Hur gick er förlovning till?

[mandalaki]

När jag en gång i världen förlovade mig så var det inget sånt frieri (som bla @Voeux och @Petruska diskuterar). Det var mer av en diskussion och liksom, "ja det blir bra". Oerhört oromantiskt men praktiskt.

Så där bestämde sig ALLA för varann, mig veterligt, när jag var i den ålder då man vanligen parar ihop sig. Åtminstone i min omgivning. Jag har aldrig hört talas om något annat än en sådana diskussioner, absolut inga överraskningar eller "frieri" överhuvudtaget. Det närmaste jag kommit är två goda vänner som brukar uttrycka det som att "vi friade till varandra". Förlovning innebar heller inte en överenskommelse om framtida giftermål, många förlovade sig för att manifestera sitt förhållande lite mer - men inte lika mycket som att gifta sig.

Att frierierna, där han helst ska stå för det och helst med överraskning, kommit tillbaka tror jag är ett led i den nykonservativa comebacken av uppstyrda bröllop med prinsessklänningar, brudöverlämning osv.

 

[Voeux]

När jag en gång i världen förlovade mig så var det inget sånt frieri (som bla @Voeux och @Petruska diskuterar). Det var mer av en diskussion och liksom, "ja det blir bra". Oerhört oromantiskt men praktiskt.

Men! Det har blivit så himla ifrågasatt efteråt, även länge efter. Att det liksom "inte gills" eller att "men då har ju ingen friat". Fascinerande att det har kunnat engagera människor även långt efter att vi faktiskt hade gift oss, tiotalet år senare.

Men det kanske är därför det gick åt skogen med äktenskapet, vad vet jag
Grattis @Voeux !

Det är väl lite sådana kommentarer jag har snappat upp också, senast från en vän som knappt ansåg att hennes egen förlovning "gills" eftersom det hade varit några vändor med "oromantiska" diskussioner något år. Själv tyckte jag att det lät väldigt vettigt det hon berättade. Jag upplever att annars progressiva och normkritiska människor trillar tillbaks in i boxen så fort det kommer till äktenskap eller barn. Ena stunden diskuteras kvinnorollen mycket kritiskt och andra stunden vill de plötsligt bli ledda till altaret av sin pappa. Man fattar ju ingenting.

Nåväl, nu har jag i alla fall både friat som kvinna och skippat diamantringen. Det ska bli spännande att vara lyhörd framöver på vad som kommer att kännas genuint lustfyllt och vilka normer som kommer att skava. Det känns som att jag är på väg in i en fas i livet där andras åsikter i mycket större grad kommer att bli tydliga. Så det blir till att ha både känselspröt och sköldar framme.

 

[Petruska]

Så där bestämde sig ALLA för varann, mig veterligt, när jag var i den ålder då man vanligen parar ihop sig. Åtminstone i min omgivning. Jag har aldrig hört talas om något annat än en sådana diskussioner, absolut inga överraskningar eller "frieri" överhuvudtaget. Det närmaste jag kommit är två goda vänner som brukar uttrycka det som att "vi friade till varandra". Förlovning innebar heller inte en överenskommelse om framtida giftermål, många förlovade sig för att manifestera sitt förhållande lite mer - men inte lika mycket som att gifta sig.

Att frierierna, där han helst ska stå för det och helst med överraskning, kommit tillbaka tror jag är ett led i den nykonservativa comebacken av uppstyrda bröllop med prinsessklänningar, brudöverlämning osv.

Jag trodde inte att det var sant första gången jag kom i kontakt med att någon i någon sorts nutid friade ståendes på knä. Jag tror att det var via buke, som så mycket annat av det mest underliga jag träffar på i mitt liv.

Det "normala" för mig är att man resonerar sig fram till att det nog är bra av juridiska skäl att gifta sig.

 

[Petruska]

Jag upplever att annars progressiva och normkritiska människor trillar tillbaks in i boxen så fort det kommer till äktenskap eller barn. Ena stunden diskuteras kvinnorollen mycket kritiskt och andra stunden vill de plötsligt bli ledda till altaret av sin pappa. Man fattar ju ingenting.

Det är just det där att den där sortens friande, inte är vad jag förstår som vare sig norm eller tradition. För mig är det någon sorts jippo folk kanske har lärt sig från amerikansk populärkultur. Det är inte något som jag uppfattar finns i svensk tradition och kultur. (Kanske i sagor om prinsar och prinsessor, men det är ju en väldigt liten minoritet som är av kunglig börd.)

För mig ser det mer ut som att man hittar på en box, och sedan med ett lustfyllt rop dyker ner i den så djupt man kan.

Att bli ledd till altaret av pappa, tex, är starkt MOT svensk kyrklig tradition där man längre tid än kvinnor har haft rösträtt, har betonat vikten av ömsesidig frivillighet vid äktenskapets ingående.

 

[Voeux]

Det är just det där att den där sortens friande, inte är vad jag förstår som vare sig norm eller tradition. För mig är det någon sorts jippo folk kanske har lärt sig från amerikansk populärkultur. Det är inte något som jag uppfattar finns i svensk tradition och kultur. (Kanske i sagor om prinsar och prinsessor, men det är ju en väldigt liten minoritet som är av kunglig börd.)

För mig ser det mer ut som att man hittar på en box, och sedan med ett lustfyllt rop dyker ner i den så djupt man kan.

Att bli ledd till altaret av pappa, tex, är starkt MOT svensk kyrklig tradition där man längre tid än kvinnor har haft rösträtt, har betonat vikten av ömsesidig frivillighet vid äktenskapets ingående.

Jag tror att det som är norm nu inte nödvändigtvis kommer från svenska traditioner, utan att mer konservativa amerikanska sätt har fått fäste här. Att det alltså ser annorlunda ut för oss som "parar ihop oss" nu gentemot vår föräldrars generation, för att normen har rört på sig. Exempelvis ser jag inte kyrkligt bröllop som en norm alls längre.

 

[Petruska]

Jag tror att det som är norm nu inte nödvändigtvis kommer från svenska traditioner, utan att mer konservativa amerikanska sätt har fått fäste här. Att det alltså ser annorlunda ut för oss som "parar ihop oss" nu gentemot vår föräldrars generation, för att normen har rört på sig. Exempelvis ser jag inte kyrkligt bröllop som en norm alls längre.

Det förstår jag. Men det är ändå en väldigt konstig, för mig, och rätt smådeppig utveckling.

Storslagna bröllop verkar ju vara en grej, numera, kyrkbröllop är jag rätt ovan vid i sin helhet. Jag vet verkligen inte hur länge det var det vanligaste, eller hur vanligt det är nu.

 

[mandalaki]

Jag trodde inte att det var sant första gången jag kom i kontakt med att någon i någon sorts nutid friade ståendes på knä. Jag tror att det var via buke, som så mycket annat av det mest underliga jag träffar på i mitt liv.

Det "normala" för mig är att man resonerar sig fram till att det nog är bra av juridiska skäl att gifta sig.

Jag hade liknande reaktioner när jag såg hur kvinnor skrev att de väntade på att han skulle fria, halvt på skämt halvt på allvar skrev om hur de skulle få honom dithän

I min omgivning har jag nog uppfattat det som att folk inte gift sig pga juridiken, utan av känslomässiga skäl. Och skulle jag gifta mig skulle det också vara av det skälet, för mig representerar det en vilja till lite fastare anknytning med en person. Samma med förlovning, det hade känts som att jag faktiskt vågade se lite mer långsiktigt än jag brukar göra.

(Mitt ex ville gärna förlova sig, men jag vägrade. När vi passerade guldsmedsaffärer kunde han säga "Titta här, nödförlovningar utföres snabbt och smärtfritt". Väldigt romantiskt )

 

[Petruska]

Jag hade liknande reaktioner när jag såg hur kvinnor skrev att de väntade på att han skulle fria, halvt på skämt halvt på allvar skrev om hur de skulle få honom dithän

I min omgivning har jag nog uppfattat det som att folk inte gift sig pga juridiken, utan av känslomässiga skäl. Och skulle jag gifta mig skulle det också vara av det skälet, för mig representerar det en vilja till lite fastare anknytning med en person. Samma med förlovning, det hade känts som att jag faktiskt vågade se lite mer långsiktigt än jag brukar göra.

(Mitt ex ville gärna förlova sig, men jag vägrade. När vi passerade guldsmedsaffärer kunde han säga "Titta här, nödförlovningar utföres snabbt och smärtfritt". Väldigt romantiskt )

Nödförlovningar. Som om man hade råkat i olycka och måste räddas vad som räddas kan.