Hur har hästar förändrats de senaste 20 åren?

Precis kunskapen hos tränarna har vattnats ut rejält beroende på att tränare av idag är ryttare utan utbildning som ridit ett antal klasser på högre nivå. Om de sedan har ett "picture perfect" instagramkonto tror ju folk att de är typ gudabegåvade.
Och med insta etc så kommer ju också de personerna få en massa följare som de ”undervisar” via sina inlägg, svar på frågor etc av sina okunniga följare.
Och då förväntas tex Anna som rider hoppning lära sina följare om dressyr, foder, rehab, problemhästar etc.
Man tror att pga vissa bra tävlingsresultat i en gren så ska denne person kunna allt.
 
Och med insta etc så kommer ju också de personerna få en massa följare som de ”undervisar” via sina inlägg, svar på frågor etc av sina okunniga följare.
Och då förväntas tex Anna som rider hoppning lära sina följare om dressyr, foder, rehab, problemhästar etc.
Man tror att pga vissa bra tävlingsresultat i en gren så ska denne person kunna allt.
:(
 
Jag har glömt namnet men för länge sedan hade en svensk OS-ryttare i dressyr en häst som han inte fick riktigt rätt på, nervig och hispig och stressade upp sig vid tävling. Vid en stor tävling på framridningen var hästen extra svår och han fick nog, tog ut hästen på en galoppbana som låg intill och lät den springa bäst den ville för det var ändå inte lönt att delta som hästen betedde sig. Men efter en rejäl galopp gick hästen perfekt, undrar om inte de t.o.m. vann tävlingen. Han hade hittade nyckeln till vad hästen behövde - få sträcka ut riktigt ordentligt.
Poängen här är väl just att hitta vad hästen i fråga behöver. Jag har aldrig kunnat galoppera bort stök på min häst för han är en individ som sparar energi- d.v.s. får han "springa av sig" så gör han det pliktskyldigt om ens alls och i gengäld så orkar han hålla på länge. Det enda som funkar på honom är att aktivera hjärnan. Jag går aldrig bara med honom, utan jag ber honom alltid göra något medan vi går så att kommunikationen mellan oss är aktiv nästintill varje steg. Det kan ju jag luta mig emot även under rehabperioder eftersom sättet jag arbetar honom trött inte är baserat på att röra benen.

Det här är ju något man behöver lära sig om varje ny häst. :)
Ja, kunskapen om träna det mentala verkar ju vattnas ur mer och mer i takt med att inspänningar och ridhus används mer.
Det här håller jag med om. Jag har haft stallkompisar som varit helt oförstående inför att galoppera av sig kanske inte är tillräckligt och att arbetet inte behöver vara fysiskt jobbigt för att hästen ska göra av med "överskottsenergi". Jag har sett flera hästar som är understimulerade, där jag visserligen inte kan vara säker för jag är inte med vid varje av deras träning, som jag tänkt att det behövs mer än bara vanlig motion för att stimulera dem.

Stallet vi står i nu har jag märkt flera såna fina synergieffekter med att kombinera olika hästpersonligheter. Vi har haft sällskap ut av två som varit en riktigt "fega" (typ så att de blir rädda för sina egna skuggor), d.v.s. i en flock så hade de varit spanarna. Båda två har lugnat ner sig väldigt nu, för att de haft en (genom min häst) som bedömt farorna och kunnat säga till dem att skuggan inte var något att bry sig om. Häromveckan kom den ena hästens ägare till mig och berättade att hennes häst inte reagerar på saker inne i ridhuset längre heller.
Hästar är ju inte dumma, de här egenheterna de har fyller en funktion i en flock. Man får försöka lära sig se vad det är och ta en kompletterande roll för att inte försätta sig i farliga situationer.

(Det här är väl det jag är mest orolig för när jag ska skaffa ny häst- kommer jag att klara det? Gubben jag har nu har ju varit så tydlig och omhändertagande, om än burdus, och det kräver ju sin människa att anpassa sig på det sättet.)
 
Och med insta etc så kommer ju också de personerna få en massa följare som de ”undervisar” via sina inlägg, svar på frågor etc av sina okunniga följare.
Och då förväntas tex Anna som rider hoppning lära sina följare om dressyr, foder, rehab, problemhästar etc.
Man tror att pga vissa bra tävlingsresultat i en gren så ska denne person kunna allt.
Det riktigt läskiga är ju att den personen kanske (ofta?) inte själv inser att de inte är i en position att rådgöra om allt heller. :nailbiting:

Jag litar helst på personer som själva inser att ju mer de lär sig desto mindre kan de! 😅
 
Jag är inte så säker på att hästar behandlades hårdare förr, det som däremot skiljer sig är att förr användes mera muskelkraft vid hanteringen om det behövdes.
Beror kanske på vad man menar med "förr" också.

Min mamma har beskrivit hur de red in remonter som var i princip ohanterade av människor på bara några få dagar.

Om inte hästen förstod direkt, eller var av den tuffare typen, så tog man i och krävde disciplin.

Mamma tycker att den filosofi som Peder ger uttryck för är väsensskild. Det fanns inte att man skulle lyssna in hästen, utan det skulle gå fort att vänja hästen vid sadel, sedan häng och så ridning.

Men visst, det var konsekvent och tydligt, vilket ofta är något bra också.
 
Beror kanske på vad man menar med "förr" också.

Min mamma har beskrivit hur de red in remonter som var i princip ohanterade av människor på bara några få dagar.

Om inte hästen förstod direkt, eller var av den tuffare typen, så tog man i och krävde disciplin.

Mamma tycker att den filosofi som Peder ger uttryck för är väsensskild. Det fanns inte att man skulle lyssna in hästen, utan det skulle gå fort att vänja hästen vid sadel, sedan häng och så ridning.

Men visst, det var konsekvent och tydligt, vilket ofta är något bra också.
Det där känner inte jag inte alls igen från den remontträning jag varit i kontakt med. Snarare hade de väldigt utstakade vägar vad de skulle göra i olika åldrar mellan 3 till 6 år i ett mycket mer långsamtgående utbildningssystem än det som används idag.
 
Det där känner inte jag inte alls igen från den remontträning jag varit i kontakt med. Snarare hade de väldigt utstakade vägar vad de skulle göra i olika åldrar mellan 3 till 6 år i ett mycket mer långsamtgående utbildningssystem än det som används idag.
Jo, utstakad väg, men inte mycket till lyhördhet för hästen. I alla fall är det det som min mamma menar.

För det flesta hästarna var det inga problem, men några var känsligare och andra var lite tuffare och ville inte inordna sig. De sorterades också ganska kvick ut.

Det är de individerna hon refererar till, hon ömmade väl för dem. Men det kan ha ändrats mycket genom åren. Hon gick utbildning på Strömsholm i slutet av 60-talet.

Mamma var ju också ung då. Kanske hon hade resonerat annorlunda om hon var äldre. (Hon var 18-20 år)
 
Beror kanske på vad man menar med "förr" också.

Min mamma har beskrivit hur de red in remonter som var i princip ohanterade av människor på bara några få dagar.

Om inte hästen förstod direkt, eller var av den tuffare typen, så tog man i och krävde disciplin.

Mamma tycker att den filosofi som Peder ger uttryck för är väsensskild. Det fanns inte att man skulle lyssna in hästen, utan det skulle gå fort att vänja hästen vid sadel, sedan häng och så ridning.

Men visst, det var konsekvent och tydligt, vilket ofta är något bra också.
Du kan ha rätt i att man ofta gick fortare fram i början av inridning men det behöver inte vara något negativt. Men remonterna var inte ohanterade, de såldes som treåringar och kunde det mera grundläggande som att lyfta hovar, ledas, stå uppbunden osv jag skulle tro att många också haft bett och sadel på sig och att man suttit på dem. Men jag håller helt med om att lyssna på hästen och förstå den är a och o.

På sätt och viss var man kanske tuffare förr, man använde mycket mera fysisk styrka i hanteringen helt enkelt för att man var många gånger starkare men det gjorde också att man inte behövde ta till "korrigeringar" på samma sätt som en del gör idag.
 
Jo, utstakad väg, men inte mycket till lyhördhet för hästen. I alla fall är det det som min mamma menar.

För det flesta hästarna var det inga problem, men några var känsligare och andra var lite tuffare och ville inte inordna sig. De sorterades också ganska kvick ut.
Det kanske var militärtänket som avspeglade sig, man hade många hästar som skulle utbildas och körde efter en fast mall? Ungefär som soldatutbildningen också gjordes och efter reglementen.
 
Det kanske var militärtänket som avspeglade sig, man hade många hästar som skulle utbildas och körde efter en fast mall? Ungefär som soldatutbildningen också gjordes och efter reglementen.
Så är det säkert! Hästarna utbildades ju också främst till militära uppdrag på den tiden.
 
Det är de individerna hon refererar till, hon ömmade väl för dem. Men det kan ha ändrats mycket genom åren. Hon gick utbildning på Strömsholm i slutet av 60-talet.

Mamma var ju också ung då. Kanske hon hade resonerat annorlunda om hon var äldre. (Hon var 18-20 år)
Dag Nätterqvist var väl ridlärare på Strömsholm (kanske inte just då)?
 
Jag är inte så säker på att hästar behandlades hårdare förr, det som däremot skiljer sig är att förr användes mera muskelkraft vid hanteringen om det behövdes.
Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som 🤨

Vad säger ni?
Jag var aktiv i halvblodsvärlden för 20 år sedan, återvände sedan 15 år efter då jag haft ett långt hästuppehåll.
För mig är skillnaden markant, dels upplever jag främst halvbloden som mer explosiva, en del tom farliga. Jämfört med förr då det kanske fanns en handfull såna hästar. Däremot fanns det svåra hästar men inte på detta explosiva sätt.

Men jag ser också en helt annan hästhantering, upplever att man förr var mer fyrkantig, det som var förbjudet var också det. Man gick fint vid in och utsläpp och man levde inte holabaloo på stallgången. Godis och dyl gav man efter ridningen.
Idag upppever jag en mjukare linje, vilket säkert också kan vara positivt men jag ser fler grymt ouppfostrade och förvirrade hästar som fått allt för mycket att säga till om och som inte har en aning om vem som har komandot. Och gud både den som säger till hästen.

Värsta exemplet jag stött på var en dressyrdomare som köpte en uberflashig häst, dessutom jäkligt trevlig men känslig och lyhörd men som hållits inom ramarna av fd ägaren.

Nu började den attackera de andra hästarna (då menar jag attackera, inte sura eller hota utan den flög på). På stallgången (där hästarna står brevid varandra) slängde den sig, reste sig och såg totalt livsfarlig ut. Ledde man den och var osäker exploderade den och sparkade efter den som ledde. Vad gör då ägaren, jo denne sysslar med ”belöningsbaserad hästräning” vilket innebär att man stoppar ett utfall med att hästen skall fokusera på en petflaska istället (som om hästen gör det), man fick absolut inte säga till hästen, däremot använde man sig av att stå helt passiv när hästen resten sig i gången och stod den still en halv sekund klickade man (klicker) och gav godis.

Ägaren blev mer och mer förtvivlad och gick kurs efter kurs i relationsbaserad hästräning (medan vi andra knappt vågade vistas i stallet) där hon fick veta vilket trauma hästen gått igenom osv osv (vilket inget tyder på).

Till sist vägrade ju folk hantera den, utom jag. Ägaren hade massa ider om varför den gillade mig... och bad om råd ”hur gör du när du leder”... hmm tar hästen och går ungefär, och är säker på vart vi skall och hur det skall Utan en massa krångel. ”Men varför reser den sig inte i gången med dig”.... ja kanske för att i min värld står man still på gången och det skall vara en trevlig plats, alltså ställer jag mig inte passiv tills hästen blir hysterisk. I min värld var hästen ouppfostrad och rädd, för han hade inte en aning om vilken roll han hade eller vad ägaren var bra för.

Detta är ett extremfall som tyvärr slutade dåligt, men jag ser mycket liknande hästhantering där hästen är en bebis man matchar lindor och schabrak till, matar med godis men aldrig sätter en gräns på ”bebisen”.

Upplevde att förr var det mer ”raka rör”, mer konsekvent hästhantering men även mindre explosiva hästar och mer fokus på hanteringen.

De medryttare jag haft som ridit många år har inte vetat hur man leder en häst till hagen, hur man säger till en sturig häst osv... jag upplever att den biten försvunnit mer och mer på ridskolan vilket även ridlärare hållt med om ”föräldrarna vill ha valuta för sina pengar dvs ridning”, inte betala 170 spänn för att borsta och umgås.

Jag tror det är salig kombination av både mer explosiva och känsliga hästar, men även sämre hästhantering med mer ”snuttegull-låtgå” hantering
 
Relaterar till de som upplever att det är skillnad idag.
Jag höll på med hästar under 90-talet/början 2000-talet. Tog en lång paus och har nu försökt hitta tillbaka till hästarna igen, med en smärre chock.

En av mina hobbyer när jag var yngre var att köpa tidningar med hästannonser i. Jag läste varenda en, klippte ut de jag ville ha, tittade på stamtavlor och så vidare. När jag nu på senare år börjat läsa annonser igen blev jag smått deprimerad; vanliga halvblod för vanliga ryttare existerar i princip inte längre. De äldre stammarna försvinner till förmån för nytt, hetlevrat blod och alla yngre hästar har "topp-potential". Superlativen haglar. Lugn och trygg har fått ge vika för "kapacitet" och känsliga nerver.

Jag har precis som andra redan kommenterat, funderat på var dessa hästar tar vägen? Andra har också påpekat att nya, yngre förmågor inte längre kan hantera hästar. Jag tänker att detta är ett klart och tydligt samband. Om jag som vuxen och hästvan drar mig för en stor del av hästarna (halvbloden) som annonseras, så kan jag givetvis inte tänka mig att sätta en 15-åring på hästen heller. Förr kunde du rida 3 år på ridskola och sedan hitta en trygg och stabil häst. Men hästmarknaden idag har en annan riktning som inte går väl ihop med dessa hästsugna, lite oerfarna ryttarna.
 
Tillägg: om man menar att "det är samma hästar nu som då" så tänker jag att det snarare handlar om normalisering av hetare och nervigare hästar.
 
Så är det tyvärr :( Sadla, tränsa och umgås med hästarna gör man inte särskilt mycket idag :(
Också märkt det när dottern red, på ”min tid” fick man göra detta ofta på teorin och ibland bara borsta en timme. Det händer liksom inte idag. Och teorin är 2 gånger per termin, inte var 4-5 gång som jag växte upp med.
 
Också märkt det när dottern red, på ”min tid” fick man göra detta ofta på teorin och ibland bara borsta en timme. Det händer liksom inte idag. Och teorin är 2 gånger per termin, inte var 4-5 gång som jag växte upp med.

Oj, jämför jag min tid på ridskolan och min dotters så hade hon teori varje gång i nybörjargrupp. 30 min ridning och 30 min teori. Varje gång. Teorin hölls av duktiga tjejer (tonåren) som lärde dem rykta, sadla, tränsa, leda hästen, sadelns och tränsets delar och sånt. 2 ggr per termin hade de endast teori och då en hel timme och då höll ridläraren i det. När jag gick så hade vi teori 2 ggr/termin och lärde oss sånt som hästens färger och tecken, ridvägar, sadelns och tränsets delar. Lära sig rykta och sånt gjorde man utanför lektionen helt eftersom man hängde i stallet efter skolan nästan varje dag och lärde sig av varandra. Jag minns inte ens vem som lärde mig sadla och tränsa. Jag var nog väldigt ung när jag lärde mig det.
 

Liknande trådar

Hästhantering Vet att vissa här har följt alla (skräck)historier om min häst genom åren och, well, här kommer en till. Och ja, det är som vanligt...
2 3
Svar
55
· Visningar
7 716
Senast: Cornelius
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp