Hur motiverar ni era barn?

[Scilla]

Ställer mig frågan ofta då jag ser många barn/tonåringar som är totalt omotiverade till att göra något själva för att de inte behöver göra det... Någon annan fixar det ju.

Det gäller allt från att skaffa sommarjobb, se till att man kan ta sig från A till B och var i tid. Har koll på sin egna ekonomi (gäller tonåringar) utan att ta allt för givet.

Hur har ni gjort för att se till att era barn får just driven till att kunna klara sig själva den dagen det behövs?

Upplever även att detta gäller unga vuxna som tex på mitt jobb det skiter fullkomligt om de missköter sig och får sluta för det är ju bara att rycka på axlarna och forsätta någon annanstans (gud vet HUR de kan få nya jobb )

Så hur gör ni för att få självgående barn?

 

[Nasseman]

Sv: Hur motiverar ni era barn?

Har också funderat på detta, men egentligen inte kommit fram till något.

På något sätt tycker jag ändå att mina tonåringar verkar ha (i vart fall lite) koll. Blir jag allt för angelägen finns en viss risk att jag får göra allt själv - om jag inte tjatar så fixar ungarna det. Tyvärr inte idiotsäkert och gäller definitivt inte städning. (Men iordningplockande av eget rum och städning av kaninlådan har jag sagt upp mig från. Barnen fixar det, om än kanske inte just precis när jag vill).

Lite grann är det väl så att om man låter dem hålla koll själva - och ta eventuella konsekvenser för sina missar - så lär det sig hålla koll. Sen funkar det bättre för dottern än för sonen, men de är lite olika typer.

Ber inte så ofta om hjälp av ungarna, men får i gengäld alltid hjälp när jag behöver den.

 

[mino]

Sv: Hur motiverar ni era barn?

Jag har inga tonåringar själv men jag har undrat om det kan vara så att föräldrarna täcker upp för sina barn för att få inflytande i deras liv? Mitt intryck är att många tonåringar ignorerar föräldrarna och att föräldrarna har ganska liten makt och då blir allt det där fixandet och ordnandet som ett alternativt sätt att kontrollera tonåringarna.

 

[Nasseman]

Sv: Hur motiverar ni era barn?

Kan ju bara svara för mig själv, men det stämmer inte på mig i alla fall.

Tror mer att det handlar om att man passar sina små barn hela tiden och plötsligt en dag har de hux flux blivit stora.

Skulle aldrig acceptera att ungarna ignorerar mig, samtidigt får man ju acceptera att de inte alltid vill umgås. Det vill ju inte vi vuxna heller.