Hur börja skilja sig med småbarn?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Jag sa det. Att då kommer ju framtiden bli bra för honom, att slippa anpassa sig efter mig som han sa. Då tyckte han allt var orättvist, för att han gjort allt för att han vill att vi ska vara tillsammans.
Om han nu enligt honom gjort ALLT för att ni ska vara tillsammans så är det ju ytterligare ett kvitto på att han inte är något att hänga i julgranen. Om det han gjort (eller inte gjort) enligt honom är att göra allt, så har du ju ett bra mått på vad han tycker han behöver bidra med i ett förhållande.
 
@Framtiden I det här läget som du är låter det som troligt att han gör/säger vad som helst för att inte förlora kontrollen.
Jag har varit med om separationer där folk varit övertygade om att de faktiskt skulle gå smidigt och att man skulle skiljas som vänner men som trots det haft ett helvete. Fd partners som inte drar sig för nånting, inklusive hota med att ta barnen eller helt säga upp kontakten eller helt enkelt använt dom som slagträn eller manipulerat barnen, tyvärr så förvånar ingenting mig längre. Detta är ändå personer man uppfattat som hyggliga och vettiga men tappat all vett och sans i en separation. Ute på andra sidan har de sen lugnat sig så småningom men det enda som gett effekt är att mina bekanta fått avgränsa kontakten till minimal och främst via sms samt en vända med samarbetssamtal med tredje part. Så länge exet haft minsta hopp om att kunna påverka så har de utnyttjat det till max.
I ditt fall är risken att exet blir extra desperat då du egentligen är en viktig pusselbit för att kunna behålla sin bekväma livstil. Ett uppbrott innebär att livet blir extremt obekvämt jämfört med att det bara flyter på.
Snälla, snälla ses på offentlig plats vid överlämning, ha en vän hos dig eller så till att ni byter genom skola/fritis. För mig funkade överlämningarna ALDRIG bra när vi sågs i person, med följd av att jag blev ledsen, dottern blev påverkad när det var tjafs och det förstörde veckan. Det löste sig först när vi började ta och hämta från dagis/skolan istället när vår vecka tog vid.

Var rädd om dig framtiden ❤.
 
Jag sa det. Att då kommer ju framtiden bli bra för honom, att slippa anpassa sig efter mig som han sa. Då tyckte han allt var orättvist, för att han gjort allt för att han vill att vi ska vara tillsammans.
Jag tänker såhär. Att du skiljer dig ju för att sätta stopp för och slippa hans manipulation, att slippa tjafsa om att han blir orättvist behandlad så fort allt inte handlar om honom, att slippa bli utnyttjad och neddragen och sönderfrätt.
Du skiljer dig inte för att uppleva mer av samma vara, för att misshandelscykeln ska fortsätta och de här meningslösa diskussionerna ska pågå i all oändlighet fast nu med ytterligare en ’dåligt samvete’-hållhake. Det är inte synd om honom, tvärtom.

Det räcker nu. Detta är inte längre din skit att reda ut. Han har visat dig exakt vem han är, exakt hur det är att ha en relation med honom. Du vet.

Försök påminna dig om att han inte säger saker för att de är sanna, utan för att de gagnar honom. Och blocka sedan hans tillgång till dig.
 
Jag sa det. Att då kommer ju framtiden bli bra för honom, att slippa anpassa sig efter mig som han sa. Då tyckte han allt var orättvist, för att han gjort allt för att han vill att vi ska vara tillsammans.
Och ändå har han låtit dig stå för både inkomst och hemarbete, det låter inte som att han förmår eller förstår vad han behöver göra för att du skulle vilja fortsätta vara tillsammans med honom. Han verkar heller inte förstå att hans oförmåga har lett till den nuvarande situationen.

Egentligen både vet han och förstår, men gör allt för att jiddra med dina tankar och göra dig förvirrad, hans mål är att allt ska bli "som vanligt" då du sköter det mesta och han kan ägna sig åt sina intressen istället för att försörja och ta hand om sin familj.
 
Jag sa det. Att då kommer ju framtiden bli bra för honom, att slippa anpassa sig efter mig som han sa. Då tyckte han allt var orättvist, för att han gjort allt för att han vill att vi ska vara tillsammans.
Jaha, tråkigt nog för honom så räckte inte hans allt för att du skulle vilja fortsätta leva med honom. Något han måste acceptera nu.

Han får helt enkelt leva vidare med sin sanning på sitt håll.

@Framtiden han kommer nog aldrig närma sig din synvinkel, så hoppas inte på att han ska förstå (någonting) håll dig hårt i de runt dig som är stabila, tills han på sitt eget sätt åtminstone accepterat att det inte är NI och att inget han gör kommer att förändra det. Han kommer aldrig förändras och han anpassar sin syn på världen efter det som passar hans ego bäst. Undvik den världen, där han alltid har rätt och du alltid har fel.
 
Barnen har varit här.

Sen av olika anledningar var han här. Han tyckte då att det var aldrig om honom. Jag har sagt si, jag har sagt så och han har gått med på allt. Ändå hade jag gjort såhär nu ... Det är bara om mig
Inte ett dugg konstigt, utan väntat. Han griper tag i halmstrån, letar sånt som går in i hjärtat på dig, försöker skuldbelägga. Han är desperat. Lyssna inte! Ta inte åt dig!!!
 
Tyvärr så gör det så... Går rakt in.

Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
Det är väl jättebra om han gör det! Du ska vara med din partner för att du vill och för att ni mår bra ihop. ”Annars mår han dåligt” eller ”annars skadar han sig”eller ”för att han vill det” är inte legitima skäl.

Hans mående är inte ditt ansvar och inte din uppgift att lösa.
Försök skifta fokus från hur han mår och vad han behöver tillbaka till hur du mår och vad du behöver ❤️
 
Tyvärr så gör det så... Går rakt in.

Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
Du har ju mått dåligt i flera år pga honom. Om han nu mår dåligt ett tag pga dig (eg pga han själv) så är det inget du ska ta åt dig av. Det skulle ju vara jättebra för alla inblandade om han faktiskt tog hjälp av vården och pratade med någon. Tror det skulle hjälpa honom att få perspektiv på hela upplevelsen.
Du har ju redan en bra samtalskontakt.
 
Tyvärr så gör det så... Går rakt in.

Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
Vad bra, mår han dåligt är det ju dit han ska vända sig. Det är jobbigt att skiljas inget snack om det, men det är inte ditt ansvar att hantera hans känslor inför ert uppbrott. Du kan ju inte rimligen lägga dina egna behov åt sidan för att leva ett liv du inte vill ha för att han ska slippa hantera ett uppbrott. Han får helt enkelt bli vuxen och lära sig hantera sina känslor, som är helt och hållet hans egna. Andra människor har klarat av skilsmässor, ungefär 200 000 st människor per år bara i Sverige faktiskt. Så precis som alla andra som går igenom ett uppbrott i en relation får han sätta sig i båten och ro den i land. Det är inte mer synd om honom än någon annan, det är inte mer synd om honom än om dig och den största anledningen till att du mår dåligt av den här skilsmässan är för att han beter sig som ett arsle.

Man önskar ju att någon kunde ta honom i örat och säga åt honom att skärpa sig, väx upp du är förälder nu, ta ansvar för dig själv och ditt liv.
 
Tyvärr så gör det så... Går rakt in.

Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
BTW jag hade en väldigt lång relation som efter mycket om och men tog slut, men den fd partnern ringde till mig ofta och grät och visste inte vad den skulle ta sig till och lösningen var såklart att vi skulle bli ihop igen. Efter 6 månader och åtskilliga fallerade tentor för mig (som "var tvungen" att försöka lappa och laga personen och någon gång även köra den till psyk) så ringde personen mig precis när jag satt och försökta läsa in till min 3dje omtenta i samma ämne pga av detta. Jag kände då att jag kan inte hantera hen i det här läget jag måste få hjälp så jag ringde helt enkelt till en vän till hen och bad den ta kontakt och hjälpa min fd partner. Den fd partnern blev då jättearg och var då tydligen inte alls så självmordsbenägen som hen hävdat osv. Hur som helst slutade hen ringa mig vid kris så jag fick mina tentor gjorda och hen är nu gift med någon annan och har barn sen minst 10 år så uppenbarligen klarade hen sig bra med. Jag gjorde ju detta i all välmening och för att jag kände att jag ju inte kunde ge fd partnern det enda som skulle stilla hens ångest, så tog inte hen det, men problemet löste sig ju i varje fall (och jag klarade mina tentor och tog examen..).

Tips alltså, tala om för din snart fd mans vän, släkting eller annan som du tror kan hjälpa hen i ett krisigt läge. Då löser du två problem din partner får en kontaktperson att prata med om sitt mående och förhoppningsvis slipper du då dessa samtal. För hen vet att om hen lastar över bekymren på dig så kontaktar du någon i hens närhet.
 
Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
Jättebra! Då vet du att du inte behöver försöka ha kontakt med honom, han vet redan vart han ska vända sig när han mår dåligt. Utmärkt. Se nu till att ta hand om DIG och dina barn istället för att göra som han vill hela tiden. Han visar ju gång, på gång, på gång att ert bästa inte är något som intresserar honom öht.
 
Tyvärr så gör det så... Går rakt in.

Han sa att han varit nära att ringa psyk mitt i natten
Att det går rakt in är inget konstigt, du har tagit ansvar för hans mående alldeles för länge och det kommer ta sin tid innan det dåliga samvetet kopplas bort.

Det som jag däremot är väldigt bekymrad och orolig för är att du inte sätter gränser gentemot honom för din egen skull. Du måste börja med det, en manipulativ människa kommer aldrig sluta så länge du lyssnar och ger denne uppmärksamhet. Och det är något som även krävs för att du ska kunna påbörja en läkeprocess. Släpp inte in honom i ditt hem, släpp inte in honom i någon diskussion och håll dig kortfattad och koncis, det är tyvärr det enda som hjälper.
 
Jag är helt ening med @RedQueen . @Framtiden du MÅSTE börja sätta gränser. Viktigast är att du slutar träffa honom i ditt eller hans hem. Att inte besöka varandras hem och liv är en tydlig markering och underlättar att avskärma sig. Barnen kan ni skifta på neutral mark eller på utsidan hemmet.
Alltså jag håller med men nu har @Framtiden tagit ett stort steg och talat om att det är slut och skickat in pappren. Det är en mycket bra början för att sätta de där gränserna. Jag skulle för TS skull önska att hon kunde gå fortare fram men samtidigt så måste hon kanske få vila i den handlingen ett tag? Samtidigt som hon gör det så läser hon här och ser hur man kan vända hans offerkofta till andra betydelser än de han avser och får då mer material för att skapa de där gränserna. Jag menar titta bara på det där med att tala om att det ju verkar utmärkt att de separerat iom att han aldrig känt sig bekräftad i förhållandet. Att tänka en sådan sak hade varit omöjligt för ett halvår sedan, nu sas det rakt ut till honom.
@Framtiden du rockar fett.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Jag och sambon ska gå isär. Vi har två barn gemensamt. Sambon vägrar att diskutera frågan om boendet för barnen. Vi kan inte ha varannan...
2
Svar
30
· Visningar
3 043
Senast: Inte_Ung
·
Kropp & Själ Jag tror att jag "gått i väggen". I lördags gick ett av akvarierna här hemma sönder och så även jag. Det kändes som att allt rasade runt...
2 3 4
Svar
65
· Visningar
3 369
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 046
Senast: Whoever
·
Relationer Gammal användare med anonymt nick pga vill inte kunna bli googlad. Det är så att jag har två minderåriga barn och är skild från barnens...
Svar
5
· Visningar
918
Senast: Crossline
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp