.. Förstår dock att det kändes läskigt att liksom gå all in och fria, särskilt som du gått och planerat det så länge. Var det av nåt särskilt skäl som du valde att liksom fria-fria istället för att lyfta det i en vanlig diskussion?Som rubriken säger, hur förlovade ni er?
Var det hemlighetsmakeri, överraskning, ner på ett knä och hela det köret ?
Eller mer
Vi går och köper ringar ihop väljer en dag and that's it?
Jag och sambon slits mellan han är det första alternativet medan jag är det andra....
Vi försöker komma på nåt mellanting (i och med detta är överraskningsmomentet dock borta, tack och lov!)
@Voeux Grattis till förlovningen! Det låter som att du planerat det väldigt fint
Nu när jag vet allt jag vet så känner jag ju att en diskussion hade varit bättre. Men det kunde jag ju inte veta i förväg. Är glad att sambon tog det så bra och kom fram till det beslut jag önskade, även om jag själv önskar att jag gett honom ännu mer tid och utrymme att tänka. Önskar som sagt att baksidorna med detta lyftes mer.Oj! Jag har så länge jag kan minnas tänkt att det är just på grund av de där baksidorna med sådana frierier, att jag blir förvånad varje gång någon har friat/blivit friad till på det viset.Någon diffus tanke om att det är romantiskt och ”så man gör”. Jag har inte riktigt haft någon i min krets som tagit det i en vanlig diskussion utan det är alltid någon som friat, även om jag såklart inte har inblick i hur diskussionerna gått parterna emellan innan. Med andra ord en förbaskat stark norm till den grad att jag knappt ifrågasatte den. Jag tänkte att om vi får vara själva och ha en hel helg på oss att diskutera så kommer det att kännas avslappnat och inte pressat.
Först för ett par veckor sedan så började jag känna att det här kan ju bli hur pressat som helst, för oss båda. Tänk om han känner sig trängd? Hur ska han ens kunna svara något alls när han blir tagen på sängen sådär? Det började kännas konstigt. Men då var ringarna redan på plats och helgen redan planerad, så jag slog bort tankarna och tänkte att jag nog bara börjar bli nervös och tänka katastroftankar. Nu förstår jag dock att det var ganska rimliga tankar.
Därför kändes det viktigt att berätta i samband med frieriet att han gärna får tänka en tid på det här om han vill, han får också gärna säga nej utan att det betyder något för vår relation. Jag hade också hållit det hemligt för alla vänner för att det verkligen skulle vara en diskussion bara mellan han och mig, så ingen annan står och väntar på att få fira ifall det är så att vi inte förlovar oss.
Jag önskar att jag fått höra mer om ”baksidan” med frieri. När folk berättar, eller man ser i serier och film så är det bara dans på rödar rosor och ett rungande JA! Så alla svåra tankar som dykt upp för mig kände jag mig ganska ensam i, och eftersom jag inte kunde prata om det med vänner eller sambon så fick jag inte bukt på dem. Jag sa till sambon nu att det här är sista gången någonsin som jag vill vara i en situation där jag inte kan prata med honom och få stöd. Det kändes JÄTTEKONSTIGT.
Så nej, ingen dans på röda rosor för mig
Grattis igen! Jag tycker det låter som att det blev en jättefin förlovningJag har förlovat mig! Så nu får jag också vara med i den här tråden
Jag visste att jag ville fria i stugan, som på så många vis blivit ”vår plats”. Så vi har druckit rödvin och eldat i öppna spisen, grillat marshmallows och gjort långkok. Jag hade slagit in ringarna i ett paket med guldband och gav honom framför brasan. När han öppnade det så hann han inte ens säga något fören jag sa att han inte behöver svara nu direkt, utan att jag vill prata om det. Så han ställde ner asken och vi började prata om vad en förlovning betyder för honom och vad den betyder för mig, vilken tidshorisont vi tänker för bröllop och hur vi ser på våra närmsta år ihop. Så efter en stund tog han upp asken och trädde på oss ringarna och sa ”Självklart”.
Det var verkligen inte så enkelt som jag trodde att det skulle vara. Eller rättare sagt, själva frieriet har gått utmärkt men den senaste månaden har varit jobbig. Jag har pendlat mellan rosa moln och fullkomlig, total, panik. Med facit i hand hade det nog varit ännu bättre att bara lyfta frågan i en vanlig diskussion utan all press som kom på oss båda med ett överraskningsfrieri.
Men slutet gott allting gott
Så tror jag också. Och hoppas! Men ändå.
Grattis igen! Jag tycker det låter som att det blev en jättefin förlovning
Jag tyckte att din berättelse var intressant, just för att det var så självklart med en sorts normativt frieri (fast du friade, inte han, normen rör sig), och så väldigt tydliga avigsidor. Som att du, med stöd av norm, gick lite för långt utanför ert eget sätt att relatera och kommunicera.
Ja och dessutom fanns ju chans att diskutera och prata om det! Jag tänker mig din stuga som den mest mysigaste platsen, låter alltid så härligt när du berättar om den
Eller, egentligen en ganska vanlig stuga men romantikern i mig kommer nog fram när jag beskriver den Men det är verkligen så jag känner när jag är där också. Det är farfar som byggde huset, köpte en skogstomt för 18 000:- kr år 1969 Så pappa satte sina första spikar i det huset också. Bidrar nog till vad jag känner för stället!Verkligen! Haha ja den är supermysig
❤
.Vad häftigt! Förstår att det finns en speciell känsla där. Vi har inget sådant i min familj, då båda mina föräldrar flyttade till Sverige som vuxna. Dock har jag turen att sambon har en släktstuga som är underbar med mycket historia. Dock alldeles för långt bort tyvärr och inte vinterbonat. Älskar gamla stugor och torp!Verkligen! Haha ja den är supermysig
