Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ni kanske kan dela firandet? Så gör vi vid jul/födelsedagar, tar halva dagen var, brukar byta runt 14-15 tiden, ena året tar jag förmiddag, pappan eftermiddag, sen tvärt om året efter.

Ingenting är omöjligt, men ju fortare du kommer därifrån, desto fortare kan du börja leva ditt liv igen. Och det blir bättre än vad du och barnen haft nu.
 
Jag tog ett break från mobilen i helgen. Barnen och jag har firat med släkten och hade en midsommar,som jag såg något annan hade skrivit, som från en reklamannons. Bad, dans,kusinbus, med långa sommarkvällar och mycket jordgubbar och släktmys. Det var fantastiskt.

Han var hos gemensamma bekanta och vi hördes av kort.

Jag lämnade de igår och var ensam i lägenheten igårkväll. Helt utpumpad, men med ekande tomhet. Jag låg och grät på golvet en stund nör jag skulle hämta tvätten. Hur ska nästa midsommar bli? Utan barnen. Det är det som återkommer. Jag KAN INTE leva med honom. Men jag går sönder helt totalt av att missa tid med dom.

Sen tänker jag på samtalet imorgon. Vad ska jag säga? "Hej! Jag vill skilja mig,men det är svårt. Om jag har sagt det än? Eh .. nej... Han vet inget för jag är feg... "
Det ÄR asjobbigt.
Men man lär sig att njuta av att inte ha barnen med.
Och att vara en toppenförälder när man har dem.
Kämpa på
 
Varför ska du vara utan barnen nästa midsommar? Han har inte första tjing!

Din hjärna, så som mänskliga hjärnor ofta gör, spelar upp ett worst case scenario. Det är väl nån slags överlevnads-strategi antar jag. Men idag är din överlevnad en annan, inte att stanna kvar i ett dåligt förhållande, utan att gå vidare och bygga ett nytt underbart liv, MED dina barn, och med allt det du saknade under äktenskapet, och utan allt det dåliga som bröt ner dig. Hjärnan spelar dig ett spratt just nu. Du behöver ideligen, ideligen påminna dig om varför du lämnar situationen. Skulle du hoppa av skilsmässan nu, är jag övertygad om att du snart är tillbaka på ruta 1 och allt måste börja om igen. Jag tror verkligen inte att hans beteende kommer att förändras så drastiskt. Kanske under en kort tid, men snart är allt som vanligt igen.

Det här är tufft och svårt men du kan göra svåra saker och skräckscenariot är bara ett hjärnspöke. Du är värd så mycket, mycket mer och allt det finns, du behöver bara våga. Du kan.


Har du drömmar? Visioner på hur du vill att livet ska se ut? Kan du fokusera på dem? Att det är dit du är på väg? MED barnen!!
 
Ni kanske kan dela firandet? Så gör vi vid jul/födelsedagar, tar halva dagen var, brukar byta runt 14-15 tiden, ena året tar jag förmiddag, pappan eftermiddag, sen tvärt om året efter.

Som barn till skilda föräldrar som de första åren efter skilsmässan hade det systemet vill jag bara säga att det var jobbigt! Båda föräldrarna vill naturligtvis att man ska äta julmat hos dem och det blir inte roligt efter ett tag. Två julmiddagar per dag även om den första sägs vara "bara" en jullunch. Det var stressigt och jobbigt att flänga ut på högtiderna. Jag och mitt syskon sa stopp efter nåt år och föräldrarna fick dela upp det på annat sätt.
 
Ni kloka.


Vad ska jag ta fasta på tiden med juristen imorgon? Jag vill inte att tiden ska dra ut då jag kanske behöver den mer senare
Jag tänker dels fakta kring ekonomin och huset för bodelning, dels att ge juristen en kontext att sätta faktan i, dvs. att ditt ex motsätter sig skilsmässan, att han är manipulativ, hotfull, använder barnen som spelbrickor, att han genomgående under relationen inte bidragit på något plan, att du är rädd för hans reaktioner, att du varit i kontakt med kvinnojouren flera gånger, råden du fått av dem, att han "skämtat" om att strypa dig med händerna runt din hals (om jag inte minns fel).
 
Hur ska nästa midsommar bli? Utan barnen.
Nu klippte jag en del i ditt inlägg, eftersom det är ovanstående jag vill kommentera.
Jag har vuxit upp med skilda föräldrar, och kan inte minnas att jag någonsin spenderat varannan högtid hos vardera förälder. Varje julafton har jag varit hos mammas släkt, därefter åkte jag till pappa på juldagen/annandagen och firade vidare där, det blev min tradition för julen. När jag blev äldre var jag ibland hos pappas släkt under dagen på julafton, och sen mammas släkt på kvällen, helt på eget initiativ eftersom dom firade på olika delar av dagen och då fick jag det bästa av båda. Midsommar har jag nog aldrig varit hos min pappa, för han firar inte det.

Det jag vill få fram är att ingenting är skrivet i sten, barnen har fortfarande en egen vilja och det är guld värt om föräldrarna sen kan kommunicera och komma fram till en lösning som funkar för alla parter (och det behöver inte vara samma lösning varje år heller). Och om det nu ändå landar i varannan gång så lovar jag att du överlever det också, och då kan ni ha en extra festlig vardagstisdag därefter istället. Man kan hitta på egna högtider och traditioner, morfar firade t.ex. med att köpa hem chokladkakor till familjen varje gång Holger hade namnsdag (ingen i vår familj heter Holger), det är ett kärt minne och jag grattar fortfarande familjen på Holgersdagen trots att morfar lämnade jordelivet för många år sedan.

Det viktigaste är att du (och därmed även barnen) slipper leva i ett destruktivt förhållande. Tänk sen när du kommer kunna fira Frihetsdagen/Skilsmässodagen årligen, och se tillbaka på hur stark du var som tog dig igenom detta
 
Ni kloka.


Vad ska jag ta fasta på tiden med juristen imorgon? Jag vill inte att tiden ska dra ut då jag kanske behöver den mer senare

Säg att du vill skilja dig och att ditt ex inte samarbetar och att han spelar oförstående till processen. Säg att du är rädd för hans reaktioner när du pushar på om detta. Du kan så klart berätta varför du är rädd om du vill. Men fokus i mötet ska vara bodelning a.s.a.p. och om det blir för känslomässigt jobbig för dig att starta det hela med att sitta och berätta om olika obehagliga situationer är det helt okej att bara konstatera att du känner dig rädd så får juristen anpassa förloppet efter det. Du ska inte behöva bevisa det för att bli tagen på allvar!

Klart att du behöver stöttning i hur du ska hantera exets reaktioner och du behöver prata om vad du varit med om men kanske inte med just en jurist som du betalar dyra pengar för. Men juristen måste veta situationen så att den kan lägga upp juridiken på passande sätt.

Du vill göra bodelning så snart som möjligt och sluta betala exets utgifter så snart som möjligt. Du vill ha huset. Det kanske räcker som fokus.

Ta med kontoutdrag och räkna lite på hur mycket du betalat av exets utgifter under de här månaderna som gått sedan du flyttade.

Be juristen var tydlig med vilka sätt som en bodelning kan presenteras för ett ovilligt ex. Det finns inte några magiska lösningar, men kanske har juristen erfarenhet av sådant? Om de är bäst med ett färdigt förslag eller en inbjudan från juristen till ett gemensamt möte eller hur man nu brukar göra. Oavsett så se till att skriva ner vad nästa steg är innan du går. Det kommer vara jobbig nog som det är så det är viktigt att du kan fokusera på exakt vad du behöver göra så det inte drar ut på tiden i onödan.

(Hoppas att någon med mer erfarenhet kan råda dig i frågan om vårdnad av barnen. Men spontant känns det inte som att ni är redo för den frågan just nu och i första hand behöver du en bodelning, så ju snabbare det är löst desto snabbare kan ni gå vidare till andra viktiga frågor.)

Informera eventuella kontakter på kommunen, vänner och familj om hur du går vidare med bodelningen och när möten är bokade, papper skickas osv. Så att folk är redo att stötta dig när det behövs!
 
Som barn till skilda föräldrar som de första åren efter skilsmässan hade det systemet vill jag bara säga att det var jobbigt! Båda föräldrarna vill naturligtvis att man ska äta julmat hos dem och det blir inte roligt efter ett tag. Två julmiddagar per dag även om den första sägs vara "bara" en jullunch. Det var stressigt och jobbigt att flänga ut på högtiderna. Jag och mitt syskon sa stopp efter nåt år och föräldrarna fick dela upp det på annat sätt.

Tänk så olika det kan vara! Sonen älskar det! Han pratar långt innan och långt efter om att han får fira TVÅ julaftnar och två födelsedagar! 😅
 
Angående separation med barn.
Jag led av tanken innan separationen och under. Hur skulle jag palla att bara ha mitt barn på halvtid?
Det blev inte alls så som jag trodde. Det blev såååå mycket bättre än innan. Jag orkade vara mycket mer närvarande och det var verkligen mycket roligare i allt. Högtider löste vi med att ha varannan. Det trodde jag skulle bli hemskt men faktiskt så gick det jättebra. De gånger jag inte hade sonen så kunde jag få vara ego och spendera storhelgen precis som jag själv behövde och ville. Eller bara vila!
Jag hade dock fler helger och mer tid än pappan då pappan ville göra annat oftare än mig.

Jag hittade tillbaka till mig själv och till mina vänner tack vara dessa dagar då det bara var JAG. Jag blev förvånad när jag insåg hur mycket av mig själv, min humor, mina intressen, mitt liv och vänner jag faktiskt tappat bort under småbarnsåren och i relationen. Och då var inte ens vår relation speciellt dålig.

Sonen är stor nu och han säger att han har haft en toppenbra uppväxt. Att han har kännt sig prioriterad och sedd av oss båda. Pappan och jag tycker båda att vi är mycket bättre föräldrar nu.

Så måla inte fan på väggen. Det kan lika väl bli det bästa för alla.
Allt går att lösa eftersom :heart
 
Jag hittade tillbaka till mig själv och till mina vänner tack vara dessa dagar då det bara var JAG. Jag blev förvånad när jag insåg hur mycket av mig själv, min humor, mina intressen, mitt liv och vänner jag faktiskt tappat bort under småbarnsåren och i relationen. Och då var inte ens vår relation speciellt dålig.
Jag blev också förvånad över att Sara fanns kvar. Jag hade nästan glömt henne.
 
Hur har det gått idag @Framtiden ? :)


Jag har förhoppningar om att advokaten hade kunnat vara mitt ombud. Men ack nej. Hen kunde bara vara rådgivare, för så var avtalet med facket...

Men jag fick reda på en del om bodelningsprocessen, men också om kvarboenderätt. Jag fick också en insikt om hur fattig jag kommer bli när allt är över :meh:

Jag har försökt att få tag i en människa som anordnar kvinnogrupper i kommunen för stödsamtal :heart

Så. Jag samlar kraft för att starta sista processen. För tyvärr så måste jag ju representera mig själv. Men däremot ha en bodelningsförättare. Jag vågar inte tro på hans ord.
 
Jag har förhoppningar om att advokaten hade kunnat vara mitt ombud. Men ack nej. Hen kunde bara vara rådgivare, för så var avtalet med facket...
Den här biten förstår jag inte alls. Kan du be den här advokaten hänvisa till annan som kan ta sig an ditt ärende i egenskap av juridiskt ombud?

Resten: Heja heja! Du gör ett fantastiskt jobb, jag är imponerad över hur mycket du tar tag i trots att det är så kämpiga och otrevliga saker.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
3 023
Senast: Inte_Ung
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 892
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
908
Senast: Crossline
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 332
Senast: tuaphua
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hur länge är din hund ensam?
  • Valp 2024
  • Akvarietråden IV

Hästrelaterat

  • Löss
  • Världscupsfinalerna
  • Fjordingtråden

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp