Hur gör man när man dör om man inte har ekonomiska tillgångar?

Min pappa hade en begravningsförsäkring på 25000. Den enda försäkring han behållt genom år med utmätning och dålig ekonomi. Så det blev en minnesstund med landgångar o kaffe till alla som ville precis som pappa önskat. Utan den försäkringen hade jag fått hosta upp slantarna som jag väl heller inte haft. Kistan hade ju soc fått betala. Jag valde den billigaste kistan, då 8000, en begravningsannons, också flera tusen och bokade landgång, lättöl o tårta o kaffe för ett femtiotal personer. Det räckte precis då för ca 15 år sedan. Jag är så tacksam att han åtminstone hade tänkt på detta för jag hade inte vetat hur jag skulle lösa det annars. Det var jobbigt nog ändå. Jag fick lite hintar från omgivningen om sådant jag aldrig frågat. En tant ringde och berättade att han absolut ville kremeras. Det visste jag inte. En annan att han inte ville ha gula blommor. Kommentarer i förbifarten var det jag fick gå på.
 
Men tror du att DINA barn kommer att bråka? Vad andra gör i släkten är ju inte ett problem så länge dina barn överens?
Jag tror jag skrev att jag inte TROR att de gör det...

Då kommer de alltså inte att göra det, självklart, så behöver jag inte bry mig om något heller, och kan bara strunta i mina funderingar. Så onödigt av mig att skapa en tråd för ett icke-problem.
 
Men tror du att DINA barn kommer att bråka? Vad andra gör i släkten är ju inte ett problem så länge dina barn överens?

Det behöver ju inte var så att barnen bråkar sinsemellan. Jag kan dock mycket väl föreställa mig att Enyas bråkiga släkt skulle kunna bråka och skapa onödig oro och stress för barnen om Enya dog - och det vore ju utmärkt om det kan undvikas genom tydlighet. Blir @Enya 102 år gammal så är det sannolikt ett icke-problem. Dessvärre kan ju personer avlida även i en ganska ung ålder och det är väl rimligt att Enya talar utifrån dessa erfarenheter. Enya talar ju också utifrån erfarenheten att det kan bli bråk mellan syskon om saker och ting är oklara.

@Enya - jag ber på förhand om ursäkt om jag feltolkar.
 
Det behöver ju inte var så att barnen bråkar sinsemellan. Jag kan dock mycket väl föreställa mig att Enyas bråkiga släkt skulle kunna bråka och skapa onödig oro och stress för barnen om Enya dog - och det vore ju utmärkt om det kan undvikas genom tydlighet. Blir @Enya 102 år gammal så är det sannolikt ett icke-problem. Dessvärre kan ju personer avlida även i en ganska ung ålder och det är väl rimligt att Enya talar utifrån dessa erfarenheter. Enya talar ju också utifrån erfarenheten att det kan bli bråk mellan syskon om saker och ting är oklara.

@Enya - jag ber på förhand om ursäkt om jag feltolkar.
Sedan kan ju barnen ha någon partner som drar igång något bråk.......även om syskonet i sig kanske inte skulle ha protesterat.
Har hänt förr.....
 
Min syster har inga pengar, inga försäkringar, ingenting. Vi har inget att pytsa in. Det blir socialen som går in och betalar, vi ligger precis under summan de betalar, och har bara det allra enklaste enkla. Allt det pappersarbete är redan igång samtidigt som begravning och allt är beställt ihop med begravningsbyrån och socialen är inkopplad, så rent krasst behöver hon inte ligga i några månader för att vänta på godkännande från socialen utan det sker "per automatik" samtidigt när man har det enklaste och är en familj utan några tillgångar. Man ska vara fattiga alltså. Har varit med om det tidigare, samma tillvägagångsätt då med. Det är inget besvärligt eller krångligt egentligen, oftast. Inte om man tillhör den fattiga klassen av befolkningen i Sverige.

Sedan kan det ju vara det ändå och man ska inte ta något för givet så klart, men det har inte tidigare varit problem, en relativt snabb och lätt process, och det verkar inte ha ändrats nu. Det som eventuellt kan hamna på oss utanför vad de betalar är kostnaden för att vi systrar vill se henne, troligen blir det betalt av socialen, om inte så har vi räknat på det.
 
Det behöver ju inte var så att barnen bråkar sinsemellan. Jag kan dock mycket väl föreställa mig att Enyas bråkiga släkt skulle kunna bråka och skapa onödig oro och stress för barnen om Enya dog - och det vore ju utmärkt om det kan undvikas genom tydlighet. Blir @Enya 102 år gammal så är det sannolikt ett icke-problem. Dessvärre kan ju personer avlida även i en ganska ung ålder och det är väl rimligt att Enya talar utifrån dessa erfarenheter. Enya talar ju också utifrån erfarenheten att det kan bli bråk mellan syskon om saker och ting är oklara.

@Enya - jag ber på förhand om ursäkt om jag feltolkar.
Du har förstått helt rätt!

Mina barn är inte förtjusta i familjedramat, men de är nu unga alla tre och fortfarande lättpåverkade av min familj. De vill vara alla till lags, inte behöva "välja sida", inte behöva säga ifrån eller markera ståndpunkt osv. Så långt i mognaden har de ännu inte kommit. De ogillar dramat, skulle troligen inte bråka, men de är så lättpåverkade. Jag menar, min bror som är 44 påverkar min 72 åriga mamma liksom..... Det är så det är. Jag har ingen aning om hur det blir när de blir äldre. Gör de som jag och fixar att ta avstånd och vara ensamma? För det är man om man inte är med i dramat/familjen. Ensam. Priset för det för min del har varit och är högt, barnen är inte redo för att betala det priset ännu. Det var inte jag tidigare heller. Det utvecklas och mognas fram med tiden som går och ens upplevelser av familjen.

Precis som du säger kan man dö ung. Min man var inte ens 27 år fyllda ännu, min syster skulle fylla 40 i juli i år. Min andra syster var endast 23 när hon var hemskt nära att lyckas med sitt försök att avsluta sitt liv. Min systerson var 10 dagar när han dog. Pappa var 46.
 
Min pappa hade en begravningsförsäkring på 25000. Den enda försäkring han behållt genom år med utmätning och dålig ekonomi. Så det blev en minnesstund med landgångar o kaffe till alla som ville precis som pappa önskat. Utan den försäkringen hade jag fått hosta upp slantarna som jag väl heller inte haft. Kistan hade ju soc fått betala. Jag valde den billigaste kistan, då 8000, en begravningsannons, också flera tusen och bokade landgång, lättöl o tårta o kaffe för ett femtiotal personer. Det räckte precis då för ca 15 år sedan. Jag är så tacksam att han åtminstone hade tänkt på detta för jag hade inte vetat hur jag skulle lösa det annars. Det var jobbigt nog ändå. Jag fick lite hintar från omgivningen om sådant jag aldrig frågat. En tant ringde och berättade att han absolut ville kremeras. Det visste jag inte. En annan att han inte ville ha gula blommor. Kommentarer i förbifarten var det jag fick gå på.
Ja det är märkligt vad det kostar att begravas! Samtidigt som jag förstår ATT det behöver kosta, att folk som är inblandade ska ha lön.

Summan för systers begravning landade på strax under 24 000. Inga blommor (köper egna eftersom de översteg budgeten), enklaste kistan, visning på måndag, inget "begravningskaffe efteråt (de bekostar vi själv eftersom det inte fick plats i budgeten), ingen minnesannons osv. Det som kostade var alltså kistan, visningen av henne (2000 kr) och cermonin-det jag kalla begravning, har man inte det så kommer man ju ännu billigare undan.

Jag tror att man gör en tjänst att bestämma i livet hur man vill att det ska vara när man dör. Det är ju massor att stå i, så att bara fundera på vad för blomma man ska ha är ett asjobbigt beslut....
 
I Spanien kostade det 2750 EUR med kremering. Utan ceremoni och inget annat heller.

Som skulle betalas av närmast anhöriga pronto.

Så det blev ett första hål i plånboken. Alternativet att låta ligga på bårhus utan plan för lösning kändes både dyrare och ovärdigt.

Sen har det blivit fler hål i plånboken med kostnader för att utreda om det finns tillgångar och kostnader för att få och ta hand om dem.

Som en ganska stor ofrivillig investering med viss chans att betala tillbaka sig om man löper linan ut och fortsätter betala. Fast nästan helt utan kunskap om hur stor den chansen är.

Så jag röstar på att man fixar ett tydligt sätt att förmedla sina önskemål och ser till att det finns medel för att exekvera det akuta lätt tillgängligt genom exempelvis försäkringar som finns för att täcka begravningskostnader. Jag tänker att den som önskar sig nåt visst efter döden både har rättighet till det och skyldighet att se till att ingen annans ekonomi blir lidande av det. Ska fixa det själv så snart jag hinner, förhoppningsvis blir det i god tid innan det spontana, helt 100% säkert kommande, besöket av liemannen blir av.
 
Ibland när det bråkats som mest handlar det egentligen inte om pengar/tillgångar utan det är en massa känslor och minnen som dras upp. Händelser från barndomen, tvister. Vet en vän som är advokat som bl.a jobbar med arvstvister och de där det handlar om miljoner är ofta enklare att lösa än de där släkten slåss om Moster Agdas blåa skål.
 
Även jag tycker att folk ska använda sina pengar när dom lever än spara till efterlevande. Problemet är ju att folk inte vet när dom kommer dö så dom vet ju inte när det sista ska spenderas.
Mamma tjata alltid om att det inte skulle finnas nått kvar när hon dog för hon var övertygad om att vi ville ärva. I själva verket så var det hon själv som ville ärva rika släktingar. Blev skitsur när hennes morbror (miljonär) testamenterade bort allt till välgörenhet. Vi barn sa till henne att vi skiter i hennes pengar.
Samma sak sa vi till pappa när mamma hade gått bort och pappa funderade på att byta husbil. "Vi skiter i vad du gör för dina pengar, för dom är dina och du gör vad du vill med dom. Vill du ha en ny husbil så köp det".

Ingen av oss syskon tackar nej till pengar och snikna är vi men gräla över arv gör vi inte. Vi ser gärna att pappa lever upp sina pengar och gör vad han vill med dom och är lycklig. Det är vårat önskemål och det har vi sagt till han.
 

Liknande trådar

Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 415
Senast: lundsbo
·
Kropp & Själ Brukar inte skriva trådar på buke, framförallt inte gnälliga sådana. Men nu vet jag bokstavligen inte vart jag ska ta vägen längre...
2
Svar
36
· Visningar
4 623
Kropp & Själ En natt i somras fick jag påhälsning av polisen, min fars dödsbesked slängdes i ansiktet på mig och en pappåse med hans personliga...
2
Svar
20
· Visningar
4 277
Senast: Sockerbit
·
T
Övr. Barn Jag vet inte längre vart jag ska vända mig, så jag vänder mig hit. Historien är rätt lång och komplicerad, så jag hoppas att ni orkar...
Svar
10
· Visningar
2 448
Senast: YorkWann
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp