Hur gör man slut med en vän?

Ja jag hör ju stt jag låter rätt oflexibel som bara vill prata i telefon på min pendlingstid ;) Men just nu i livet har jag svårt att upprätthålla vänskaper genom telefonsamtal, om det inte funkar att vi hörs på ungefär samma tider.
Om våra tider missmatchar så får det som sagt främst bli kontakt genom sms/chat och sen att man försöker ses istället. Nu har jag många vänner som bor långt ifrån vilket gör det rätt svårt att ses. Upplever dock att vi har en bra relation när vi väl ses, även om vi har svårt att upprätthålla en nära telefonkontakt.

Det är förstås bra att du hittat de som vill vara vän med dig på dina villkor:)

Jag ville ge en bild från andra hållet eftersom jag har fått uppleva de som vill ha stor förståelse för sin egen situation samtidigt som de haft liten förståelse för min.
 
Det är förstås bra att du hittat de som vill vara vän med dig på dina villkor:)

Jag ville ge en bild från andra hållet eftersom jag har fått uppleva de som vill ha stor förståelse för sin egen situation samtidigt som de haft liten förståelse för min.
Ja jag förstod det.
Tänker också att vänskaper går upp o ner i intensitet (i kontakt) under åren, beroende på vart man befinner sig i livet och om jag ska knyta an till trådstarten beroende på vad man vill/orkar för tillfället.
 
Jag har en vän som jag på senaste tiden känner att jag bara blir trött av att umgås med. Det är inget specifikt som har hänt, lite småsaker bara som jag kanske förstorar upp. Men jag har ändå kommit fram till att jag vill avsluta den relationen.

Den här personen ser mig som en av sina bästa vänner, och jag har sett på henne på samma sätt tidigare. Men nu orkar jag inte längre. Hur gör man slut?

Jag har försökt låta det rinna ut i sanden men hon fattar inte vinken. Vad ska jag göra?

Jag hade sagt som det var. Jag hade en vän som, efter familj och barn, alltid ställde in överenskomna träffar. Detta skedde nästan alltid i sista minuten dvs samma dag.
Även innan barnen kunde hon ställa in ibland, men nu bodde jag nära hennes arbetsplats i tre år utan att hon lyckades hälsa på.
Hennes sista kontaktförslag innan brytet var att vi kunde vara flytthjälp när hon flyttade till samma ort där jag bor och hon jobbar. Jag tackade nej och förklarade att jag inte uppskattat alla inställda träffar och har sedan dess tackat nej till samtliga förslag att ses.
 
Jag har också blivit utsatt för de som ville upprätthålla en vänskap genom att prata med mig i telefon när de kör hem från jobbet, utan respekt för att det passar mig väldigt dåligt och ingen vilja att prata när det passar mig.

Jag åker till stallet efter jobbet, och när jag är där vill jag ha fokus på hästen. Har fått höra att jag kan ju prata medan jag sköter om hästen eller rider, men jag har häst för att jag vill umgås med den och inte se den som en bisak som sköts med vänsterhanden.

Mig kan man prata med efter åtta på kvällen men då prioriteras jag bort och då fungerar inte en vänskap om den bygger på att en person ska anpassa sig efter en annans behov men det blir inte anpassning tillbaka.
Fast det känns lite ömsesidigt, om du vill prata efter 20 och den andra vill tala på väg hem från jobb och ingen vill kompromissa så blir det lite problematisk. Och ingen av er verkar prioritera den relationen.
 
Jag har också blivit utsatt för de som ville upprätthålla en vänskap genom att prata med mig i telefon när de kör hem från jobbet, utan respekt för att det passar mig väldigt dåligt och ingen vilja att prata när det passar mig.

Jag åker till stallet efter jobbet, och när jag är där vill jag ha fokus på hästen. Har fått höra att jag kan ju prata medan jag sköter om hästen eller rider, men jag har häst för att jag vill umgås med den och inte se den som en bisak som sköts med vänsterhanden.

Mig kan man prata med efter åtta på kvällen men då prioriteras jag bort och då fungerar inte en vänskap om den bygger på att en person ska anpassa sig efter en annans behov men det blir inte anpassning tillbaka.
Jag tycker att man måste kompromissa. Jag har sällan tid att prata efter åtta på kvällen men givetvis kan jag prata då och då om någon vän vill det. Vi lever ju alla olika liv liksom...
Jag har en vän nu som jag tycker är så självupptagen så jag har aldrig varit med om maken faktiskt. Där funderar jag på att låta det rinna ut i sanden lite, hen har många andra vänner så hon skulle inte bli ensam precis. Märker inte vissa att när vi ses pratar de om sig själva 59 min av 60 min?
 
Fast det känns lite ömsesidigt, om du vill prata efter 20 och den andra vill tala på väg hem från jobb och ingen vill kompromissa så blir det lite problematisk. Och ingen av er verkar prioritera den relationen.

Om du läser mina inlägg så har du inte uppfattat dem rätt. Jag skriver om de som enbart vill prata i bilen hem från jobbet för det är enda gången de har tid och som inte svarar när man ringer andra tider.
Själv ställde jag upp länge och kunde vänta med att sköta och rida, och komma hem ännu senare, för att den jag pratade med skulle få prata klart, men när det inte fanns någon vilja att ställa upp för mig och inte ens svara när jag ringde när jag kunde så ledsnade jag eftersom jag till slut kände mig utnyttjad.
 
Så gör jag oftast. Det är då jag har möjlighet att prata med vänner/familj med (i stort sett) fullt fokus på samtalet. Är jag på jobbet kan jag ju inte prata privata telefonsamtal och är jag hemma är det fullt upp med familjelivet. När barnen går o lägger sig är man själv oftast rätt trött och inte direkt social för ett telefonsamtal. Är det något särskilt som har hänt så är jag så klart flexibel men annars är samtalen hänvisade till min pendlingstid alternativt messenger el dyl.
Ja absolut, det är ju skitsmidigt att prata i telefon i bilen, det tycker jag med.
Men det skedde bara när hon åkte bil, inte när jag körde bil och ringde henne, då blev jag borttryckt.
Nu har jag barn, och inte hon, och jag vill inte slösa bort min tid på en vän som bara tycker jag är värd att prata när HON har slötid.
 
Jag tycker att man måste kompromissa. Jag har sällan tid att prata efter åtta på kvällen men givetvis kan jag prata då och då om någon vän vill det. Vi lever ju alla olika liv liksom...
Jag har en vän nu som jag tycker är så självupptagen så jag har aldrig varit med om maken faktiskt. Där funderar jag på att låta det rinna ut i sanden lite, hen har många andra vänner så hon skulle inte bli ensam precis. Märker inte vissa att när vi ses pratar de om sig själva 59 min av 60 min?

Håller med dig! Jag har häst och andra har barn, olika liv med olika tider och behov. Det jag reagerat på är att jag förväntats kompromissa men att man inte velat göra detsamma tillbaka.

Jag har inga problem med om någon mår sämre under en period och har behov av att få ta mer plats, men när det aldrig reflekteras över att det är väldigt snedfördelat månad efter månad så blir inte den kontakten så intressant för mig. Jag hade en kompis som varje gång efter att hon pratat av sig och jag ville prata lite om det jag funderade på sa att hon var trött och inte orkade prata mer. Jag försökte prata om det men det orkade hon inte heller diskutera.
 
Håller med dig! Jag har häst och andra har barn, olika liv med olika tider och behov. Det jag reagerat på är att jag förväntats kompromissa men att man inte velat göra detsamma tillbaka.

Jag har inga problem med om någon mår sämre under en period och har behov av att få ta mer plats, men när det aldrig reflekteras över att det är väldigt snedfördelat månad efter månad så blir inte den kontakten så intressant för mig. Jag hade en kompis som varje gång efter att hon pratat av sig och jag ville prata lite om det jag funderade på sa att hon var trött och inte orkade prata mer. Jag försökte prata om det men det orkade hon inte heller diskutera.
Låter inte som en vidare öppensinnad och varmhjärtad kompis. Har ni ingen kontakt nu?
 
Jag hamnade i en fruktansvärt komplicerad situation, fick ett sms på natten, svarade fast jag knappt var vaken och svaret föll inte i god jord om man säger så och min kompis sa att hon inte ville vara kompis med mig längre. Jag försökte och försökte förklara hur jag menade men jag hann aldrig komma in i kärnan av vad jag menade så hon tror att jag menade en sak men egentligen stämmer det inte alls med hur jag tänkte. Vi hade sms kontakt men allt blev värre och värre och jag ville prata öga mot öga men det ville inte hon.

Jag funderade länge på om det jag sagt var fel, om jag hade ljugit eller överdrivet eller gjort något så hemskt att vi inte kunde vara vänner mer. Och jag har kommit fram till att jag står för det jag menar men att jag inte sa det på rätt sätt. Tanken på att jag sa hur jag kände har växt sig starkare och jag känner ju så. Dom månaderna vi inte varit kompisar är jag otroligt ledsen över att jag sårat henne och att allt blev så fel. Vi hade kunnat lösa det så lätt. Nu är det kört för alltid. Men hon lyssnade inte på mig när jag försöka förklara, försökte inte sätta mig in i min situation och "glömde" liksom bort allt som skulle kunna hänga ihop med vad jag skrev.

Jag blev så rädd varje gång jag fick ett sms ljud från mobilen var jag jätte rädd och orolig för ev. mer bråk så jag blockade faktiskt henne, första gången i mitt liv och jag gjorde det med min bästa vän. Klarade inte oron. Tog bort blockeringen nu och skickade ett sms men har inte fått svar och kommer inte heller få det.


Problemet är att nu i höst går jag agilitykurs men i vår vill jag fortsätta med rallylydnaden på avancerad nivå men där är hon hjälpinstruktör. Tänk om hon nekar mig en plats eller ljuger och säger att det är fullt för att hon inte vill träffa mig? Kan dom göra så? Hur kommer det sociala fungera om hon är instruktör? Vi har liksom en helt minerad mark mellan oss, det går inte att ändra på. Jag får nog ta fasta på huvudinstruktören och förhålla mig professionellt till min ex kompis.
 
Senast ändrad:
Ja absolut, det är ju skitsmidigt att prata i telefon i bilen, det tycker jag med.
Men det skedde bara när hon åkte bil, inte när jag körde bil och ringde henne, då blev jag borttryckt.
Nu har jag barn, och inte hon, och jag vill inte slösa bort min tid på en vän som bara tycker jag är värd att prata när HON har slötid.

Så kände jag också, allt skulle ske när det passade henne. Ofta ringde hon när hon förflyttade sig (10 minuters resväg). Spelade ingen roll vad vi än pratade om så sa hon ändå så fort hon kom fram att ”nu är jag hemma” och bara klickade mig i örat.

Kändes ganska snopet då jag ofta var mitt uppe i något som jag faktiskt avbrutit enbart för att hon ringt. Alt så ringde hon och pratade när hon hade tråkigt, och tyckte att resterna v tiden var hon en såå upptagen människa. Att jag också ”har ett liv” spelade ingen roll, då fick det hellre vara.
 
Jag pratar gärna som sällskap på hundpromenaderna och om jag ska och handla som ni säger för att det kan vara lättast att hinna och orka då plus att det blir trevligare än att att gå själv (förutom om hunden går lös eller är i skogen för då vill jag ha total kontroll på honom och inte prata i telefon) . Men det kommer till en viss gräns med kompisar. Jag vill ha deras sällskap i lurarna när jag är ute, men jag vill inte bli helt bortglömd så fort personen kommer hem.

Angående själva ts så tror jag man "gör slut" med vänner på olika sätt beroende på hur nära man är eller hur man själv mår och hur den andra personen beter sig. Min ena kompis blev jag ju rejält osams med så där tog det bara stopp, det kan ha varit mitt fel också men även hennes, jag uttryckte mig luddigt, hon missförstod och vägrade lyssna när jag försökte förklara och sen blockade jag henne och sa upp all kontakt för att det bara blev värre och värre. Skrev dock ett sms igår till henne för att jag kände att jag ville berätta vad jag menade när orden lagt sig rätt i munnen och jag vet hur jag ska uttrycka det. Jag skrev att jag inte förväntade mig ett svar men att jag ville förklara.

Den andra kompisen ringde ju mig och gjorde slut, tror nästan jag skulle föredragit att hon inte gjorde det utan att tiden fick gå och jag också märkte att vi gled ifrån varandra. Eller så var det bra med tydligheten. Är osäker här.

När jag själv valt att inte umgås med någon är jag nog lite av typen som låter saker och ting rinna ut i sanden. Det har varit lättast och jag upplever aldrig att den andra personen blivit arg och ringt, messat eller mailat.

Sen har jag kompisar jag inte gjort slut med men som jag träffar mer sällan, vissa av dom kan det gå flera månader emellan. Kan det vara en lösning för dig och din kompis? Att ni fortsätter vara vänner men att du inte orkar så mycket och att ni kan ses när det passar er, man behöver inte umgås med alla hela tiden. Om man är bra vänner klarar sig en vänskap utan att ses hela tiden. Till exempel bor min äldsta kompis i Oslo nu men när vi väl pratar och ses är det som att vi aldrig varit ifrån varandra. Sen några som är lite "krävande" som jag inte orkar med så mycket träffar jag bara då och då och då väljer jag hundpromenaderna för att då får det sociala en tydlig start och ett tydligt slut. Det är lättast för mig i alla fall och det är så jag umgås med dom allra flesta i min närhet.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 825
Senast: Whoever
·
L
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 931
Senast: LiviaFilippa
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 263
Senast: Shaggy
·
L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
6 994
Senast: Gunnar
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp