Hur få envis förälder att förstå att jag inte är dennes personliga hemtjänst

Min svärmor kan vara likadan. Min sambo har satt dagar han kommer till henne. Hon får spara sakerna till de dagar han kommer, oavsett om det handlar om att handla, hämta posten eller gå på toaletten. Hon har larm nu efter att ha blivit liggande nattetid efter att hon ramlat (vid just det tillfället nådde hon inte telefonen), innan dess kunde hon bli sittande i soffan en hel dag eftersom vi jobbar till kvällen och hon inte kom upp ur soffan själv.

Just det där med att sätta dagar som man kommer på är ett bra sätt att hantera det som anhörig har jag sett i mitt tidigare arbete som biståndshandläggare.

Jag utgår från att du redan försökt förklara för din mamma att det inte funkar som hon gör nu. Kanske kan din pappa och du komma överens om ett gemensamt förhållningssätt mot din mamma, så kanske han också blir stärkt i att orka stå emot när hon ringer?
Ja jag har försökt men får ta ett ordentligt snack med dem igen. Hade varit bra dock om jag haft min syskon med också men det lär inte hända.
 
Ja jag har försökt men får ta ett ordentligt snack med dem igen. Hade varit bra dock om jag haft min syskon med också men det lär inte hända.

Min sambo fick inte heller med sina syskon, men de bor i en annan stad, så de fick inte frågan naturligt från henne på samma sätt. Nu brukar jag och min sambo turas om i alla fall, men vi har i alla fall gått från att vara där flera gånger varje dag, till att någon av oss är där varannan dag. Hon har tagit emot viss hemtjänst också, men hon säger ofta nej och släpper inte in dem, men då får hon vänta till den dagen vi planerat att åka dit.

Vi väntar på minnesutredning. Något är på tok ser jag rätt tydligt, och även min sambo nu. Det gick hon, konstigt nog, med på att genomföra utan krusiduller. Fast diskussionen fick ju jag ta, den vågade inte ens sambon ta med henne. Jag vill bara förtydliga, att svärmor säger att hon uppskattar min raka kommunikation och tydlighet och att hon gång på gång visat att hon litar på mig.
 
Min sambo fick inte heller med sina syskon, men de bor i en annan stad, så de fick inte frågan naturligt från henne på samma sätt. Nu brukar jag och min sambo turas om i alla fall, men vi har i alla fall gått från att vara där flera gånger varje dag, till att någon av oss är där varannan dag. Hon har tagit emot viss hemtjänst också, men hon säger ofta nej och släpper inte in dem, men då får hon vänta till den dagen vi planerat att åka dit.

Vi väntar på minnesutredning. Något är på tok ser jag rätt tydligt, och även min sambo nu. Det gick hon, konstigt nog, med på att genomföra utan krusiduller. Fast diskussionen fick ju jag ta, den vågade inte ens sambon ta med henne. Jag vill bara förtydliga, att svärmor säger att hon uppskattar min raka kommunikation och tydlighet och att hon gång på gång visat att hon litar på mig.
Nej det är lika här, ena bor dock i grannbyn så en kvarts bilresa. Vi bor ju dock ca 200 m från dem (ja vi vill flytta!). Jag får ta diskussionen helt enkelt, det får gå som det går. Det är bara en tidsfråga innan något mer händer, hennes sambo pajar ryggen när han lyfter tex. Men han tyckte att jag skulle lämna min då sovande 3 åring själv hemma för att springa över och kolla till mamma förut också, säger en del om hur resonemanget går där 🙄
 
Nej det är lika här, ena bor dock i grannbyn så en kvarts bilresa. Vi bor ju dock ca 200 m från dem (ja vi vill flytta!). Jag får ta diskussionen helt enkelt, det får gå som det går. Det är bara en tidsfråga innan något mer händer, hennes sambo pajar ryggen när han lyfter tex. Men han tyckte att jag skulle lämna min då sovande 3 åring själv hemma för att springa över och kolla till mamma förut också, säger en del om hur resonemanget går där 🙄

Vi bodde ännu närmare tidigare, men flyttade faktiskt en bit bort. Det var dock innan svärmor blev skruttig. Nu har vi nog en kilometer dit ;)
 
Ja, vad ska man säga.
Diskussionen gick som väntat och likadant som den alltid gör. Offerkoftan åker på och jag får återigen bara höra hur självisk och otacksam jag är. Att jag inte vet vad medmänsklighet är och bara "tydligt visar att jag bara vill att hon ska försvinna" för att jag säger ifrån och vill att de tar emot den hjälp som finns i form av hemtjänst.

Min sambo tycker att vi måste gå över och prata med dem om det, medan jag känner att det är meningslöst. Det slutar alltid likadant. Jag försöker göra mig hörd, mamma och hennes sambo står och skriker på mig och jag får återigen höra att jag förstör deras liv. Igen.

Enda jag vill är att flytta så långt härifrån som möjligt. Men det kan jag inte pga av barnen som bor vv.
 
Senast ändrad:
Ja, vad ska man säga.
Diskussionen gick som väntat och likadant som den alltid gör. Offerkoftan åker på och jag får återigen bara höra hur självisk och otacksam jag är. Att jag inte vet vad medmänsklighet är och bara "tydligt visar att jag bara vill att hon ska försvinna" för att jag säger ifrån och vill att de tar emot den hjälp som finns i form av hemtjänst.
Jag tänker att det låter som att du vill vårda er relation som en positiv sådan och inte låta ett tillsyns- och vårdbehov förstöra den helt och hållet, när det finns bra hjälp att få.

Men trist att behöva ens ha såna diskussioner såklart.
 
Jag tänker att det låter som att du vill vårda er relation som en positiv sådan och inte låta ett tillsyns- och vårdbehov förstöra den helt och hållet, när det finns bra hjälp att få.

Men trist att behöva ens ha såna diskussioner såklart.
Exakt så.
Jag vill vara anhörig, inte vårdpersonal.
Ja, igen 😕 Sist de fick spel och bokstavligen stod och skrek på mig sade jag ifrån och vägrade gå med i något jäkla pyramidspel som de förlorat pengar på i flera år och aldrig fått en krona ifrån. Då förstörde jag deras liv, det var såklart mitt fel att deras ekonomi var i kras och yada yada. Allting mitt framför barnen. Ibland tänker jag att det bästa vore att bara säga upp kontakten
 
Exakt så.
Jag vill vara anhörig, inte vårdpersonal.
Ja, igen 😕 Sist de fick spel och bokstavligen stod och skrek på mig sade jag ifrån och vägrade gå med i något jäkla pyramidspel som de förlorat pengar på i flera år och aldrig fått en krona ifrån. Då förstörde jag deras liv, det var såklart mitt fel att deras ekonomi var i kras och yada yada. Allting mitt framför barnen. Ibland tänker jag att det bästa vore att bara säga upp kontakten
Ta en puas från dem på 1 månad?
 
Ja, vad ska man säga.
Diskussionen gick som väntat och likadant som den alltid gör. Offerkoftan åker på och jag får återigen bara höra hur självisk och otacksam jag är. Att jag inte vet vad medmänsklighet är och bara "tydligt visar att jag bara vill att hon ska försvinna" för att jag säger ifrån och vill att de tar emot den hjälp som finns i form av hemtjänst.

Min sambo tycker att vi måste gå över och prata med dem om det, medan jag känner att det är meningslöst. Det slutar alltid likadant. Jag försöker göra mig hörd, mamma och hennes sambo står och skriker på mig och jag får återigen höra att jag förstör deras liv. Igen.

Enda jag vill är att flytta så långt härifrån som möjligt. Men det kan jag inte pga av barnen som bor vv.

Åh, sånt martyrskap har jag så svårt för!!

Återigen, sätt gränser. Pratar ni i telefon så säg lugnt att du inte tänker prata med henne när hon behandlar dig så. Att du kommer lägga på luren och att ni får pratas vid rn annan dag när hon lugnat ner sig.
 
Exakt så.
Jag vill vara anhörig, inte vårdpersonal.
Ja, igen 😕 Sist de fick spel och bokstavligen stod och skrek på mig sade jag ifrån och vägrade gå med i något jäkla pyramidspel som de förlorat pengar på i flera år och aldrig fått en krona ifrån. Då förstörde jag deras liv, det var såklart mitt fel att deras ekonomi var i kras och yada yada. Allting mitt framför barnen. Ibland tänker jag att det bästa vore att bara säga upp kontakten
Ibland är det bästa att säga upp kontakten eller begränsa den kraftigt(alltså minimalt med kontakt), särskilt när det gäller människor som inte vill förstå dragna gränser. Det är inte enkelt men det är värt det i slutändan.
 
Ja, vad ska man säga.
Diskussionen gick som väntat och likadant som den alltid gör. Offerkoftan åker på och jag får återigen bara höra hur självisk och otacksam jag är. Att jag inte vet vad medmänsklighet är och bara "tydligt visar att jag bara vill att hon ska försvinna" för att jag säger ifrån och vill att de tar emot den hjälp som finns i form av hemtjänst.

Min sambo tycker att vi måste gå över och prata med dem om det, medan jag känner att det är meningslöst. Det slutar alltid likadant. Jag försöker göra mig hörd, mamma och hennes sambo står och skriker på mig och jag får återigen höra att jag förstör deras liv. Igen.

Enda jag vill är att flytta så långt härifrån som möjligt. Men det kan jag inte pga av barnen som bor vv.
Kan du prata med dina syskon och ta upp att situationen för dig har blivit ohållbar? Säga till syskonen att nu är det deras tur att rycka in? Skaffa någon form av system där ni turas om och skriva ner vem som gjort vad så att bördan blir jämn?
 
Ja, vad ska man säga.
Diskussionen gick som väntat och likadant som den alltid gör. Offerkoftan åker på och jag får återigen bara höra hur självisk och otacksam jag är. Att jag inte vet vad medmänsklighet är och bara "tydligt visar att jag bara vill att hon ska försvinna" för att jag säger ifrån och vill att de tar emot den hjälp som finns i form av hemtjänst.

Min sambo tycker att vi måste gå över och prata med dem om det, medan jag känner att det är meningslöst. Det slutar alltid likadant. Jag försöker göra mig hörd, mamma och hennes sambo står och skriker på mig och jag får återigen höra att jag förstör deras liv. Igen.

Enda jag vill är att flytta så långt härifrån som möjligt. Men det kan jag inte pga av barnen som bor vv.
Tycker även att det verkar som att din mamma(och sambon) använder sig av manipulation och skuldkänslor hos dig för att du ska göra så som hon säger, hon vägrar se att du inte finns till för henne utan verkar se rätt egoistiskt på sina barn. Absolut inte okej och det kan vara en god anledning om någon att begränsa kontakten kraftigt.
 
Kan du prata med dina syskon och ta upp att situationen för dig har blivit ohållbar? Säga till syskonen att nu är det deras tur att rycka in? Skaffa någon form av system där ni turas om och skriva ner vem som gjort vad så att bördan blir jämn?

Det är iofs en bra idé men i det här fallet så låter det som att TS mamma behöver mer hjälp än hennes barn kan ge henne.
 
Min tanke är att i nästa led inser syskonen också det ohållbara i situationen och hjälper till att få mamman att inse att situationen inte fungerar och att hon behöver professionell hjälp. Har sett det hända.

Risken är bara att TS måste utkämpa ännu en kamp. Den mot syskonen för att få dem att förstå att de måste ta sitt ansvar.
 
Ta en puas från dem på 1 månad?
Ja men svårt när vi går förbi deras hus bara vi går till badet eller skogen. Vilket blir 2 gr om dagen nu när sonen har simskola. Man behöver inte ha kontakt för det förstås, men såklart påverkar det ändå. Speciellt när dottern vill gå dit och de ropar att vi ska komma in så fort man går förbi. Men som sagt, det går ju att begränsa kontakten ändå.
 
@Lingon

Det är tur att vi mest pratar över messenger eller när vi träffas, sällan över telefon. Det är mest sambon som ringer, mamma skriver mest.


@RedQueen

Så sporadisk kontakt som möjligt.
Det är tråkigt att det behövs men vad ska man göra, det är ju en ohållbar situation. Manipulation och skuldkänslor har mamma kört med sedan jag var liten.

Mina kära syskon är ett kapitel för sig, ena bryr sig inte och hade tom blockat mitt nr trots att jag aldrig gjort honom någonting. Andra bryr sig väl men har bara jobb och det han vill göra på huset i skallen. Enda gången han hör av sig är när han vill låna pengar. Han ringde förvisso sjukhuset och bad om mötet med kommunen(efter att jag pratat med honom och talat om hur läget är!) men inget mer. Men i mammas ögon har ju han hjälpt till såå mycket medan jag bara förstör allt i princip.
 
@Lingon

Det är tur att vi mest pratar över messenger eller när vi träffas, sällan över telefon. Det är mest sambon som ringer, mamma skriver mest.


@RedQueen

Så sporadisk kontakt som möjligt.
Det är tråkigt att det behövs men vad ska man göra, det är ju en ohållbar situation. Manipulation och skuldkänslor har mamma kört med sedan jag var liten.

Mina kära syskon är ett kapitel för sig, ena bryr sig inte och hade tom blockat mitt nr trots att jag aldrig gjort honom någonting. Andra bryr sig väl men har bara jobb och det han vill göra på huset i skallen. Enda gången han hör av sig är när han vill låna pengar. Han ringde förvisso sjukhuset och bad om mötet med kommunen(efter att jag pratat med honom och talat om hur läget är!) men inget mer. Men i mammas ögon har ju han hjälpt till såå mycket medan jag bara förstör allt i princip.

Skydda dig själv. Om man ska ha hjälp får man faktiskt iaf vara trevlig tillbaka. Om hon ändå är sur på dig och behandlar dig så illa så får hon faktiskt klara sig själv eller gå till kommunen och be om hemtjänst.
 

Liknande trådar

Relationer Varning för vääääldigt långt inlägg! Jag skriver sällan personliga saker här men nu känner jag att jag skulle behöva andras syn på...
2 3 4
Svar
74
· Visningar
23 581
Senast: alazzi
·
Relationer Anonymt konto, om du listar ut vem jag är får du gärna hålla det för dig själv. Tack :) Jag och sambon har varit tillsammans i nästan...
2
Svar
29
· Visningar
4 608
Senast: Hermelin
·
Kropp & Själ Hur får man en anhörig som de senaste åren (ca fem) inte riktigt fullt ut klarat av att ta hand om sig själv att förstå behovet av hjälp...
6 7 8
Svar
145
· Visningar
12 074
Relationer *Gnälltråd* Min mors sambo (A) driver mig till vansinne snart. Han är så fruktansvärt otrevlig mot både mig och barnen. Allt och alla...
Svar
18
· Visningar
2 903
Senast: Meggan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen
  • Ännu en tråd om hundfoder

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp