Det var hypermodernt med bård när mina föräldrar renoverade våra rum, då var jag som äldsta barn elva år och det yngsta barnet var tre. Min hästbård har jag ändå kunnat leva med, men mina syskon (som kanske dessutom fick barnsligare motiv av den enkla anledningen att de var yngre) har h.a.t.a.t. sina och inte velat ta hem kompisar alls för att rummen har sett så barnsliga ut de senaste femton åren. Våra föräldrar har inte haft råd att renovera om barnrummen, mer än det yngsta syskonets som var det som var allra mest småbarnsbetonat.
Jag hade aldrig inrett ett rum till ett lite större barn på något som helst sätt som kan bedömas barnsligt om jag inte hade ekonomi att med jämna mellanrum byta ut tapeter och inredning i rummet vartefter barnet växer och utvecklas. Så gjorde en kompis föräldrar, hon fick "nytt" rum i form av inredning och tapeter flera gånger under vår tonårstid och då flyttade hon ändå mer eller mindre hemifrån redan som sextonåring också.
