Hur går man vidare?

pannkaka

Trådstartare
Hur kommer man vidare från två missfall på kort tid? Känner mig så totalt värdelös, att jag är misslyckad som inte lyckats med dessa graviditeter. Har en lyckad graviditet bakom mig och nu får jag jämt höra att jag inte ska sörja jag har ju ett barn.
 
Hur kommer man vidare från två missfall på kort tid? Känner mig så totalt värdelös, att jag är misslyckad som inte lyckats med dessa graviditeter. Har en lyckad graviditet bakom mig och nu får jag jämt höra att jag inte ska sörja jag har ju ett barn.

Förstår att det är skitjobbigt.
Har själv haft två missfall i rad, Februari -18 som gav mig fruktansvärda smärtor och ambulans till sjukhus där jag blev skrapad. Och Juni -18 som också resulterade i sjukhusbesök pga jag blödde otroligt mycket, blev skrapad igen och hade partiell mola och fick inte bli gravid på nån månad där för att se så det försvunnit. Just det där att jag inte fick bli gravid förrän jag var utredd klar var fruktansvärt jobbigt när det var det enda jag ville. Var orolig om jag ens skulle kunna få barn.

Nu har jag dock en 4,5 mån dotter :love:. Och de där missfallen gjorde det tyvärr svårt för mig att njuta under den här graviditeten. Har varit mycket oro.
Såklart kommer jag vara orolig vid en eventuell nästa graviditet och blir det missfall igen kanske lika ledsen.

Tillåt dig vara ledsen. Förhoppningsvis lyckas det nästa gång :heart.

Och du tycker du att jag är misslyckad för att jag har haft två missfall? Nej, jag tror inte att du tycker det. Inse då att du inte heller är misslyckad. Det är inget vi kan påverka
 
Man måste få sörja. Det är någonting jobbigt att gå igenom. Jag drömmer ibland fortfarande om mina barn som kunde ha blivit, dvs bearbetar fortfarande förlusten, trots att det nu är flera år sedan det senaste missfallet och trots att jag fått barn efter det. Det är inget jag går och tänker på dagligdags, men det finns där och är en del av den jag är.
Missfall sker. Det är inget du skulle kunnat förhindra eller bär någon skuld i. Men det betyder INTE att det bara är att rycka på axlarna och gå vidare. Sörj och känn att din och eventuell partners sorg räknas oavsett vad andra säger. Först då kan man bearbeta sina känslor och gå vidare.
Många kramar från mig :heart.
 
Det måste vara väldigt tungt att inte få behålla graviditeterna men man kan ju försöka se det som naturens sätt att avbryta där det inte blivit som det ska. Att det inte var livsdugliga foster. Men det är nog enklare att skriva det än att uppleva det kan jag tro, men det är ju absolut ingenting att känna skuld över.
 
Det måste vara väldigt tungt att inte få behålla graviditeterna men man kan ju försöka se det som naturens sätt att avbryta där det inte blivit som det ska. Att det inte var livsdugliga foster. Men det är nog enklare att skriva det än att uppleva det kan jag tro, men det är ju absolut ingenting att känna skuld över.
Tyvärr stämmer inte det där alltid. För oss var det mitt immunförsvar som ställde till det och stötte ut det som kroppen tyckte var främmande.

@pannkaka - man bryter ihop och tillåter sig att sörja så mycket man behöver.
Och försöker nånstans vara tacksam att man faktiskt har ett barn, för det är inte alla som får det ens.
Vi har börjat försöka med syskon, sonen krävde IVF för att bli till och med stor sannolikhet krävs det även för syskon. Och blir det inga syskon så får vi sörja det men fortsätta njuta av sonen.
 
Tack för era ord❤ just nu försöker jag ta en dag i taget. Hemlig har en fråga till dig hur fick du veta att det var ditt immunförsvar som var problemet?
 
Tack för era ord❤ just nu försöker jag ta en dag i taget. Hemlig har en fråga till dig hur fick du veta att det var ditt immunförsvar som var problemet?
Det var läkaren på IVF-kliniken som var övertygad om det, då jag har en autoimmun sjukdom och haft MA och ett MF (MF kom i v.10, fast vi sett hjärta slå i v.8). Hade även flertalet väldigt tidiga missfall.
Fick ta prov på nk-celler, men det var normalt men läkaren trodde det kan vara för att jag står på immunosupprimerande mediciner (dämpar immunförsvaret).
Fick intralipiddropp våra återföringar och den andra tog sig hela vägen (första blev tidigt missfall).
 
Man tar en dag i taget och försöker andas och leva sig igenom det. Tillslut blir det lättare.

Jag hade två sena missfall under förra året. Första fick vi reda på under RUL,då dog bebisen i vecka 17. Andra bebisen var vi på ultraljud i vecka 12, hjärtat slutade slå i vecka 13 och vi fick veta det i vecka 16.
Ingen kan säga varför det hände då dom ”missade” obduktionen på första och inte hittade något på andra. Under tredje graviditeten gick jag på blodförtunnande från vecka 10 och lillebror på 6v ligger här bredvid nu.
Storasyster är född 16 och innan henne var det inga komplikationer alls så alla säger att missfallen var ”otur”, men jag vet inte....
 
Man tar en dag i taget och försöker andas och leva sig igenom det. Tillslut blir det lättare.

Jag hade två sena missfall under förra året. Första fick vi reda på under RUL,då dog bebisen i vecka 17. Andra bebisen var vi på ultraljud i vecka 12, hjärtat slutade slå i vecka 13 och vi fick veta det i vecka 16.
Ingen kan säga varför det hände då dom ”missade” obduktionen på första och inte hittade något på andra. Under tredje graviditeten gick jag på blodförtunnande från vecka 10 och lillebror på 6v ligger här bredvid nu.
Storasyster är född 16 och innan henne var det inga komplikationer alls så alla säger att missfallen var ”otur”, men jag vet inte....

Tror jag är lite överkänslig just nu för efter mitt första m.f så träffade jag på en anhörig till sambon som förklarade för mig att "riktiga" kvinnor får inte missfall hon hade minsann 2 lyckade graviditeter bakpå sig o hon visste hur man fixade att få levande barn. Detta gör fortfarande ont när jag tänker på det och är väl orsaken till att jag känner mig misslyckad.
 
Tror jag är lite överkänslig just nu för efter mitt första m.f så träffade jag på en anhörig till sambon som förklarade för mig att "riktiga" kvinnor får inte missfall hon hade minsann 2 lyckade graviditeter bakpå sig o hon visste hur man fixade att få levande barn. Detta gör fortfarande ont när jag tänker på det och är väl orsaken till att jag känner mig misslyckad.
Alltså förlåt mitt uttryck men för fan vilken kärring att säga så. Så rent elakt!
 
Tror jag är lite överkänslig just nu för efter mitt första m.f så träffade jag på en anhörig till sambon som förklarade för mig att "riktiga" kvinnor får inte missfall hon hade minsann 2 lyckade graviditeter bakpå sig o hon visste hur man fixade att få levande barn. Detta gör fortfarande ont när jag tänker på det och är väl orsaken till att jag känner mig misslyckad.

Alltså, man har väl hört en och annan ogenomtänkt och klumpig kommentar om det här med barnaalstrande, men det där var ju bara rent ut sagt jävligt elakt och korkat sagt! :rage::yuck:
 
Tror jag är lite överkänslig just nu för efter mitt första m.f så träffade jag på en anhörig till sambon som förklarade för mig att "riktiga" kvinnor får inte missfall hon hade minsann 2 lyckade graviditeter bakpå sig o hon visste hur man fixade att få levande barn. Detta gör fortfarande ont när jag tänker på det och är väl orsaken till att jag känner mig misslyckad.

Men vad är det för jävla grottmongo? Vilken idiot.
 
Tror jag är lite överkänslig just nu för efter mitt första m.f så träffade jag på en anhörig till sambon som förklarade för mig att "riktiga" kvinnor får inte missfall hon hade minsann 2 lyckade graviditeter bakpå sig o hon visste hur man fixade att få levande barn. Detta gör fortfarande ont när jag tänker på det och är väl orsaken till att jag känner mig misslyckad.
Men gud!!! Hur i helvete kan man ens komma på tanken att säga något sådant! Vilken jävla idiot!
 
Har själv haft ett missfall. Det var en stor sorg. Det som hjälpte mig där och då var att vara öppen med vad jag precis genomlidit. Jag pratade med flera kollegor på jobbet om det då dom märkte att något inte stod rätt till. Det var så skönt att vara öppen om det för plötsligt hade jag 4 kollegor som under de senare åren varit med om både ett och flera missfall. Det hjälpte mig att veta att jag inte var ensam ❤️ Och att det aldrig går att påverka. All styrka till dig!
 
Sambon kom hem nu och berättade att släktingen hört av dig till honom och ville inte att jag skulle komma med till julafton jag skulle tydligen förstöra stämningen 😕.

Jag brukar inte reagera nått väldigt på folk som är dumma, folk är folk liksom. Men den där släktingen tar kakan, varför beter sig någon så vidrigt, ush!!! 👎 Som någon annan redan skrivit, se det som en vinst, vem vill umgås med en sån person ändå. Personen hade inte funnits kvar i min värld iaf 🤮🤮💩

Och det verkar ganska vanligt med missfall, flera i min närhet har varit med om det, det jag vill få sagt är att det är absolut ingenting som har att göra med att misslyckas iaf ❤️
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Jag visste inte om jag skulle fortsätta i min första tråd "vem tar du med till förlossningen?" eller om jag skulle skapa en helt ny...
2
Svar
22
· Visningar
3 322
Senast: Milosari
·
Gravid - 1år Det här kan bli lite rörigt, jag ber om ursäkt på förhand. Jag och maken har en dotter på 1.5 år. Hon är det bästa som hänt oss och...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
9 719
Senast: gulakatten
·
Gravid - 1år Känns jobbigt att skriva en sån här tråd men gör det ändå. Är det någon som blivit sjukskriven för depression under graviditet? Hur...
Svar
10
· Visningar
1 437
Senast: Kilauea
·
Gravid - 1år Jaaaahapp.. jag startade en tråd för ett tag sen om hur man ska veta om man vill ha fler barn eller inte. Jag har två sen innan och...
2 3
Svar
43
· Visningar
5 206
Senast: Fille
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp