Hur har ni ändrat ert liv? (Ännu en covid-19-tråd)

Viva

Trådstartare
Jag vet ännu en tråd om samma ämne men funderade lite över hur olika de kan vara.

Mitt liv ser i princip likadant ut eller jag är såklart extra nogrann med hygienen men det innebär ju en mindre sak i sammanhanget. Jag undviker också att handla när jag inte är på jobbet. Tänker att jag rör mig tillräckligt i den miljön ändå.

Sen har flera möten ställts in, både fackliga och föreningsmöten. De flesta hundkurserna/träningarna pågår dock som vanligt och mina vänner träffar jag oftast där eller på hundpromenader vilket känns som en lågrisk aktiviteter eftersom man naturligt håller ett visst avstånd.

Min föräldrar bor 80 mil bort så att inte ses är det "naturliga" och vi pratar som vanligt på telefon.

Kanske ska tilläggas att jag känner mig frisk, en stor skillnad är såklart att jag blir hemma från jobbet om jag skulle börja känna mig krasslig.
 
Största skillnaden för mig är att barnen inte får gå till skola och dagis vid minsta lilla symptom och att vi tvättar händerna extra mycket. Förra veckan hade jag hemundervisning två dagar med äldsta dottern då hon hade råkat säga på skolan att hon var förkyld och blev direkt hemskickad. Hon var inte förkyld och har varit på skolan hela den här veckan.

Annars så märker jag inte så mycket i vardagen. Jag bor på landet, träffar inte så mycket folk, handlar mat online, jobbar hemifrån, har hästarna hemma på egen gård och eget gym nere i källaren. Så att hålla sig från andra människor är mitt vardagliga tillstånd.
 
Har blivit tvingad ändra mitt liv mycket då vi har lock down och kontaktförbud där jag bor. Jag jobbar dock som vanligt då jag jobbar inom vården och inte kan jobba från home office. Men annars är det enda man kan göra på sin fritid är att handla matvaror då allt annat är stängt och man inte får vistas ute (och inne helst men vem ska kolla det?) i större grupper än 2 personer. Vi har reseförbud även inom landet och alla evenemang inom allt är inställt. Även träningar från knattenivå till elit är inställt. Så förutom att jobba gör man typ inget. Min lägenhet har aldrig varit så välstädad kan jag säga. Jag går promenader och försöker träna lite hemma men annars väntar man mest på att se vad som händer. Det "hotas" fortfarande med ett utegångsförbud här och då blir det ännu tuffare.
 
Jag vet ännu en tråd om samma ämne men funderade lite över hur olika de kan vara.

Mitt liv ser i princip likadant ut eller jag är såklart extra nogrann med hygienen men det innebär ju en mindre sak i sammanhanget. Jag undviker också att handla när jag inte är på jobbet. Tänker att jag rör mig tillräckligt i den miljön ändå.

Sen har flera möten ställts in, både fackliga och föreningsmöten. De flesta hundkurserna/träningarna pågår dock som vanligt och mina vänner träffar jag oftast där eller på hundpromenader vilket känns som en lågrisk aktiviteter eftersom man naturligt håller ett visst avstånd.

Min föräldrar bor 80 mil bort så att inte ses är det "naturliga" och vi pratar som vanligt på telefon.

Kanske ska tilläggas att jag känner mig frisk, en stor skillnad är såklart att jag blir hemma från jobbet om jag skulle börja känna mig krasslig.
Oj, mitt liv är jätteannorlunda! Bor i Stockholms innerstad, och det är tomt på gatorna och i kollektivtrafiken. Jag tillbringar dagarna i min lägenhet. Alla som kan jobbar hemma, min arbetsgivare har stängt min arbetsplats så vi jobbar så gott det går via zoom. Jag kan inte träna, för gymmet är stängt. Barnens fritidsaktiviteter är inställda, och fritids stänger en timme tidigare pga personalbrist. Skolan hankar sig fram med personalbrist och hälften av eleverna hemma. Vi träffar inte längre våra föräldrar pga smittrisken. Vänner vill bara ses utomhus. Museer, teatrar och biografer är stängda, så det går inte att gå dit. Runt omkring oss går restauranger och fik mot sin undergång, all personal är borta och det är ägarna själva som sköter allt, för det finns inga gäster. Jobbresor är inställda.
 
Enda skillnaden för mig är att min dotter måste vara hemma från förskolan vid minsta symptom. Hon började hosta i söndags så då fick jag vaba i några dagar. I normala fall hade vi bara skickat med hennes astmamedicin till föris. Vi försöker dock hålla henne hemma så mycket vi kan med hjälp av mormor och flexa med jobben för att minska belastningen för personalen.

Annars jobbar både jag och sambon som vanligt. Njuter av att det är lugnt i både kommunaltrafiken och biltrafiken. Har väldigt lugnt på mitt jobb men efter en vinter med extremt mycket merjobb så passar vi nog alla på att ta igen oss lite.
 
Ja jag jobbar hemifrån och har då även hunden hemma.
Umgås inte med kompisar, bara min syster.
Går inte på stan/ikea etc, äter inte ute.

Men stallet är som vanligt och sen handlar jag mat som vanligt.
 
Mitt liv är i princip som vanligt förutom mer handtvätt.
Åker och jobbar, åker hem. Handlar, tränar.
Går ut med hundarna. På väg till frisören just nu, kanske extra noggrann med att hålla avstånd på t-banan och i affären. Inte så svårt eftersom det är mindre folk än vanligt.
På jobbet har vi såklart en del ändrade rutiner och väldigt mycket att göra. Mest irriterad över hur djurägare fullständigt skiter i de regler och riktlinjer vi satt upp (till exempel att bara en person får följa med djuret, att man inte ska komma till oss sjuk osv.)
Hade iofs videosamtal med läkare på VC istället för fysiskt möte i tisdags, det kändes bra att slippa behöva gå till VC.
 
Här är det stor påverkan.

Jag kör till jobbet istället för att åka pendeln.
Jag sköter det mesta på jobbet via telefon istället för fysiska möten.
Flera kollegor arbetar hemifrån.
Det är glest på gator och i affärer.
Just nu har fem spelningar som jag har biljett till blivit framflyttade.
En resa till Cornwall som jag bokat till i maj räknar jag med inte kommer att kunna bli av.
Alla semesterplaner får alternativ.
Flera uteställen är stängda, på de som inte är det är det glest mellan besökarna.
Jag kan inte träffa min pappa som bor på demensboende.
Jag får hålla kontakt med min mamma via telefon.
Ska byta stall åt hästen om några dagar och känner lite oro över om man funderar på utegångsförbud i Stockholmsområdet. Kommer transport av häst att räknas som något tillåtet.
 
Jag har ändrat mitt liv på så vis att jag jobbar hemifrån fyra av fem dagar. Det gör att jag kan ta in och fodra mina hästar på lunchen, så när jag jobbat klart för dagen står de redo att arbeta. Lyxigt!

Vi har inte längre fysiska möten på jobbet, utan allt sker via teams vilket såklart har sina begränsningar. Men det fungerar hjälpligt och det finns ju inget alternativ.

Jag äter ute den dag jag åker in till jobbet, normalt brukar jag alltid ha med mig matlåda.

Sen kommer jag tyvärr inte kunna åka hem till mina föräldrar som jag hade planerat att göra i vår, utan jag får skjuta på den resan på obestämd tid. Likaså hoppar jag inte min häst längre, inte för att jag brukar ramla av, men det vore så typiskt om jag gjorde det just nu...

I övrigt har jag inte ändrat nåt. Har alltid avskytt att handla, så det gör jag vanligtvis också bara en gång/vecka. Träffar sällan kompisar, förutom såklart stallkompisar och jag minns inte senast som jag var på konsert.
 
Senast ändrad:
Oj, mitt liv är jätteannorlunda! Bor i Stockholms innerstad, och det är tomt på gatorna och i kollektivtrafiken. Jag tillbringar dagarna i min lägenhet. Alla som kan jobbar hemma, min arbetsgivare har stängt min arbetsplats så vi jobbar så gott det går via zoom. Jag kan inte träna, för gymmet är stängt. Barnens fritidsaktiviteter är inställda, och fritids stänger en timme tidigare pga personalbrist. Skolan hankar sig fram med personalbrist och hälften av eleverna hemma. Vi träffar inte längre våra föräldrar pga smittrisken. Vänner vill bara ses utomhus. Museer, teatrar och biografer är stängda, så det går inte att gå dit. Runt omkring oss går restauranger och fik mot sin undergång, all personal är borta och det är ägarna själva som sköter allt, för det finns inga gäster. Jobbresor är inställda.
Jag bor i förort snarare än innerstan men känner igen det allra mesta. Mitt gym har fortfarande öppet men jag går inte dit för det ligger så långt bort att jag hade behövt åka tunnelbana.
 
Högskolan på distans, jobbar som vanligt (vården). Försöker handla på förmiddagar då det är lugnare, mer handtvätt och mycket mer barn hemma pga snuva etc.

Annars är livet som vanligt, ute med hundar, bokat hundkurs etc. Jag har aldrig varit den som gått ut på stan och liknande, så därför så är det ingen större påverkan på hur jag lever mitt liv.
 
Jobbar hemfrån
Barnet måste vara hemma från skolan vid minsta lilla symptom.
Tvättar händerna oftare (hej torrsprickor!)
Undviker att träffa folk

Jag har gått in i en mental bubbla känner jag. Där jag liksom accepterat att det är så här det är nu ett tag och jag har lyckats så bra med det att jag är rätt nöjd med tillvaron just nu. Tycker bara att det är trist att barnet inte får gå till skolan trots att hen är frisk (förutom liten hosta som är kvar för att hen hostat mycket innan). Men hen hanterar det så fantastiskt bra och tar verkligen sitt ansvar för skolarbetet. Så jag är väldigt stolt!

Jag har dessutom precis som @Habina funderat över vilka "risker" man borde hoppa över närdet gäller ridning och hästar nu. Hittills har jag ridit som vanligt. Trygg äldre häst och jag hoppar ändå aldrig men nåt kan ju hända och nu hade inte varit den bästa tiden att behöva sjukhusvård... hur tänker ni andra?
 
Jag har blivit uppsagd och det är väl på håret om jobbet kommer finnas kvar om trenden vänder.

I övrigt så är vi inne på v 3 av vab. Sonen har varit förkyld och nu har pollensäsongen kickat igång så han snorar och nyser så fort vi går ut.

Saknar mina sociala kontakter på jobb och sonen saknar en lekkamrat annars har vi det rätt bra.
 
Bor utanför Stockholm. Jag pluggar på högskola och undervisningen har nu lagts om till distansundervisning resten av terminen vilket blir en stor skillnad för mig. Jobbar extra på e-handel inom mat och där är det väldigt mycket att göra just nu så jobbar nästan mer än vanligt. Undviker att åka kollektivt nu och tar alltid bilen. Är i stallet som vanligt men är orolig för vad som händer med hästarna om man skulle bli sjuk eller om det skulle bli utegångsförbud. Har en pojkvän på distans i en annan stad och vi ses inte alls just nu så det är ju en stor skillnad.
 
Här är det stor påverkan.

Jag kör till jobbet istället för att åka pendeln.
Jag sköter det mesta på jobbet via telefon istället för fysiska möten.
Flera kollegor arbetar hemifrån.
Det är glest på gator och i affärer.
Just nu har fem spelningar som jag har biljett till blivit framflyttade.
En resa till Cornwall som jag bokat till i maj räknar jag med inte kommer att kunna bli av.
Alla semesterplaner får alternativ.
Flera uteställen är stängda, på de som inte är det är det glest mellan besökarna.
Jag kan inte träffa min pappa som bor på demensboende.
Jag får hålla kontakt med min mamma via telefon.
Ska byta stall åt hästen om några dagar och känner lite oro över om man funderar på utegångsförbud i Stockholmsområdet. Kommer transport av häst att räknas som något tillåtet.
Varför tror du att det ska bli utegångsförbud? Har någon pratat om det?
 
Bor utanför Stockholm. Jag pluggar på högskola och undervisningen har nu lagts om till distansundervisning resten av terminen vilket blir en stor skillnad för mig. Jobbar extra på e-handel inom mat och där är det väldigt mycket att göra just nu så jobbar nästan mer än vanligt. Undviker att åka kollektivt nu och tar alltid bilen. Är i stallet som vanligt men är orolig för vad som händer med hästarna om man skulle bli sjuk eller om det skulle bli utegångsförbud. Har en pojkvän på distans i en annan stad och vi ses inte alls just nu så det är ju en stor skillnad.

Har ni inte diskuterat i stallet hur ni löser det med sjukdom/utegångsförbud? Det var bland det första vi diskuterade, hur löser vi det om det värsta händer? Känns tryggt att ha en plan. :)
 
Oj, jag bor i Tirol (österrike) och vi har begränsat utegångsförbud och vår by är i karantän. Det innebär att man bara får lämna hemmet för jobb som inte kan göras hemma, läkarbesök och för att handla mat/mediciner. Korta! promenader är OK men bara ensam eller med dom man bor med. Vi får bara lämna byn om ovanstående inte kan göras inom byn. Allt är stängt och inställt.

För oss innebär det att vi har hemskola på förmiddagen, min man jobbar hemma (jag är ändå föräldraledig), senaste 2 v har jag varit och handlat mat 3 gånger annars har jag bara varit hemma. Jag är iaf glad att vi har en trädgård så vi kan komma ut och få lite luft.
 
Jobbar hemfrån
Barnet måste vara hemma från skolan vid minsta lilla symptom.
Tvättar händerna oftare (hej torrsprickor!)
Undviker att träffa folk

Jag har gått in i en mental bubbla känner jag. Där jag liksom accepterat att det är så här det är nu ett tag och jag har lyckats så bra med det att jag är rätt nöjd med tillvaron just nu. Tycker bara att det är trist att barnet inte får gå till skolan trots att hen är frisk (förutom liten hosta som är kvar för att hen hostat mycket innan). Men hen hanterar det så fantastiskt bra och tar verkligen sitt ansvar för skolarbetet. Så jag är väldigt stolt!

Jag har dessutom precis som @Habina funderat över vilka "risker" man borde hoppa över närdet gäller ridning och hästar nu. Hittills har jag ridit som vanligt. Trygg äldre häst och jag hoppar ändå aldrig men nåt kan ju hända och nu hade inte varit den bästa tiden att behöva sjukhusvård... hur tänker ni andra?
När det gäller ridningen så är jag mest bekymrad över att min klubb kommer hålla tävlingar som vanligt, vilket jag ärligt talat tycker är fel. När allt annat stänger, så känns det som att ridsporten blundar och kör. Som medlem är man tvingad att vara funktionär, och det känns lite knäppt för mig att min arbetsgivare som betalar mig inte tvingar mig att utsätta mig eller andra för smitta på det sätt som klubben som jag betalar gör. Känns eländigt att potentiellt bidra till att viktigare verksamhet än hästtävlingar, som skola t ex, kanske måste ställas in för att vi inte får bukt med smittspridningen.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp