Hur komma över obefogad rädsla

Bor tyvärr inte något universitet. Jag skäms ganska mycket över det här, så tycker det är lite svårt att ringa runt men har legat inatt och googlat runt lite.
Ugnefär 10-15% har någon form av (specifik) fobi under livet så det är vanligt. 1177 hade en bra artikel på ämnet och jag kan lova att ingen psykolog kommer att tycka att din fobi är konstig. Börja med att kolla med din VC - om de inte kan hjälpa till, exempelvis pga brist på psykologer, så kan de slussa dig vidare.
 
Inspirerande! Jag håller på att lära mig crawla, det är skit kul! Men paniken slår på när jag är ensam på det djupa - jag bottnar så det är inte så himla djupt egentligen.
Jag crawlar riktigt bra på den grunda halvan, men får kallsupar och glömmer tekniken när jag blir rädd.

Jag klarar inte riktigt av att gå emot paniken, är riktigt imponerad av hur du gav dig ut i havet och hur du lyckas stänga av tankarna!
Men fortsätt att simma i bassäng, tills själva simningen och tekniken sitter och du får till styrkan också. I öppet vatten simmar jag oftast med våtdräkt, om det inte är väldigt varmt i vattnet, och det ger en liten känsla av trygghet, inte minst så sjunker man inte ;-) Om du vill kan du söka upp en triathlonklubb i din närhet och be dem simma tillsammans med dig till en början. Mitt första riktiga öppet vatten-sim var Vansbrosimningen (3 km) - älven var proppfull med folk så jag kände aldrig nån rädsla över själva djupet. Däremot hade jag inte lärt mig crawla utan simmade hela sträckan i bröstsim med huvudet upp (...) och det var ingen bra ide´..... Annars skulle jag tipsa om just Vansbro, pga att där är SÅ mycket folk att man känner sig trygg redan av det, som en fisk i ett stort stim typ :-)
 
Här är en till som är väldigt rädd för hajar. Jag bor i Australien på en ö innanför stora barriärrevet och vi har massor med coola snorkel och dyk ställen här.
Tanken på hajar stoppar mig.
Jag har blivit erbjuden gratis dykkurs till och med men jag är så rädd för (hajar i) djupt vatten att jag tackar nej.

Snorkling har jag jobbat i år på. Sedan jag skaffa en full face mask har det blivit bättre men jag vågar fortfarande inte snorkla där jag inte ser botten under mig. Samt panikkänslor ligger och lurar.

Här finns det hajar. Och flera personer har dött redan i år av hajattacker (inte här men i Australien som så). Ändå är ju risken så liten att den är i stort sett obefogad.
Men 100% säker är du ju bara om du stannar på land.

Vet inte hur du ska kunna jobba på din rädsla men vill bara säga att det är ok att vara rädd med.
Kanske titta på hajen filmen nu igen med "nya ögon". Eller kolla på bakom kulisserna på den filmen. Finns på yt ❤🤷‍♀️
Nej! Jag vill starkt avråda från full face mask, det har hänt en hel del olyckor med dem.
 
Andning är nyckeln till att lugna kroppen. Fokusera på att ta lugna och djupa andetag medan du gradvis går ut. Märker du att det blir svårt med andningen så stanna upp och återfå kontrollen innan du går vidare.
 
Nej! Jag vill starkt avråda från full face mask, det har hänt en hel del olyckor med dem.

Om man vet om risken med co2 build up (kan ju hända med snorkel med) samt använder den till det den är designad för (ligga och plaska på ytan i lugnt vatten) så är den inte farligare än en vanlig snorkel och mask.

Vanlig snorkel och mask är definitivt "farligare" för mig än en full face eftersom jag inte har tekniken att andas i snorkel samt aldrig kan hitta en mask som är tät (får panik om jag får saltvatten i ögonen och imma)

Men detta är ju OT
 
Tack! De som fått höra under åren att jag är hajrädd har alltid tyckt att det är knäppt, med tanke på att det ju knappast är någon risk, så är nog lite färgad av det.

För övrigt var jag lite rädd för ormar innan (men ingen fobi) , så jag skaffade en som jag vande mig vid. Nu har vi fyra stycken som jag älskar högt😍
Min pappa är en av världens främsta specialister inom fobibehandling och han anser att din helt klart är behandlingsbar :up: han undrade också var du bor?
 
Jag har varit fullständligt livrädd för ormar. L I V R Ä D D.
Kunde knappt se dem på bild eller film. Ändå plågade jag mig genom att kolla på Anakondafilmerna och snakes on a plane men skakade nästan av rädsla av att sätta mig på toa pga det kunde ju liksom komma upp en orm medan jag sitter och pissar liksom.

En dag började jag tänka på varför jag är rädd för ormar och kom inte på någon anledning mer än att det säkert är pga mina föräldrar som hela tiden säger "akta dig för ormen, akta dig för ormen".

Hittade då en kanal på youtube och lyckades faktiskt bearbeta min rädsla och till slut kunde jag kolla på både filmer och bilder på ormar. Sedan lärde jag känna en vän som visade sig ha ormar. Fick känna på dem, hålla dem och var faktiskt med en gång när hon skulle mata dem och hade noll problem.

Sedan den 12e januari i år är jag stolt ägare till Madame 😃
 

Bifogade filer

  • 92204850_3092335067495235_7976551178378936320_o.jpg
    92204850_3092335067495235_7976551178378936320_o.jpg
    106,9 KB · Visningar: 10

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har en omplaceringshund (staffe/blandras) som tros vara 12-14 år gammal. Han är adopterad från Irland och jag vet inget om hans...
2
Svar
30
· Visningar
6 943
Senast: Ajda
·
Hästmänniskan Gammal användare - nytt nick för att få helt utomstående åsikter på problemet, som inte grundar sig på inlägg jag skrivit tidigare...
2
Svar
38
· Visningar
11 036
Senast: QueenLilith
·
Kropp & Själ Förra året kantades av den ena jobbiga händelsen efter det andra med bland annat en älskad hund som gick bort, ett dåligt förhållande...
3 4 5
Svar
83
· Visningar
5 702
Senast: EmmaW
·
Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 025
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Senast tagna bilden XV
  • Att ångra en valp

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp