Hur har våra tonåringar det?

Status
Stängd för vidare inlägg.
S

smulis27

Läste en artikel i Svenska Dagbladet som handlar om det klimat som är vardag för många av våra tonåringar idag. Såhär lyder ingressen:

  • "Förtryckande normer
    Tonårstjejer framställs ofta som hjälplösa offer.
    Det är de inte. Men de kämpar i ett orättvist samhällsklimat där kön
    fortfarande spelar roll. Normen för pojkar måste ändras, anser journalisten
    Annica Carlsson Bergdahl efter att ha intervjuat 80 tjejer om deras liv."

Artikeln i sin helhet: http://www.svd.se/dynamiskt/brannpunkt/did_8168497.asp

Vad tror ni om detta? Är det här också hittepå av rabiata feminister? Lever vi i ett jämställt samhälle där man bara rakar bikinilinjen för sin egen skull?
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Jag vet inte vad jag skall svara.

Jag undrar mest hur vi föräldrar skall göra, både med våra pojkar och våra flickor. jag tycker det känns lika bedrövligt för min son som för mina döttrar när jag läser det där.

Jag önskar att barnen fick självkänsla så att det inte behöver vara så satans streamline, som alla andra ... utan gå sin egen väg och känna att de har ett värde oavsett.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Ja visst blir man ledsen? Jag har ju en tonårspojke som jag för tillfället ju inte har något som helst inflytande över. Jag grinar ögonen ur mig av att tänka mig att han kanske beter sig som de där pojkarna...

Både pojkar och flickor i tonåren påverkas nog väldigt mycket av könssterotyper tror jag. Och det dras liksom till sin spets där på ett annat sätt än bland vuxna, just för att de söker och provar gränser. Dock tycker jag artikeln framställer det som att det är jättelätt att vara förtryckande pojke, men det tror jag inte ett spår på! Båda sidor lider nog mycket av detta, men kanske på olika sätt.

Jaa... vad ska vi göra? Känner mig helt nollställd, faktiskt. Prata, prata, prata och bekräfta individerna är väl en bra början. Skolorna bör väl göras uppmärksamma på detta också?
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

smulis27 skrev:
Vad tror ni om detta? Är det här också hittepå av rabiata feminister? Lever vi i ett jämställt samhälle där man bara rakar bikinilinjen för sin egen skull?


Det är inte ett påhitt. Det är bister verklighet :mad: Tjejer nu för tiden har mycket svårare att få bra självförtroende och en jämlik relation till killar än vad vi hade.

Samtidigt så FINNS det underbara killar som har förstått det här och är på tjejernas sida. Men det är inte de som hörs eller styr media.

Tim
(som levt med måååååååååånga tonåriga tjejer de senaste 10 åren och hört klimatet hårdna)
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Silverkedjan skrev:
Det är inte ett påhitt. Det är bister verklighet :mad: Tjejer nu för tiden har mycket svårare att få bra självförtroende och en jämlik relation till killar än vad vi hade.

Ja, det är så jag upplevt det också. Det känns också som att samhället är betydligt mer ålderssegregerat idag, och de därför inte har så mycket vuxenstöd som kanske är önskvärt.

Mina frågor var mest retoriska funderingar med anledning av alla som inte tror att sånt här förekommer och att den jämställdhetsproblematik som finns är påhitt av felsökande kvinnor som inte rakar sig och behöver ett rejält skjut ***OBS sarkasm igen!***
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

smulis27 skrev:
Mina frågor var mest retoriska funderingar med anledning av alla som inte tror att sånt här förekommer och att den jämställdhetsproblematik som finns är påhitt av felsökande kvinnor som inte rakar sig och behöver ett rejält skjut ***OBS sarkasm igen!***

Men en hel del av ojämställdheten gynnar ju kvinnor på kort sikt. Se bara på alla som inte vill släppa föräldradagarna till männen för att de själva vill slippa gå till jobbet. (som är tråkigare än mannens eftersom kvinnor släpar efter på arbetsmarknaden bla för att de är mammalediga mycket mer än män :smirk: )

Kan man då inte lyfta blicken lite högre mot horisonten så bidrar ju båda könen till att cementera det som inte är jämställt.

Och lågintelligenta eller medialt hjärntvättade tjejer med svag självkänsla tycker att höjden av lycka och framgång är att göra karriär liknande BB-Lindas :eek:

Det var ett förskräckligt TV-program nyss om två män som fick lånbyta fruar. En lyxhustru från Gbg och en "bondmora". Lyxhustrun tyckte först hon hade det såååå bra som var försörjd av en riktigt äcklig mansgris så hon kunde ägna sig åt att lata sig och vara vacker och ta hand om barn.

Alla har inte kraft eller kapacitet att genomskåda vilket pris den s.k. kvinnofällan har.

Och det är klart att männen, de som har de egentliga fördelarna och större makt inte direkt har någon stor drivkraft till förändringar utan istället kommer med liknande uttalande som din sarkasm ;) Ofta för att de egentligen anar att de har fel. (jag har petat hål på några sådana och då fanns det inte mkt äkta självkänsla bakom fasaden, bara rädslor)

Det är inte att stå efter att vara man i en ojämlik relation heller. Båda parter måste ju få vara lika "små" ibland och stora ibland. Den där machoattityden är nog ofta ett försvar för att de inte känner sig älskade som de små ynkliga typer de egentligen är...

De som inte kan tro att det förekommer är naiva eller blinda eller förtränger det för att de spelar med för egen vinnings skull.

Men jag tror inte man kan må bra och vara 100% bekräftad om det inte är i en relation som är fri från rollspel av alla slag, även könsrollsspelet. Hur lär man ut det till ungarna :confused:

Jag försöker satsa på att vara en stark, ibland obekväm och bekräftande morsa med jämlika relationer där man ser andra som människor oavsett kön :o

Tim
(som aldrig tänkt på att kalla sig feminist och som periodvis är väldigt orakad överallt och alltid uppskattar ett rejält skjut :rofl: )
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Du går från klarhet och klarhet :bow:!

Smulis - det kallas backlash :smirk:. Efter den moderna kvinnorörelsens födelse sent 60-tal har det faktiskt gått framåt för kvinnor. Och formellt, lagligt, samhällsmässigt har det hänt massor på jämställdhetsområdet.

Det som pågår sen 80-talet nån gång är ett gigantiskt bakslag. Attityderna har inte hängt med lagstiftningen samtidigt som mans- och kvinnobilderna i mediebruset är mer polariserade än nånsin. Och plötsligt har det blivit helt okej att förklara alla skillnader med biologi(sm), utan att någon biologistisk forskare nånsin byggt sina teser på nåt annat än sina egna teorier. Några vetenskapligt mätbara fakta redovisas aldrig.

Fy fasen för att vara ung i dag. Och fy fasen för att försöka uppfostra starka, självständiga barn. Jag tror att det bästa man kan göra är som Tim: att själv vara ett exempel på en stark och självständig individ i stället för att bekräfta sin könsroll.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Bakslag är ordet...

Objektifiering och förminskning och gudars vet allt. Huvvalien.

Tur att jag ligger rätt bra till som förebild i allafall då :)
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Måste instämma med Mandalaki; Silverkedjan: :bow:

Det är nog svårt att jämföra generationer av tonåringars svårigheter. Folk har ju en tendens till att acceptera de villkor man själv levde under och förfasas över sånt man inte känner igen. Det känns ologiskt ur ett historiskt perspektiv att det skulle vara så att tonåringar i alla år haft det ganska okej fram till typ 1995 då allt vände och helt plötsligt har det blivit så mycket svårare att vara tonåring... Jag tror att vi också hade det hemskt men kanske på andra sätt, jag tror tex att det var mycket jobbigare att vara skilsmässobarn när det inte var lika vanligt. Det känns också som om det är först nu man överhuvudtaget uppmärksammar sån här forskning. Jag kan tänka mig att det inte är så himla länge som tidningar som SvD tyckt det finns anledning och intresse för att ta upp denna typ av kunskap.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Jo... Å ena sidan hör till varje generation att förfasa sig över nästa generation. (Fast förr var det tvärtom, då hade "vi" det för jävligt medan "ni yngre" glider fram på en räkmacka ;) )

Fast å andra sidan verkar något faktiskt ha hänt. Kraven är så höga. Tjejer på högstadiet har spänningshuvudvärk, studenter på universitetet blir utbrända (och då tror jag INTE att det beror på att "sjukdomen utbrändhet inte fanns förr" - det verkar helt enkelt som att många lämnar högskolan för att de inte orkar.)

Sprit, droger, våld - allt har gått neråt i åldrarna.

Prestationskraven har höjts, utslagningen ökat. Kombinera detta med all utseendefixering och dokusåpa-skit i medierna, kom igen, du ska vara VACKER och LYCKAD, satsa på dig själv, här är mallen du ska passa in i. *uääääk*

Det ÄR värre i dag. Jag är övertygad om det.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Har ni läst kommentarerna till artikeln? Jag läste just 11 kommentarer till artikeln i huvudinlägget och begriper plötsligt varför det ser ut som det gör...

Vad tycker ni?
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

smulis27 skrev:
Har ni läst kommentarerna till artikeln? Jag läste just 11 kommentarer till artikeln i huvudinlägget och begriper plötsligt varför det ser ut som det gör...

Vad tycker ni?


Att killar och tjejer inte talar samma språk och att det är inne vara dryg och kaxig och att tycka att allt är någon annans fel är ju iofs inte nytt...

Men det finns uppenbarligen många små rädda män som tycker det är bekvämast att skylla allt ifrån sig när de själva inte tar ansvar för att de beter sig som svin :mad:

Sedan undrar man vad som är hönan och ägget i modet? Att tjejer ska se ut och vara som bimbos med bar mage och plasttuttar och killar supermacho. Ända från dagis.

Blev vi för lika under den mer jämställda perioden så trenden automatiskt måste svänga åt andra hållet?

I så fall är det förhoppningsvis dags igen att låta det vara modernt för tjejer att vara smarta.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

mandalaki skrev:
Smulis - det kallas backlash :smirk:. Efter den moderna kvinnorörelsens födelse sent 60-tal har det faktiskt gått framåt för kvinnor. Och formellt, lagligt, samhällsmässigt har det hänt massor på jämställdhetsområdet.

Det som pågår sen 80-talet nån gång är ett gigantiskt bakslag. Attityderna har inte hängt med lagstiftningen samtidigt som mans- och kvinnobilderna i mediebruset är mer polariserade än nånsin. Och plötsligt har det blivit helt okej att förklara alla skillnader med biologi(sm), utan att någon biologistisk forskare nånsin byggt sina teser på nåt annat än sina egna teorier. Några vetenskapligt mätbara fakta redovisas aldrig.

Ja, det är ju just vad jag tänkt. Könsrollerna har "gått tillbaka" bland barn/ungdomar jämfört med hur det var i vår ungdom. Eller så såg man det mindre då? Men vad gäller kläder och mode så känner jag att vi nog var liiite mer "fria" - behå hade bara de som verkligen BEHÖVDE sådan, vi andra var utan. Raka armhålor - det fanns inte... kom möjligen när jag gått ut gymnasiet som fenomen. Visst hade vi skor med klack och tog av mössan när vi kom till skolan (högstadiet), men idag har ju lågstadiebarn (=flickor) fullkomligt opraktiska kläder på sig - som de inte kan LEKA i. Och 9-åringar står o väger sig på badhuset och jämför vikten med varandra (och den knubbiga tjejen gömmer siffrorna så att ingen annan ska se dem)..... jag minns inte att vi var så fixerade vid vårt utseende så tidigt.... Eller har jag drabbats av selektivt minne? ;)
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

Den här antifeminismen är så otroligt explicit, men samtidigt förnekad på något sätt. Sådana inlägg kommer ofta i samband med undersökningar gjorda av/om kvinnor eller undersökningar som vilar på en feministisk teoretisk grund.

Jag vet inte hur utbrett det är, eller om det är en liten mycket aktiv klick som skriver de här inläggen, men jag tycker att de är mycket skrämmande. Och ganska patetiska.
 
Sv: Hur har våra tonåringar det?

"Blev vi för lika under den mer jämställda perioden så trenden automatiskt måste svänga åt andra hållet?"

Det är alltid lättare att se trenderna på längre sikt. Ser vi på 1900-talet så gick jämställdheten framåt under goda år. Det visar sig även i modet, 20-talet med androgyna figurer på kvinnor och kort :eek: hår. Under kriget var kvinnor reservarbetskraft och fick då låna manliga attribut som breda axlar. På 50-talet var det superkvinnlig figur med Anita Ekberg i spetsen, då skulle också kvinnan vara annorlunda än mannen, hemmafrun.

60-talet var vi ju mer androgyna än nånsin tidigare, vi hade en fantastiskt högkonjunktur och jämställdheten gick framåt. Och som Mandalaki skrev, på 80-talet svängde pendeln tillbaka.

2000? Tja, lite svårt att säga något om, fråga mig om 20 år så vet vi bättre.

/Jane
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Gryta och matberedare
  • Det sjukaste har hänt
  • Barn och djur

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp