Hur gör ni med Whippor, följsamhet & jaktlust?

Jag har ett flertal i min bekantskapskrets som resonerar just så. Inget som sägs eller skrivs rakt ut såklart, men det sägs tveklöst i samtal som att det är en allmän sanning och ett flertal personer tar för givet att det är så som alla vinthundsägare resonerar (just därför det framkommer i privata samtal).

Det är hundar som hoppar över staket så fort något dyker upp utanför (eller när de tröttnar på inhägnaden), det är hundar som kommer när de sprungit klart, det är hundar som sticker iväg och jagar men "de kommer ju alltid tillbaka" osv. Det är inte ovanligt, tyvärr.
Jag vet flera (ej vinthundsägare) som har hunden lös på gården och lite skrattande säger "jo hen drar ju på sina äventyr men kommer alltid tillbaka". Dessa äventyr innebär bland annat att jaga vilt/ren.
 
Det chansas helt enkelt. De allra flesta wh kommer dra om det kommer en hare. De är ju avlade för det.

Jag är dock mer rädd för att hunden ska skada sig.

Jag har löst det så att mina mycket sällan går i koppel. Vi har skaffat stor inhägnad gård enbart för att slippa ta risker med skadade hundar eller vilt. Alternativet är ju att köra till hage/rastgård som är anpassad för vinthund (orka).

Jag tycker inte det är okej att släppa hundar lösa i skog och mark så som folk gör (alltså chanstagning. Funkar hunden lös är det ju fint)

Nu känner jag ju MÅNGA vinthundsägare efter som det är min livsstil. Och det är ju tyvärr just så att folk chansar. Hundar kommer hem med halvdöda harar/småvilt (+20 st) , de spetsar sig själv på pinnar i skogen (4 st) , blir överkörda (3st), slåss med älgar (2 st) , bryter benen i hålor (1st), bryter nacken (2st) eller kommer aldrig hem (2st). En blev upprättad av stor hare efter att den tagit tag om harens hals och haren sparkade till med bakbenen.

Dessa hundar är bland bekanta.

20220621_185824.jpg
 
Absolut. Tror inte vi tänker olika egentligen, kanske jag som är lite yrkesskadad och tolkar saker väldigt ordagrant. Menar mest att en viss risk går inte att komma ifrån, därför handlar allt om en riskbedömning. I den bedömningen ingår hänsyn till vilken ras och individ man har, vilken approach man själv har tagit (har man tränat i ett halvår med gradvis eskalerande störningar i en kontrollerad miljö?) och vilka åtgärder man kan ta i stunden.

Sen ser jag inte på inkallningen riktigt på samma sätt som du, snarare att det går till en viss punkt där den är 0% för alla hundar, och att möjligheten att kalla in har man innan den punkten är nådd, men det är med viss ödmjukhet inför att jag har begränsad erfarenhet av vissa rasgrupper.

Men återigen så är det en jäkla skillnad på om den där 0% alltid sker i samband med t ex hundmöte eller vilt, eller om den där 0% sker pga olika omständigheter ett par gånger under en hunds liv.

Att den är 0% på alla hundar någon gång (har hittills inte hänt för min del, vad jag kan minnas) ska inte användas som ursäkt för att släppa en hund som man vet kommer dra om det dyker upp en hare eller ett rådjur och där risken dessutom är stor att viltet kan komma att få sätta livet till. Då kan ju dessutom varenda en med usel inkallning rättfärdiga att ha sin hund lös, för "det är ju 0% nån gång för alla ändå".
 
Fast är det någon som tycker det? Jag har aldrig stött på någon som genuint tycker det, inte i Sverige i alla fall.

Jag tänker snarare att risken aldrig är noll, det finns ingen inkallning som är 100% och garanterat sitter under vilka omständigheter som helst, och att precis som med allt annat här i livet är det alltid en riskbedömning att släppa sin hund. Det betyder inte att man ska strunta i att komma så nära 100% man kan och göra kloka bedömningar.
Det finns väldigt många som agerar som om de tycker det är okej, även om de så klart säger att de "aldrig trodde fido skulle göra det".
 
Men återigen så är det en jäkla skillnad på om den där 0% alltid sker i samband med t ex hundmöte eller vilt, eller om den där 0% sker pga olika omständigheter ett par gånger under en hunds liv.

Att den är 0% på alla hundar någon gång (har hittills inte hänt för min del, vad jag kan minnas) ska inte användas som ursäkt för att släppa en hund som man vet kommer dra om det dyker upp en hare eller ett rådjur och där risken dessutom är stor att viltet kan komma att få sätta livet till. Då kan ju dessutom varenda en med usel inkallning rättfärdiga att ha sin hund lös, för "det är ju 0% nån gång för alla ändå".
Nej, jag tycker inte det är slutsatsen som följer.
 
Då förstår jag inte din argumentation.
Nej jag tror inte det heller ☺️ Men jag ser det som två skilda saker. Att inkallningen någonstans blir 0% för alla hundar (om vi ponerar att det är sant) betyder inte att man har mindre ansvar för en given hund i en given situation, eller att man kan använda det som ”ursäkt”. Jag argumenterar helt enkelt inte för det och har inte gjort det. Om man har en hund med ett mycket mindre fönster så får man förhålla sig till det både proaktivt och i stunden. Det kan mycket väl vara så att det i praktiken betyder att man inte har hunden lös förutom där det är stängslat.
 
Vad som också skiljer, tycker jag, är vad som händer OM det blir 0% inkallning. Även om det såklart inte är bra att det sker, så är det trots allt stor skillnad på om tex en liten bichon utan jaktlust springer runt och vägrar låta sig fångas jämfört med om en jaktgalning öser på i 60km/h och dödar vilt.

Lite samma som att jag bara suckar när jag ser den lösa lilla blandrasen som skuttar runt i området här utan att lyssna på någon alls, men flyr och försöker gömma mig med hundarna om jag ser den lösa amstaffkorsning som har bitit andra hundar riktigt illa.


(Så nu kan ni alla komma ihåg att även när ni ser bilder på mina hundar lösa i "skog" så är det i 99% av fallen så att de är i någon inhägnad och ska inte tas som bildbevis på att de är lösa "hur som helst" ;) Vi har tex hagar som är såpass stora och kuperade att hundarna kan springa runt rejält, men tillräckligt små för att det ska gå att snabbt kolla igenom dem och se att de verkligen är tomma på eventuellt vilt, och där jag har tillåtelse att släppa.)
 
Vad som också skiljer, tycker jag, är vad som händer OM det blir 0% inkallning. Även om det såklart inte är bra att det sker, så är det trots allt stor skillnad på om tex en liten bichon utan jaktlust springer runt och vägrar låta sig fångas jämfört med om en jaktgalning öser på i 60km/h och dödar vilt.

Lite samma som att jag bara suckar när jag ser den lösa lilla blandrasen som skuttar runt i området här utan att lyssna på någon alls, men flyr och försöker gömma mig med hundarna om jag ser den lösa amstaffkorsning som har bitit andra hundar riktigt illa.
Ja, det är en viktig poäng. Stor skillnad mellan ett par entusiastiska men fruktlösa hoppeskutt och att hundar som är avlade för att faktiskt jaga små- och storvilt får tillfälle att göra sin grej.
 
Stor skillnad mellan ett par entusiastiska men fruktlösa hoppeskutt och att hundar som är avlade för att faktiskt jaga små- och storvilt får tillfälle att göra sin grej.

Ännu viktigare att inte underskatta dådkraften i vanliga sällskapshundar som många gånger stressar viltet mer än jakthundsraser, eftersom de förföljer viltet tyst. Vi har fått avliva kid som både pudlar och goldens har bitit och ägarna säger att Putte minsann "aaaldrig jagat förrut".

Jakthundsägare upplever jag har koll på vad man har i linan.
 
Nä, det är ju en annan sak. Jag vet inte om jakthundar rymmer oftare än andra rasgrupper? I de fb-grupper jag är med i, typ Missing dog-liknande, så är det alla möjliga former och färger på hundar som stuckit/tappats bort.

Jag syftade hur som helst på dem som släpper sina hundar medvetet på promenad.

Det var med lätt skämtsam ton, jag tycker det har förbättrats väsentligt vad gäller jakthundar som rymmer från hemmasnickrade hundgårdar.
 
Det chansas helt enkelt. De allra flesta wh kommer dra om det kommer en hare. De är ju avlade för det.

Jag är dock mer rädd för att hunden ska skada sig.

Jag har löst det så att mina mycket sällan går i koppel. Vi har skaffat stor inhägnad gård enbart för att slippa ta risker med skadade hundar eller vilt. Alternativet är ju att köra till hage/rastgård som är anpassad för vinthund (orka).

Jag tycker inte det är okej att släppa hundar lösa i skog och mark så som folk gör (alltså chanstagning. Funkar hunden lös är det ju fint)

Nu känner jag ju MÅNGA vinthundsägare efter som det är min livsstil. Och det är ju tyvärr just så att folk chansar. Hundar kommer hem med halvdöda harar/småvilt (+20 st) , de spetsar sig själv på pinnar i skogen (4 st) , blir överkörda (3st), slåss med älgar (2 st) , bryter benen i hålor (1st), bryter nacken (2st) eller kommer aldrig hem (2st). En blev upprättad av stor hare efter att den tagit tag om harens hals och haren sparkade till med bakbenen.

Dessa hundar är bland bekanta.
Visa bifogad fil 94155
Upprättad?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp