Hur få envis förälder att förstå att jag inte är dennes personliga hemtjänst

[Mirre]

Jag blir tokig. Ursäkta för ett rörigt inlägg.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.


Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.

Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.

Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.

 

[Red_Chili]

Orosanmälan till kommunen kanske och förklara läget? Och om hon tex ramlat och inte skadat sig utan "bara" har det lite svårt, åk inte dit på en gång. Låt henne förstå att du inte kan släppa allt för att rusa till henne.

(Nu förutsätter jag att du redan ordentligt sagt till henne just det som står här i tråden, att du varken vill, kan eller orkar. Om du inte gjort det så får du såklart börja där.)

 

[monster1]

Jag blir tokig. Ursäkta för ett rörigt inlägg.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.


Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.

Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.

Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.

Om du bara låter bli att gå dit när de ringer då? Säg nej tydligt och när de ringer så säger du att nej tyvärr du är upptagen/vill inte. Var extremt tydlig med att du inte kommer att hjälpa till med toabesök, såromläggning, städning osv men att du kan hjälpa till i kontakten med kommunen angående hemtjänst.

 

[Görel]

Kommer du alltid på en gång när hon ringer? Gör du tycker jag att du ska sluta med det genast och säga till henne vilken dag och tid du kan komma för att hjälpa henne. Förklara att hon har alternativen att vänta tills du har möjlighet att hjälpa henne eller ansöka om hemtjänst. Jag förstår att det kan vara svårt känslomässigt att säga nej, men jag tror att det enda som fungerar i en sån här situation är att visa att man inte kan komma så fort personen behöver hjälp, det räcker inte med att prata man måste visa att man menar allvar.

 

[Mirre]

Går inte dit direkt, undviker det så mycket jag kan faktiskt men det förutsätts ändå att jag ska det. Så det kommer ju ringas och tjatas något enormt nu, garanterat.

Men jag får helt enkelt dra ordentliga gränser och hålla det. Det kommer bli grinigt och tjafs men då får det vara så.

Det hade varit fasen så mycket enklare om vi inte bodde så förbannat nära bara.

 

[Görel]

Går inte dit direkt, undviker det så mycket jag kan faktiskt men det förutsätts ändå att jag ska det. Så det kommer ju ringas och tjatas något enormt nu, garanterat.

Men jag får helt enkelt dra ordentliga gränser och hålla det. Det kommer bli grinigt och tjafs men då får det vara så.

Det hade varit fasen så mycket enklare om vi inte bodde så förbannat nära bara.

Det jag själv gjorde i liknande situation var att säga dag och tid när jag skulle komma, och så gjorde jag det varje gång. Sa att jag inte kunde idag men att jag skulle komma i morgon klockan fem t ex.
Jag vet en annan som haft en stående tid en gång i veckan och bad föräldern att samla ihop allt denne behövde hjälp med till veckobesöket.

 

[tanten]

Går inte dit direkt, undviker det så mycket jag kan faktiskt men det förutsätts ändå att jag ska det. Så det kommer ju ringas och tjatas något enormt nu, garanterat.

Men jag får helt enkelt dra ordentliga gränser och hålla det. Det kommer bli grinigt och tjafs men då får det vara så.

Det hade varit fasen så mycket enklare om vi inte bodde så förbannat nära bara.

Ja, bra. Stå emot tjatet.
Lyssna på kloka @Görel - stålsätt dig och säg nej.

 

[Snurrfian]

Jag blir tokig. Ursäkta för ett rörigt inlägg.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.


Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.

Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.

Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.

Är hon inlagd nu? Begär en träff med sjukvård/kommun innan hon kommer hem igen. Förklara från ditt perspektiv och få med sambon att säga samma sak. Säg att ni inte känner er trygga utan hemtjänst nu när hon är skadad. Ofta är det den där inledande fasen som är svårast. Bara man har fått lära känna hemtjänsten som en del av vardagen så brukar det vara lättare att acceptera den.

 

[cewe]

Svärmor var också totalt nej till hemtjänt tills hon ramlade ner för källartrappan och fick en spricka i en halskota.
Hon är på benen nu, men det går ju inte ta hand om svärfar 94 år med på och avklädnad och dusch. Räcker ju gott och väl med blöjbytena.
En jäkla gnäll var det i början men känns som hon landat i att det ändå är ganska skönt, samt att det är ingen som kommer för att rotar i hennes strumplåda.

Min far skulle ju absolut inte flytta ut från huset, de klarade sig ju själva......not. När mammas demens blev hysteriskt värre och han började få liggsår då fick jag hjälp av hemhjälpen och hemsjukvården att göra en orosanmälan.
Sen gick det übersnabbt.
Däremot fick vi lura pappa ut ur huset med lögn om att vi behövde byta tak och dra om elen (vilket behöver göras men inget vi tänkte ta tag i där och då)
Tog ett halvår sen sa han en dag "va bra jag fick tag på den här lägenheten" . Jag bara mumlade "ja gud va bra" och skrattade lite inombords

Kontentan är, det bråkas i början men blir ofta väldigt bra. Man måste som anhörig bli hårdhudad och stänga öronen

 

[Unafraid]

När en bekant var inlagd efter ett fall gick jag ut stenhårt och "tvingade" hen ta ett larm. Hemtjänst vägrades. Det får bli nästa steg, vid nästa händelse? Som anhörig orkar man inte ta "allt" på en gång heller.

 

[cewe]

När en bekant var inlagd efter ett fall gick jag ut stenhårt och "tvingade" hen ta ett larm. Hemtjänst vägrades. Det får bli nästa steg, vid nästa händelse? Som anhörig orkar man inte ta "allt" på en gång heller.

Jag är sjukt tacksam för att hemtjänst och hemsjukvård och i viss mån även kommunen tog tag i det.

 

[Unafraid]

Jag är sjukt tacksam för att hemtjänst och hemsjukvård och i viss mån även kommunen tog tag i det.

Med larmet var det lite "alla mot en". Jag frågade varenda personal som passerade om de höll med om att ett larm var en bra idé

 

[Rie]

Min far ville inte heller ha hjälp.
Jag ringen hemtjänsten i kommunen (om jag minns rätt, det är väl 15-16 år sedan) och förklarade situationen. De skickade ut en distriktssköterska på besök och hon lyckades övertala min far att ta emot hemtjänst 1 g/vecka.
När han sedan hade det så gick det bra att utöka.
Jag var inte med under besöket. De förklarade att det ofta är lättare för utomstående att få personen att gå med på att ta hemtjänst än det är för anhöriga.
Både jag och min faster hade innan dess gjort åtskilliga försök.

 

[fijja]

Om jag vore du skulle jag verkligen försöka få henne att bara skaffa larm till att börja med. Efter det är hon inne i rullarna lite sas, och nästa steg kanske blir lättare.
Lycka till

 

[BernT]

Jag blir tokig. Ursäkta för ett rörigt inlägg.
Min kära mor har (återigen!) ramlat vilket den här gången slutade med bruten fotled. Tidigare gånger har det slutat med ryggpaj, en gång slog hon hål i huvudet osv osv. Jag, hennes sambo och mina syskon försöker få henne att förstå att hon behöver trygghetslarm och faktiskt hemtjänst. Speciellt nu när hon sitter i rullstol i (minst) 8 veckor. Men nej, det behövs ju inte. Hennes sambo (som inte är varken purung eller har särskilt bra hälsa själv heller) är ju hemma och kan hjälpa till, annars får ju jag eller min pappa göra det.


Larm var ju onödigt och så "krånglig process" plus en massa andra ursäkter. Hon har ju mob (ja, går säkert jättebra att ringa på den när hon får ännu ett epilepsianfall, ramlar eller nåt annat) och är inte sambon hemma så får ju jag eller pappa gå dit.
Det förutsätts bara att vi direkt ska släppa allt och springa dit så fort de ber om det.

Jag bor bara en gata ifrån dem, medan mina syskon längre ifrån och de jobbar konstant. Så gissa vem som förväntas stå på stand by hela tiden för att hjälpa till med allt från städning till toabesök, såromläggning osv. Det som hemtjänsten annars skulle hjälpa till med.

Vad tusan gör man?
Hur får jag henne att förstå och inte förutsätta att jag ska vara hennes (deras) personliga hemtjänst?
Jag varken vill, kan eller orkar.

Det är jättejobbigt, men vill hon inte ta hjälp från hemtjänst kan ingen tvinga. Har varit igenom detta med min pappa. Till slut fick han larm men det hade han ju inte på sig så det hjälpte inte. Flera gånger fick jag som bodde 30 mil bort åka istället för mina syskon som bodde 30 minuter bort…

Var för övrigt total misär i huset också, det sket man i hos kommunen. Försökte orosanmäla, prata med biståndshandläggaren mm men fick bara kalla handen. En på kommunen hånade min pappa och sa att han fick skylla sig själv och då snappade jag totalt. Ringde hennes chef då. Hände säkert inget med det men riktig idiot var hon.

 

[orientalkatten]

Har en Mamma som tack och lov har hemtjänst. Hon är så nöjd med städning 2 ggr i månaden. Det är trädgården som är största problemet för min ena syster. Jag bor 30 mil bort så det blir punktinsatser. De hon fått hjälp av med i trädgården har varit värdelösa, inte deras fel att de skickas ut utan redskap och inte pratar svenska . Hugo fungerar inte optimalt ( robotklipparen) sorkarna gnager av ledningar och just nu är Hugo dement och hittar inte hem. Min ena syster har tyvärr fullt upp. Vi 3 syskon får henne inte att förstå att hennes trädgård är betydlig mer välskött än våra då vi inte hinnner med själva.

 

[escodobe]

Jag tror det bästa är att passa på nu när du kan "tvinga" henne till det om du gör dig onåbar en period. Min erfarenhet är att om man bara lyckas få in hemtjänsten eller bostödet över tröskeln en eller ett par gånger så brukar resten ordna sig,

 

[Ajda]

Så länge personen anses vara klar i huvudet har den rätt att tacka nej till hjälp hemma oavsett vad anhöriga anser.
Görel skrev något väldigt bra med att ha fasta tider då ni bestämt att du ska komma. Försök stå emot om hon ringer där emellan och vill ha hjälp. Svårt såklart…

Min mamma hade en tuff period med min mormor ett tag. Hon var gammal och skröpplig. Mamma var där ofta och hjälpte till (enda barnet). Hon ramlade titt som tätt och mamma fick åka ifrån jobbet. En kväll skulle mamma iväg och fiska kräftor. Då ringde hon kommunen och var väl helt dränerad och frågade om de hade någon som kunde åka ut till henne och titta till henne bara den dagen så hon fick göra det hon planerat i lugn o ro.
Kommunen hörde väl att hon var desperat och efter det hade mormor hemtjänst. Mamma var tydlig med att hon inte kunde stå på stand-by hela hela tiden och passa upp och samtidigt kunna sköta sitt jobb och sin familj. Mormor fattade väl då…

 

[SaraXX]

Så har min särbo det lite. Nu precis är han mellan jobb, så det funkar ju, men han kör runt på henne flera gånger i veckan för att handla diverse och planering/framförhållning är inte optimalt. Han gör det så gärna, men är frustrerad över att stå på stand by. Jag bor 20 min utanför stan och ibland vet han knappt om han kan åka ut till mig.

Men hon är pigg osv, inte dement eller så.

 

[Mirre]

Mamma är egentligen inte helt klar i huvudet (enligt oss runtomkring) men ger sken av att vara det för sjukvården.

Idag skulle sambon hennes åka till apoteket och då förväntas någon av oss direkt vara där medan han är borta. Jag skulle egentligen ha tid med det, men det tänker jag inte. Det är ett typiskt scenario där larm hade behövts. Tyvärr ringer hon då pappa istället som aldrig säger nej, så min poäng går ju inte riktigt fram. Önskar att han också sade nej så hon blev tvungen att inse att vi inte kan passa upp på dem jämt.