Hur lättar ni på trycket?

[Gunnar]

Åh, vad jag känner igen det! Jag gråter också lätt. Speciellt när jag blir arg och frustrerad. Så jobbigt!


För att pysa ut och rensa hjärnan så lyssnar jag på Sabaton på hög volym (hörlurar). Det rensar hjärnan på nåt sätt. Vilken musik som funkar inte. Det måste vara metal och gärna riktigt snabba låtar. Jag använder ofta musik för att rensa hjärnan eller förstärka känslor om jag balanserar mellan två. Som nu en fredag morgon när jag är trött så lyssnar jag på glad pop med peppig text för att förstärka att nu är det fredag och det är härligt.

Detta fick mig att tänka på denna, även om denna nog bara fungerar efter jobbet:

 

[Thaliaste]

Känslor blir bara värre när man trycker undan dem. Har man sådana strategier så lägger man bara en massa känslor på hög som över tid växer och blir ännu svårare att hantera. Och man kan ju heller inte styra över vilka känslor man känner. Jag gissar att det tillsammans med ilska och frustration även fanns ledsenhet, det vore ju helt rimligt utifrån hur du beskrev situationen. Är man ledsen så är man och det bästa man kan göra är att bara låta tårarna komma + gärna söka stöd hos någon. Passar det inte att gråta i just den stunden kan man ju distrahera sig en stund, men att hålla tillbaka tårar bara för att man bestämt sig för att man inte vill gråta är bara osunt och skapar bekymmer för en långsiktigt. I ditt fall hade ju det bästa varit att gråta där hemma, kanske prata med någon om situationen och dina känslor. Finns det ilska med i bilden så behöver man sätta upp gränser och säga ifrån till de som beter sig illa på något sätt.

Det finns ingen poäng med att försöka styra över vilken känsla man känner och det är också viktigt att faktiskt uttrycka sina känslor (tex genom gråt). Man kan såklart välja sina stunder, men ju längre man går och trycker undan desto större explosion väntar när man väl släpper på trycket.

Man kan tycka vad man vill om hur man borde känna eller reagera. Känslor funkar inte så, de lever sitt eget liv och det bästa vi kan göra är att bara gilla läget och låta känslorna få utrymme så mycket som möjligt.
(Sålänge vi klarar av att både tänka och känna)

Det jag var ute efter här var inte att trycka undan dem utan tvärtom få ut dem, men i en annan form än storgråt. Det är undantryckandet jag vill komma bort från, men det jag måste använda när jag inte har några andra verktyg.

Som du skriver så kan man välja mellan mer eller lämpliga stunder, och med fler sätt blir det också fler möjliga tillfällen som något av sätten kan vara lämpligt. Jag hade t ex kunnat meditera eller skriva av mig i Word som andra tagit upp funkar för dem, om det hade funkat för mig.

 

[Thaliaste]

Åh, vad jag känner igen det! Jag gråter också lätt. Speciellt när jag blir arg och frustrerad. Så jobbigt!


För att pysa ut och rensa hjärnan så lyssnar jag på Sabaton på hög volym (hörlurar). Det rensar hjärnan på nåt sätt. Vilken musik som funkar inte. Det måste vara metal och gärna riktigt snabba låtar. Jag använder ofta musik för att rensa hjärnan eller förstärka känslor om jag balanserar mellan två. Som nu en fredag morgon när jag är trött så lyssnar jag på glad pop med peppig text för att förstärka att nu är det fredag och det är härligt.

Nu var jag mer ledsen-frustrerad i torsdags, men annars så är det ännu mer irriterande att börja gråta när jag är arg! Särskilt om nån frågar "men kära du, är du ledsen?"...Nej, jag är inte ledsen, jag är ARG!! vill jag skrika då, men det kan jag ju inte eftersom jag hulkar i tårar

 

[Thaliaste]

Jag klarar inte heller att kontrollera tårar . Nu brukar det inte hända på jobbet så ofta och när det hänt har det varit rätt befogat ändå- typ dödsfall av djur eller människa och då känns det ju rätt tillåtet.
Men oavsett anledning så när det vill komma tårar är det typ omöjligt att prata. Det absolut värsta är trevliga människor... Jag brukar inte få den känslan i en otrevlig situation så som ts beskriver. Däremot om jag skulle prata om situationen sedan kanske. Och jag har en enda metod och det är omedelbar distraktion som behöver vara rätt grov. Promenad räcker inte.

Det är ju tankar som matar känslan och känslan gör att jag tappar kontrollen över tankarna. Så meditation hade säkert varit det bästa men kräver nog träning i andra situationer först.

Känner ibland att folk som inte har problem med att gråta inför andra inte ser lika rödmosiga ut som en annan gör. De liksom släpper nån tår och torkat bort den som på film. Medan jag ser helt hemsk ut resten av dagen... Så jag förstår ditt bekymmer @Thaliaste

Jag känner också helt igen mig i det du skriver! ❤

 

[Thaliaste]

Jag reagerar periodvis också med frustrerad gråt och det går absolut inte att stoppa när det väl är på gång och det går inte heller över under dagen. Kan älta det länge och det gnager i mig. Har kommit fram till det ofta beror på två saker. 1. att jag faktiskt blivit utsatt för tradiga härskartekniker och det enda som hjälper mot det är att bemöta dem, helst där och då. Vilket @Motacilla beskrev bra genom att förbereda sig innan på hur.
2. Ibland är det nog hormonellt betingat, PMS helt enkelt. Den gråten kan bli alldeles förtvivlad och de som ser mig då tror att det har hänt något katastrofalt. Den känslan går över efter ngn dag och lämnar inga spår.

Vet inte om du kan relatera till något av detta men för att lyfta lite rotorsaker till att en reagerar kraftigt ibland.

Just här vet jag väldigt väl vad som orsakar själva känslan och även situationen det svämmade över i. Nu var/är jag mer ute efter att lära mig kortsiktiga verktyg i den akuta situationen, de långsiktiga verktygen har jag bättre koll på.

Men det är som du skriver väldigt bra att försöka förstå rotorsaken!

 

[Thaliaste]

Detta fick mig att tänka på denna, även om denna nog bara fungerar efter jobbet:

Och då kom jag att tänka på att vi har ju flyttat till sånt här aktivitetsbaserat kontor, där man ska få utlopp för "alla sätt att jobba på" (finns sittbollar, löpband, pingisbord m.m.) Så bara jag håller mig till den icke-tysta delen så bör det väl vara okej att dra ett avgrundsvrål

Och har jag tur får jag sen ett eget rum igen...

 

[sjoberga]

Och då kom jag att tänka på att vi har ju flyttat till sånt här aktivitetsbaserat kontor, där man ska få utlopp för "alla sätt att jobba på" (finns sittbollar, löpband, pingisbord m.m.) Så bara jag håller mig till den icke-tysta delen så bör det väl vara okej att dra ett avgrundsvrål

Och har jag tur får jag sen ett eget rum igen...

Allvarligt talat så kan man inte ha ett pingisbord i en arbetsmiljö. Något mer enerverande ljud får man leta efter. Grannföretaget hade det bredvid vårt förra kontor, och om man inte stängde minst 3 brandisolerade dörrar så kunde inte hjärnan lägga ihop ens två och två utan att det pongade in ett par fel i lösningen.

Mer på temat så brukar jag på ett sånt möte som går hejkonbejkon avbryta det och istället på egen kammare fundera på vad som kan driva de inblandade att agera som de gjort, sedan ta ett individuellt snack med dem och se hur vi ska lyckas gå vidare. Brukar funka. Men (1) jag har inte heller den typen av känslopåslag på jobbet (2) jag är oftast personernas chef så har möjlighet/makt att ta till fler metoder (dvs kan ta enskilda samtal som del av min roll).

 

[em-pirre]

Håller in allt tills burnout/ångest.

0/5 stars, would not recommend

 

[Thaliaste]

Allvarligt talat så kan man inte ha ett pingisbord i en arbetsmiljö. Något mer enerverande ljud får man leta efter. Grannföretaget hade det bredvid vårt förra kontor, och om man inte stängde minst 3 brandisolerade dörrar så kunde inte hjärnan lägga ihop ens två och två utan att det pongade in ett par fel i lösningen.

Just detta står avskilt i angränsning till de pipande mircrovågsugnarna i lunchrummet, så det stör inte så mycket. Men annars så det finns ganska mycket som jag tycker man haft fel fokus i vid utformandet av det nya kontoret. Men när det är för svårt att skapa en bra kontorsmiljö på en alltför liten yta (huvudanledningen till att byta var ju att kunna spara lokalyta) så är det ju lättare att föreslå ett pingisbord i matsalen....alltid blir det nån som blir glad i alla fall.

 

[sjoberga]

Just detta står avskilt i angränsning till de pipande mircrovågsugnarna i lunchrummet, så det stör inte så mycket. Men annars så det finns ganska mycket som jag tycker man haft fel fokus i vid utformandet av det nya kontoret. Men när det är för svårt att skapa en bra kontorsmiljö på en alltför liten yta (huvudanledningen till att byta var ju att kunna spara lokalyta) så är det ju lättare att föreslå ett pingisbord i matsalen....alltid blir det nån som blir glad i alla fall.

Mina kollegor ”irriterade” sig också på att grannföretaget verkade göra mycket bättre affärer än oss eftersom de anställda kunde spela pingis nästan hela arbetsdagarna.

(Jag tänkte nog mest att de kanske kunde göra ännu bättre affärer med lite lägre kostnadsmassa.)

 

[sjoberga]

Just detta står avskilt i angränsning till de pipande mircrovågsugnarna i lunchrummet, så det stör inte så mycket. Men annars så det finns ganska mycket som jag tycker man haft fel fokus i vid utformandet av det nya kontoret. Men när det är för svårt att skapa en bra kontorsmiljö på en alltför liten yta (huvudanledningen till att byta var ju att kunna spara lokalyta) så är det ju lättare att föreslå ett pingisbord i matsalen....alltid blir det nån som blir glad i alla fall.

Det är trist när det blir så. I mars i år lyckades vi få till en flytt till mycket större lokaler (dubbla ytan på samma antal personer) som vi dessutom fick ”designa” helt själva. Det blev ett extremt lyft från att ha suttit väldigt trångbodda i flera år. Och därmed mycket mer anpassat till verksamheten.

Jag tänker det där med att ”spara” lokalyta har en massa kostnader som inte är så lätta att sätta fingret på som inte riktigt kommer med i beslutsprocessen.

 

[Lingon]

Och då kom jag att tänka på att vi har ju flyttat till sånt här aktivitetsbaserat kontor, där man ska få utlopp för "alla sätt att jobba på" (finns sittbollar, löpband, pingisbord m.m.) Så bara jag håller mig till den icke-tysta delen så bör det väl vara okej att dra ett avgrundsvrål

Och har jag tur får jag sen ett eget rum igen...

Det är så intressant det där med aktivitetsbaserade kontor och få utlopp för alla sätt att jobba på. Men jag då? Jag trivs allra bäst på ett eget kontor med dörren stängd där det är lugnt och tyst. Men nä, det man menar med aktivitetsbaserat kontor är bara att de extremt extroverta som älskar att vara i centrum av kaoset ska få som de vill samtidigt som man sänker lokalkostnaderna.

 

[Thaliaste]

Mina kollegor ”irriterade” sig också på att grannföretaget verkade göra mycket bättre affärer än oss eftersom de anställda kunde spela pingis nästan hela arbetsdagarna.

(Jag tänkte nog mest att de kanske kunde göra ännu bättre affärer med lite lägre kostnadsmassa.)

Faktum är att just det där pingisbordet har skapat irritation hos oss internt hos oss också, att nån tycker att nån annan hänger där för mycket och borde ha (lika mycket) jobb (som dem) att göra. Fast vår ojämna arbetsbelastning tänker jag visar på ett annat problem vi har, snarare än att vi har ett pingisbord...

 

[Thaliaste]

Det är trist när det blir så. I mars i år lyckades vi få till en flytt till mycket större lokaler (dubbla ytan på samma antal personer) som vi dessutom fick ”designa” helt själva. Det blev ett extremt lyft från att ha suttit väldigt trångbodda i flera år. Och därmed mycket mer anpassat till verksamheten.

Jag tänker det där med att ”spara” lokalyta har en massa kostnader som inte är så lätta att sätta fingret på som inte riktigt kommer med i beslutsprocessen.

Det låter som drömmen! Jag är inte alls emot tanken om aktivitetsbaserad utformning, utan det är att begreppet används för att motivera lokalkostnadsbesparingar men man inför egentligen inte själva grundtanken.

Särskilt märks det nu efter pandemin då vi har svårt att få tillbaka folk till kontoret. Det kommer att kosta.