Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

[Alexandra_W]

Min kära mor tar ju hand om hästeriet åt mig när jag jobbar t ex kväll eller natt. Dvs hon tar in, byter ev täcken, släpper ut och sånt.

Nu har det dock uppstått ett inte så litet problem där jag kört fast ang hur man LÖSER det och inte bara kör med att dölja symptomen i princip. En av hästarna har nämligen beslutat sig för att klättra i rang. Hästen har raskt placerat min mor under sig i rangordningen

Är jag med/i närheten så är hästen hyfsat välartad, den har dock alltid haft en del sura miner för sig i samband med täckesbyten och grinar illa och kan hugga i luften eller mot personen som byter täcke. Men i övrigt är den välartad när jag är med, och inga problem att hantera.

När jag INTE är med däremot är det tydligen en helt annan femma. Hästen sätter upp precis alla regler och gränser själv gentemot mamma. Och sådana saker som ALLTID fungerat tidigare (även för mamma), som att sätta på grimman, kan bli ett helt företag med en häst som bara inte tänker gå med på det och inte drar sig för att ta till hot om våld/våld för att undvika det.

Mamma har helt sonika väntat ut det hela. Jag kan inte säga att jag tyckt det varit idealiskt, då hästen då fortfarande är den som bestämmer. Inte ATT det ska ske, men HUR och NÄR, och jag har varit lite bekymrad att hästen sedemera ska utnyttja det och flytta fram positionerna än mer så att säga. Samtidigt har jag full förståelse för att min mor vill ta det lugna, säkra sättet. Mamma är inte hästrädd, men har ganska stor respekt för hästarna om de 'konstrar'.

Det hela kulminerade i somras, då jag på jobbet fick ett samtal från en mycket uppskärrad mor som ringde och sa att 'det går inte, jag får inte på grimman, hästen bara hotar såfort jag öppnar boxdörren'. Jag bad henne försöka igen, och verka mer bestämd. Fick ett samtal efter 15 minuter att samtliga hästar var påklädda och utsläppta, finemang.

Dagen efter gick det rent ut sagt åt helvete dock. Jag har lämnat grimman på på hästen för att slippa tjafs med det. Men då ringer samma stackars mor, med gråten i halsen, och konstaterar att hästen har sparkat henne och bitit henne - ordentligt, när hon gick in i boxen. Detta beteende är INTE något jag någonsin innan ens sett en ANTYDAN av hos hästen.

Jag sköter uttag och intag några dagar, och hästen är som vanligt, jag har inga problem att gå in i boxen, sätta på grimma etc, förutom att den första gången kör fula miner mot mig och tycker 'nu blir du RÄDD va?' men lägger ner när jag tycker 'nej, inte speciellt va?'

Så jag ber mamma att 'ta' ett uttag när jag tittar på i smyg (utifrån en glipa i stallet). Två problem uppenbarar sig ganska omedelbart. Hästen förvandlas till ärligt talat ett MONSTER så snart mor närmar sig boxen. Och ja den hotar - på RIKTIGT. Dessutom är stackars mor milt sagt vettskrämd och smyger dels längs väggarna, och dels backar förskräckt såfort hästen så mycket som rör sig i boxen. Vilket hästen ju inte är dummare än att den utnyttjar.

Sen dess har jag kört med att helt sonika så långt det går undvika problemet. Så långt det går har jag sett till att mamma inte behöver hantera just den hästen, och när det krävts sett till att den haft grimma på sig, och sagt åt mamma att ta ut den på stallgången och binda fast den om hon måste göra något med den, t ex sätta på täcke. Dels eftersom hästen verkar vara benägen att 'vakta' sin box, och är trevligare på stallgången, och dels för att mamma är tryggare i det läget.

Parallellt med detta har jag sett till att mamma har gått in i boxen när jag varit där inne (dvs hästen uppför sig som den ska) och liknande.

Min förhoppning har varit att både häst och mamma ska komma ifrån den onda cirkeln och 'lita på varandra' igen. Det verkar dock inte riktigt som det sker, de där två går fortfarande och tittar lite snett på varandra, och mamma undviker in absurdum att behöva 'göra' något med hästen om hon på något vis kan undvika det. Och jag förstår henne.

Jag har föreslagit för mamma att jag gör mig av med hästen, jag är beroende av att mamma tar hand om hästarna när jag jobbar, och jag anser INTE att hon ska behöva gå och vara rädd. Mamma vill dock inte höra talas om det, och tycker att 'det går nog över'. När jag tycker att 'ja men hur ska det bli i vinter när det är fler uttag och intag och så då, och kan behöva läggas på/ta av täcke?' så tycker mamma bara att 'jag får försöka, på något sätt ska det väl gå'.

Samtidigt känns det som att det är an accident waiting to happen, och jag har börjat kontrollringa från jobbet för att se så det 'inte hänt något'... För om hästen slår igen, och det tar olyckligt, så kan ju det räcka =/

Hästen är i grund och botten snäll och trevlig, det är dock en del brist i grundhyfsuppfostran i lägen där det blir extra spännande, extra bråttom eller 'extra' någonting helt enkelt. Även när jag hanterar den, dock så när jag hanterar nöjer sen sig med att försöka, men 'lägger ner' när jag säger till.

Det som dock får mig att verkligen bli bekymrad är att hästen fortsätter att ganska ordentligt använda och visa sin 'nyfunna (i hästens ögon) rang' , och har på senare tid vid två tillfällen även mopsat mot andra människor än mamma (båda har dock varit osäkra/rädda, om än inte extremt, dock tycks minsta lilla 'tvekan' räcka för att hästen ska snappa upp det och hornen växa ut. Såfort jag tar över så är det inga problem dock. En ögontjänare helt enkelt..

Men HUR SJUTTON får man en lösning när mamma är så rädd? Om hon bara kunde/vågade 'karska upp sig' lite skulle problemet vara kväst, men mamma är helt enkelt för rädd. Och jag kan inte klandra henne, jag såg skadorna efter både sparken och bettet, och det var inga kärleksnyp direkt..

Hade hästen varit elak i grund och botten hade den befunnit sig VÄLDIGT långt härifrån alldeles oavsett vad mamma tyckte och vad jag tycker om hästen, men eftersom jag tycker om hästen, mamma tycker jag ska ha den kvar, och den inte är elak, utan 'bara' tagit över, så är den kvar, och kommer så förbli.

Den är för övrigt inga problem att hantera för (även främmande) människor som är hästvana och inte rädda, den testar lite och stöter på patrull och sen är det bra. Är personen minsta rädd eller backar av däremot försitter hästen just nu inte minsta chans att börja trassla och hota. Detta är alltså ett nytt beteende, hästen har innan 'rangklättringen' inte varit minsta problem för någon människa (inkl mamma) att hantera i de lägen som nu inte fungerar för mamma.

Hästen har naturligtvis även tidigare testat även mig, inklusive hotat, men raskt lagt ner när jag talat om att sådär beter man sig INTE, punkt slut. Samtidigt så mamma är ju inte ett smack hjälpt av att jag eller andra hästvana personer som inte är rädd kan hantera den utan problem.

Så frågan är vad sjutton man gör nu - fortsätter med att så långt det går försöka ignorera problemet genom att dölja symptomet, eller vad liksom? Jag har verkligen inte en enda ide.

Jag har medvetet utelämnat vilken av hästarna det gäller, eftersom jag skriver en hel del om samtliga hästar här, och inte vill att kunskap om 'andra saker' ska spela in, eftersom jag inte anser att det finns något 'annat' som påverkar det här problemet. Det enda som ev kan spela in är att hästen haft det ganska trist ända sen i våras, i meningen att den bara gått i hagen, en hel del av tiden utan direkt stimulans med. Alla hästarna här har ju stora delar av sommaren, i flera omgångar, gått i små sjukhagar, separerade från varandra iom fullblodsdamens konvalescens. I övrigt kan jag inte hitta någonting som är anledning till det här beteendet. Det finns inga tecken på att hästen skulle må fysiskt dåligt/ha ont/liknande heller. Och den verkar heller inte må psykiskt dåligt. Tvärtom tycks hästen tycka att det är rätt kul att kunna bossa runt med folk och 'bestämma' *sucka*

 

[Lord Owen]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Rent spontant tycker jag ju att det här är något som din mamma måste lösa med hästen eftersom det känns som att det är där det började sas.
Dock blir det ju bra mkt knepigare då din mamma är rädd, jag har själv en mamma som är lite försiktigare av sig och jag tror inte hon ens skulle våga gå ut i stallet (har ändå hästvana) om hon blivit sparkad och ordentligt biten. Modig mamma du har!

Du kan inte hålla "ledarskapskurs" med din mamma och hästen? Så har du full översyn men det blir ändå mamma+häst som ska kommunicera. Ge dem övningar och uppgifter att göra, verktyg att lösa problemen med. Kanske blir lättare för mamma också om man kan fokusera på DET HÄR istället för att bara vara rädd.
Även om hästen sköter sig bättre då du är med kan ju detta ge effekt, då mamma ska styra och vara ledare - inte hästen.


Bara en tanke!

 

[flashlight]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Jag misstänker ju vilken av dem det är

Din mamma måste lösa det själv. Det är ju inte så ovanligt att hästar skapar sina egna rangordningar med varje människa de möter, så det där med väluppfostrade hästar är ju nåt man kan ta med en nypa salt. Det beror på hanteraren. En grunduppfostrad häst som ändå har rangambitioner fortsätter att vara "väluppfostrad" hos nya människor bara så länge den tror att den måste

Särskilt ston o hingstar....

Alltså tror jag att du inte kan göra mer än låta din mamma slippa eller så får din mamma ta fighten med hästen. Det kan ju vara svårt i detta läget för hästen har uppenbarligen bestämt rangordningen.
Ni måste nog stanna upp och tänka ut en strategi....

Du kan ju hjälpa henne med tips och finnas i bakgrunden när hon tar fighten.
Hon kan tex (med träns då lämpligen) leda hästen ut och in när du är med och se till att inte låta den tränga sej före nån gång, den ska gå efter henne genom dörrar, osv. Såna saker som handlar om respekt, du vet nog. Sen måste hon samla sej från tårna och sträcka på sej, och ha attityden att hon inte tänker tåla trams. Hon kan gärna dra till den om den gör ngt dumt men inte med hästen lös i boxen då, hon ska se till att alltid ha säkerhet.

Du vet ju hur du gjort så du får lotsa din mamma till att göra samma - eller låta henne slippa.

Såg nu att L O svarat ungefär samma...

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Jo, det är ju vad jag skulle vilja göra. I så fall måste jag dock 'tvinga' mamma. Jag har ända sedan den där incidenten i somras när hon blev sparkad tyckt att hon ska vara med vid uttag och intag, och ta/hantera den hästen som hon nu är rädd för. Dels så att jag kan hjälpa henne med 'verktyg' för hon ska lösa olika små situationer och dels för att hon ska få mer självförtroende och se att 'det fungerar ju igen, hästen har inte blivit ett monster'.

Med verktyg för att lösa små situationer menar jag t ex att om hästen skulle bli lite uppspelt eller takta vid ledning (händer sällan men det kan hända) så kan mamma göra si och så. Och om/när mamma då ser att hästen då slutar takta bli lite säkrare på att hon kan påverka hästen. Samtidigt som hästen då också lär sig att man kan inte göra hur man vill med mamma (längre).

Det kommer dock en oändlig räcka bortförklaringar varje gång jag föreslår det. Mamma är trött/har ont i kroppen/har huvudvärk/vill verkligen se det där programmet på TV/måste jobba/etc, så 'kan vi ta det imorgon/en annan dag?'. Och imorgon/den andra dagen upprepas det. Jag har avstått från att 'tvinga' utom i några fall då precis efter indcidenten då jag t ex 'tvingade' henne att ta det där uttaget när jag smygkikade så jag fick SE vad som hände eg. Men känns som om jag
'tvingar' mamma blir det liksom inget bättre. Samtidigt, jag vet inte, kanske är det det som krävs?

Jag är beredd att låta mamma använda precis de verktyg som hon känner krävs/hon är säkrast med, t ex kedja etc. Oavsett om det behövs egentligen eller inte. T ex så när fullblodsdamen kom så var hon ju en ren bulldozer att leda och mamma tyckte det var obehagligt att inte ha någon 'kontroll'. Hon hade inte 'ingen kontroll' men jag förstår att hon kände det så. Då köpte jag en Be Nice-grimma som mamma fick använda, och visst den gjorde ju i viss mån fullblodsdonnan mindre bulldozig att leda, men 95% av skillnaden satt i att MAMMA då kände att 'jag har kontroll, den kan inte slita sig'. I själva verket så var kontrollen inte så jättemycket större, donnan kunde fortfarande ha slitit sig om hon velat etc. Men det räckte att mamma 'trodde på det hela' så ändrades hennes 'approach' ju, och DET var det som gjorde den stora skillnaden. Och efter ett tag var det ju bara att låta bli BN-grimman och det gick prima i vanlig grimma, för mamma kände sig säkrare, och det var allt som behövdes.

Och det är ju egentligen allt som behövs i det här fallet med, att mamma känner sig säkrare, då uppträder hon ju säkrare och hästen skulle ganska snart återgå till att vara 'som vanligt', dvs problemet skulle försvinna. Kruxet är ju att det är svårt att ge henne ett 'verktyg' för att lättare kunna gå in i boxen/sätta på grimma i boxen/liknande..

Men jag är rädd att om jag 'tvingar' henne att under mitt överinseende hantera hästen mer, så gör det bara det hela ännu värre då det blir ännu en negativ grej kopplad till den hästen?

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Alltså tror jag att du inte kan göra mer än låta din mamma slippa eller så får din mamma ta fighten med hästen. Det kan ju vara svårt i detta läget för hästen har uppenbarligen bestämt rangordningen.
Ni måste nog stanna upp och tänka ut en strategi....

Jo det är ju just en strategi jag är ute efter tips om, utom att helt sonika tvinga mamma att hantera hästen i princip varenda jäkla dag. Samtidigt så skulle det då innebära att jag får tvinga henne till det =/

Ang vilken häst det är så har jag som sagt medvetet utelämnat det, men jag förstår att det spekuleras. Det skulle dock kunna hänt med vilken som av hästarna, just pga det du skriver att även den mest väluppfostrade häst med rangambitioner (och det har ju egentligen de allra flesta) kommer att vara väluppfostrad bara sålänge som den inte har annat val. Liten spinoff, men min moster tror att vägen till hästars hjärtan går genom magen, hon går under benämningen godistanten härhemma. ALLA hästarna har synnerligen dålig respekt för henne, hon är en godisautomat helt enkelt. Kele som aldrig i hela sitt liv ens gjort en ansats att bita någon för att få godis, hon var inte ens nafsig som föl, nöp till moster ordentligt när godiset var slut. Kele buffade (morr), fick inget godis, och nöp då till och tyckte 'men ge mig godiset för fan!'. Och Kele var ju jordens snällaste rent generellt, och du kunde i princip redan när hon var liten sparka ut henne med ett barn i andra änden av snöret och hon gick fint och utan försök att ta över. Men när ett så uppdukat, gyllene läge att ta över uppenbarade sig så gick det ju inte att motstå

Du kan ju hjälpa henne med tips och finnas i bakgrunden när hon tar fighten.
Hon kan tex (med träns då lämpligen) leda hästen ut och in när du är med och se till att inte låta den tränga sej före nån gång, den ska gå efter henne genom dörrar, osv. Såna saker som handlar om respekt, du vet nog. Sen måste hon samla sej från tårna och sträcka på sej, och ha attityden att hon inte tänker tåla trams. Hon kan gärna dra till den om den gör ngt dumt men inte med hästen lös i boxen då, hon ska se till att alltid ha säkerhet.

Frågan är ju hur man lyckas inplatera den där attityden hos mamma? För det är ju exakt det som behövs, där är vi helt överens. Men även om jag tvingar mamma att hantera hästen (träns är dock inget bra, mamma kan inte tränsa, bättre hon får ha kedja eller liknande istället som hon själv kan hantera sen ensam med, hästen har dessutom en väldig respekt för kedja över näsan) så är jag rädd att den där attityden inte kommer att komma, dels för mamma är rädd, och dels för att hon är 'tvingad' in i en situation då (se svaret till Lord Owen).

Dra till den får jag nog inte mamma att göra, tyvärr. Hästen skulle bli så paff att den helt kom av sig då, men mamma tycker hon försökt och det blivit värre, och det är sant med modifikation. Korrigeringen har kommit försent liksom, man kan inte hoppa undan först och korrigera sen, då blir det motsatt effekt.. Det är dock svårt att lära en 50+tant att få reptilsnabba ryggradsutlösta reaktioner i det läget

 

[Lord Owen]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Jo, det är ju vad jag skulle vilja göra. I så fall måste jag dock 'tvinga' mamma.

Det är ju jäkligt trist om det är så, men om din mamma vill hjälpa dig så måste ju hon ändå förstå att du inte vill gå och vänta på att hon ska få pannbenent insparkat och att det här är en konflikt mellan henne och hästen som du - på ett betydligt säkrare sätt - kan hjälpa henne att lösa! Men hon måste vara delaktig själv.

Med verktyg för att lösa små situationer menar jag t ex att om hästen skulle bli lite uppspelt eller takta vid ledning (händer sällan men det kan hända) så kan mamma göra si och så. Och om/när mamma då ser att hästen då slutar takta bli lite säkrare på att hon kan påverka hästen. Samtidigt som hästen då också lär sig att man kan inte göra hur man vill med mamma (längre).

Precis! Och då finns du ju också alltid där, som ett vakande öga och kan bryta in ifall det går åt pipsvängen.

Det kommer dock en oändlig räcka bortförklaringar varje gång jag föreslår det. Samtidigt, jag vet inte, kanske är det det som krävs?

Känns som att man får vara pedagogiskt som till ett barn här. Lotsa mamma, inte tvinga. Självklart är hon rädd, men det är ju som jag skrev tidigare en fråga om vad som kan hända om man inte löser det. Hur stort förtroende och tillit har hon till dig och ditt hästkunnande? Jag menar, hur stor trygghet blir det för henne att du finns med vid "träning"? Blir det lättare för henne om ni bryter av det från vardagen till en början och kör på regelrätta övningar på bana eller ledövningar någon annanstans?
Jag skulle säga att desto längre hon "kommer undan", desto djupare rotar sig hennes rädsla. Men jag är ingen psykolog.

Jag är beredd att låta mamma använda precis de verktyg som hon känner krävs/hon är säkrast med, t ex kedja etc. Oavsett om det behövs egentligen eller inte.

Men det räckte att mamma 'trodde på det hela' så ändrades hennes 'approach' ju, och DET var det som gjorde den stora skillnaden. Och efter ett tag var det ju bara att låta bli BN-grimman och det gick prima i vanlig grimma, för mamma kände sig säkrare, och det var allt som behövdes.

Ja! Försöka lirka/lura (låter värre än jag menar) med din mamma och ge henne det hon behöver för att våga.

Jag tror att lyckas du få din mamma "ur soffan" och BÖRJAR träna kommunikation, småsaker, en grej i taget (övervinn FÖRST hennes rena rädsla för hästen som individ, sen går man över till hantering) så kommer det rinna på av sig självt även om du just nu inte känner att du vet hur du ska kunan ge henne verktg. Kanske börja med saker som faktiskt går bra, borsta i gången osv - allt är ju bättre än att inte göra alls! Sedan blir det nog lättare att få henne att gå med på lite mer tydlig träning.

Men jag är rädd att om jag 'tvingar' henne att under mitt överinseende hantera hästen mer, så gör det bara det hela ännu värre då det blir ännu en negativ grej kopplad till den hästen?

Som jag skrev ovan, börja smått och bygg! Fokusera nu i första hand på att få henne att ha positiv kontakt med hästen. Även om det nu bara handlar om att gå förbi boxen utan att hoppa i taket när hästen rör sig.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Det är ju jäkligt trist om det är så, men om din mamma vill hjälpa dig så måste ju hon ändå förstå att du inte vill gå och vänta på att hon ska få pannbenent insparkat och att det här är en konflikt mellan henne och hästen som du - på ett betydligt säkrare sätt - kan hjälpa henne att lösa! Men hon måste vara delaktig själv.

Det är väl just delaktigheten som blir problemet Jag har ju sagt just att det är för att jag INTE vill hitta henne i en blodpöl i stallet med krossad skalle om/när det gått snett igen. Samtidigt så är hon lite för långt inne i 'DET händer inte mig' tror jag, för att det ska ta skruv. Hon kontrar med att 'ja men det har ju gått bra hitills, det är ju bara den enda gången hästen sparkat'. Och jag tycker att 'ja men det är ju för vi undvikit problemet, till vintern så...' och då får jag svaret att 'det ska nog gå, det har ju gått förr' (innan incidenten har det som sagt inte varit problem) och hästen är säkert 'snäll igen' då. Där någonstans bankar jag huvudet i väggen.

Samtidigt så när det gäller ANDRA så är mamma väl medveten om att hästens beteende kan bli/vara farligt. T ex om nämnda moster är här (hon är här ganska mycket på helgerna) ser mamma till att ta just nämnda häst, och vid ett tillfälle då det var stora problem att få på grimman (hästen hotade) och moster frågade 'får jag försöka?' tyckte mamma att 'NEJ, du får ABSOLUT INTE gå in till den, du kan bli sparkad' och tvingade sig att göra vad som krävdes för att få på hästen grimman, trots att det innebar risk för mamma att bli sparkad. Och tog sen upp med mig att hon (mamma alltså) absolut inte ville att moster skulle hantera den hästen, för moster är inte hästvan alls, och det kan gå riktigt illa, så det var bättre att mamma tog den. (Vilket jag för övrigt helt håller med om)

Så någonstans så inser hon mycket väl vad konsekvensen kan bli OM, men det 'händer inte henne'.. Sen om det är något hon 'gömmer' sig bakom, eller om hon verkligen tror på det kan jag ju inte uttala mig om.

Hur stort förtroende och tillit har hon till dig och ditt hästkunnande? Jag menar, hur stor trygghet blir det för henne att du finns med vid "träning"? Blir det lättare för henne om ni bryter av det från vardagen till en början och kör på regelrätta övningar på bana eller ledövningar någon annanstans?
Jag skulle säga att desto längre hon "kommer undan", desto djupare rotar sig hennes rädsla. Men jag är ingen psykolog.

Förtroendet är grundmurat. Det är enbart det som gjort att hon överhuvudtaget gick i närheten av hästen igen sen sparkincidenten. Som när jag sa 'ta ut hästen på stallgången' då när mamma inte fick gå in i boxen för hästen bara hotade, så mamma pep i telefonen med gråten i halsen att 'tror du det hjälper, tror du den är snällare då? Jag är inte säker på att jag törs prova?' så när jag sa att 'JA, jag tror definitivt den är lugnare då, och jag är absolut säker på att du kan ta ut den på stallgången' så gjorde hon ju det. Samma sak har synts i andra lägen, som när hon varit tvungen att promenera tossiga konvalescenter, säger jag att 'jag är helt säker på att du klarar av det', då tror hon på att hon klarar av det.

Kruxet här är ju att om jag säger 'jag är helt säker på att du kan gå in i boxen' så skulle jag ljuga. För jag ÄR helt säker på att hon kan det OM hon går in i boxen som till vilken häst som helst. Däremot så när hon smyger in i boxen, trycker sig längs väggarna etc, nej då kan jag inte säga att jag är säker på att det går bra (faktum är att jag snarare är säker på att det blir problem).

Jag tror det som hjälper henne bäst är att göra det hon sen ska göra själv, dvs att ta ut/in är mer 'värt' än rena lydnadsövningar i paddocken.

Jag tror att lyckas du få din mamma "ur soffan" och BÖRJAR träna kommunikation, småsaker, en grej i taget (övervinn FÖRST hennes rena rädsla för hästen som individ, sen går man över till hantering) så kommer det rinna på av sig självt även om du just nu inte känner att du vet hur du ska kunan ge henne verktg. Kanske börja med saker som faktiskt går bra, borsta i gången osv - allt är ju bättre än att inte göra alls! Sedan blir det nog lättare att få henne att gå med på lite mer tydlig träning.


Som jag skrev ovan, börja smått och bygg! Fokusera nu i första hand på att få henne att ha positiv kontakt med hästen. Även om det nu bara handlar om att gå förbi boxen utan att hoppa i taket när hästen rör sig.

Hon har, helt frivilligt, positiv kontakt med hästen. Så där är en stor fördel. Hon pratar gärna med den utifrån boxen (sålänge den har öronen framåt och ser snäll ut), hon är noga med att klia på den i hagen och så. Det gör hon helt utan att jag ens sagt till. Så hon försöker nog så gott hon kan bygga upp relationen igen. Och hon är inte rädd för att 'vara i närheten av den' när den är lugn. Däremot så minsta den viftar med ett öra eller liknande så kommer ju rädslan. Vilket jag ju mycket väl förstår. Fan JAG skulle vara lika rädd i samma läge liksom.

Mammas 'plan' för att lösa det här är som sagt att så långt det går undvika konflikt, genom att så långt det går undvika att hantera hästen i de situationer där den visat minsta dåligt beteende. T ex genom att om det går låta den hästen gå lös in och leda de andra två, genom att grimman är på dygnet runt och hon är väldigt lycklig om hästen de dagar den har täcke kan ha det på sig över natten med. Och det fungerar ju såtillvida att det blir fler och flera dagar där det INTE händer någonting. Samtidigt så är jag inte säker på att ignorera det hela löser problemet. Hästar fungerar ju inte riktigt så att om en person bara gör snälla och trevliga saker med den så får samma person sen göra de där inte så trevliga sakerna utan protest nödvändigtvis.

Borsta etc är mamma tyvärr totalt ointresserad av, där är nog också lite av problemet med att få ut henne i stallet när jag är hemma? (ber jag om hjälp hjälper hon alltid till dock, men om 'hjälpen' består i att ta nämnda häst, då kommer snart ursäkterna, så den finten gick inte tyvärr *s*) Hon tycker det är jättetrevligt att ha hästar på gården, hon pratar gärna med dem i hagen/stallet, hon är uppriktigt mån om dem och vill de ska vara kvar. Däremot är hon inte hästintresserad i meningen 'pyssla' med hästarna eller liknande. (även om de är dumsnälla alltså)

Men man kanske kan hitta på något stensäkert och be mamma göra det... Endera något som hon inte gjort tidigare, där det inte finns negativa erfarenheter/associationer. Dvs att jag typ hittar på någonting som egentligen inte behövs, men som 'ska göras' och där jag vet att hästen absolut inte i något läge kommer ens vifta på ett öra? Eller att under stensäkra former göra något av det som inte fungerat? Jag har varit lite inne på att hon ska sätta på och ta av hästen en extra grimma ovanpå den andra t ex? Då kan mamma hålla i 'ordinarie' grimman om det behövs, och hästen lär sig att det går inte att konstra med mamma. Frågan är om det följer med sen när den inte har någon grimma alls på sig igen?

Men som sagt, mamma är liksom saligt invaggad i tron att 'det går över' och att hästen 'av sig själv' kommer bli trevlig coh lätthanterlig för mamma igen, om hon bara är snäll med hästen och inte 'bråkar med den'.. Dessutom är hon ganska hårt fast i att 'ja men när DU är med', dvs jag kan ha henne att leda hästen härhemma, och det går utmärkt, och jag tycker att 'det här gick ju utmärkt, du ser det är inga problem, och gör hästen si behöver du bara göra så?' så kontrar mamma med att 'ja men den är helt annorlunda när du inte är med!'. Och det är ju tyvärr sant. Hmm, jag får läsa in diverse sura morrningar och muttringar på band som mamma kan spela upp för hästen när jag är borta om den trasslar då?

 

[Lord Owen]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Din mamma sätter ögon- och öronbindel på sig själv för att hon inte vill ta itu med problemet. Vad beror det på? Rädsla, enbart? Eller är det strutsmentalitet och ovilja att göra något som kommer bli jobbigt och krävande?

Utmärkande för just "strutsen" är ju att man innnerst inne vet att det här är inte så jäkla bra och förr eller senare kommer man vara tvungen att ta tag i det - men man vill/kan/orkar inte JUST NU. Jag tycker det verkar mer så än att hon tror att "det inte händer henne" men det har jag ju väldigt svårt att uttala mig om här vid datorn.


Jättebra att ni har ett stabilt förtroendeförhållande! Det är guld värt i alla situationer liknande såna här.
Du tror inte att hon kan behöva en psykologisk "spark i baken"? Att du på ett bra sätt (inte elak/bossig, tror du fattar vad jag menar) säger åt henne att "nu gör vi såhär och du klarar det och jag är med, vi måste ta tag i det här".

Kruxet här är ju att om jag säger 'jag är helt säker på att du kan gå in i boxen' så skulle jag ljuga. För jag ÄR helt säker på att hon kan det OM hon går in i boxen som till vilken häst som helst. Däremot så när hon smyger in i boxen, trycker sig längs väggarna etc, nej då kan jag inte säga att jag är säker på att det går bra (faktum är att jag snarare är säker på att det blir problem).

Vad händer om du förklarar HUR hon ska göra (för det har du säkert redan gjort)? Är hon för blockerad för det, ser hästen igenom det, GÅR det bara inte?

Jag tror det som hjälper henne bäst är att göra det hon sen ska göra själv, dvs att ta ut/in är mer 'värt' än rena lydnadsövningar i paddocken.

Givetvis! Jag menar bara att om nu de saker hon sen ska göra själv inte funkar nu så måste man ju backa ett steg och göra saker som faktiskt går, och bygga därifrån så att hon får självförtroende och pondus nog att känna att "ja, jag klarar nog det här". Om hon inte kan ta in/ut hästen på ett säkert sätt och inte kan förmå sig att göra det med instruktioner heller, så är det ju liksom ingen idé att pressa - just nu.

Hon har, helt frivilligt, positiv kontakt med hästen. Så där är en stor fördel. Hon pratar gärna med den utifrån boxen (sålänge den har öronen framåt och ser snäll ut), hon är noga med att klia på den i hagen och så. Det gör hon helt utan att jag ens sagt till. Så hon försöker nog så gott hon kan bygga upp relationen igen. Och hon är inte rädd för att 'vara i närheten av den' när den är lugn. Däremot så minsta den viftar med ett öra eller liknande så kommer ju rädslan. Vilket jag ju mycket väl förstår. Fan JAG skulle vara lika rädd i samma läge liksom.

Det är ju jättebra! Att hon i alla fall försöker. Det som är viktigt är väl kanske då att få henne att förstå att det viktigaste är att hon kan hantera hästen NÄR den beter sig illa, inte när den inte gör det. Men det förstår hon säkert, men vill kanske inte se/höra/veta.

Uppenbarligen har hon ju respekt för hästen, vilket jag mkt väl förstår - själv skulle jag precis som du vara rädd jäkla rädd. Men rädsla är en så dum grej ibland, det ökar ju hennes medvetenhet om det hästen gör och hon kanske överreagerar över saker hästen gör, för att hon "söker" efter aggressivitet. Fullständigt förståeligt förstås.

Mammas 'plan' för att lösa det här är som sagt att så långt det går undvika konflikt, genom att så långt det går undvika att hantera hästen i de situationer där den visat minsta dåligt beteende.

Dålig plan, tycker jag. Min erfarenhet är att det där området där det inte funkar, ökar om man inte gör ngt åt problemen och till slut går ingenting någonstans. Men så BEHÖVER det ju inte bli.


Brist på intresse är ju förstås en stöttesten.. Men grejen är väl att hon ska hjälpa dig, och samtidigt inte skada sig själv. Då måste ju problemet lösas, antingen genom att sluta hjälpa dig, lösa problemen med hästen eller vänta tills något värre händer/det inte händer ngt alls.

Jag vet inte men jag tycker verkligen din mamma måste inse allvaret i det här, hästar är stora starka djur och mammor brukar inte vara gjroda av betong eller stål precis. Det verkar vara en av grundgrejerna, att din mamma antingen ÄR lite naiv, eller vill vara det.


Att hitta på stensäkra saker tycker jag är en jättebra början! Om det går bra kommer säkert din mamma komma med mindre ursäkter och på så sätt kanske man sedan kan trappa upp det och lösa problemen. Man kan ju alltid testa och prova, allt är ju okej så länge det är under säkra former.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Din mamma sätter ögon- och öronbindel på sig själv för att hon inte vill ta itu med problemet. Vad beror det på? Rädsla, enbart? Eller är det strutsmentalitet och ovilja att göra något som kommer bli jobbigt och krävande?

Utmärkande för just "strutsen" är ju att man innnerst inne vet att det här är inte så jäkla bra och förr eller senare kommer man vara tvungen att ta tag i det - men man vill/kan/orkar inte JUST NU. Jag tycker det verkar mer så än att hon tror att "det inte händer henne" men det har jag ju väldigt svårt att uttala mig om här vid datorn.

STrutsmentalitet uppbackad av rädsla skulle jag tro. Min mor är överlag ganska bra på att strutsa, och kan ha SVÅRT att få ändan ur vagnen tyvärr. Även i andra lägen. Dvs i grunden 'strutseriet', påspätt av rädslan.

Du tror inte att hon kan behöva en psykologisk "spark i baken"? Att du på ett bra sätt (inte elak/bossig, tror du fattar vad jag menar) säger åt henne att "nu gör vi såhär och du klarar det och jag är med, vi måste ta tag i det här".

Det är så jag gjort de gånger jag 'tvingat' henne. och då gör hon det, Men jag drar mig/har dragit mig för att 'om och om igen' tvinga henne. Sitter nog mycket i MITT synsätt att 'mamma har faktiskt inte skaffat några hästar, visst hon har erbjudit sig att hjälpa mig med dem när jag jobbar etc, men hon gör det för MITT hästintresse och inte för att HON är intresserad'. Och då känner jag mig som en skurk när jag 'tvingar på' henne hästarna när jag är ledig (och hon eg inte behöver/skulle behöva bry sig om dem)

Vad händer om du förklarar HUR hon ska göra (för det har du säkert redan gjort)? Är hon för blockerad för det, ser hästen igenom det, GÅR det bara inte?

Hon blir för rädd och blockerad. Tyvärr. Och tyvärr har jag ett par gånger fått skrika åt henne i de lägena för att förhindra en total katastrof. Och mamma avskyr när folk skriker, vilket ju - naturligtvis - inte gör henne mer motiverad att prova/träna igen =/ Jag avsyr att jag behövt skrika med, normalt är jag överpedagogisk och kolugn, men det har varit ett par lägen där det inte funnits tid att förklara, utan handlat om att omedelbart få till en reaktion, och rätt reaktion. Nu kommer jag bara ihåg det ena tillfället, och då gjorde hästen en mild hotning, mamma hade den i grimma och grimskaft, och när hästen hotade släppte mamma ut grimskaftet och tog ett steg åt sidan och hästen vände baken till och skulle slå. Där var det bara att skrika 'SLÄPP HÄSTEN!', för nästa steg hade hästen slagit. Stackars mamma tyckte efteråt att 'ja men du har ju sagt att jag inte ska släppa grimskaftet även om de trasslar' Och eh ja det är helt sant att jag sagt det, men det var ju inte riktigt såå jag menade Tyvärr så när hon blir rädd blir det verkligen blockerad, och hon minns en sak av 5 ungefär..

Jag vet inte men jag tycker verkligen din mamma måste inse allvaret i det här, hästar är stora starka djur och mammor brukar inte vara gjroda av betong eller stål precis. Det verkar vara en av grundgrejerna, att din mamma antingen ÄR lite naiv, eller vill vara det.

Mm, och jag vet som sagt inte om hon ÄR naiv på riktigt, eller 'gömmer sig' bakom det.. Hon är generellt en sån sort som tycker 'det oooordnar sig' så det kan vara att hon verkligen tror på det. Eller så är det bara för att så att säga gömma sig bakom det och skjuta upp det. Spelar ju egentligen ingen roll i det praktiska dock.

Att hitta på stensäkra saker tycker jag är en jättebra början! Om det går bra kommer säkert din mamma komma med mindre ursäkter och på så sätt kanske man sedan kan trappa upp det och lösa problemen. Man kan ju alltid testa och prova, allt är ju okej så länge det är under säkra former

Mm, just nu funderar jag febrilt på vad jag kan 'hitta på' förutom dubbel grimma. Kanske kan hitta något lämpligt placerat 'sår' på hästen som måste smörjas med salva kanske *s*

 

[Snowball]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Jag har lite samma problem som du. Mamma 50+ ridit några terminer på ridskola. Hästar hemma varav en kaxig 1-åring och tidigare en valack som ständigt testade gränserna. Och en ständig oro att hitta mamma i en blodpöl de gånger man är borta och mamma ska ta in hästarna.
Struts mentalitet ja. Jag har ingen direkt lösning utom att övning ger färdighet. Ju mer mamma hanterar hästarna desto mer lär hon sig (förhoppningsvis) plus att jag är väldigt tjatig med säkerheten.

 

[Lord Owen]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Visst är ju din mamma snäll som hjälper dig och det är ju aldrig kul att behvöva tvinga ngn till något men, allvarligt talat, hur mkt hjälp har du av att din mamma ligger i en blodpöl en dag? Det handlar ju också om vad man "måste göra".

Hon blir för rädd och blockerad. Tyvärr. Och tyvärr har jag ett par gånger fått skrika åt henne i de lägena för att förhindra en total katastrof. Och mamma avskyr när folk skriker, vilket ju - naturligtvis - inte gör henne mer motiverad att prova/träna igen =/

Du anar inte hur mkt jag känner igen mig i det här! Min mamma är exakt likadan, jag däremot är i och för sig explosiv och har rätt kort tålamod så där blir det ännu värre än för er.

Det är väl därför det kanske vore så bra att grunda med JÄTTESIMPLA grejer, där du aldrig behöver skrika, där det är idiotsäkert. För att det inte ska bli negativt.

Använd din fantasi tycker jag, det har du ju inte brist på , och kom på allt möjligt som kan dra ut din mamma i stallet och hjälpa med den hästen. Och samtidigt sånt som är idiotsäkert!

Nu måste jag rusa.. hann inte svara så noga.

 

[flashlight]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Alla hästar kan vara såna som gärna ifrågasätter rangen. Men ston o hingstar mer, tycker jag.

Av dessa två är det lättare med hingstar på sätt och vis, för de kan ta en rejäl markering och nöja sej med det, medan vissa typer av ston gärna "bjäbbar emot" och gör miner. Det kan dock även valacker göra i o f s. Men vanligare med såna "humöryttringar" hos ston.

Det är i det läget mamma inte får backa. Jag förstår att hon tycker att hon försökt markera och det "blivit värre". Tror inte det beror enbart på för sen rekation utan att hästen "bjäbbar". Där behöver hon hjälp av dej.

Därför skrev jag också att hon bara ska ta fighter när hon är säker själv dvs inte lös i boxen tex.

Hon måste också först och främst få hjälp av dej att avgöra om det är bara "bjäbb" som man kan nonchalera eller om det är upptrappning som kräver att hon svarar upp mot hästen igen.

Hon ska ha henne i grimskaft och kunna svara dvs gå emot och få den att backa undan, helst. Om det är verklig upptrappning och inte bara "diskussioner" för att få sista ordet, medan hästen i själva verket är klar över att mamma kan få bestämma.

Kan vara så att hon inte törs det, ja. Men jag tänkte ju att hon skulle provocera fram strid när du finns där som moraliskt stöd och coach men på avstånd.

Sen tycker jag inte alls det är helt fel att ge godis, och få hästen att se att hon kommer med något positivt, men även om man ger godis gäller ju reglerna.
Sen ska mamma vara arg, inte rädd om hästen tramsar med henne.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Alla hästar kan vara såna som gärna ifrågasätter rangen. Men ston o hingstar mer, tycker jag.

Har ju inte haft några hingstar direkt att jämföra med, tycker dock det är ganska jämnt skägg mellan ston och valacker att försöka 'rangklättra' om möjlighet ges, däremot brukar stona kunna vara envisare. Samtidigt brukar de vara lättare att 'lirka' med. Lirka med en sur valack är betydligt knepigare än att lirka med ett grinigt sto Men precis som du skriver, stona brukar vara 'mer snar' att ta till sura miner när det inte passar sig. Medan valackerna tiger still längre, men när de väl blir griniga som sagt. De är ganska svåflirtade. Enligt min erfarenhet alltså.

Det är i det läget mamma inte får backa. Jag förstår att hon tycker att hon försökt markera och det "blivit värre". Tror inte det beror enbart på för sen rekation utan att hästen "bjäbbar". Där behöver hon hjälp av dej.

Hästen 'tar inte' vad den anser vara orättfärdig korrigering. Då blir den riktigt grinig. Den är ytterst noga med att det ska vara samspel. Ska man lyssna ska man bli lyssnad på helt enkelt. Och att t ex stå still, och få en dask då, ja då blir den grinig. Så hela kanske inte sitter i 'fel tajming' men jag tror mycket gör det. Jag har ytterst sällan problem med hästen, däremot så om jag skulle korrigera 'för sent', dvs korrigeringen kommer när beteendet slutat och ersatts av ett korrekt beteende, då skulle den bli grinig på mig med. Dock antagligen i mindre omfattning, eftersom grundrespekten för mig är större.

Därför skrev jag också att hon bara ska ta fighter när hon är säker själv dvs inte lös i boxen tex.

Kuggen är ju att hon inte är säker i något läge när hästen 'trasslar'. Oavsett om det är 'bjäbb' eller allvar. Och bjäbb kan bli mer allvar pga en felkorrigering. Tyvärr.

Hon ska ha henne i grimskaft och kunna svara dvs gå emot och få den att backa undan, helst. Om det är verklig upptrappning och inte bara "diskussioner" för att få sista ordet, medan hästen i själva verket är klar över att mamma kan få bestämma.


Kan vara så att hon inte törs det, ja. Men jag tänkte ju att hon skulle provocera fram strid när du finns där som moraliskt stöd och coach men på avstånd.

Hitills har hon inte vågat 'svara upp' ens när jag är med, hon TROR att hon gör det, men tyvärr inte. Det är då felkorrigeringarna kommer, t ex att hästen hotar, mamma backar, hästen slutar hota, mamma tar ett steg framåt och korrigerar. Hästen blir putt för att den fick skit fast den stod still. Hästen svarar tillbaka, mamma flyr fältet. Okej det är en viss förenkling där på slutet, men..

Hästen kan dock vara RIKTIGT otrevlig när den svarar upp i lägena när den känner sig 'felkorrigerad', jag har ju sett hur den beter sig mot mamma, och den drar sig inte för äkta fulspel som att köra upp mamma i en vägg t ex, och där spelar det ingen roll om mamma klappar till den, då bara ökar den. (Däremot om den korreigeras 'berättigat' svarar den inte upp. Eller har iaf aldrig gjort det hitills. Men det var det där med att lära 50+ tanter att korrigera i rätt läge... Det klurar jag än på hur man gör.

Än så har jag mest när jag varit på avstånd och studerat sagt åt mamma att 'ignorera' just när det är 'bjäbb' och gått in och ryat till när det inte varit bjäbb (dvs låtit hästen då få veta att 'matte ser'). Rätt eller fel i långa loppet vet jag inte ens själv vad jag anser om, men det är det enda som fungerat so far. (Men det är ju just för att få annan input eftersom jag själv kört fast och har rätt slut på ideer jag skriver den här tråden)

Sen tycker jag inte alls det är helt fel att ge godis, och få hästen att se att hon kommer med något positivt, men även om man ger godis gäller ju reglerna.

Jo, mamma får ge godis (och gör det, dock inte varje gång men ofta) efter när de är 'klara' och vad det nu är som skulle göras är gjort, t ex tas på grimma/täcke, tas ut i hagen etc.

Sen ska mamma vara arg, inte rädd om hästen tramsar med henne.

Haha, ja och sen vore allt löst. Fast hur sjutton får man henne dit.. anabola i kaffet kanske?

 

[Amk]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Nu läste jag inte alla svar (Du skriver ju så långt...). Men, antingen får din mamma ta fighten, eller så får du lösa det på annat sätt.

Jag måste säga att jag tycker det är bra gjort av din mamma att göra så mycket som hon gjort, och jag skulle aldrig be någon om mer än så. Vi är säkert olika, men om någon hjälper mig med hästarna och dessutom verkligen har försökt att inte ge upp trots skador, så skulle jag hitta en annan lösning. Om det inte är så att din mamma verkligen är intresserad av hästhantering och skulle vilja gå på t.ex. en kurs i ledarskapsträning/ alt. lära av dig. Då är det naturligtvis toppen!

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Nu läste jag inte alla svar (Du skriver ju så långt...). Men, antingen får din mamma ta fighten, eller så får du lösa det på annat sätt.

Jag måste säga att jag tycker det är bra gjort av din mamma att göra så mycket som hon gjort, och jag skulle aldrig be någon om mer än så. Vi är säkert olika, men om någon hjälper mig med hästarna och dessutom verkligen har försökt att inte ge upp trots skador, så skulle jag hitta en annan lösning. Om det inte är så att din mamma verkligen är intresserad av hästhantering och skulle vilja gå på t.ex. en kurs i ledarskapsträning/ alt. lära av dig. Då är det naturligtvis toppen!

'Hitta en annan lösning' innebär att göra sig av med hästen. Och det vill ju verkligen inte mamma (och inte jag heller, dock skulle jag omedelbart göra det om mamma tyckte att det kändes bäst så).

Så det är inte så lätt att göra så heller, 'ta bort problemet'.

 

[pewa]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

*kl*

Eftersom du har fler hästar och det hela verkar handla om ledarskap hade jag först låtit mamma träna ledarskapsövningar med någon av de hästar som det fungerar med.

Leda, stanna, backa, flytta träna på att kontrollera hästen. Ge knep och knåp hur man gör. För även om hon har ledarskap på dess hästarna så finns det säkert saker att förbättra.
Jobbar hon med dessa saker på dem det fungerar med så finns dessa kunskaper naturligare att ta fram även på den det inte fungerar med.
När hon fått koll på de andra så kan hon börja träna med den andra, där du kanske först gör några övningar, hon tittar på får sedan prova. Allt för att hon skall bygga upp ett förtroende och självkänsla. Finns dessa saker är det mycket lättare att lyckas.
Börja med träningsituationer, dvs något som är långt ifrån de situationer där hon fått dålig erfarenhet.

Lycka till, jag vet själv hur svårt det är att jobba med sitt eget självförtroende. Även fast man vill och vet att man kan så kan ett dåligt lätt fixa att minsta lilla sak går åt skogen.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Eftersom du har fler hästar och det hela verkar handla om ledarskap hade jag först låtit mamma träna ledarskapsövningar med någon av de hästar som det fungerar med.

DET var en riktigt smart ide, att jag inte tänkt på det innan! Hon har ju hanterat de andra två gång på gång på gång sen incidenten, men inte gjort några 'specifika' övningar med dem. Men där har jag ju en väg också! Jag kan ju använda någon av dem att t ex visa saker som 'om du står i den här vinkeln vid bogen är du starkare än vilken häst som helst', och sen får hon själv prova, under lugna, säkra former med en häst som utan tvekan kommer svara prickfritt. Och så kan jag göra samma sak med 'trasselhästen' så mamma ser att det fungerar med trasselhästen med. Och på sikt kanske hon tror på att HON kan göra det med trasselhästen med.

Det löser dock inte 'gå in i boxen' problemet, men allt som höjer självkänslan i stort kring den hästen är ju bra!

Tack!

 

[pewa]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Det löser dock inte 'gå in i boxen' problemet, men allt som höjer självkänslan i stort kring den hästen är ju bra!

Med tanke på att din mamma ändå verkar vara rätt tuff och har en vilja att få det fungera tror jag det löser sig själv tillslut. Bara hon själv får insikt i att hennes beteende påverkar hur hästen beter sig mot henne.
Försök i möjligaste mån, som du verkar göra, se till att hon inte behöver utsätta sig för situationer där det kan bli fel. Jobba på att få det lilla rätt först. Går det så låt det ta lite tid, för vi fegisar behöver ofta det.
För mig så hjälper det att se att det fungerar innan jag själv provar. För mig hjälper det att jag vet att det är så väl förberett det går, jag tränar det jag trycker är otrevligt i så säkra miljöer som möjligt innan jag går vidare. Gärna lite för länge så även jag börjar tycka att detta är ju löjligt det fungerar ju, typ.

Lycka till.

Fegis pewa

 

[flashlight]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Eftersom hon är en så gammal "tant", så kanske hon ska ta en käpp och luta på och halta och se riktigt eländig ut.
Vissa hästar skulle aldrig drömma om att bråka med en mycket svagare individ som inte har en chans. En väns mamma hade ungefär samma "funktion" som din mamma, men var handikappad och dessutom MYCKET äldre än din mamma. Henne stod varenda häst och väntade snällt på, de gick undan för henne och var SÅ hänsynsfulla. Som tända ljus. Och hon tog dem ut och in i hagarna också.

Så prova det

Sorry, bara halvt på allvar.....

F ö har ju många ston sin integritet ( ja även valacker) så det gäller att välja sina diksussioner, men det förutsatte jag att du var klar över.

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur komma runt det här? (Häst som beter sig illa/hotar när matte inte är med)

Haha, ja det kanske vore något, se riktigt skröpplig ut