Hur komma över obefogad rädsla

[Monkie]

Jag har ett mål som jag verkligen vill genomföra. Och fler mål som jag undviker pga min räsdsla.

Problemet är att jag har en totalt obefogad rädsla som hindrar mig. Det jag är rädd för är dessutom något som verkligen intresserar mig, så jag har läst och sett mycket material i ämnet. Jag vet med mig att min rädsla är totalt obefogad, ändå kan jag nästan få panik när jag tränar inför mitt mål.

Jag försöker tänka Stopp, det finns ingen möjlighet att detta kan inträffa, det är faktiskt omöjligt, ändå sprider sig räslan okontrollerat i kroppen.

Jag är så rädd att jag inte liksom kan träna på rädslan, så det är svårt att bli bättre. Dessutom kan det bli lite farligt om jag får panik så vet inte riktigt hur jag ska träna.

Detta är egentligen något som jag varit rädd för hela livet, men aldrig varit tvungen att ta tag i, förrän nu, om jag vill genomföra mittmål.
Är det någon som blivit av med en rädsla på "gamla dar"?? Tips?

 

[Sporthorse]

Jag har ett mål som jag verkligen vill genomföra. Och fler mål som jag undviker pga min räsdsla.

Problemet är att jag har en totalt obefogad rädsla som hindrar mig. Det jag är rädd för är dessutom något som verkligen intresserar mig, så jag har läst och sett mycket material i ämnet. Jag vet med mig att min rädsla är totalt obefogad, ändå kan jag nästan få panik när jag tränar inför mitt mål.

Jag försöker tänka Stopp, det finns ingen möjlighet att detta kan inträffa, det är faktiskt omöjligt, ändå sprider sig räslan okontrollerat i kroppen.

Jag är så rädd att jag inte liksom kan träna på rädslan, så det är svårt att bli bättre. Dessutom kan det bli lite farligt om jag får panik så vet inte riktigt hur jag ska träna.

Detta är egentligen något som jag varit rädd för hela livet, men aldrig varit tvungen att ta tag i, förrän nu, om jag vill genomföra mittmål.
Är det någon som blivit av med en rädsla på "gamla dar"?? Tips?

Jag har tyvärr inga tips, men vad är det du är rädd för ska hända?
Har du en detaljerad strategi som kanske kan få dig tryggare i att nå ditt mål?

 

[bettysmatte]

Jag har ett mål som jag verkligen vill genomföra. Och fler mål som jag undviker pga min räsdsla.

Problemet är att jag har en totalt obefogad rädsla som hindrar mig. Det jag är rädd för är dessutom något som verkligen intresserar mig, så jag har läst och sett mycket material i ämnet. Jag vet med mig att min rädsla är totalt obefogad, ändå kan jag nästan få panik när jag tränar inför mitt mål.

Jag försöker tänka Stopp, det finns ingen möjlighet att detta kan inträffa, det är faktiskt omöjligt, ändå sprider sig räslan okontrollerat i kroppen.

Jag är så rädd att jag inte liksom kan träna på rädslan, så det är svårt att bli bättre. Dessutom kan det bli lite farligt om jag får panik så vet inte riktigt hur jag ska träna.

Detta är egentligen något som jag varit rädd för hela livet, men aldrig varit tvungen att ta tag i, förrän nu, om jag vill genomföra mittmål.
Är det någon som blivit av med en rädsla på "gamla dar"?? Tips?

Som i fobi? Ta hjälp av en psykolog, kanske?

 

[Monkie]

Jag har tyvärr inga tips, men vad är det du är rädd för ska hända?
Har du en detaljerad strategi som kanske kan få dig tryggare i att nå ditt mål?

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

 

[Emtherlia]

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

jag gissade på hajar när jag läste ditt första inlägg eftersom jag har exakt samma rädslaså inga tips härifrån

 

[Cherarriduracell]

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

Jag är rädd för sjöodjur etc så jag förstår precis. Badar aldrig där jag inte bottnar om jag öht alls badar i sjö/hav. Har tyvärr inget som motiverar mig att bryta rädslan men förstår precis hur du kan känna.

 

[Monkie]

Som i fobi? Ta hjälp av en psykolog, kanske?

Jag vet inte riktigt om det kan klassas som fobi eftersom jag samtidigt är väldigt intresserad och gärna ser filmer, dokumentärer och läser material. Har till och med haft appar där man kunde följa vissa hajar.

Kan man få hjälp för en fobi som inte hindrar vardagen? Jag måste ju inte simma på djupt vatten, men jag tycker det är kul, är ganska bra på det, vill simma Vansbro och lära mig surfa. Bor också några hundra meter från havet men badar mest med småbarnen i vattenbrynet

 

[Monkie]

jag gissade på hajar när jag läste ditt första inlägg eftersom jag har exakt samma rädslaså inga tips härifrån

Bra gissning! Då kanske du också kan få något tips i tråden! Har du ovationer varit rädd hela livet?

 

[Monkie]

Jag är rädd för sjöodjur etc så jag förstår precis. Badar aldrig där jag inte bottnar om jag öht alls badar i sjö/hav. Har tyvärr inget som motiverar mig att bryta rädslan men förstår precis hur du kan känna.

"skönt" att det finns fler! Har en ganska stor skam över det här, alla jag försökt prata med detta tycker mest att det är töntigt eftersom det ju inte finns hajar här.

 

[Cherarriduracell]

"skönt" att det finns fler! Har en ganska stor skam över det här, alla jag försökt prata med detta tycker mest att det är töntigt eftersom det ju inte finns hajar här.

Tänk då när jag ska förklara för min vän äventyraren som vill simma långturer eller bada från okända berg att jag tyvärr inte kan pga okända monster i sjön....

 

[bettysmatte]

Jag vet inte riktigt om det kan klassas som fobi eftersom jag samtidigt är väldigt intresserad och gärna ser filmer, dokumentärer och läser material. Har till och med haft appar där man kunde följa vissa hajar.

Kan man få hjälp för en fobi som inte hindrar vardagen? Jag måste ju inte simma på djupt vatten, men jag tycker det är kul, är ganska bra på det, vill simma Vansbro och lära mig surfa. Bor också några hundra meter från havet men badar mest med småbarnen i vattenbrynet

Hjälp går säkert att få. Däremot är det ju mycket möjligt att du måste bekosta terapin själv. Men det kanske det är värt ?

 

[ekra]

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

Mitt bästa tips är att utsätta sig gradvis för det man är rädd för och så öka ”svårighetsgraden” när första steget känns ok. Gör det enkelt, typ gå ut så djupt du vågar och ett steg till och stå där tills det känns ok.

Jag har varit skiträdd för höjder, men börjat klättra i vuxen ålder och har gjort väldigt stora framsteg på den fronten. Det går att bli kvitt rädslor som suttit i länge.

 

[Monkie]

Hjälp går säkert att få. Däremot är det ju mycket möjligt att du måste bekosta terapin själv. Men det kanske det är värt ?

Ja, kanske. Å andra sidan känns rädslan så inbyggd i kroppen att det kanske kommer kosta FÖR mycket.

Och att man behöver exponera sig för situationen och träna för att bli bättre känns svårt.

Var på semester en gång, var och tittade på hajar i havet. Jag är ganska säker på en SUP, så gav mig ut inte alltför långt en bit därifrån där alla intygade att det inte fanns hajar (hur???) Såg en grå skugga under ytan (ett klippblock) , fick panik och kunde inte kontrollera kroppen, ramlade i och kom knappt upp på brädan igen för att jag var så rädd. Så nu är jag också lite rädd för att min kropp ska svika mig och att jag ska drunkna om jag får panik.

 

[Otherside]

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

Jag skulle precis svara om min gamla rädsla för djupt öppet vatten, då jag läste det du skriver ovan! Jag var PANISKT rädd för djupt öppet vatten - som barn var jag till och med rädd (för hajar) i den djupa delen av badhusets bassäng..... Jag tyckte heller inte om att sätta huvudet under vattnet.

Så ... ville jag genomföra en Ironman. Där ingår 3,9 km simning i öppet vatten - i havet i mitt fall. Långt ut. DJUPT! Vågor..... Det som hände mig då, var att jag insåg att jag måste. Helt enkelt. Jag hade inget val. Det låter löjligt och får en att tro att min rädsla nog inte var så stor ändå - men jag lovar att det var den.

Så - först lärde jag mig simma freestyle (crawl) inomhus. Öronproppar, simglasögon och simmössa på. Ansiktet under vattnet. När sommaren kom gav jag mig ut i sjön - livrädd. Jag såg Späckhuggarfenor överallt. Men jag måste. Så - jag gjorde det. Jag hade ett slags mantra (se bilden jag lagt in) och hela tiden pratade jag med mig själv och peppade mig själv - över hur jäkla bra jag var, hur fantastisk, hur stark. Och så simmade jag. Mitt sällskap simmar typ dubbelt så snabbt som jag gör, så jag var för det mesta ensam därute. Idag kan jag fortfarande se späckhuggarfenor, spana efter anacondor (!), men jag stänger ut tankarna. Jag bara GÖR. Och jag älskar det - min man frpågade mig häöromdagen vad som är det bästa jag gjort i "mogen ålder" - och jag svarade: Att lära mig simma crawl, långt, i öppet vatten. Det är en frihet som inte går att beskriva. Det är värt allt. Man kan vara skiträdd - men göra det ändå. Här FINNS varesej hajar, anacondor eller späckhuggare, dessutom...

 

[Monkie]

Mitt bästa tips är att utsätta sig gradvis för det man är rädd för och så öka ”svårighetsgraden” när första steget känns ok. Gör det enkelt, typ gå ut så djupt du vågar och ett steg till och stå där tills det känns ok.

Jag har varit skiträdd för höjder, men börjat klättra i vuxen ålder och har gjort väldigt stora framsteg på den fronten. Det går att bli kvitt rädslor som suttit i länge.

Det har jag testat hela livet, det funkar ibland, men plötsligt tar rädslan över, ibland när jag redan är på det djupa. Nu går jag aldrig så djupt ut att det kn bli farligt. Men det är så svårt när rädslan liksom exploderar i kroppen. Sen har jag tittat mycket på hajfilmer och vet att de kan attackera även på grunt vatten. Men hjärnan vägrar fatta att det inte finns hajar i bassängen

 

[Monkie]

Jag skulle precis svara om min gamla rädsla för djupt öppet vatten, då jag läste det du skriver ovan! Jag var PANISKT rädd för djupt öppet vatten - som barn var jag till och med rädd (för hajar) i den djupa delen av badhusets bassäng..... Jag tyckte heller inte om att sätta huvudet under vattnet.

Så ... ville jag genomföra en Ironman. Där ingår 3,9 km simning i öppet vatten - i havet i mitt fall. Långt ut. DJUPT! Vågor..... Det som hände mig då, var att jag insåg att jag måste. Helt enkelt. Jag hade inget val. Det låter löjligt och får en att tro att min rädsla nog inte var så stor ändå - men jag lovar att det var den.

Så - först lärde jag mig simma freestyle (crawl) inomhus. Öronproppar, simglasögon och simmössa på. Ansiktet under vattnet. När sommaren kom gav jag mig ut i sjön - livrädd. Jag såg Späckhuggarfenor överallt. Men jag måste. Så - jag gjorde det. Jag hade ett slags mantra (se bilden jag lagt in) och hela tiden pratade jag med mig själv och peppade mig själv - över hur jäkla bra jag var, hur fantastisk, hur stark. Och så simmade jag. Mitt sällskap simmar typ dubbelt så snabbt som jag gör, så jag var för det mesta ensam därute. Idag kan jag fortfarande se späckhuggarfenor, spana efter anacondor (!), men jag stänger ut tankarna. Jag bara GÖR. Och jag älskar det - min man frpågade mig häöromdagen vad som är det bästa jag gjort i "mogen ålder" - och jag svarade: Att lära mig simma crawl, långt, i öppet vatten. Det är en frihet som inte går att beskriva. Det är värt allt. Man kan vara skiträdd - men göra det ändå. Här FINNS varesej hajar, anacondor eller späckhuggare, dessutom...!Visa bifogad fil 53997r

Inspirerande! Jag håller på att lära mig crawla, det är skit kul! Men paniken slår på när jag är ensam på det djupa - jag bottnar så det är inte så himla djupt egentligen.
Jag crawlar riktigt bra på den grunda halvan, men får kallsupar och glömmer tekniken när jag blir rädd.

Jag klarar inte riktigt av att gå emot paniken, är riktigt imponerad av hur du gav dig ut i havet och hur du lyckas stänga av tankarna!

 

[Sporthorse]

Skäms för att skriva det, men jag är rädd för hajar . De existerar ju varken i Sverige eller i bassänger, så rädslan är verkligen inte befogad. Jag kan hantera det på grunt vatten, men när jag kommer ut på djupare vatten tar rädslan över fast att jag försöker resonera med mig själv.

Är du rädd för hajar även i bassängen? Kan du ha på sig simmglasögon och kika under vattnet i bassängen när det blir obehagligt till att börja med?
Tror du får öva, öva och öva. Tänja dina gränser helt enkelt och gärna med hjälp av någon som vet en bra strategi

 

[Emtherlia]

Bra gissning! Då kanske du också kan få något tips i tråden! Har du ovationer varit rädd hela livet?

jag har varit rädd så länge som jag kan minnas, har en teori om att jag såg Hajen när jag var alldeles för liten.

jag är övertygad om att jag skulle dö om jag träffade på en haj, inte för att den kanske attackerar utan för att jag skulle bli så skräckslagen att min kropp slutar fungera och jag sjunker till botten, typ.

Jag är precis som du och har sett otroligt många dokumentärer om hajar för jag tycker det är fascinerande djur.

 

[Lobelia]

Jag tror att det finns en orsak till rädslan även om du minns varför, minns man inte så är det inte lätt att bli fri från den eller ens träna på det. Kanske någon som skrämde upp dig med en hajhistoria när du var liten? Jag skull testa hypnos/hypnosterapi. Hypnos är inget farligt, bara djup avslappning, ungefär som strax innan du somnar. Hypnotisörer jobbar lite olika, antingen kan man gå till botten och försöka hitta vad som är orsaken eller så jobbar de med att ändra på känslan kring hajar och ersätta den med något positivt. Både och lär funka bra och det behövs troligen inte en massa sessioner utan en eller ett par skulle räcka.

 

[Araminta]

Utan att kunna någonting alls egentligen så är min första tanke att du kanske går lite fort fram i exponeringen? Från det lilla jag vet om exponering vid fobi så gäller det att hitta den punkt där det är obehagligt men fortfarande kontrollerbart. Du ska inte vara i lägen där paniken tar över. Blir det värre med tid så se till att ta dig ur innan paniken slår till. Låt det vara 3 minuter i vadhögt vatten om det är det du fixar utan panikkänslor. Låt stegen vara skrattretande små i början. Babysteps och tålamod!

Och se till att ha någon du litar på med dig! Speciellt i och med att det som du säger finns en viss olycksrisk. Och sök professionell hjälp om du känner att du vill och behöver!

Lycka till!