Hur börja skilja sig med småbarn?

[Lingon]

Säg att en förälder skulle jobba med något där det absolut inte(!) går att ha mobiltelefonen igång, inte svara när som helst och på så sätt inte vara konstant tillgänglig... Ska den föräldern tvingas byta jobb då för att alltid vara nåbar, trots att barnet har en till förälder som är fullt kapabel att ta hand om sitt barn?

Då tar jag för givet att man lämnat ett nummer till sitt arbete dit skolan/den andra föräldern kan ringa om det är ett nödläge. Så kan ens kollegor leta upp en.

 

[tanten]

Då tar jag för givet att man lämnat ett nummer till sitt arbete dit skolan/den andra föräldern kan ringa om det är ett nödläge. Så kan ens kollegor leta upp en.

Exakt. Det finns lösningar på det mesta om man bara är logisk.

 

[mamman]

Då tar jag för givet att man lämnat ett nummer till sitt arbete dit skolan/den andra föräldern kan ringa om det är ett nödläge. Så kan ens kollegor leta upp en.

Vet flera fall där det ändå inte går att nå den andra föräldern direkt. I andra fall går det kanske att nå den andra föräldern för att ge information men den har ingen möjlighet att göra något/komma snabbt. Tänk längre resor, utlandstjänst, anställda inom sjöfart och flyg mm mm

 

[mamman]

Säg att en förälder skulle jobba med något där det absolut inte(!) går att ha mobiltelefonen igång, inte svara när som helst och på så sätt inte vara konstant tillgänglig... Ska den föräldern tvingas byta jobb då för att alltid vara nåbar, trots att barnet har en till förälder som är fullt kapabel att ta hand om sitt barn?

Mina barn hade en dagiskompis där den ena föräldern hastigt kunde fara iväg på jobb. Den andre förälderns visste varken vart, vad det gällde eller hur länge hen skulle vara borta (kunde röra sig om timmar eller dagar) och hade ingen möjlighet att nå hen direkt.

 

[Lingon]

Vet flera fall där det ändå inte går att nå den andra föräldern direkt. I andra fall går det kanske att nå den andra föräldern för att ge information men den har ingen möjlighet att göra något/komma snabbt. Tänk längre resor, utlandstjänst, anställda inom sjöfart och flyg mm mm

Det är ju inte idealt direkt. Förhoppningsvis finns det andra som kan täcka upp vid behov.

 

[Cambrie]

Alltså jag har ju haft utlandstjänst i omgångar, finns inget som säger att jag måste vara tillgänglig 24/7 för barnen om de är med sin pappa. Händer det något att ungarna blir överkörda eller något så tänker jag att det, med viss fördröjning, går att få tag i de flesta människor på jorden.

När det kommer till TS finns det egentligen ingen anledning att sitta här och stressa på henne att hon ska vara tillgänglig även om barnen är hos pappan eftersom det är det han spinner på och inser att hon alltid kommer vara där och svara för barnens skull så kan han rabbla och fortsätta sin psykiska misshandel. Han har sina föräldrar som backup som jag förstår det, om han inte vill ringa dem för att tråka ut dem eller vad det nu var är det väl dags att han tar den hjälpen istället för att plåga ts med simpla barnfrågor?
SKULLE det hända något är jag alldeles säker på att polis och sjukhuspersonal får tag i ts. I värsta fall genom påknackning på dörren.

 

[sjoberga]

Då tar jag för givet att man lämnat ett nummer till sitt arbete dit skolan/den andra föräldern kan ringa om det är ett nödläge. Så kan ens kollegor leta upp en.

Jag har emellanåt arbetsdagar där jag inte kan bli nådd ens i ett nödläge, förrän sen kväll. Dessutom är dessa dagar så långt bort att det även vid ett nödläge skulle ta dygn att ta sig hem, så någon särskild akut nödhjälp kan inte bidras med. Givetvis är det då någon annan som då har ansvar för att vara kontakt.

För vems skull är det man måste vara nåbar alltid med minuters eller timmars precision?

 

[nullo-modo]

Har värden blivit så stressad och så uppkopplad att alla måste gå att få tag på nu nu nu nu. Folk överlevde och levde innan det gick av att ständigt leva med stressen av att alltid vara uppkopplad och nåbar.

Ts. Tycker det gör rätt, har du 2 telefoner så är du ju aldrig längre bort än ett sms.

 

[Pilot]

Säg att en förälder skulle jobba med något där det absolut inte(!) går att ha mobiltelefonen igång, inte svara när som helst och på så sätt inte vara konstant tillgänglig... Ska den föräldern tvingas byta jobb då för att alltid vara nåbar, trots att barnet har en till förälder som är fullt kapabel att ta hand om sitt barn?

Fast det är ju verkligen att dra saken till sin spets?
Det är väl inte så konstigt att VILJA vara nåbar när man har barn, om något skulle hända? Sen är det ju givet att det inte alltid är fysiskt möjligt.

Jag har ju inga barn så det blir ju bara mitt "tyckande", men jag hade då haft svårt att koppla bort att jag har barn fullständigt varannan vecka och lägga ifrån mig telefonen helt.

 

[Bexzor]

Då tar jag för givet att man lämnat ett nummer till sitt arbete dit skolan/den andra föräldern kan ringa om det är ett nödläge. Så kan ens kollegor leta upp en.

Varken jag eller min exman har lämnat numret till jobbet, utan endast till våra telefoner eftersom enda sättet att nå oss är via våra chefer. Däremot har vi alltid telefonerna med oss så vi ringer tillbaka så fort vi kan. Vid akutläge så ringer skolan den tredje angivna kontaktpersonen till barnen om inte vi är nåbara.

 

[Milosari]

Men det räcker ju med en förälder/anhörig. Finns många situationer när man inte direkt kan nå båda/den andra föräldern.
/Hon som åkte ambulans till sjukhuset med en lärare på den tiden som det inte fanns mobiltelefoner

Men ni läser ju inte vad jag skriver. HAN ska inte kunna nå henne. Men hon vill nog vara nåbar om det händer barnen något.

 

[Milosari]

Vi har ju minst en på buke - som lägger ifrån sig privat mobil vid arbetspassets början. Och har barn.

Antar att den personen 1) har en arbetsgivare som går att nå och/eller 2) har en förälder nr 2 som är att lita på?

Jag jobbar en del tid i områden där all elektrisk utrustning måste lämnas utanför, men jag anser mig ändå nåbar inom rimlig tid pga ovan. Jag har INTE skrivit att TS måste växa ihop med sin telefon, utan kommit med ett förslag på hur hon kan vara nåbar men inte för honom.

 

[Milosari]

Vet flera fall där det ändå inte går att nå den andra föräldern direkt. I andra fall går det kanske att nå den andra föräldern för att ge information men den har ingen möjlighet att göra något/komma snabbt. Tänk längre resor, utlandstjänst, anställda inom sjöfart och flyg mm mm

Jag tycker inte att det är sådär superhyggligt mot barnen att åka på en längre utlandstripp om de ska bo hos en opålitlig person under tiden. Nej nöden har ingen lag, ibland går det inte att lösa saker på studs. Men barnens välmående får kanske gå före personlig karriär.

 

[Milosari]

Säg att en förälder skulle jobba med något där det absolut inte(!) går att ha mobiltelefonen igång, inte svara när som helst och på så sätt inte vara konstant tillgänglig... Ska den föräldern tvingas byta jobb då för att alltid vara nåbar, trots att barnet har en till förälder som är fullt kapabel att ta hand om sitt barn?

Jag har fått uppfattningen att pappan till TS barn INTE är fullt kapabel, att det är därför hon oroar sig och svarar i telefon fast hon inte vill. Men jag kanske har missuppfattat, han kanske är en superfarsa? Vad vet jag?

 

[nullo-modo]

Jag har fått uppfattningen att pappan till TS barn INTE är fullt kapabel, att det är därför hon oroar sig och svarar i telefon fast hon inte vill. Men jag kanske har missuppfattat, han kanske är en superfarsa? Vad vet jag?

Eller så spelar han korkad för att komma åt ts. Finns ju mellanting mellan inte kapabel och superfarsa.

Som jag förstår det så kommer inte ts vara onåbar utan nåbar på sms på gamla numret och inte i varje sekund under dygnet för att göra exet nöjd.

 

[Amha]

Jag har fått uppfattningen att pappan till TS barn INTE är fullt kapabel, att det är därför hon oroar sig och svarar i telefon fast hon inte vill. Men jag kanske har missuppfattat, han kanske är en superfarsa? Vad vet jag?

Eller så kanske det finns andra i omgivningen (vänner, familj) som kan bistå vid behov.

 

[mamman]

Det är ju inte idealt direkt. Förhoppningsvis finns det andra som kan täcka upp vid behov.

Som den andra föräldern.

 

[mamman]

Jag tycker inte att det är sådär superhyggligt mot barnen att åka på en längre utlandstripp om de ska bo hos en opålitlig person under tiden. Nej nöden har ingen lag, ibland går det inte att lösa saker på studs. Men barnens välmående får kanske gå före personlig karriär.

Man får väl utgå från att de flesta föräldrar som har vårdnad om barn är pålitliga (även om det på senare tid visat sig att föräldrar tragiskt nog inte alltid är det). Många yrken som inte skulle gå att kombinera med att vara förälder om det inte är ok att lämna barn med den andra föräldern (separerad eller inte).

 

[Milosari]

Eller så spelar han korkad för att komma åt ts. Finns ju mellanting mellan inte kapabel och superfarsa.

Som jag förstår det så kommer inte ts vara onåbar utan nåbar på sms på gamla numret och inte i varje sekund under dygnet för att göra exet nöjd.

Ja så kan det absolut vara, men ringer han 10 ggr på raken kan det nog uppfattas som en nödsituation och inte konstigt att man blir rädd och svarar. Just därför hade en annan mottagare varit bra, som han nog inte kommer ringa till på samma sätt.

 

[Milosari]

Eller så kanske det finns andra i omgivningen (vänner, familj) som kan bistå vid behov.

Absolut! Så är det för mina ensamstående vänner. Deras har andra anknytningspersoner. Men alla har inte den lyxen och enligt min erfarenhet är det ovanligare när man levt i långvarig parrelation med den andra föräldern.