill fortsätta diskutera. Det går inte riktigt att bryta ut den på ett bra sätt då diskussionerna går in i varandra för mycket.

/Mod

 

[lizzie]

Fått ytterligare en telefon, med SIM kort. För att kunna stänga av min vanliga och få vara ifred

Åh, så bra! Äntligen!

/Lizzie

 

[Framtiden]

Det har varit otroligt hög belastning på jobbet på sistonde. Men läget är väll ungefär detsamma. Jag har tagit reda på när det går igenom.... Kände mig helt kall när jag såg det. För så måste jag begära fullföljan... Och fixa papper igen. Och helt otroligt då så tänker jag. "Ska jag gå igenom med det? Finns det nån chans för oss? Har jag bara överdrivit allt? Orkar jag?! "

Jag satt och tittade på Anders Hansens nya serie. Och den om Ond och God. Där träffar han människor som tror att jorden är platt, och berättar om hur människor som tänker på ett sätt hittar likasinnade som då bekräftar det som dom tycker och de känner samhörighet. Är det så för mig? Har jag bara sökt ut likasinnade och fått allt bekräftat fast det inte är så illa?

Jag var tvungen att ringa släktingar som fick övertala mig att "nej, så är det inte". Och de har ju rätt... Fast det är inte utan en genomgång av hur HELA läget är som jag blir "ja,juste....."

Jag går mest runt och känner mig som en belastning och att jag är helt knäpp.

Och på ett möte för ena barnet slängde han upp benen i mitt knä för att dramatisera hur barnet sover på honom....

I ett annat möte menade han att han arbetat med den formen av problematik i 20 år... So he got this! ( Jag har det i mitt yrke dagligen och universitetsutbildning men jag ORKAR inte ens säga det... Detsamma vem vi än träffat för barnets räkning)

 

[cirkus]

I ett annat möte menade han att han arbetat med den formen av problematik i 20 år... So he got this! ( Jag har det i mitt yrke dagligen och universitetsutbildning men jag ORKAR inte ens säga det... Detsamma vem vi än träffat för barnets räkning)

Men han ljuger ju rakt ut.
Han har ju inte alls jobbat utan det är ju du som har försörjt honom.

 

[lizzie]

Det har varit otroligt hög belastning på jobbet på sistonde. Men läget är väll ungefär detsamma. Jag har tagit reda på när det går igenom.... Kände mig helt kall när jag såg det. För så måste jag begära fullföljan... Och fixa papper igen. Och helt otroligt då så tänker jag. "Ska jag gå igenom med det? Finns det nån chans för oss? Har jag bara överdrivit allt? Orkar jag?! "

Jag satt och tittade på Anders Hansens nya serie. Och den om Ond och God. Där träffar han människor som tror att jorden är platt, och berättar om hur människor som tänker på ett sätt hittar likasinnade som då bekräftar det som dom tycker och de känner samhörighet. Är det så för mig? Har jag bara sökt ut likasinnade och fått allt bekräftat fast det inte är så illa?

Jag var tvungen att ringa släktingar som fick övertala mig att "nej, så är det inte". Och de har ju rätt... Fast det är inte utan en genomgång av hur HELA läget är som jag blir "ja,juste....."

Jag går mest runt och känner mig som en belastning och att jag är helt knäpp.

Och på ett möte för ena barnet slängde han upp benen i mitt knä för att dramatisera hur barnet sover på honom....

I ett annat möte menade han att han arbetat med den formen av problematik i 20 år... So he got this! ( Jag har det i mitt yrke dagligen och universitetsutbildning men jag ORKAR inte ens säga det... Detsamma vem vi än träffat för barnets räkning)

Du är inte knäpp och du ska inte behöva vända ut och in på dig själv för att få en relation att fungera.

Läs nedanstående exempel - det är inte alls samma situation som den du är i, men jag tycker svaret ät talande. Man måste vara 2 stycken som vill vara kvar i en relation för få den att fungera. Om någon vill lämna så får den andra faktiskt bara finna sig i situationen oavsett VARFÖR den andra vill lämna. Man kan inte övertala den andra att stanna kvar - vilket är vad ditt ex faktiskt håller på med. Inte för att det är bra för dig, utan för att han vill ha kontroll över dig och ditt liv.

https://www.expressen.se/amelia/fra...skaffat-ny-bil-och-kropp-nu-vill-han-skiljas/

Kämpa på - det kommer bli bra när du väl är ute på andra sidan.

/Lizzie

 

[Hedinn]

Låses pga full tråd.
/Mod