Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fast det är också ett problem om man utmålar maximalt pedanteri som absolut bättre. Om man har större krav än sin partner får man nog acceptera att man får pitcha in mer jobb i ekvationen. Men man måste också kunna komma överens om en basnivå som man hjälps åt att hålla, och om det inte går är det svårt att bo tillsammans.

Jag tror att ganska många i vårt land skulle må bra av att minska klyftan mellan ambition på städning och utfallet i verkligheten, särskilt om man har en tendens att må dåligt av det. Och då menar jag inte framförallt genom att städa fler timmar i veckan....

I tråden tycker jag nog det finns andra mer alarmerande tecken på frånvaro och ointresse.
Håller med dig i sak men kan inte se att det är relevant i just det här fallet. Det ts beskriver uppfattar jag som fullt normalt, sån som jag försöker vara när jag bor ihop med någon.

Däremot är det snett om den ena är pedant och den andra normalt ordningssam och den pedante kräver samma nivå av den andra partnern.
 
Ja jo, allt underlättas ju nog förstås om man åtminstone är på samma planhalva sådär i stora drag när det kommer till hur man vill ha det.
Ditt ex kunde bevisligen hålla ordning någonstans alls.
Jag är inte säker på att mannen som jag lever med har den förmågan. Men det är å andra sidan hans enda brist. Han är extremt högpresterande för övrigt.
 
Gnäll,gnäll,gnäll från min sida nu. Men jag måste få ur mig.

Han brukar sova till ca 10:15-10:45 på lördagar. Då hjälper jag ju barnen med vad de ska ha, frukost, borsta tänderna osv. Oftast har vi ju hunnit med frukt vid 10-10:30 också. Och efter de har ätit frukost har ju jag gjort mina rutiner. Städat kök, plockat tvätt, plockat i huset och oftast hunnit med att tvätta båda badrummen ( liksom HELA badrummen, ni fattar) och bytt alla textilier i sängar och badrum.

Sen ett år tillbaka när "det var droppen" hände för mig så har jag bara gjort saker... Utflykter, städat eller vad som helst utan att nämna något. Innan kunde jag ju hinta med att "jag städade badrummen nu.... " Liksom.
Om du tycker att han ska ändra sig får väl du ändra dig också, städa mindre och tåla om en strykbräda står framme. Däremot förstår jag inte, om det är så, att just han ska sova så länge på morgonen.
 
Gnäll,gnäll,gnäll från min sida nu. Men jag måste få ur mig.

Han brukar sova till ca 10:15-10:45 på lördagar. Då hjälper jag ju barnen med vad de ska ha, frukost, borsta tänderna osv. Oftast har vi ju hunnit med frukt vid 10-10:30 också. Och efter de har ätit frukost har ju jag gjort mina rutiner. Städat kök, plockat tvätt, plockat i huset och oftast hunnit med att tvätta båda badrummen ( liksom HELA badrummen, ni fattar) och bytt alla textilier i sängar och badrum.

Sen ett år tillbaka när "det var droppen" hände för mig så har jag bara gjort saker... Utflykter, städat eller vad som helst utan att nämna något. Innan kunde jag ju hinta med att "jag städade badrummen nu.... " Liksom.

Men i över ett år har jag väll liksom tänkt att här bor jag och mina barn. Sen en inneboende som också är deras far, men han har sitt eget liv. Så har det verkligen känts för majoriteten av tiden. Men inte alltid, det har varit bra stunder också då hoppet liksom tänts.

Men till idag då. Han kommer upp 9:15 och undrar om det är något när jag står med lurar i öronen och plockar/städar. Och jag säger nej, jag städar.
Han står förvirrad och hjälper sen dottern att dammsuga.
Han kommer sen igen och undrar om det verkligen inte är något. Så jag säger att "nej, det är verkligen inget... Men det här är vad jag brukar göra alla lördagar . Och så vill jag hinna med allt jag inte hunnit med under veckan. Men jag har ju sagt att vi ser olika, och jag vill nästan inte säga vad tycker eller känner. För det tycker Du är jobbigt... För att jag är stressad, men de här saker betyder mycket för Mig. Vi ser olika där. " Sen tog jag upp att jag har stört mig på strykbrädet som varit framme hela veckan. Det hade han inte ens sett ... Sen säger han att han har ju dammsugit för några dagar sen. Och hade lagt in tvätt. (Fast det är en soffa oss bakom full i torr,ren tvätt) och det säger han lite uppgivet och säger sen att han känner det som ett så stort misslyckande att se mig stressad när han tycker att han verkligen försökt under veckan, men ändå är jag så stressad över saker som ska göras.
Men vänta nu ni har två (ganska små?) barn varav ett har en krävande problematik och han sover oftast halva förmiddagen på lördagar? Är inte han en del av familjen?

Räcker inte 18 år med den här snubben? Han verkar ju inte anstränga sig för att vara med er ändå.
 
Gnäll,gnäll,gnäll från min sida nu. Men jag måste få ur mig.

Han brukar sova till ca 10:15-10:45 på lördagar. Då hjälper jag ju barnen med vad de ska ha, frukost, borsta tänderna osv. Oftast har vi ju hunnit med frukt vid 10-10:30 också. Och efter de har ätit frukost har ju jag gjort mina rutiner. Städat kök, plockat tvätt, plockat i huset och oftast hunnit med att tvätta båda badrummen ( liksom HELA badrummen, ni fattar) och bytt alla textilier i sängar och badrum.

Sen ett år tillbaka när "det var droppen" hände för mig så har jag bara gjort saker... Utflykter, städat eller vad som helst utan att nämna något. Innan kunde jag ju hinta med att "jag städade badrummen nu.... " Liksom.

Men i över ett år har jag väll liksom tänkt att här bor jag och mina barn. Sen en inneboende som också är deras far, men han har sitt eget liv. Så har det verkligen känts för majoriteten av tiden. Men inte alltid, det har varit bra stunder också då hoppet liksom tänts.

Men till idag då. Han kommer upp 9:15 och undrar om det är något när jag står med lurar i öronen och plockar/städar. Och jag säger nej, jag städar.
Han står förvirrad och hjälper sen dottern att dammsuga.
Han kommer sen igen och undrar om det verkligen inte är något. Så jag säger att "nej, det är verkligen inget... Men det här är vad jag brukar göra alla lördagar . Och så vill jag hinna med allt jag inte hunnit med under veckan. Men jag har ju sagt att vi ser olika, och jag vill nästan inte säga vad tycker eller känner. För det tycker Du är jobbigt... För att jag är stressad, men de här saker betyder mycket för Mig. Vi ser olika där. " Sen tog jag upp att jag har stört mig på strykbrädet som varit framme hela veckan. Det hade han inte ens sett ... Sen säger han att han har ju dammsugit för några dagar sen. Och hade lagt in tvätt. (Fast det är en soffa oss bakom full i torr,ren tvätt) och det säger han lite uppgivet och säger sen att han känner det som ett så stort misslyckande att se mig stressad när han tycker att han verkligen försökt under veckan, men ändå är jag så stressad över saker som ska göras.
Jag hänger inte riktigt med här - han är arbetslös men har ändå ett behov av extra sömn. Vad gör han nattetid? När går han och lägger sig? Är han ändå så trött måste det bero på något annat. Hur många timmars sömn behöver han?

Och nu har jag kanske missat någon info men söker han jobb? Anstränger han sig överhuvudtaget?
 
10 månader senare...

Intet nytt under solen.

Jag har försökt.... Med vad han önskade att vi skulle göra. Men sedan rann det ut i sanden pga kanske att jag inte har mer att ge.

Vi firade födelsedagar, högtider. Han tyckte att vi hade det bra i julas. Men fortfarande ser vi olika antar jag. Jag har (på min egen terapeuts inrådan) gjort saker jag blivit medbjuden på (AW osv) för att leva såsom jag vill .

Men. Det har varit spänt. Så han lyfte det igår. Han frågade om jag fortfarande önskade att gå isär. Och jag sa ja, även att jag hade inte de känslor för honom som han har för mig.

Han tyckte att han borde sett det innan... Kom att flera inom min familj är skilda. Men ingen i hans. Att han fortfarande ser oss 40 år framåt. Att trots att jag behandlat honom dåligt och bortprioriterat honom osv så älskar han mig ändå. (Och att han kanske är så kåt för att jag skulle släppa mina bärriärer då)

Han vill arbeta på att vara hud mot hud, och nära. Frigöra oxycotin.

Jag går bara sönder. Jag VET praktiskt vad jag bara måste göra

Men jag går sönder för att barnen blir drabbade av att Jag inte har någon kärlek kvar.

Och trots att jag inte älskar honom längre så gör hans ord ont
 
Jag hänger inte riktigt med här - han är arbetslös men har ändå ett behov av extra sömn. Vad gör han nattetid? När går han och lägger sig? Är han ändå så trött måste det bero på något annat. Hur många timmars sömn behöver han?

Och nu har jag kanske missat någon info men söker han jobb? Anstränger han sig överhuvudtaget?
Han spelar dataspel, ser på andra som spelar dataspel. Googlar saker om dataspel.

Han har läst nu på halvtid på A-kassa
 
Han spelar dataspel, ser på andra som spelar dataspel. Googlar saker om dataspel.

Han har läst nu på halvtid på A-kassa
Fundera på vad du ger för bild av ett förhållande till dina barn! Vad skulle du som förälder känna om ditt barn var i din situation? Vilket råd skulle du ge ditt barn?

Han är bekväm, ta ett snack med banken. Lös att du kan få lån att köpa ut honom. Planera! Se det som istället för att städa för x personer får du helt plötsligt mer tid eftersom det är en person färre som skitar ner, behöver städa efter, laga mat åt! Ge honom ett datum han ska vara ute och planera kring barnen hur de ska bo och tas om hand.
 
Fundera på vad du ger för bild av ett förhållande till dina barn! Vad skulle du som förälder känna om ditt barn var i din situation? Vilket råd skulle du ge ditt barn?

Han är bekväm, ta ett snack med banken. Lös att du kan få lån att köpa ut honom. Planera! Se det som istället för att städa för x personer får du helt plötsligt mer tid eftersom det är en person färre som skitar ner, behöver städa efter, laga mat åt! Ge honom ett datum han ska vara ute och planera kring barnen hur de ska bo och tas om hand.
Gå ...

Har pratat med banken. Jag får lån. Han kan ju inte iom inget jobb på snart 1,5 år....
Men han Kan vägra att låta mig köpa ut, så går huset ut på marknaden 💔
 
Barnen märker så väl hur man mår! Jag trodde jag stannade länge för barnens skull, men de mår också bättre efter skilsmässan. Klart att de frågar och har funderingar, men helt plötsligt har de en glad mamma som orkar och vill! Och det tvingade deras pappa att plötsligt ta lite ansvar så att de också hittar på saker tillsammans, och tvingar honom att vara delaktig.

Kärnfamiljen är inte alltid det bästa.
 
Man ska aldrig behöva vara rädd för att uttrycka sin åsikt för sin partner. Att bli väldigt arg är en härskarteknik.

Här finns kloka personer att prata med.

C704BC2D-532C-44FD-97F0-A25B5C98CD16.jpeg
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
2 898
Senast: Inte_Ung
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 037
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
811
Senast: Crossline
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 281
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Black & tan?
  • Papegojor och liknande
  • Vi med Chinese crested

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp