Hur långt promenera med valp? vad gäller, en gång för alla.

[WildWilma]

Valpar ska inte motioneras= ska inte under för lång tid utföra monotona rörelser före det att skelettet är färdigväxt. Med monotona rörelser avses ex koppelpromenad i rask takt utan uppehåll, löpning, joggning etc. Inte heller ska man "fysa" en valp ex genom att låta den dra tunga föremål typ kedjor el liknande eller bära tunga klövjeväskor.

Att fritt, i långlina eller liknande, röra sig i skog och mark i sin egen takt är bra valpen eftersom den behöver bygga muskler och kondition i lagom takt. Det man vill undvika är belastning på skelett och leder.

Det finns forskning som visar att lagom mycket motion (ca 1 timme per dag) av valpar har positiva effekter på utveckling av leder och ligament. Bland annat denna: Kiviranta I, Tammi M, Jurvelin J, et al: Moderate running exercise augments glycosaminoglycans and thickness of articular cartilage in the knee joint of young beagle dogs, J Orthop Res 6:188-195, 1988.

KL.
Var på en föreläsning med Kjerstin Petterson som är fysioterapeut på SLU och de forskar mycket på hundar och skador. Enligt henne var det man absolut ska undvika upprepade rörelser där ryggraden vrids eller trycks ihop, det kan vara väldigt skadligt för en växande hund. Ex. tvära sängar, skyddsarbete, höga hopp osv.

Det kan vara större risk för skador om man låter valpen springa och leka med andra hundar (vilket de flesta gör då och då) än om man tar ut den på en kortare joggningtur då och då (vilken typ ingen gör). Joggningen upplever jag väldigt snällt mot kroppen på hundarna så länge de hållet ett jämnt travtempo. Det är ju i trav en hund ska kunna förflytta sig långa sträckor.

Så som min valp rör sig ser jag inte att promenader och joggingturer skulle ha större skaderisk än den motion hon annars fixar själv (tokrusar i cirklar) så länge hon inte överansträngs. Men gradvis uppbyggnad är såklart väldigt viktigt oansett ålder på hunden. Musklerna blir starkare mycket snabbare än ligamenten som ska stabilisera lederna.

Här är lite intressanta funderingar (på engelska): LÄNK

 

[Snurrfian]

Jo, men just Labradorer är ju kända för sina dåliga leder, och skall vara extra ömtåliga under uppväxten. Men en 800-1000m tur på mjukt material, i egen takt, borde vara okej.

Att labradorer skulle vara extra ömtåliga är inget jag någonsin har hört, ja det finns en historik av dåliga höfter men en varierad träning motverkar snarare det problemet än icke träning.

 

[Huggorm]

Att labradorer skulle vara extra ömtåliga är inget jag någonsin har hört, ja det finns en historik av dåliga höfter men en varierad träning motverkar snarare det problemet än icke träning.

Låter vettigt.

 

[iNHALE]

Jag tänker spontant att man måste dra en gräns någonstans. Det går inte att skydda sin valp/hund mot allt ont i all oändlighet och samtidigt ge den ett lyckligt liv. Självklart måste man styra och anpassa aktiviteter osv efter hundens bästa så gott det går iom att den sällan vet sitt eget bästa själv, men en valp som är sönderstressad av överenergi och river sönder hela huset förstår ju inte vad ägarens motivation är till att hålla den stilla och inte aktivera den. Den lever ju på sina impulser och instinkter till 100% och man gör den bara olyckligare ju mer man överbeskyddar den. Ur ett rent hundperspektiv tror jag att en hund som skadar sig under lek eller träning i det stora hela är betydligt mycket lyckligare trots den fysiska smärtan från skadan, än en hund som inte får leka eller träna för att ägaren är rädd för skador. Ägaren kanske är lyckligare/mår bättre för att hunden hindras från att skada sig, men hunden upplever troligen inte samma lättnad, snarare tvärt om.

 

[Red_Chili]

Jag tänker spontant att man måste dra en gräns någonstans. Det går inte att skydda sin valp/hund mot allt ont i all oändlighet och samtidigt ge den ett lyckligt liv. Självklart måste man styra och anpassa aktiviteter osv efter hundens bästa så gott det går iom att den sällan vet sitt eget bästa själv, men en valp som är sönderstressad av överenergi och river sönder hela huset förstår ju inte vad ägarens motivation är till att hålla den stilla och inte aktivera den. Den lever ju på sina impulser och instinkter till 100% och man gör den bara olyckligare ju mer man överbeskyddar den. Ur ett rent hundperspektiv tror jag att en hund som skadar sig under lek eller träning i det stora hela är betydligt mycket lyckligare trots den fysiska smärtan från skadan, än en hund som inte får leka eller träna för att ägaren är rädd för skador. Ägaren kanske är lyckligare/mår bättre för att hunden hindras från att skada sig, men hunden upplever troligen inte samma lättnad, snarare tvärt om.

Det är precis så jag resonerar även med mina vuxna hundar. Min Aysu splittrade ju knäskålen på en lure coursing-tävling, och fick en skallfraktur senare när hon sprang i rastgård och krockade med en bänk, brutit ett kloben när hon hoppat över ett dike på en äng, fått sår på benet som behövts sys när hon sprang i skogen osv... Skulle jag pga sådant hindra henne från att springa? Aldrig i livet. Jag ser istället till att ha ett rejält tilltaget sparkonto, så att hon kan få bra veterinärvård även nästa gång hon gör sig illa

En vinthund behöver ju springa för att må bra. Hade hon levt hela sitt liv i koppel så hade det inte varit ett värdigt vinthundsliv. Jag hade kanske kunnat hålla henne hyfsat nöjd med cykelturer och liknande, men inget kommer ens i närheten av när hon springer lös. Att hon är den mest otursdrabbade saluki jag mött ändrar inte på det och jag kommer fortsätta ha henne lös så ofta det bara går under resten av hennes liv.

(Kan tillägga att som ung, hos förra ägaren, så fick hon knappt vara lös och då blev det just "riva inredning" istället... Min Ebrah som fått vara lös varje dag sen valp var betydligt snällare med det, och skadar sig i princip aldrig och då inte värre än något litet skrapsår).

 

[russinbulle]

Min 4 månaders heeler valp är med på 3 km promenad i skog och mark nu och då går han lös mesta tiden och får larva runt bäst han vill och gå, springa och klättra på stenar och stockar. Kvällstid blir det koppelpromenad. När mina heeler är ca 6 månader så går dom lika mycket som mina vuxna (5-6 km i skogen mestadels lösa förutom till och från skogen) och några kilometer på kvällen (oftast koppelpromenad). Vissa dagar men och vissa dagar mindre beroende på vart vi går och väder.
Heelern är en liten ras, men är inte färdigvuxen förrän vid 3-4 års ålder och dom måste få använda sin kropp för att bygga muskler och stärka senor och ligament

 

[Huggorm]

En vinthund behöver ju springa för att må bra. Hade hon levt hela sitt liv i koppel så hade det inte varit ett värdigt vinthundsliv. Jag hade kanske kunnat hålla henne hyfsat nöjd med cykelturer och liknande, men inget kommer ens i närheten av när hon springer lös. Att hon är den mest otursdrabbade saluki jag mött ändrar inte på det och jag kommer fortsätta ha henne lös så ofta det bara går under resten av hennes liv.

Precis, kontrollerad i koppel skulle hon kanske, möjligen, leva lite längre, men vad vore det för liv? Jag är inne på samma sak, det gäller bara att hitta rätt avvägning.