Hur har folk tid att prata i telefon?

[Bison]

Det finns en yrkesgrupp till som är likadan - åkeribranschen

Haha, ja. Jag dejtade en lastbilschaufför ett tag. När han ringde var det ofta ett gäng killar till i det samtalet som också var ute på jobb

 

[_Taggis_]

Haha, ja. Jag dejtade en lastbilschaufför ett tag. När han ringde var det ofta ett gäng killar till i det samtalet som också var ute på jobb

Exakt så. Skulle säga att 75% av mina samtal på arbetstid är från lastbilskillar/-gubbar

 

[Otherside]

Tandläkaren har ju iofs oftast en sköterska som hanterar telefon etc.

Jo, men nu tänker jag mest på folk som ringer till en under arbetstid för att småprata. Inte jobbrelaterade samtal alltså utan bara ringer för att snacka en stund. Eller dyker upp hemma hos en för att hälsa på - fastän det är mitt på en veckodag och jag jobbar (hemifrån). Det gör man inte med folk ur andra yrkesgrupper. Jobbar man hemifrån tycker jag det känns som att man inte riktigt respekteras på samma sätt, som om man kan jobba lite när som helst och några timmars avbrott inte spelar nån roll.

 

[Lingon]

Jo, men nu tänker jag mest på folk som ringer till en under arbetstid för att småprata. Inte jobbrelaterade samtal alltså utan bara ringer för att snacka en stund. Eller dyker upp hemma hos en för att hälsa på - fastän det är mitt på en veckodag och jag jobbar (hemifrån). Det gör man inte med folk ur andra yrkesgrupper. Jobbar man hemifrån tycker jag det känns som att man inte riktigt respekteras på samma sätt, som om man kan jobba lite när som helst och några timmars avbrott inte spelar nån roll.

Då får du ju sätta gränser.

 

[tuaphua]

Ringer någon om jag sitter på kontoret och inte är superstressad med tidspress kan jag svara och snacka ett tag. Men har jag lektioner så avbryter jag inte för samtal. Inte heller på kontoret hur som helst om jag har tidspress.

Jag jobbar normalt ganska mycket och har en hel del annat som ska skötas. Så jag pratar väl inte jättemkt i tel. Det är enklare att skriva ngt mess ett par ggr under dagen när det passar.
Men visst tycker jag om att prata med mina nära och kära med. Eftersom jag flyttat från staden där de flesta bor så får man ju försöka hålla kontakten via tel ist.
Jag försöker prata medans jag gör vardagssysslor, typ laga mat, tvätta, småstäda etc.
Pratar mer i tel när sambon är på jobbresor och jag inte umgås med honom kvällstid. Han kör ju väldigt mkt bil och hinner snacka i telefon mkt pga det.

De flesta jag umgås med har rätt fullknökade dagar. Men någon tid för samtal kan alla oftast hitta.

 

[Sel]

Jag har inte möjlighet att svara i telefonen eller ringa när jag jobbar, men kan å andra sidan inte skicka mess eller mail heller utan allt sådant får vänta tills jag kommer hem och sitter framför datorn. Generellt tycker jag att ett kort samtal tar mycket mindre tid än x antal mess fram och tillbaka och föredrar det om det rör sig om en fråga som inte går att svara på ett ensamt meddelande.
Ska jag bara socialsnacka kan jag välja vilket som beroende på situation, men med textande blir jag klart låst vid datorn och därmed soffan - pratar jag kan jag göra annat samtidigt. Textar på telefonen gör jag helst inte alls om meddelandet är längre än "ok" eller "klockan åtta".
Skule någon däremot texta "Ring mig!" skulle jag anta att något hemskt hade hänt och få ont i magen resten av dagen.

 

[Raderad medlem 120709]

Jag ringer cirka aldrig om det inte gäller typ liv eller död. Svarar inte i telefon heller om det inte avtalats tid och det undviker jag in i det längsta. Och då är jag sjukpensionär så det råder ingen brist på fri tid, utan det är andra saker som gör att jag vill slippa. Utöver att den sociala aspekten är väldigt jobbig på flera sätt så har jag hörselproblem, så risken är att jag inte ens uppfattar hälften av vad som sägs och kommer säga "va?" gånger 100. Sen vill jag inte heller avbryta om jag håller på med något bara för att någon annan tycker att det passar sig just då, oavsett om det är arbete (daglig verksamhet) eller fritidssyssla.

Vill man ha tag i mig så får man alltså finna sig i att sköta det skriftligt, endera mail eller SMS. Att skicka ett "ring mig" kommer bara att generera ett "säg vad det gäller först" till svar. Jag är väldigt trött på att det är så många som tycker att telefonsamtal är det absolut bästa, eller t o m enda acceptabla, sättet att kommunicera på. Stenåldersmetoder rent ut sagt, när det nuförtiden finns en uppsjö andra alternativ.

 

[nullo-modo]

För mig har det varierarat beroende på jobb om jag kan prata eller inte när jag jobbar.

Annars så är det telefon som gäller om någon vill ha tag på mig och text besvaras bara kort med typ ja, nej, kl 8, är framme eller liknande om det svaras på öht. Hatar ingenting att skriva och är faktiskt bara här på buke jag skriver utöver korta mailj på jobbet som är max 20 ord långt.

 

[Diabetikern]

Har inte läst men mina vänner bor långt bort så pratar ofta i telefon.

Headset är ett måste. Pratar med vänner när jag pysslar I trädgården, städar hemma, lagar mat, går med hundar mockar i stallet, är på återvinningen och slänger skräp och när jag sitter i bilen

Ibland men inte ofta kan det bli nått samtal från jobbet.

Jag hinner inte träffa vänner på vardagar så då blir det över telefon.

 

[Bison]

Jobbar jag så är det bara jobbsamtal som gäller, även om jag kan ha en del dötid så är det ofta usel mottagning och ett jävla oljud
Har dock en del längre raster då jag kan ta privata samtal.

 

[FannyN]

Detta svar stämmer exakt på mig och mitt jobb också även om vi har totalt olika yrken!