Hur hanterar man denna chock/sorg? Akut avlivning

[nyholm]

Hejsan!

Natten till igår fick min ena häst tas bort akut pga troligtvis akut tarmvred. Är i chock & kan inte sluta gråta.

Det hela började med att min sambo var på promenad/joggingtur med hästen under dagen, han hade blivit lite svettig & när dom kom tillbaka till hagen så la han sig ner men det hade tagit en stund innan han kom upp sedan så hade han stått som i kissposition men det hade inte kommit kiss, sedan hade han lyft upp en bakbenet & tittat mot magen.
Sambon hade övervakat han en stund & sen hade det gått om.

Några timmar senare när vi skulle ta in båda mina hästar så ledde jag honom & sambon ledde min islandshäst. Märkte inget speciellt då förrän vi kom in i stallet, han påbörjade att äta sitt foder (mat var det bästa som fanns enligt honom) men sen började han krafsa häftigt med framhovarna, försökte lägga sig ner gång på gång.

Då började vi promenera för då insåg jag att det var kolik på gång. Ringde veterinär som kom ut & gav honom smärtlindring, lugnande. Han var jätte orolig i stallgången & det var som att smärtan kom i skov.

Efter ett tag så slangade veterinären i honom olja, plockade ut avföring ur rumpan sen in i boxen igen & han åt den lilla hötussen som han skulle få äta. Han skulle få liten tuss till om han skulle bajsa. Veterinären åkte iväg då allt verkade ok.

Efter ca 10 minuter så började han igen gå runt i boxen, krafsa, försökte lägga sig ner men bara skakade i hela kroppen gång på gång. En gång lyckades han komma ner & låg lugnt i 10 minuter sen upp igen & samma visa. Vi vågade inte ha honom kvar i boxen eller i stallet pga hans panik, han var inte sig själv.

Tog ut han & började promenera igen men även där så föll han ihop många gånger under den långa tiden vi gick med han utanför stallet. Det kom ut lite bajs som såg bra ut.

Veterinär kom ut igen & försökte ge honom mera smärtlidning men hon kunde ej ge mera & sa att det inte fanns något att göra än att låta honom somna in. Jag var så svimfärdig så jag behövde gå hem (bor på samma gård som mitt stall). Sambon var med min häst ända till sista andetaget. Min kära häst hade blivit ännu sämre & hade åkt ner ännu flera gånger på marken, fått blodiga sår på framben i väntan på ännu en veterinär. Han hade tagits bort med bultpistol & jag är i total chock över det då jag trodde att han skulle få somna in genom medicinskavlivning. Visste även inte om att man tömmer kroppen på blod efter bultavlivning.

Var till kroppen igår & var helt förkrossad över avlivningssättet & allt som hände. Kan inte fatta det, var så overkligt att se min älskade ståtliga vita valack på 185 cm i mkh liggandes död, helt tom i blicken men blod i pannan & blodiga knän (såg inte resten av kroppen då han fick en pressening på sig då han först ska begravas imorgon Fredag (6/12)på gården.
somnade in ca 03:10/03:15. Han blev 9 år & jag fick den stora äran att vara ägare till honom i 1 år 3 månader.

Jag är i total chock, hästen var verkligen min drömhäst & jag hade satsat mycket på honom då vi skulle ta oss ut på tävlingsbanorna under nästa år. Han var verkligen en häst med enorm potential inom både hoppning & dressyr. Hade länge sökt efter en riktigt stor häst att börja tävla med, vilket hade varit min dröm i många år att få seriöst börja med hästsporten. Är helt förkrossad & gråter i princip hela tiden, hur ska jag någonsin komma över det här? Vad hade hänt om han varit ute i hagen den natten? Kunde han varit vid liv idag om vi hade agerat redan efter att sambon hade varit på promenad med honom? Skuldsätter mig massor & har panik över att hans döda kropp ligger här på gården, på marken med en pressening på sig

 

[Görel]

Lider verkligen med dig!

Du har fått en chock och det är fullt förståerligt efter vad du har gått igenom. Det kommer att ta tid innan ditt psyke har accepterat och bearbetat vad som hänt. Man får gråta och sörja, både över det fruktansvärda man varit tvungen att vara med om och över de drömmar och förhoppningar man hade som aldrig kommer att bli sanna.

Att älta vad man kunde gjort annorlunda hjälper inte dig och du kommer aldrig att få reda på om utgången hade blivit en annan. Skuldbelägg inte dig själv, det mår du bara ännu sämre av och det förändrar ingenting.

Försök att prata med din sambo och andra närstående om vad du varit med om. Det är en bra del av bearbetningen att skriva ner händelseförloppet som du gjort. Man behöver sätta ord på vad man varit med om.

Förra året dog mitt föl tre dagar gammalt i mitt knä så jag kan föreställa mig vad du går igenom. Var snäll mot dig själv nu, det behöver du!

 

[BornAgain]

Hejsan!

Natten till igår fick min ena häst tas bort akut pga troligtvis akut tarmvred. Är i chock & kan inte sluta gråta.

Det hela började med att min sambo var på promenad/joggingtur med hästen under dagen, han hade blivit lite svettig & när dom kom tillbaka till hagen så la han sig ner men det hade tagit en stund innan han kom upp sedan så hade han stått som i kissposition men det hade inte kommit kiss, sedan hade han lyft upp en bakbenet & tittat mot magen.
Sambon hade övervakat han en stund & sen hade det gått om.

Några timmar senare när vi skulle ta in båda mina hästar så ledde jag honom & sambon ledde min islandshäst. Märkte inget speciellt då förrän vi kom in i stallet, han påbörjade att äta sitt foder (mat var det bästa som fanns enligt honom) men sen började han krafsa häftigt med framhovarna, försökte lägga sig ner gång på gång.

Då började vi promenera för då insåg jag att det var kolik på gång. Ringde veterinär som kom ut & gav honom smärtlindring, lugnande. Han var jätte orolig i stallgången & det var som att smärtan kom i skov.

Efter ett tag så slangade veterinären i honom olja, plockade ut avföring ur rumpan sen in i boxen igen & han åt den lilla hötussen som han skulle få äta. Han skulle få liten tuss till om han skulle bajsa. Veterinären åkte iväg då allt verkade ok.

Efter ca 10 minuter så började han igen gå runt i boxen, krafsa, försökte lägga sig ner men bara skakade i hela kroppen gång på gång. En gång lyckades han komma ner & låg lugnt i 10 minuter sen upp igen & samma visa. Vi vågade inte ha honom kvar i boxen eller i stallet pga hans panik, han var inte sig själv.

Tog ut han & började promenera igen men även där så föll han ihop många gånger under den långa tiden vi gick med han utanför stallet. Det kom ut lite bajs som såg bra ut.

Veterinär kom ut igen & försökte ge honom mera smärtlidning men hon kunde ej ge mera & sa att det inte fanns något att göra än att låta honom somna in. Jag var så svimfärdig så jag behövde gå hem (bor på samma gård som mitt stall). Sambon var med min häst ända till sista andetaget. Min kära häst hade blivit ännu sämre & hade åkt ner ännu flera gånger på marken, fått blodiga sår på framben i väntan på ännu en veterinär. Han hade tagits bort med bultpistol & jag är i total chock över det då jag trodde att han skulle få somna in genom medicinskavlivning. Visste även inte om att man tömmer kroppen på blod efter bultavlivning.

Var till kroppen igår & var helt förkrossad över avlivningssättet & allt som hände. Kan inte fatta det, var så overkligt att se min älskade ståtliga vita valack på 185 cm i mkh liggandes död, helt tom i blicken men blod i pannan & blodiga knän (såg inte resten av kroppen då han fick en pressening på sig då han först ska begravas imorgon Fredag (6/12)på gården.
somnade in ca 03:10/03:15. Han blev 9 år & jag fick den stora äran att vara ägare till honom i 1 år 3 månader.

Jag är i total chock, hästen var verkligen min drömhäst & jag hade satsat mycket på honom då vi skulle ta oss ut på tävlingsbanorna under nästa år. Han var verkligen en häst med enorm potential inom både hoppning & dressyr. Hade länge sökt efter en riktigt stor häst att börja tävla med, vilket hade varit min dröm i många år att få seriöst börja med hästsporten. Är helt förkrossad & gråter i princip hela tiden, hur ska jag någonsin komma över det här? Vad hade hänt om han varit ute i hagen den natten? Kunde han varit vid liv idag om vi hade agerat redan efter att sambon hade varit på promenad med honom? Skuldsätter mig massor & har panik över att hans döda kropp ligger här på gården, på marken med en pressening på sig

Man får vara ledsen. Tillåt dig själv att sörja både saknaden av en vän och avbräcket i drömmar och planer.

Bultning är nog det snabbaste och smärtfriaste sättet att döda en häst. Och avlivningen måste ske med hästens bästa som prioritet. När man avlivar hundar medicinskt söver man först.

 

[Tussinussen]

Usch vilken hemsk upplevelse, beklagar att du fått vara med om detta.

Säger som dom andra, du är verkligen i chock och du måste få bearbeta o sörja. Ett fruktansvärt snabbt förlopp o sen traumat med att avlivningen skedde på ett sätt du inte var beredd på. Klart att du blir påverkad av det.

Var rädd om dig, inga krav på dig själv dom närmaste dagarna.

 

[SiZo]

Jag var med om liknande för tyvärr alldeles för kort tid sedan. Jag är inte över det än, det är fortfarande jobbigt och jag gråter fortfarande ibland. Men perioderna mellan dipparna är ok. Kom ihåg att det är ok att gråta och må dåligt. Även om 6 månader så är det helt ok att gråta. Man mår bättre efteråt.

 

[animalasia]

Usch, vad tragiskt. Jag har en nära vän som råkade ut för liknande senario. Hon tränade sin häst på förmiddagen och några timmar senare var hästen akut dålig, de körde till klinik men hästen var så påverkad att avlivning var det enda alternativet. Ibland så går det fort och det går inte att häva. Du verkar ha en fantastisk sambo som stöd. Ni var där och såg att hästen var sjuk, ni sökte vård och var också med ända till slutet, mer kan man inte göra.

Ang bultning så har jag bara bra erfarenheter, det går snabbt och hästen hinner inte bli rädd.

När jag fick ta bort min häst akut för några år sedan så låg kroppen kvar hemma några dagar innan den hämtades. Jag tände ljus runt kroppen och gick dit då och då, grät lite och tog farväl.

 

[Freazer]

Förstår att du är i chock och det är lätt att man älter det om och om igen. Det finns ingen garanti att hästen hade klarat sig om du hade gjort annorlunda så försök att inte lägga tid på att tänka på det även om det är svårt. Kolik och tarmvred är hemskt och även om man försöker att operera så är det ingen garanti att hästen klarar sig i alla fall. Ang avlivningssättet så försök tänka att hästen hade mkt ont och det var över snabbt för den. Medicinsk avlivning är inte alltid så fint och lugnt som många vill tro medan med bult så är det över snabbt och hästen lider inte. Låt sorgearbetet ta tid. Jag sörjer fortfarande en av mina hästar som togs bort för ett par år sen och kan få riktiga gråtattacker när jag tänker på honom även om jag likaväl kan skratta åt roliga och fina minnen om honom. Vissa hästar sätter sig extra mkt i hjärtat och man bär med sig minnet av dem resten av sitt liv

 

[chiiliacanth]

Vad förfärligt. Lider verkligen med dig... Skuldsätt dig inte, ni gjorde det ni kunde i en tragisk situation. Det lät ju som att han hade mycket ont och för honom var det bra att slippa transporteras från sitt hem, sina hästkompisar och att det inte blev någon utdragen smärtsam process med operationer...
Gå ut o sätt dig hos honom, ta farväl i lugn och ro och låt det ta tid. Kanske klipp en bit tagel o spara om du vill... Var snäll mot dig själv och prata med nära och kära så mycket du behöver. Den tid ni fick tillsammans kommer aldrig tas ifrån dig ❤

 

[nyholm]

Lider verkligen med dig!

Du har fått en chock och det är fullt förståerligt efter vad du har gått igenom. Det kommer att ta tid innan ditt psyke har accepterat och bearbetat vad som hänt. Man får gråta och sörja, både över det fruktansvärda man varit tvungen att vara med om och över de drömmar och förhoppningar man hade som aldrig kommer att bli sanna.

Att älta vad man kunde gjort annorlunda hjälper inte dig och du kommer aldrig att få reda på om utgången hade blivit en annan. Skuldbelägg inte dig själv, det mår du bara ännu sämre av och det förändrar ingenting.

Försök att prata med din sambo och andra närstående om vad du varit med om. Det är en bra del av bearbetningen att skriva ner händelseförloppet som du gjort. Man behöver sätta ord på vad man varit med om.

Förra året dog mitt föl tre dagar gammalt i mitt knä så jag kan föreställa mig vad du går igenom. Var snäll mot dig själv nu, det behöver du!

 

[nyholm]

Usch vad hemskt! Beklagar för ditt lilla föl, hemskt när man väntat så länge på att det skulle föda

Tyvärr så skuldbelägger jag mig något otroligt nu, känner mig helt tom, ont i bröstet & känner inget hopp eller motivation för framtiden.

 

[nyholm]

Usch, vad tragiskt. Jag har en nära vän som råkade ut för liknande senario. Hon tränade sin häst på förmiddagen och några timmar senare var hästen akut dålig, de körde till klinik men hästen var så påverkad att avlivning var det enda alternativet. Ibland så går det fort och det går inte att häva. Du verkar ha en fantastisk sambo som stöd. Ni var där och såg att hästen var sjuk, ni sökte vård och var också med ända till slutet, mer kan man inte göra.

Ang bultning så har jag bara bra erfarenheter, det går snabbt och hästen hinner inte bli rädd.

När jag fick ta bort min häst akut för några år sedan så låg kroppen kvar hemma några dagar innan den hämtades. Jag tände ljus runt kroppen och gick dit då och då, grät lite och tog farväl.

Lider verkligen med dig!

Du har fått en chock och det är fullt förståerligt efter vad du har gått igenom. Det kommer att ta tid innan ditt psyke har accepterat och bearbetat vad som hänt. Man får gråta och sörja, både över det fruktansvärda man varit tvungen att vara med om och över de drömmar och förhoppningar man hade som aldrig kommer att bli sanna.

Att älta vad man kunde gjort annorlunda hjälper inte dig och du kommer aldrig att få reda på om utgången hade blivit en annan. Skuldbelägg inte dig själv, det mår du bara ännu sämre av och det förändrar ingenting.

Försök att prata med din sambo och andra närstående om vad du varit med om. Det är en bra del av bearbetningen att skriva ner händelseförloppet som du gjort. Man behöver sätta ord på vad man varit med om.

Förra året dog mitt föl tre dagar gammalt i mitt knä så jag kan föreställa mig vad du går igenom. Var snäll mot dig själv nu, det behöver du!

1 minut sedan

• Ny
• #10

Usch vad hemskt! Beklagar för ditt lilla föl, hemskt när man väntat så länge på att det skulle föda

Tyvärr så skuldbelägger jag mig något otroligt nu, känner mig helt tom, ont i bröstet & känner inget hopp eller motivation för framtiden.

 

[nyholm]

Vad förfärligt. Lider verkligen med dig... Skuldsätt dig inte, ni gjorde det ni kunde i en tragisk situation. Det lät ju som att han hade mycket ont och för honom var det bra att slippa transporteras från sitt hem, sina hästkompisar och att det inte blev någon utdragen smärtsam process med operationer...
Gå ut o sätt dig hos honom, ta farväl i lugn och ro och låt det ta tid. Kanske klipp en bit tagel o spara om du vill... Var snäll mot dig själv och prata med nära och kära så mycket du behöver. Den tid ni fick tillsammans kommer aldrig tas ifrån dig ❤

Ont hade han minst sagt, vi kunde inte ha honom i boxen eller i stallet för att han bara försökte lägga sig ner, när vi promenerade utanför stallet i timmar så försökte han lägga sig ner men liksom föll ihop gång på gång, han skakade när han lyckades lägga sig ner i boxen en gång

 

[nyholm]

Usch, vad tragiskt. Jag har en nära vän som råkade ut för liknande senario. Hon tränade sin häst på förmiddagen och några timmar senare var hästen akut dålig, de körde till klinik men hästen var så påverkad att avlivning var det enda alternativet. Ibland så går det fort och det går inte att häva. Du verkar ha en fantastisk sambo som stöd. Ni var där och såg att hästen var sjuk, ni sökte vård och var också med ända till slutet, mer kan man inte göra.

Ang bultning så har jag bara bra erfarenheter, det går snabbt och hästen hinner inte bli rädd.

När jag fick ta bort min häst akut för några år sedan så låg kroppen kvar hemma några dagar innan den hämtades. Jag tände ljus runt kroppen och gick dit då och då, grät lite och tog farväl.

Tog farväl av honom snabbt innan han fick somna in men var i panik då & hästen hade så ont då. Var till han igår, la mig ner & krusade runt på hans ansikte & pussade flera gånger på honom. Pratade även med honom, sa min önskan om att jag vill hitta hans själsfrände.
Han begravs imorgon men jag kommer inte fixa att vara med bad sambon att tvätta bort blodet från hans såriga framben, blodet i pannan & att han skulle fläta hans pannlugg.

 

[nyholm]

Ont hade han minst sagt, vi kunde inte ha honom i boxen eller i stallet för att han bara försökte lägga sig ner, när vi promenerade utanför stallet i timmar så försökte han lägga sig ner men liksom föll ihop gång på gång, han skakade när han lyckades lägga sig ner i boxen en gång

Bor på Åland & här har vi inte operationsmöjligheter & vi hade aldrig fått in han i en transport 4 timmar senare, åka färja i 2h & sen köra till Ulltuna han hade ju redan ont vid 16 tiden på dagen men vi insåg ju först det vid 21 tiden när hästarna skulle in. Tog ju ändå till över 3 innan han fick somna in

 

[chiiliacanth]

Ont hade han minst sagt, vi kunde inte ha honom i boxen eller i stallet för att han bara försökte lägga sig ner, när vi promenerade utanför stallet i timmar så försökte han lägga sig ner men liksom föll ihop gång på gång, han skakade när han lyckades lägga sig ner i boxen en gång

Usch vad hemskt för honom och för er... Arma lilla vännen! Vad ont han hade! Men han slipper det nu... ❤

 

[Karoliten]

Beklagar sorgen. Låt sorgearbetet ta tid och för framtida händelser får man söka kunskap så man står lite bättre beredd att hantera sådana situatuioner nästa gång

 

[Kilauea]

Beklagar sorgen. Liknande hände en ung häst i stallet. Kolik och inflammation i tarmen visade det sig. Ingen smärtlindring hjälpte (då på djursjukhus) så han fick också somna in. Ibland är det det snällaste vi kan göra för dom.

 

[nyholm]

Beklagar sorgen. Låt sorgearbetet ta tid och för framtida händelser får man söka kunskap så man står lite bättre beredd att hantera sådana situatuioner nästa gång

Har varit med om kolikfall förut men aldrig som denna, har inte ens läst någonstans om en häst med sån smärta som min prins hade.

 

[Karoliten]

En del saker lär man sig tyvärr genom erfarenhet, men vill du lära dig mer fråga andra, läs om just tarmvred och även avlivning, men fokusera på sorgearbetet nu

 

[Görel]

Usch vad hemskt! Beklagar för ditt lilla föl, hemskt när man väntat så länge på att det skulle föda

Tyvärr så skuldbelägger jag mig något otroligt nu, känner mig helt tom, ont i bröstet & känner inget hopp eller motivation för framtiden.

Det var bland det värsta jag någonsin varit med om, men nu har jag accepterat vad som hänt och kan hantera det. Jag bestämde mig på en gång att inte älta om jag hade kunnat agera på annat sätt eftersom jag vet hur mycket skada det leder till eftersom man ändå inte kan ändra det som hänt. Jag har fördelen att ha ett jobb där krishantering kan ingå.

Det bästa sättet att använda en tragisk händelse är att lära sig att man kanske hanterar en situation annorlunda nästa gång den uppstår.