Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

[Fibusen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag hoppas det!

 

[escodobe]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag tro dessutom att det med tanke på ålderskillnaden inte lär smälla "som en blixt från klar himmel" utan att man borde kunna se tecken på att det gnisslar tex att de spänner sig och liknande.
Något att tänka på är att ha hundarna isär längre perioder kan vara ett problem i sig. Min rottishane var bästa vän med en jämnårig "ghettopitbull"/mallekorsning i flera år men när de var isär något år kunde de inte längre släppas ihop.Eller ja de fångads in innnan de smällde ihop men det var på gång så att säga. Då hade vi visserligen höglöpande tik i bostaden med. Jag tror faktiskt att man hade kunnat få det att fungera igen om man satt manken till ändå men det var inte nödvändigt.

Här hemma domderar 9 kilo tibbe över den dryga 7 år äldre rottweilern som finner sig i det. Det blir dock lite mer spänningar om rottisen måste vara sjukskriven längre tid. Då har han inte lika mycket tålamod med tibbens polisfasoner eftersom han inte får utlopp för sin energi.
I början när jag fick tibben försökte jag styra upp det eftersom det kändes helt galet att 6 månader tibbe körde över 8 år rottishane. Den lille har dessutom egentligen inte mandat nog att hantera makten han tar sig utan jag trodde att det skulle vara bättre om rottisen kunde vara en stabil förebild och bestämma.
Alla sådana försök att lyfta rottisen har bara resulterat i stök och obekväma hundar.
Jag antar att de vet bäst hur de vill ha det sinsemellan.

 

[Jenka]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

kl
Ni som inte hade vågat testa, är det pga att det är två hanar eller pga raserna?

 

[confetti]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Vet inte var du fått det ifrån, ingen av dem jag känner med dylika raser gör så.

Isåfall har vi olika umgängen helt enkelt

Fast iofs så är det rätt många av mina bekanta som har apbt som är game, lite skillnad ifrån ex utställningsavlade staffar.

 

[vallhund]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Nu känner jag ganska få rent utställningsavlade staffar, samma gäller med Amstaffs, där jag inte känner någon o inte heller Boxrar om vi nu skall dra in dem i disskutionen oxå.
Vad gäller APBT så kan jag inte uttala mig om eftersom jag aldrig träffat någon renrasig sådan, eller iaf ingen stambokförd sådan.

Till TS, jag tycker att du skall läsa Swat´s o escodobes inlägg mycket nogrannt.
Visst skall man vara medveten om vad man har i kopplet, men går man o väntar på att det skall smälla så kommer det förmodligen att göra just det.

 

[confetti]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Tänkte bara förtydliga att jag menade att de inte brukar lämna hundarna ensamma tillsammans. Vissa har hundar som aldrig går ihop, men de flesta har ju hundarna tillsammans när de som ägare är hemma.


I övrigt så håller jag med om att man i allra högsta grad bör vara medveten om vad det är man har för hund, men man ska ju kunna slappna av också och inte gå på helspänn dygnet runt. Händer det så händer det, och beroende på så får man eventuellt omstrukturera lite.

Ett tips är ju att skaffa dig en breakstick, det borde iofs alla hundägare ha, inte bara för sin egen, men mycket kan hända med lösspringande hundar när man är på promenad

 

[Blandrastik]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

kl
Ni som inte hade vågat testa, är det pga att det är två hanar eller pga raserna?

Både och, jag har själv en hund som ofta kräver extra uppmärksamhet. Nu är det mot människor, inte hundar och många gånger är folk så förbaskat mycket svårare att uppfostra.
Ibland önskar jag att jag hade en springer spaniel eller nåt som älskar alla, så mycket enklare. Det är jobbigt i längden att ha ögon i nacken helt enkelt.

Å andra sidan, hunden som TS ska köpa är visseligen fin, men det föds en massa valpar som är både korade och är i princip tjänstehundar redan i valplådan. Jag skulle nog ta "risken" att kastrera en potential avelshane, det finns ju fler sånna. Så jag skulle kastrera.

 

[vallhund]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Titeln Korad kan väl inte en Staffe få?

Håller med dig om att det finns hundar från arbetande linjer o det borde vara dessa som går i avel o inte bara de som har rosetter som meriter.
Fö tror jag inte att det kryllar av uppfödare som satsar på sådan avel.

Min polare som skulle skaffa sig en ny Staffe letade länge innan hon fastnade för kennel Ballstaff.

 

[Belethien]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Ett tips är ju att skaffa dig en breakstick, det borde iofs alla hundägare ha, inte bara för sin egen, men mycket kan hända med lösspringande hundar när man är på promenad

Fast nu måste jag lägga in en liten rad. Om man har behov av en breakstick för sin egna hund kanske man borde fundera på om man ens ska ha den hunden
Jag gillar staffar men är de så skarpa så att ägaren inte kan hantera och bryta upp ett slagsmål så bör man inte ha en sån hund och man bör definitivt fundera på om samhället har plats för sådana hundar. Jag älskar staffar och har bara träffat underbara, snälla kelgrisar och jag tror inte att något sådant är nödvändigt på dessa hundar. En breakstick ska inte vara nödvändig för då ska inte den hunden ens finnas.

Att man ska behöva ha en breakstick när man är ute och går är ju tråkigt minst sagt..

 

[Alexandra_W]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag hade en riesenhane (4½ år), kastrerad pga hanhundsmopsighet men efter det hur bra som helst med de hanhundar jag testat med.. Köpte en till riesen, en hane, 6 månader vid köp. Okastrerad såklart.

De var som ler och långhalm. De lekte och lekte, låg PÅ varandra och åt ben osv, kunde köra ner trynet i samma skål osv - inga problem. Aldrig minsta gruff, inte ens när de lekte brottningsmatcher osv. Äldre hanen bestämde när det kom till kritan, men mest delade de tillvaro och var bästa vänner.

Tills en dag. När de rök ihop helt utan anledning. Jag vet faktiskt inte vad som hände. Min mamma kom in genom dörren, hundarna skulle springa ut och titta vem det var och hälsa och där hände något. Jag antar att äldre hanen sa ifrån till den lilla, som inte accepterade - men det som skedde var omärkligt för mänskliga ögat i den situationen. Antar yngre hanen svarade upp, men ihop rök de. Rejält som det lät/såg ut, men med tanke på nästan inga skador (en rivskada av en tand på den äldre) så var det ju inte så 'på riktigt' de for ihop.

Höll koll på dem och sen var det bra, och bra, och bra. Tills en dag när de rök ihop om en leksak, utan att nånsin gruffat om sådana förr. Jag satt så bra till så hann få tag i nackskinnet på vardera hund och röt i åt dem. Båda var spända efter dock, men det släppte och sen var det bra.

Tills en plötsligt en dag ute, endera utspelades något på hundspråk som jag inte uppfattade, eller så hade det utspelats en massa innan och äldre hanen lackade ur tillslut. Men för ögat så for äldre hanen 'oprovocerat' (Det var det säkerligen INTE i realiteten) på den yngre. Och den här gången var det på riktigt, och jag hade etxremt svårt att sära dem, och äldre släppte inte.

Särade dem, åkte till vet och lappade ihop den yngre som hade rejäla bitskador på huvudet (kunde varit mkt värre dock). Hemma igen hade äldre hanen släppt det hela - men INTE den yngre, som stelbent gick omkring och blängde på den äldre. Den yngre startade ingenting, men man såg på honom att OM den äldre tänkte starta något så inte fan tänkte den yngre backa av inte. De separerades där (med grind), och dagen efter var det bye bye kulorna på den yngre.

Sen fick jag börja försöka få de tu att umgås igen under uppsikt. Det var lugnt, men jag visste ju att det krävdes inte mycket för de skulle fara ihop, så det gick inte lita på lugnet. Alla leksaker togs bort, och de fick med munkorg vara ihop under sträng övervakning. Fungerade bra, men de fick inte vara ihop utan sträng övervakning.

Sen fick jag ta det därifrån, och succesivt var de tillsammans hela dagarna när någon var hemma, men med munkorgar. Inte lika sträng uppsikt (typ tittade på dem hela tiden). De började också få gå koppelpromenader med munkorg tillsammans, och sen koppelpromenad med den ena munkorgslös och den andra lös med munkorg osv. Sen köpte jag 'dog defense spray', och tog av munkorgarna men hade sån spray i fickan och utplacerat överallt i huset.

Äldre hanen visade sig dock ha ONT, och antagligen BIDROG det till att han blev arg på den lilla. Dvs den lilla kom in i könsmognaden och började mopsa, och den äldre endera orkade inte det eller beslöt sig för att slå ner ev mopsighet direkt då han visste han inte skulle orka en regelrätt rangstrid. Svårt veta.

Fick tyvärr ta bort äldre hanen ganska snart efter, men vid det laget så gick de att ha lösa och busa fritt på promenader, inne osv. Jag litade dock inte fullt på det men det blev inga mer incidenter, och de var tillsammans munkorgslösa på nätterna osv med utan problem.

Tilläggas ska att under hela tiden så höll jag den lilla mycket kort, för att minska risken han skulle mopsa mot den äldre. Det ska ju vara JAG som bestämmer om man ska slåss eller ej, oavsett vad man tycker om varandra. Även om det inte riktigt fungerade så där ett tag.

Den lille har inte varit minsta problem med de hanhundar han mött senare, dock så vet jag faktiskt inte vad han skulle göra om en ANNAN hane muckade gräl, om han skulle svara eller backa av, och de var 'lösa och lediga'. Han svarar INTE på ens hård provokation när han är i koppel eller i min direkta närhet (det gjorde heller inte den äldre ens okastrerad, problemet var när han var 'lös och ledig')

Som jag ser det, så två hundar är alltid en risk för gruff när den ena når könsmognad och börjar prova sina vingar. Oavsett ras, oavsett kön. Men i de allra flesta fall går det bra, men det ställer ju krav på hundägaren att hålla koll och att så snart som möjligt avstyra. Om man klarar det eller inte vet man tyvärr inte förrän man är där.

Men det jag i ditt läge skulle fråga mig är - OM de ryker ihop, kan/orkar du leva med att ha två hundar i samma hushåll som måste hållas separerade hela tiden? JAG skulle inte vilja göra det igen (har gjort det förr, pappas stora riesen HATADE min lilla dvärghundskorsning), men för andra är det inte så stor grej.

Det FINNS hundar som inte är riktigt som de ska i hjärnkontoret (ovan nämnda riesentik t ex), men de flesta är vettiga. Dock så kan man aldrig garantera att man klarar att hantera könsmogenheten och ev gruff utan problem, och man kan alltså bli tvungen att kasta in handsken och endera omplacera en eller att ha dem separerade. Det är helt sant att det är ÄGAREN som ska bestämma om man ska slåss eller ej, men det är också så att alla hundägare är inte perfekta, och klarar inte det. Delvis beroend epå ägare, delvis beroende på hund.

Så vill du ha valpen såpass mycket att du är beredd på att ta besväret som KAN bli så kör, men känner du redan nu att 'gud så jobbigt' - skaffa inte valpen.

Sen, du har familj, vad tycker de? För OM man under en period måste vara som en nagel i ögat på hundarna och slå ner minsta lilla tendenser, så måste ALLA i familjen göra det - alt att hundarna är separerade. Är de beredda att göra det? Min mamma passar mina när jag jobbar, och hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt när de var separerade, och var dessutom livrädd att hon skulle glömma stänga en grind, de av annan anledning skulle 'komma ihop' OCH sen ryka ihop med varandra och någon dö typ.. Så även när det var enligt mig 'löst och ganska lugnt', så mamma var väldigt, väldigt nervös ändå.

 

[escodobe]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Äldre hanen visade sig dock ha ONT, och antagligen BIDROG det till att han blev arg på den lilla. Dvs den lilla kom in i könsmognaden och började mopsa, och den äldre endera orkade inte det eller beslöt sig för att slå ner ev mopsighet direkt då han visste han inte skulle orka en regelrätt rangstrid. Svårt veta.


leva med att ha två hundar i samma hushåll som måste hållas separerade hela tiden? JAG skulle inte vilja göra det igen (har gjort det förr, pappas stora riesen HATADE min lilla dvärghundskorsning), men för andra är det inte så stor grej.



Sen, du har familj, vad tycker de? För OM man under en period måste vara som en nagel i ögat på hundarna och slå ner minsta lilla tendenser, så måste ALLA i familjen göra det - alt att hundarna är separerade. Är de beredda att göra det? Min mamma passar mina när jag jobbar, och hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt när de var separerade, och var dessutom livrädd att hon skulle glömma stänga en grind, de av annan anledning skulle 'komma ihop' OCH sen ryka ihop med varandra och någon dö typ.. Så även när det var enligt mig 'löst och ganska lugnt', så mamma var väldigt, väldigt nervös ändå.

Ja, jag skrev en post för ett tag sedan om att jag hade haft lite spänningar mellan mina hundar och då var en av teorierna smärta, men efterhand så insåg jag att det snarare var sysslolösheten som var den utlösande faktorn. Vem skulle inte bli lättirriterad av att knappt få gå ut...

Det du skriver om särade hundar är viktigt, har man barn så är det nästan omöjligt medan det i andra fall inte är minsta problem. Det är som att ha löptik och hane - mer eller mindre bökigt beroende på hur ens hushåll ser ut.

 

[escodobe]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Jag älskar staffar och har bara träffat underbara, snälla kelgrisar och jag tror inte att något sådant är nödvändigt på dessa hundar. En breakstick ska inte vara nödvändig för då ska inte den hunden ens finnas.

Grejen med en del av dessa hundar är just så bedrägligt, att de är jättegoa kelgrisar men smäller det så smäller det rejält.

Jag minns när jag kämpade med min hanhundsagressiva hund som gjorde utfall mot två hundar som jag VET användes i hundkamper stod helt lugnt ett par meter ifrån och brydde sig inte alls om min hund utan hade fullt fokus på sin husse. Hade det inte varit för alla ärr hundarna hade så hade man kunnat tro att de var världens gosigaste och väluppfostrade hundar
Ägaren erbjöd sig låta sin hund "knäcka" min så att han skulle sluta skälla på andra. "Det blir bara ett bett från min hund. Han sitter fast tills din ger sig eller jag bänder upp käkarna"

 

[Jaahl]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Tja för egen del har jag haft flera russellhanar tillsammans i 10 år nu, vilket också anses av vissa som upplagt för blodbad och elände... för närvarande är de fem stycken, fram tills för några veckor sen sex då äldsta herrn flyttade hem till min mor. De vi har nu är en på 5 år, två på 4 (de är födda samtidigt i olika kullar), en på 2,5 och en på 15 månader. Ganska tight i åldrarna alltså och de fyra äldsta har även parat. Här har det aldrig varit några problem... visst har det hänt att det hettat till mellan några men det är då ytterst sällan - kanske någon gång per år om man slår ut incidenterna över hela perioden, så att säga... det har då alltid hänt i samband med att någon tik i huset höglöpt för då är det lite mer nerver (snarare hormoner) utanpå, och det har aldrig handlat om några allvarliga bråk eller skador. Så jag har liksom aldrig köpt det där att flera hanar skulle vara en så omöjlig ekvation...

Däremot finns det förstås ett visst säkerhetstänk när man håller många hundar ihop, men lika mycket för tikarna som för hanarna. Tuggben ges under uppsikt eller på separata platser och får inte ligga framme obevakade. "Neutrala" leksaker typ gamla strumpor mm är helt ok men inga attraktiva sådana som tennisbollar och pipisar liggandes framme. När vi inte är hemma får hundarna vara i olika rum vanligtvis 2 och 2 (hane + tik). Inte för att läget är spänt eller för att det nödvändigtvis händer nåt om man skulle strunta i ovanstående utan av rena säkerhetsskäl. Man ska inte underskatta vad som kan hända OM något skulle hända när man inte är där och kan styra upp...

Här ligger 4 av hanarna och softar tillsammans, visst ser det väpnat ut! http://www.spotlightjrt.com/mys7.jpg

 

[Belethien]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Men att man ska behöva bli rädd för att ens hundar ska döda varandra när de blir könsmogna är inte ok. Då har något gått väldigt snett med aveln om det fortfarande sitter i som ett problem, att dessa raser kan tända till.

 

[Belethien]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

åh jag längtar tills jag har en hel drös med shelties som kan ligga sådär

tyvärr kommer dem nog inte göra så, bara för att jag vill det

 

[DanTheMan]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Tja för egen del har jag haft flera russellhanar tillsammans i 10 år nu, vilket också anses av vissa som upplagt för blodbad och elände... för närvarande är de fem stycken, fram tills för några veckor sen sex då äldsta herrn flyttade hem till min mor. De vi har nu är en på 5 år, två på 4 (de är födda samtidigt i olika kullar), en på 2,5 och en på 15 månader. Ganska tight i åldrarna alltså och de fyra äldsta har även parat. Här har det aldrig varit några problem... visst har det hänt att det hettat till mellan några men det är då ytterst sällan - kanske någon gång per år om man slår ut incidenterna över hela perioden, så att säga... det har då alltid hänt i samband med att någon tik i huset höglöpt för då är det lite mer nerver (snarare hormoner) utanpå, och det har aldrig handlat om några allvarliga bråk eller skador. Så jag har liksom aldrig köpt det där att flera hanar skulle vara en så omöjlig ekvation...

Däremot finns det förstås ett visst säkerhetstänk när man håller många hundar ihop, men lika mycket för tikarna som för hanarna. Tuggben ges under uppsikt eller på separata platser och får inte ligga framme obevakade. "Neutrala" leksaker typ gamla strumpor mm är helt ok men inga attraktiva sådana som tennisbollar och pipisar liggandes framme. När vi inte är hemma får hundarna vara i olika rum vanligtvis 2 och 2 (hane + tik). Inte för att läget är spänt eller för att det nödvändigtvis händer nåt om man skulle strunta i ovanstående utan av rena säkerhetsskäl. Man ska inte underskatta vad som kan hända OM något skulle hända när man inte är där och kan styra upp...

Här ligger 4 av hanarna och softar tillsammans, visst ser det väpnat ut! http://www.spotlightjrt.com/mys7.jpg

Du tar upp många relevanta saker att tänka på när man har flera hundar av samma kön. Man ska försöka ta bort saker ur vardagen som kan orsaka konflikter mellan hundarna. För det är oftast i dessa situationer det spårar ur.

 

[DanTheMan]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Men att man ska behöva bli rädd för att ens hundar ska döda varandra när de blir könsmogna är inte ok. Då har något gått väldigt snett med aveln om det fortfarande sitter i som ett problem, att dessa raser kan tända till.

Det är främst ett problem med hanhundar och det behöver inte handla om att de slåss intill döden utan även mindre skador kan orsaka hål i plånboken efter ett veterinärbesök. Händer det flera gånger kan det bli riktigt dyrt. Och man ska alltid ta hundrasens avelsbakgrund i beaktning, det är inget man ska blunda för.

 

[Dentaku]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Men det jag i ditt läge skulle fråga mig är - OM de ryker ihop, kan/orkar du leva med att ha två hundar i samma hushåll som måste hållas separerade hela tiden? JAG skulle inte vilja göra det igen (har gjort det förr, pappas stora riesen HATADE min lilla dvärghundskorsning), men för andra är det inte så stor grej.

Det FINNS hundar som inte är riktigt som de ska i hjärnkontoret (ovan nämnda riesentik t ex), men de flesta är vettiga. Dock så kan man aldrig garantera att man klarar att hantera könsmogenheten och ev gruff utan problem, och man kan alltså bli tvungen att kasta in handsken och endera omplacera en eller att ha dem separerade. Det är helt sant att det är ÄGAREN som ska bestämma om man ska slåss eller ej, men det är också så att alla hundägare är inte perfekta, och klarar inte det. Delvis beroend epå ägare, delvis beroende på hund.

Så vill du ha valpen såpass mycket att du är beredd på att ta besväret som KAN bli så kör, men känner du redan nu att 'gud så jobbigt' - skaffa inte valpen.

Sen, du har familj, vad tycker de? För OM man under en period måste vara som en nagel i ögat på hundarna och slå ner minsta lilla tendenser, så måste ALLA i familjen göra det - alt att hundarna är separerade. Är de beredda att göra det? Min mamma passar mina när jag jobbar, och hon tyckte det var fruktansvärt jobbigt när de var separerade, och var dessutom livrädd att hon skulle glömma stänga en grind, de av annan anledning skulle 'komma ihop' OCH sen ryka ihop med varandra och någon dö typ.. Så även när det var enligt mig 'löst och ganska lugnt', så mamma var väldigt, väldigt nervös ändå.

Det där tycker jag är viktiga saker att tänka på och definitivt saker jag skulle tänka på om jag skulle skaffa en till hund. OM det nu inte funkar - hur löser man det då och skulle jag orka ha två hundar som jag kanske måste ha åtskilda?

 

[Rialavargen]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

J


Staffar är veka i sättet ja,formulerade mig lite dåligt kanske,menade mer att OM dom skulle börja bråka så tror jag som sagt inte att varken våran gammling eller staffen backar.
r.

Rasen har ingen som helst betydelse för om de kommer råka i bråk!!! Kom ihåg det! Att bråk uppstår har med inviderna att göra. Har de lärt sig att lösa hundmöten med lek; eller genom att mäta sin rang? Det avgör om det blir bråk, inte individernas ras. Valpar och unghundar som får leva i flock med fina äldre-djur är bästa skolan för att lära sig signaler från andra hundar. Ras har inget med bråk-indikator att göra. Punkt slut.


Därimot HUR man bråkar, KAN kan vara rastypiskt! Det är en viss skillnad. När en kamphund brukar, brukar den andra hunden dra det kortaste strået.
Alltså har man en ras som har mycket "bett/bitande" i sin avel, så är den andra individen i underläge.
Du och din partner får fundera på detta. Är det lämpligt att lämna dem ensamma???? Jag skulle låta tiden se an och se hur läget fortlöper. De flesta hundar löser sina rangordningar utan bråk. Speciellt i en flock. Var noggrann med att kontrollera dem vid unghundens könsmognad och därefter, då brukar det hetta till i deras hjärnor.

Varför Staffordshire terrier, det finns ju så många andra fina raser att välja bland???

 

[confetti]

Sv: Hur märker man att hanarna kan ryka ihop? *lååååångt*

Fast nu måste jag lägga in en liten rad. Om man har behov av en breakstick för sin egna hund kanske man borde fundera på om man ens ska ha den hunden
Jag gillar staffar men är de så skarpa så att ägaren inte kan hantera och bryta upp ett slagsmål så bör man inte ha en sån hund och man bör definitivt fundera på om samhället har plats för sådana hundar. Jag älskar staffar och har bara träffat underbara, snälla kelgrisar och jag tror inte att något sådant är nödvändigt på dessa hundar. En breakstick ska inte vara nödvändig för då ska inte den hunden ens finnas.

Att man ska behöva ha en breakstick när man är ute och går är ju tråkigt minst sagt..

Förstår inte varför breakstick ska vara så upprörande

Visst kan man plocka isär hundar som satt sig i varandra genom att strypa, vattna, lyfta och diverse andra sätt, men med en breakstick blir det så mycket enklare, snabbare och ofta med mindre skador som följd, så why not?

Det handlar ju inte direkt om att hunden kommer att sitta kvar i den andra hunden tills jorden går under om man inte har breakstick, men som sagt, snabbare loss och mindre skador.

Jag var dagmatte åt en staffe som var världens gulligaste, tills han en dag satt fast i ögat på min brorsas lapphund. Breakstick är guld värt vid såna tillfällen, när det är ett så känsligt område som är 'drabbat' så vill man inte direkt att det ska ta längre tid än nödvändigt.