Hur finner man modet att anmäla någon?

[Piek]

Jag har följt tråden under tystnad och blivit oerhört tagen av vad som händer. Är det någon som vem om @Jen80 är ok?

 

[lil-sis]

Jag har följt tråden under tystnad och blivit oerhört tagen av vad som händer. Är det någon som vem om @Jen80 är ok?

@Jen80 är aktiv socialt om det är det du menar.

 

[Piek]

@Jen80 är aktiv socialt om det är det du menar.

Skönt att höra!

 

[Jen80]

Jag har följt tråden under tystnad och blivit oerhört tagen av vad som händer. Är det någon som vem om @Jen80 är ok?

Som @lil-sis skrev så är jag lite aktiv på sociala medier, men jag har idag pausat både insta och facebook, jag orkar inte engagera mig. Jag är lite aktiv men jag mår för jävligt rent ut sagt. Så pass så jag inte ens svarat eller uppdaterat här vilket jag skäms som fan över.

Allt står stilla. Det lovades guld och gröna skogar men det händer absolut ingenting, ingenting alls...

Förra veckan var jag hos barnmorskan och hon ville kolla upp alla sjukdomar efter sista våldtäkten och absolut gick jag med på det. Det slutade med att jag satt där och stortjöt och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra - jag tyckte så synd om henne! Jag sa att allt löser sig, jag behöver bara lite tid. Hon blev helt bestört över att jag inte fått någon att prata med ännu så hon skickade iväg en remiss direkt till psykologen på vårdcentralen så får hoppas på att dom kan skynda på det hela. Om dom ens ville ta emot mig....det är hennes ord, inte mina

Den berömda LSS-handläggaren har fortfarande inte beslutat om mer boendestöd eller utökad hjälp med kontakt med sjukvård osv - den dumme fan!!! HUR SVÅRT SKA DET VARA????? Som soc sa, det är akut....A K U T. Tro mig jag är inte den som gnäller om det verkligen inte behövs, men snacka om att pissa på den som redan ligger ner. Jag har skrikit efter hjälp, men nu orkar jag inte ens det längre.

För snart 2 veckor sen skulle jag varit på möte med samtal, säkerhetsprat mm, en halvtimme innan mötet ringde hon och sa att hon var för förkyld för att träffa mig. Fick en ny tid i slutet av nästa vecka...

Jag nojjar, är rädd, vågar knappt gå ut när det är mörkt, gråter, mår skit och vill bara dö. Ja faktiskt, varför ska jag ljuga.

Allt är precis som innan helt enkelt. Jag bara är och finns, det är allt. Ibland får jag nåt ryck och fixar lite i stallet, men annars är jag mest rädd eller så sover jag. Utåt sett så är allt så jääääkla bra...... Jag målar lite acryltavlor också för att få tiden att gå, jag är inte så himla bra på det men det är roligt och jag får lite utlopp för känslor . Jag får iofs mycket beröm av @Lena Furberg och det är nog det bästa av allt haha!

Men droppen var idag. Min sk bästa vän har sagt upp kontakten med mig. Hon behövde fokusera på sig själv och att hon ska må bra, därför ska vi inte umgås eller prata om mer än det som rör stallet. Det är för mycket drama och händelser kring mig.
Förlåt, jag kan lova att jag inte har valt att ha det liv jag lever nu, eller det jag har levt..... Jag vill också ha lugn och ro och bara få ha det bra, skratta, ha vänner och ha roligt. Det är det enda..

Tack för att ni finns ❤❤❤

 

[Cattis_E]

Som @lil-sis skrev så är jag lite aktiv på sociala medier, men jag har idag pausat både insta och facebook, jag orkar inte engagera mig. Jag är lite aktiv men jag mår för jävligt rent ut sagt. Så pass så jag inte ens svarat eller uppdaterat här vilket jag skäms som fan över.

Allt står stilla. Det lovades guld och gröna skogar men det händer absolut ingenting, ingenting alls...

Förra veckan var jag hos barnmorskan och hon ville kolla upp alla sjukdomar efter sista våldtäkten och absolut gick jag med på det. Det slutade med att jag satt där och stortjöt och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra - jag tyckte så synd om henne! Jag sa att allt löser sig, jag behöver bara lite tid. Hon blev helt bestört över att jag inte fått någon att prata med ännu så hon skickade iväg en remiss direkt till psykologen på vårdcentralen så får hoppas på att dom kan skynda på det hela. Om dom ens ville ta emot mig....det är hennes ord, inte mina

Den berömda LSS-handläggaren har fortfarande inte beslutat om mer boendestöd eller utökad hjälp med kontakt med sjukvård osv - den dumme fan!!! HUR SVÅRT SKA DET VARA????? Som soc sa, det är akut....A K U T. Tro mig jag är inte den som gnäller om det verkligen inte behövs, men snacka om att pissa på den som redan ligger ner. Jag har skrikit efter hjälp, men nu orkar jag inte ens det längre.

För snart 2 veckor sen skulle jag varit på möte med samtal, säkerhetsprat mm, en halvtimme innan mötet ringde hon och sa att hon var för förkyld för att träffa mig. Fick en ny tid i slutet av nästa vecka...

Jag nojjar, är rädd, vågar knappt gå ut när det är mörkt, gråter, mår skit och vill bara dö. Ja faktiskt, varför ska jag ljuga.

Allt är precis som innan helt enkelt. Jag bara är och finns, det är allt. Ibland får jag nåt ryck och fixar lite i stallet, men annars är jag mest rädd eller så sover jag. Utåt sett så är allt så jääääkla bra...... Jag målar lite acryltavlor också för att få tiden att gå, jag är inte så himla bra på det men det är roligt och jag får lite utlopp för känslor . Jag får iofs mycket beröm av @Lena Furberg och det är nog det bästa av allt haha!

Men droppen var idag. Min sk bästa vän har sagt upp kontakten med mig. Hon behövde fokusera på sig själv och att hon ska må bra, därför ska vi inte umgås eller prata om mer än det som rör stallet. Det är för mycket drama och händelser kring mig.
Förlåt, jag kan lova att jag inte har valt att ha det liv jag lever nu, eller det jag har levt..... Jag vill också ha lugn och ro och bara få ha det bra, skratta, ha vänner och ha roligt. Det är det enda..

Tack för att ni finns ❤❤❤

Inte skämmas för att du inte skrivit här. Vi förstår!!
Jag är glad för de gånger du orkar uppdatera, men det viktigaste är att du gör vad du kan för att må så bra det går i allt kaos.
Så sjukt att allt bara står still.
Jag får lust att jaga de med en blåslampa

Men vad är det för vän du har
Okej att man inte orkar tex hjälpa dig praktiskt, och enstaka gånger kan det ju vara så att man inte orkar höra just nu men då säger man det och att man gärna pratar om det senare eller en annan dag. Fast jag vet inte om jag nånsin inte skulle orka höra..

Kram

 

[ekra]

Så oroande att du inte fått hjälp ännu! Och så sorgligt att din vän inte kan stötta dig nu när du verkligen behöver det! Vi på Buke finns iallafall här i princip dygnet runt.

 

[Efwa]

Men vad är det för vän du har
Okej att man inte orkar tex hjälpa dig praktiskt, och enstaka gånger kan det ju vara så att man inte orkar höra just nu men då säger man det och att man gärna pratar om det senare eller en annan dag. Fast jag vet inte om jag nånsin inte skulle orka höra..

Kram

Men vi vet ju inget om vännen. Att våga/kunna säga nej när man inte orkar hjälpa är ju också viktigt.

Som vän måste man vårda sig själv också. Hur jävligt det än kan låta eller kännas, så har man ett ansvar för sitt eget mående också. Kan man inte, orkar man inte, så måste man få säga nej utan att någon annan talar om att man faktiskt måste orka och lägga mer press på en.
Det går ju inte att säga att man undrar varför personen inte orkar när "någon annan har det värre". Man klarar ju av olika mycket skit och några MÅSTE klara av mer skit för att överleva medan andra kan säga till i tid.

Det är dock tråkigt om inte jävligt jobbigt att en vän inte vill/orkar/kan vara det stöd man behöver och visst måste det få kännas som ett svek.

Som exempel kan jag ta mig själv. Jag hjälper några i min omedelbara närhet i deras värsta stund i livet medan jag fått tacka för mig när det gäller vissa andra personer.
De har ungefär samma problem och behöver samma stöd men där har jag fått säga stop av anledningar som gör att jag gräver ner mig, mår dåligt och inte skulle klara av i längden.
Då blir jag ju ingen hjälp för någon.

Vad gör de stackarna unika? Ja, det finns egentligen inget bra svar på men jag vet ju varför JAG inte klarar av det. JAG har en anledning till att det inte fungerar.
Det vore väldigt tråkigt att få höra på omvägar att det är fel på mig som vän när man måste säga nej för sin egen skull.

 

[Luff]

Men vi vet ju inget om vännen. Att våga/kunna säga nej när man inte orkar hjälpa är ju också viktigt.

Som vän måste man vårda sig själv också. Hur jävligt det än kan låta eller kännas, så har man ett ansvar för sitt eget mående också. Kan man inte, orkar man inte, så måste man få säga nej utan att någon annan talar om att man faktiskt måste orka och lägga mer press på en.
Det går ju inte att säga att man undrar varför personen inte orkar när "någon annan har det värre". Man klarar ju av olika mycket skit och några MÅSTE klara av mer skit för att överleva medan andra kan säga till i tid.

Det är dock tråkigt om inte jävligt jobbigt att en vän inte vill/orkar/kan vara det stöd man behöver och visst måste det få kännas som ett svek.

Som exempel kan jag ta mig själv. Jag hjälper några i min omedelbara närhet i deras värsta stund i livet medan jag fått tacka för mig när det gäller vissa andra personer.
De har ungefär samma problem och behöver samma stöd men där har jag fått säga stop av anledningar som gör att jag gräver ner mig, mår dåligt och inte skulle klara av i längden.
Då blir jag ju ingen hjälp för någon.

Vad gör de stackarna unika? Ja, det finns egentligen inget bra svar på men jag vet ju varför JAG inte klarar av det. JAG har en anledning till att det inte fungerar.
Det vore väldigt tråkigt att få höra på omvägar att det är fel på mig som vän när man måste säga nej för sin egen skull.

Håller med helt. Har en vän som tyvärr är för långt bort för att jag kan göra så mycket i vardagen när hen behöver hjälp. Hen hittar ständigt någon som behöver hjälp själv och sen kör det ihop sig. Först orkar bägge ett tag och sen orkar ingen. Den gemensamma bördan blir för stor för två svaga. Det betyder ju inte att en inte vill vara vän.

 

[Sonic76]

Som @lil-sis skrev så är jag lite aktiv på sociala medier, men jag har idag pausat både insta och facebook, jag orkar inte engagera mig. Jag är lite aktiv men jag mår för jävligt rent ut sagt. Så pass så jag inte ens svarat eller uppdaterat här vilket jag skäms som fan över.

Allt står stilla. Det lovades guld och gröna skogar men det händer absolut ingenting, ingenting alls...

Förra veckan var jag hos barnmorskan och hon ville kolla upp alla sjukdomar efter sista våldtäkten och absolut gick jag med på det. Det slutade med att jag satt där och stortjöt och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra - jag tyckte så synd om henne! Jag sa att allt löser sig, jag behöver bara lite tid. Hon blev helt bestört över att jag inte fått någon att prata med ännu så hon skickade iväg en remiss direkt till psykologen på vårdcentralen så får hoppas på att dom kan skynda på det hela. Om dom ens ville ta emot mig....det är hennes ord, inte mina

Den berömda LSS-handläggaren har fortfarande inte beslutat om mer boendestöd eller utökad hjälp med kontakt med sjukvård osv - den dumme fan!!! HUR SVÅRT SKA DET VARA????? Som soc sa, det är akut....A K U T. Tro mig jag är inte den som gnäller om det verkligen inte behövs, men snacka om att pissa på den som redan ligger ner. Jag har skrikit efter hjälp, men nu orkar jag inte ens det längre.

För snart 2 veckor sen skulle jag varit på möte med samtal, säkerhetsprat mm, en halvtimme innan mötet ringde hon och sa att hon var för förkyld för att träffa mig. Fick en ny tid i slutet av nästa vecka...

Jag nojjar, är rädd, vågar knappt gå ut när det är mörkt, gråter, mår skit och vill bara dö. Ja faktiskt, varför ska jag ljuga.

Allt är precis som innan helt enkelt. Jag bara är och finns, det är allt. Ibland får jag nåt ryck och fixar lite i stallet, men annars är jag mest rädd eller så sover jag. Utåt sett så är allt så jääääkla bra...... Jag målar lite acryltavlor också för att få tiden att gå, jag är inte så himla bra på det men det är roligt och jag får lite utlopp för känslor . Jag får iofs mycket beröm av @Lena Furberg och det är nog det bästa av allt haha!

Men droppen var idag. Min sk bästa vän har sagt upp kontakten med mig. Hon behövde fokusera på sig själv och att hon ska må bra, därför ska vi inte umgås eller prata om mer än det som rör stallet. Det är för mycket drama och händelser kring mig.
Förlåt, jag kan lova att jag inte har valt att ha det liv jag lever nu, eller det jag har levt..... Jag vill också ha lugn och ro och bara få ha det bra, skratta, ha vänner och ha roligt. Det är det enda..

Tack för att ni finns ❤❤❤

Älskade vännen
Du får så gärna skriva till mig
Jag pratar gärna.
Du har mitt stöd i allt och behöver du komma bort är du välkommen hit
❤❤❤

 

[Jen80]

Men vi vet ju inget om vännen. Att våga/kunna säga nej när man inte orkar hjälpa är ju också viktigt.

Som vän måste man vårda sig själv också. Hur jävligt det än kan låta eller kännas, så har man ett ansvar för sitt eget mående också. Kan man inte, orkar man inte, så måste man få säga nej utan att någon annan talar om att man faktiskt måste orka och lägga mer press på en.
Det går ju inte att säga att man undrar varför personen inte orkar när "någon annan har det värre". Man klarar ju av olika mycket skit och några MÅSTE klara av mer skit för att överleva medan andra kan säga till i tid.

Det är dock tråkigt om inte jävligt jobbigt att en vän inte vill/orkar/kan vara det stöd man behöver och visst måste det få kännas som ett svek.

Som exempel kan jag ta mig själv. Jag hjälper några i min omedelbara närhet i deras värsta stund i livet medan jag fått tacka för mig när det gäller vissa andra personer.
De har ungefär samma problem och behöver samma stöd men där har jag fått säga stop av anledningar som gör att jag gräver ner mig, mår dåligt och inte skulle klara av i längden.
Då blir jag ju ingen hjälp för någon.

Vad gör de stackarna unika? Ja, det finns egentligen inget bra svar på men jag vet ju varför JAG inte klarar av det. JAG har en anledning till att det inte fungerar.
Det vore väldigt tråkigt att få höra på omvägar att det är fel på mig som vän när man måste säga nej för sin egen skull.

Absolut, jag håller med dig!

I det här fallet ligger det mer bakom dessvärre och inget jag vill gå ut med för jag vill henne absolut inget illa. Men jag kan säga så mycket som att det ligger andra bakom allt det som skett. Det är väldigt många som höjer på ögonbrynen åt allt det här och flera har frågat om vad sjutton som pågår.
Jag svarar bara att det inte är något jag vill diskutera bakom någon annans rygg och att den får ta det med den andra parten. Det är inte jag som tog avstånd...
Jo nu, såklart.

 

[Jen80]

En liten uppdatering.. Det går åt helvete, oväntat va?
Mitt boendestöd kommer igång nästa vecka, men just nu struntar jag iofs i vilket för inget annat funkar. Mötet med säkerhetshandläggaren blev inställt IGEN för dom hade fått besked om att bara träffa de som behövde akut hjälp (jag vet inte hur många gånger jag fått höra i 1,5 månad att jag ska hanteras akut, men men..).
Istället blev jag lovad telefonmöte. Gissa om det blev av...?

Som om det inte vore nog sitter jag i karantän sen i onsdags pga coronasymtom. Vårdcentralen medicinerar så gott det går men bättre blir jag inte, dom har varit i kontakt med infektionsklinik för jag är riskpatient med väääldigt dåligt immunförsvar och min astma har gått bananas minst sagt av hostan och andningen är inte rolig.

Min pappa fick köra 16 mil enkel resa för att hjälpa mig med handling, för ingen vill eller vågar hjälpa mig. Seriöst, jag har inte pesten och vi behöver inte träffas.....

Och igår råkade jag illa ut igen.

 

[Mia_R]

Jag hoppas någon som läser det här och kan hjälpa dig med handlingen av mat och apoteksvaror gör det.

Du vet att du behöver bara säga till mig så kommer jag mangla säkerhetshandläggaren och hade det inte varit för avståndet skulle jag och varulven sova utanför din lägenhet i skuggorna och sen ta den jäveln som passar på dig.

 

[YlvaG]

Och igår råkade jag illa ut igen.

Idioten? Hoppas du hostade honom i ansiktet i så fall.

 

[Efwa]

Absolut, jag håller med dig!

I det här fallet ligger det mer bakom dessvärre och inget jag vill gå ut med för jag vill henne absolut inget illa. Men jag kan säga så mycket som att det ligger andra bakom allt det som skett. Det är väldigt många som höjer på ögonbrynen åt allt det här och flera har frågat om vad sjutton som pågår.
Jag svarar bara att det inte är något jag vill diskutera bakom någon annans rygg och att den får ta det med den andra parten. Det är inte jag som tog avstånd...
Jo nu, såklart.

Jag är bara ute efter att de som inte känner dig personligen, eller din vän framförallt, ska tänka efter innan de skriver saker på nätet som är riktat till en fullständigt främmande person.

Det är allt för vanligt med att döma efter en enda text som dessutom inte var speciellt utförlig (av förklarliga skäl) och det KAN ligga annat bakom än eran historia som för övrigt bara du vet, inte vi.

 

[Otherside]

Som @lil-sis skrev så är jag lite aktiv på sociala medier, men jag har idag pausat både insta och facebook, jag orkar inte engagera mig. Jag är lite aktiv men jag mår för jävligt rent ut sagt. Så pass så jag inte ens svarat eller uppdaterat här vilket jag skäms som fan över.

Allt står stilla. Det lovades guld och gröna skogar men det händer absolut ingenting, ingenting alls...

Förra veckan var jag hos barnmorskan och hon ville kolla upp alla sjukdomar efter sista våldtäkten och absolut gick jag med på det. Det slutade med att jag satt där och stortjöt och hon visste inte riktigt vad hon skulle göra - jag tyckte så synd om henne! Jag sa att allt löser sig, jag behöver bara lite tid. Hon blev helt bestört över att jag inte fått någon att prata med ännu så hon skickade iväg en remiss direkt till psykologen på vårdcentralen så får hoppas på att dom kan skynda på det hela. Om dom ens ville ta emot mig....det är hennes ord, inte mina

Den berömda LSS-handläggaren har fortfarande inte beslutat om mer boendestöd eller utökad hjälp med kontakt med sjukvård osv - den dumme fan!!! HUR SVÅRT SKA DET VARA????? Som soc sa, det är akut....A K U T. Tro mig jag är inte den som gnäller om det verkligen inte behövs, men snacka om att pissa på den som redan ligger ner. Jag har skrikit efter hjälp, men nu orkar jag inte ens det längre.

För snart 2 veckor sen skulle jag varit på möte med samtal, säkerhetsprat mm, en halvtimme innan mötet ringde hon och sa att hon var för förkyld för att träffa mig. Fick en ny tid i slutet av nästa vecka...

Jag nojjar, är rädd, vågar knappt gå ut när det är mörkt, gråter, mår skit och vill bara dö. Ja faktiskt, varför ska jag ljuga.

Allt är precis som innan helt enkelt. Jag bara är och finns, det är allt. Ibland får jag nåt ryck och fixar lite i stallet, men annars är jag mest rädd eller så sover jag. Utåt sett så är allt så jääääkla bra...... Jag målar lite acryltavlor också för att få tiden att gå, jag är inte så himla bra på det men det är roligt och jag får lite utlopp för känslor . Jag får iofs mycket beröm av @Lena Furberg och det är nog det bästa av allt haha!

Men droppen var idag. Min sk bästa vän har sagt upp kontakten med mig. Hon behövde fokusera på sig själv och att hon ska må bra, därför ska vi inte umgås eller prata om mer än det som rör stallet. Det är för mycket drama och händelser kring mig.
Förlåt, jag kan lova att jag inte har valt att ha det liv jag lever nu, eller det jag har levt..... Jag vill också ha lugn och ro och bara få ha det bra, skratta, ha vänner och ha roligt. Det är det enda..

Tack för att ni finns ❤❤❤

Vad säger du? Har "han" varit hos dig igen? Det här är så fruktansvärt att jag inte vet vad jag ska ta mig till snart - hur du känner dig kan jag inte föreställa mig.

Hur ofta dyker han upp? Finns det nåt mönster i det hela? Han måste ju stoppas! Du måste få prata med någon som gör allvar av situationen och stoppar den här fruktansvärda människan. Det här är ju inte klokt! Du behöver beskydd!!! heart

 

[Fibusen]

En liten uppdatering.. Det går åt helvete, oväntat va?
Mitt boendestöd kommer igång nästa vecka, men just nu struntar jag iofs i vilket för inget annat funkar. Mötet med säkerhetshandläggaren blev inställt IGEN för dom hade fått besked om att bara träffa de som behövde akut hjälp (jag vet inte hur många gånger jag fått höra i 1,5 månad att jag ska hanteras akut, men men..).
Istället blev jag lovad telefonmöte. Gissa om det blev av...?

Som om det inte vore nog sitter jag i karantän sen i onsdags pga coronasymtom. Vårdcentralen medicinerar så gott det går men bättre blir jag inte, dom har varit i kontakt med infektionsklinik för jag är riskpatient med väääldigt dåligt immunförsvar och min astma har gått bananas minst sagt av hostan och andningen är inte rolig.

Min pappa fick köra 16 mil enkel resa för att hjälpa mig med handling, för ingen vill eller vågar hjälpa mig. Seriöst, jag har inte pesten och vi behöver inte träffas.....

Och igår råkade jag illa ut igen.

Men fina fina du....

 

[Sonic76]

En liten uppdatering.. Det går åt helvete, oväntat va?
Mitt boendestöd kommer igång nästa vecka, men just nu struntar jag iofs i vilket för inget annat funkar. Mötet med säkerhetshandläggaren blev inställt IGEN för dom hade fått besked om att bara träffa de som behövde akut hjälp (jag vet inte hur många gånger jag fått höra i 1,5 månad att jag ska hanteras akut, men men..).
Istället blev jag lovad telefonmöte. Gissa om det blev av...?

Som om det inte vore nog sitter jag i karantän sen i onsdags pga coronasymtom. Vårdcentralen medicinerar så gott det går men bättre blir jag inte, dom har varit i kontakt med infektionsklinik för jag är riskpatient med väääldigt dåligt immunförsvar och min astma har gått bananas minst sagt av hostan och andningen är inte rolig.

Min pappa fick köra 16 mil enkel resa för att hjälpa mig med handling, för ingen vill eller vågar hjälpa mig. Seriöst, jag har inte pesten och vi behöver inte träffas.....

Och igår råkade jag illa ut igen.

Alltså du måste därifrån älskade vännen
Det här kan inte fortgå
Du är välkommen hit, karantän eller ej
Kram

 

[MiaMia]

Jag hoppas någon som läser det här och kan hjälpa dig med handlingen av mat och apoteksvaror gör det.

Du vet att du behöver bara säga till mig så kommer jag mangla säkerhetshandläggaren och hade det inte varit för avståndet skulle jag och varulven sova utanför din lägenhet i skuggorna och sen ta den jäveln som passar på dig.

Jag känner ingen av er, men jag har bara lust att säga: JA, det är dags att du ska ringa den där säkerhetshandläggaren och ta ett snack.
@Jen80 Massor av människor har hjälp av vänner och släktingar till olika myndighetskontakter när de sitter i situationer som av olika skäl är besvärliga. Det kommer vara helt normalt för dem att någon ringer för din räkning. Passa på och låt @Mia_R göra det åt dig i detta läget. Speciellt om du får sjukdom att dras med utöver allt det andra nu.

 

[sicx]

Men vad ledsen och arg jag blir över att inget händer i ditt ärende! Det är ju så otroligt frustrerande att det om och om igen sägs att ditt fall ska hanteras akut men ändå inte blir prioriterat. Förstår att orken tryter och att allt känns hopplöst, men glöm inte bort att du kan nyttja buke för sånt här. Vi står här bakom, redo att hjälpa precis lika mycket som förut!

Kanske är det värt att be någon ringa den där handläggaren och säga ett par valda ord?

Behöver du hjälp med handling igen så ställer jag mer än gärna upp. Jag har för mig att du inte befinner dig så hiskeligt långt bort. Du ska absolut inte behöva känna att du inte har någon att luta dig mot i det här, det finns alltid någon här som kan göra något!

 

[Sonic76]

Kära vän
Du får komma hit
Jag lovar att Ija kommer att hålla dig sällskap