Hur lyckades du som nybörjare? Berätta!

[lilstar]

ts varför inte ta en hyr- eller foderhäst ett tag? Då får du känna lite på hur det är med egen häst men har begränsad tid på dig att göra alltför mycket fel. Det är svårt att veta vad för häst man vill ha och många nybörjare fastnar alltför länge med fel häst pga okunskap. När du testat att ha en häst ett tag kommer du märka hur det verkligen är och vad du värdesätter i din första egna häst. Kanske får du en för het prova på-häst och förstår att du ska leta efter en lugnare, eller så inser du att det hade varit roligare med en mer utbildad häst som du kan satsa med.

 

[Habina]

Förlåt jag måste fråga om detta har nåt att göra med Min häst-serien om en oerfaren tjej som köper ett ungt och ouppfostrat fjordsto vid namn Habina?

Ja, det var vi.

 

[Nepenthe]

Efter att ha ridit på ridskola i flera år började jag i ett travstall parallellt. Där var det mer skötsel än ridning då prio var att jag skulle ha stallet den dagen jag var ute. Mocka alla boxar, göra foder mm.

Sen slutade jag på ridskolan, skaffade en medryttarhäst, i samma stall fick jag även hand om ännu en häst som jag senare gick över till helt och hade varje dag.
Inget ansvar mer än att sköta honom varje dag och blev jag sjuk var ändå ägaren i stallet (hon hade två hästar) så det var bara att smsa att jag inte kunde komma

Sen köpte jag egen så fort jag fick jobb. Jag hade kunnigt folk runt mig och stod i ett stall jag varit medryttare i flera år.
Saker som man fick lära sig var ju att hovslagaren kom under arbetstid så det skulle man kunna ta ledigt för eller sluta tidigare. Hovbölder, vilken veterinär som man fick tag på när skadan var skedd. Men nummer stod bredvid tavlan i stallet och jag har hellre ringt ut "för tidigt" än bara avvaktat.

Så kort svar; I ett stall med för mig välkänt,kunnigt folk med tid och viljan att hjälpa till fungerade min första tid som hästägare.

Sen insåg jag att jobbet inte varade för alltid, inte när man är visstidsanställd och utan den lilla inkomsten var det svårt att ha råd. Även att balansera så på en tråd med ekonomin var hemsk. Gick bilen sönder var det t.ex svårt att pussla ihop allt.
Då hade jag ändå tur att en tjej i stallet ALLTID ställde upp. Hon hade både släp och dragbil vilket inte jag hade och var hemma sjukskriven så behövde vi åka till klinik med nån av hästarna fanns hon alltid där

Efter det var jag medryttare på olika hästar och jobbade även i stall i 8år tills jag köpte häst igen.
Kravet för mig var fast jobb med god inkomst så jag aldrig skulle behöva sälja en häst för jag inte har råd.

 

[nullo-modo]

Jag har tittat och tänkt jättemycket på fjordhästar. Det verkar vara en väldigt fin ras.
Efter den här tråden är jag åtminstone väldigt säker på att jag vill stå i ett stall med människor jag litar på och där det finns erfarenhet. Får se om det innebär köp eller om jag satsar på att hyra häst på plats till en början. Förmodligen det sistnämnda, känns klokt.
Men nu kommer en tanke som kanske är lite knäpp, ni får förlåta mig, men jag tänker mig att "förr i tiden" hade ju varenda människa häst, på gårdarna var dem oumbärliga. Då fanns det ju inte alls denna kultur med massa instruktörer att tillgå o.s.v. utan kunskapen ärvdes bara.
Endast bland riktigt rika människor användes hästarna som "sport", men på varenda liten gård brukades jorden med hjälp av hästar och de reds av både stora och små (tänk lite Emil i Lönneberga)..
Den här "hästvärlden" som vi nu ser som självklar fanns ju inte då. Men ändå verkar det ha funkat? Vad tänker ni?

Nej alla hade inte häst förr, farmor och farfar hade en ko och några får, den lilla gården togs omhand med ren handkraft.
Min farmormor som var ensamstående med 2 barn hade liten gård i samma storlek men ingen häst.

Många hade oxe istället för häst.
Emils familj var/ är en rik familj med både piga, dräng och hästar.

 

[MulleMustang]

Jag växte upp med hästar, inte hästkunniga föräldrar (tvärtom) men andra i min närhet. Hade foderponny från att jag var typ 7-8 år, en envis, busig och alldeles underbar liten ponny som jag drattade av fler gånger än jag kunde räkna. När jag var ca 15 köpte mina föräldrar en häst till mig, en fin häst men helt fel. De tyckte de hade gjort en klipp men de hade köpt ett fullblod som dessutom var en oinriden unghäst. Jag hade hjälp av en tränare men det gick så klart åt skogen ändå. Jag kunde inte alls tillräckligt men vågade inte tala om för någon hur illa det faktiskt var, inte ens för tränaren. Jag blev rädd för den stökiga, temperamentsfulla hästen och vi hamnade i en ond cirkel. Det slutade med att vi sålde (och hästen blev en fantastisk ridhäst hos sina nya och kunniga ägare) och nästa häst jag köpte i stället var en riktig klippa, en sådan häst alla skulle ha från början - välutbildad, trygg, snäll och urcharmig.

Nu är jag tillbaka i ridningen efter ett lite mer än tioåringt uppehåll och ärligt talat, trots min uppväxt, trots att jag haft egna hästar och dessutom ett häng medryttarhästar därefter innan mitt uppehåll så tvivlar jag vissa dagar på att jag skulle klara av att ha egen häst. När jag var yngre fattade jag inte vilket enormt ansvar det är. Tror inte riktigt mina föräldrar förstod heller, de - och jag - förlitade oss väldigt mycket på stallägarna helt enkelt. De var toppen och jag känner att det absolut skulle vara en förutsättning för att jag skulle våga skaffa häst till mig och dottern, att jag hittar rätt stall och en tränare/mentor jag kan lita på.

Hade jag varit du hade jag letat upp ett stall att hänga i, kanske hjälpa till i alternativt bli medryttare i. Hitta en person som kan vara din mentor och kika runt. Hittar du en riktig läromästare och omger dig med kunnigt folk som gärna hjälper dig så tycker jag mycket väl att du kan skaffa häst.

 

[Alexandra_W]

Det är extremt viktigt att ha kunniga att fråga. Haken är att det som nybörjare är omöjligt avgöra om stallägaren/stallkamraten/etc ÄR kunnig eller ej.

Du kan fråga en person som haft hästar i 30 år och få ett helt galet svar. Du kan fråga en utbildad hästskötare som jobbar i 30 år och få ett helt galet svar. Och du kan fråga någon som haft häst i 2 år och få korrekt svar. Men som nybörjare vet du inte vem du kan lita på. Ägt häst länge innebär inte automatiskt kunskap eller erfarenhet.

Och fråga en instruktör om sadeltillpassning kan innebära superbra råd eller helt galna råd.

Osv osv. Man måste ställa rätt fråga till rätt person. Och VETA att den personen verkligen har kunskapen.

Har du funderat något kring det?

 

[Shaggy]

Det är extremt viktigt att ha kunniga att fråga. Haken är att det som nybörjare är omöjligt avgöra om stallägaren/stallkamraten/etc ÄR kunnig eller ej.

Du kan fråga en person som haft hästar i 30 år och få ett helt galet svar. Du kan fråga en utbildad hästskötare som jobbar i 30 år och få ett helt galet svar. Och du kan fråga någon som haft häst i 2 år och få korrekt svar. Men som nybörjare vet du inte vem du kan lita på. Ägt häst länge innebär inte automatiskt kunskap eller erfarenhet.

Och fråga en instruktör om sadeltillpassning kan innebära superbra råd eller helt galna råd.

Osv osv. Man måste ställa rätt fråga till rätt person. Och VETA att den personen verkligen har kunskapen.

Har du funderat något kring det?

Det här är så viktigt. Jag har ofta funderat i de här banorna när folk säger att det är så bra att stalla upp på ridskola då man skaffar sin första häst. Jag hade min första så det första året och kan säga att kunskapen hos övrigt folk där var minst sagt låg. Personalens hantering av hästarna var under all kritik på ett sätt som inte var ok någonstans.
Ett annat problem är att det är så många som gärna hjälper till och ger råd. Om man inte vet så mycket själv så kanske man försöker följa alla råd på en gång vilket resulterar i en väldigt splittrad hantering då råden inte går ihop.

 

[Sirap]

Det här är så viktigt. Jag har ofta funderat i de här banorna när folk säger att det är så bra att stalla upp på ridskola då man skaffar sin första häst. Jag hade min första så det första året och kan säga att kunskapen hos övrigt folk där var minst sagt låg. Personalens hantering av hästarna var under all kritik på ett sätt som inte var ok någonstans.
Ett annat problem är att det är så många som gärna hjälper till och ger råd. Om man inte vet så mycket själv så kanske man försöker följa alla råd på en gång vilket resulterar i en väldigt splittrad hantering då råden inte går ihop.

Jag har exakt motsatt erfarenhet. Det handlar väl om att stalla upp i ett stall med bra, kunnigt folk helt enkelt. Om det är en ridskola eller inte har mindre betydelse.

 

[Shaggy]

Jag har exakt motsatt erfarenhet. Det handlar väl om att stalla upp i ett stall med bra, kunnigt folk helt enkelt. Om det är en ridskola eller inte har mindre betydelse.

Givetvis, problemet är att det tas för givet att en ridskola skulle vara någon garanti vad gäller kvalitet. Som ridskola var det inget fel på stället men det är ju inte ridlärarna som hänger i privatstallarna utan det är ju hästmänniskor som är som hästfolk är mest

 

[Sirap]

Givetvis, problemet är att det tas för givet att en ridskola skulle vara någon garanti vad gäller kvalitet. Som ridskola var det inget fel på stället men det är ju inte ridlärarna som hänger i privatstallarna utan det är ju hästmänniskor som är som hästfolk är mest

Jo, ofta håller ridlärarna till även i privatstallarna eftersom de har sina egna hästar där.

 

[Alexandra_W]

Jag har exakt motsatt erfarenhet. Det handlar väl om att stalla upp i ett stall med bra, kunnigt folk helt enkelt. Om det är en ridskola eller inte har mindre betydelse.

Och min poäng är att som nybörjare är det så himla svårt avgöra om det är ett stall med bra kunnigt folk. Eller om det är ett stall med folk som tror de kan eller blir saliga på sin tro.

Jag har sett person som haft häst i 30 år, jobbat professionellt med hästar osv rekommendera att en väldigt halt häst promeneras, att det inte behöver ringas veterinär osv. Hästen hade en lednära sårskada...

Jag har sett en annan person som haft hästar i många år och även undervisar andra tycka att en häst borde drivas mer. Ryttaren - oerfaren - tyckte att det är nåt konstigt, den känns trög och det brukar den inte. Den erfarne tyckte att den är inte halt så inga problem. Hästen var tvärhalt när veterinär böjde.

Jag har sett sadelinpassningar från helvetet gjorda av ryttare som tävlar 1.30

Jag har också sett jättebra, kompetenta råd. Men HUR ska en nybörjare veta vilka som är bra och inte? Det är det som är poängen.