Hur mycket press???

[HannanJE]

Jag har en dotter på 11år som ridit i en termin och lite till. Nu vill hon sluta. Jag har sagt till henne att hon måste fortsätta termien ut (jag vill inte att hon skall ge upp för snabbt). Jag tycker att hästsport kan ge träning i självsäkerhet, ledarskap och naturligtvis självständighet. Detta då om man bortser från den fysiska nyttan med ridningen och glädjen i kontakten med ett stort djur.

Samtidigt kan jag tänka att jag kanske pressar henne in i en hobby Jag tycker är nyttig och rolig... Dessutom kanske mest för att det gör mig glad och för att Jag tycker att det är roligt med hästar???

Till saken hör att hon började rida ganska sent och därför är placerad i en grupp med betydligt yngre flickor. Min tanke är att först prata med ridläraren om att få henne placerad i en grupp med mer jämnåriga? Problemet då blir dock nivåskillnaden mellan henne och jämnåriga som ridit kanske i flera år...

Hur tänker ni om den här saken? Hur mycket press skall man lägga på barnet för att det inte skall ge upp när det tar emot och vad kan man be ridskolan om hjälpmed???

 

[Amha]

Har du diskuterat varför hon vill sluta? Kanske är det för att det inte var vad hon väntade sig och då är det ju ingenting du kan påverka förmodligen.

Jag hoppade upp minst en nivå för varje ridläger jag var på. Jag lärde mig otroligt mycket på den veckan. Vill din dotter klättra i nivåerna och landa med jämnåriga skulle jag säga privatlektioner där det finns utrymme för att få mer tid. Det vinner man mycket på.

 

[HannanJE]

Har du diskuterat varför hon vill sluta? Kanske är det för att det inte var vad hon väntade sig och då är det ju ingenting du kan påverka förmodligen.

Jag hoppade upp minst en nivå för varje ridläger jag var på. Jag lärde mig otroligt mycket på den veckan. Vill din dotter klättra i nivåerna och landa med jämnåriga skulle jag säga privatlektioner där det finns utrymme för att få mer tid. Det vinner man mycket på.

Har inte egentligen fått något svar när jag frågat varför. Kanske borde jag försöka lite djupare där? Jag har i uppriktigetens namn inte fiskat (tänkt att det mer är ett tecken på en allmän tendens att tröttna fort på alla hobbies) men jag skall ta tag i det. Du har nog rätt.

Det med ridläger och privatlektioner är ju en bra idé (men då gäller naturligtvis att dottern tycker att det är värt det). Samtidigt är det ju också en ekonomisk fråga: Ridning som sport är tämligen dyr i drift (gäller även utrustningen) och det kan vara svårt att få ihop tillräckligt med pengar när lektioner och annat är betalda.

 

[Amha]

Har inte egentligen fått något svar när jag frågat varför. Kanske borde jag försöka lite djupare där? Jag har i uppriktigetens namn inte fiskat (tänkt att det mer är ett tecken på en allmän tendens att tröttna fort på alla hobbies) men jag skall ta tag i det. Du har nog rätt.

Det med ridläger och privatlektioner är ju en bra idé (men då gäller naturligtvis att dottern tycker att det är värt det). Samtidigt är det ju också en ekonomisk fråga: Ridning som sport är tämligen dyr i drift (gäller även utrustningen) och det kan vara svårt att få ihop tillräckligt med pengar när lektioner och annat är betalda.

Jag gick på drill en tid när jag var i din dotters ålder. När vi blivit tillräckligt bra skulle vi spendera en jäkla massa tid på att 1. öva inför uppvisningar/tävlingar och 2. spendera flertalet helger med att med falska leenden stövla igenom byn och drilla. Det var pampigt och coolt första gångerna då vi hade orkester med oss men det landade ju i att det bara var sånt som var på tapeten. När dessutom en kompis ledsnade blev det verkligen droppen. Jag hade varit less en tid men när hon gav upp gick jag en sista gång, ivägtvingad av mamma, sen var det slut. Det jag vill säga är att det kanske inte var buskul från början och att något fått det att kännas riktigt pest. Kanske är det så enkelt att hon behöver mer utmaning i sin ridning och då kan man ju bara flyttas upp en nivå eller prata med ridläraren som kanske kan ge lite svårare uppgifter (vänd snett igenom kanske kan förvandlas till att göra skänkelvikning för de som vill ha mer utmaning, byt varv kan bli en bak-/framdelsvändning) till den eller de som vill ha eller så vill hon bara inte.

Jag tycker nog att det bästa är att prata med henne ordentligt.

 

[TinyWiny]

Brukar hon vilja ge upp aktiviteter fort? Eller varför pushar du på att hon ska fortsätta? Jag hade pratat med henne för att utröna vad problemet egentligen är och utgått ifrån det. Jag har varit enormt försiktig med att pusha på mina barn med sådana aktiviteter jag själv tyckt var roliga just för att det är så lätt att se det roliga själv men barnet kanske inte alls tycker likadant. Jag tycker att barn ska få göra det de brinner för och slippa övrigt. Har de provat och insett att det inte är något för dem så låt dem slippa. Jag vet själv hur jag avskydde att spela instrument och sjunga i kör som liten men eftersom det var livet för mina föräldrar så var det bara så att vi barn skulle göra det hur fruktansvärt tråkigt jag än tyckte att det var. Det tycker inte jag är rätt. Jag hade lyssnat på barnet. Oavsett varför hon vill sluta (om det inte är något som går att fixa såklart) så hade jag låtit henne sluta.

 

[Snurrfian]

Jag har en dotter på 11år som ridit i en termin och lite till. Nu vill hon sluta. Jag har sagt till henne att hon måste fortsätta termien ut (jag vill inte att hon skall ge upp för snabbt). Jag tycker att hästsport kan ge träning i självsäkerhet, ledarskap och naturligtvis självständighet. Detta då om man bortser från den fysiska nyttan med ridningen och glädjen i kontakten med ett stort djur.

Samtidigt kan jag tänka att jag kanske pressar henne in i en hobby Jag tycker är nyttig och rolig... Dessutom kanske mest för att det gör mig glad och för att Jag tycker att det är roligt med hästar???

Till saken hör att hon började rida ganska sent och därför är placerad i en grupp med betydligt yngre flickor. Min tanke är att först prata med ridläraren om att få henne placerad i en grupp med mer jämnåriga? Problemet då blir dock nivåskillnaden mellan henne och jämnåriga som ridit kanske i flera år...

Hur tänker ni om den här saken? Hur mycket press skall man lägga på barnet för att det inte skall ge upp när det tar emot och vad kan man be ridskolan om hjälpmed???

Prata med henne om varför hon vill sluta, jag tror att det är lätt för oss som tycker om hästar att vilja visa våra barn samma underbara värld och det blir krock när barnet inte är ett dugg intresserat. Dottern red ett tag men när jag insåg att hon åkte och red för min skull istället för sin egen så la vi ner det. Idag är hon väldigt aktiv inom en helt annan gren där jag är helt okunnig men hon älskar sporten så då är det bara att lära sig så mycket man kan för att kunna vara ett vettigt stöd.

 

[Bexzor]

.
Hur tänker ni om den här saken? Hur mycket press skall man lägga på barnet för att det inte skall ge upp när det tar emot och vad kan man be ridskolan om hjälpmed???

Hos oss kör vi med regeln att man får sluta efter 1 termin.

Det tar lång tid att få koll och hitta rutinen, och jag har som krav att man ska fullfölja även om det blir tråkigt. Men efter terminens slut så får han prova något annat, som han förhoppningsvis kan fastna för. Just nu har han fotboll som vi ska prata om i december om han vill förlänga eller avsluta, då han började nu efter sommaren.

 

[Ray]

Hos oss kör vi med regeln att man får sluta efter 1 termin.

Det tar lång tid att få koll och hitta rutinen, och jag har som krav att man ska fullfölja även om det blir tråkigt. Men efter terminens slut så får han prova något annat, som han förhoppningsvis kan fastna för. Just nu har han fotboll som vi ska prata om i december om han vill förlänga eller avsluta, då han började nu efter sommaren.

Förstår tanken med det men har träffat barn som måste hålla ut en termin fast de inte vill och tycker lite synd om dom. Skolan måste man till även fast man inte vill, tandläkaren oxå och en hel del annat. Men hobbies? Det handlar väl om att låta barnet hitta något som barnet gillar och trivs med och vet man efter två gånger att man inte trivs så ...?
Som sagt- förstår att det handlar om att man inte ska ge upp etc.

Mitt barn börjar komma i aktivitetsåldern och hittills frågar jag efter varje gång om det var roligt och om vi ska dit igen. Det är helt och hållet barnets beslut.
Sen är det kanske skillnad när de blir äldre och om man ser ett mönster i att bara prova nytt och aldrig fastna för något. Men jag vet att jag självmant provade lite aktiviter som ung och aldrig fullföljde något annat än ridningen. Allt annat gjorde jag typ fem gånger och sen kändes det bara jobbigt och tråkigt. Om min mamma tvingat mig fortsätta med teater en hel termin hade jag mått ganska dåligt tror jag!

Men nu är jag som sagt ny i detta och kanske kommer ändra åsikt. Grundtanken är dock att aktiviter utanför skolan är barnets beslut och något de själva får besluta om det ger positivt eller ej. Tänker vidare att gällande ridningen så pushar jag mitt barn om det ovilja är kopplat till rädsla eller om det handlar om att man inte utmanas nog. Då handlar det ju inte om att ridningen inte är rolig utan mer att man får titta på hur man utövar aktiviteten.

 

[Bexzor]

Förstår tanken med det men har träffat barn som måste hålla ut en termin fast de inte vill och tycker lite synd om dom. Skolan måste man till även fast man inte vill, tandläkaren oxå och en hel del annat. Men hobbies? Det handlar väl om att låta barnet hitta något som barnet gillar och trivs med och vet man efter två gånger att man inte trivs så ...?
Som sagt- förstår att det handlar om att man inte ska ge upp etc.

Nu tog jag för givet att vi pratade om pågående aktivitet där man kommit förbi provdagarna.

Men iaf: här kör vi först med att han provar på vid några tillfällen. Vi pratar sen igenom vad hobbyn kräver av honom, och det är aldrig några bekymmer enligt sonen. Jag betalar in terminavgiften först efter att vi pratat igenom allt.

Men när det sen krävs något tex att sköta hästen innan och efter ridlektion var jobbigt&tråkigt så han befann sig mest överallt än hos hästen (han vill bara rida för det var kul), att träna till gitarrlektionen var tråkigt/jobbigt för han trodde att det bara var att spela lite (fast vi berättat att även det innebar läxor och övning). Har man valt sin hobby så får man också genomföra de krav som ställs på en.

 

[Ray]

Nu tog jag för givet att vi pratade om pågående aktivitet där man kommit förbi provdagarna.

Men iaf: här kör vi först med att han provar på vid några tillfällen. Vi pratar sen igenom vad hobbyn kräver av honom, och det är aldrig några bekymmer enligt sonen. Jag betalar in terminavgiften först efter att vi pratat igenom allt.

Men när det sen krävs något tex att sköta hästen innan och efter ridlektion var jobbigt&tråkigt så han befann sig mest överallt än hos hästen (han vill bara rida för det var kul), att träna till gitarrlektionen var tråkigt/jobbigt för han trodde att det bara var att spela lite (fast vi berättat att även det innebar läxor och övning). Har man valt sin hobby så får man också genomföra de krav som ställs på en.

Ja det låter ju som många barn...
Jag vet fortfarande inte helt vad jag tycker. Å ena sidan är det ju klokt att låta barn lära sig ta konsekvenserna av sina beslut- särskilt när man förklarat och provat.
En termin låter så länge u mina öron om jag ska dra iväg min unge på en aktivitet som inte lockar. Jag hade själv inte velat lägga min tid på det.
Men det beror nog mycket på omständigheterna runt omkring. Min första plan är att låta barnet sluta men inte börja med något nytt förrän terminen efter. Så om man väljer att sluta är alternativet att vara hemma istället typ.
Får grunna vidare ...

 

[Bexzor]

Ja det låter ju som många barn...
Jag vet fortfarande inte helt vad jag tycker. Å ena sidan är det ju klokt att låta barn lära sig ta konsekvenserna av sina beslut- särskilt när man förklarat och provat.
En termin låter så länge u mina öron om jag ska dra iväg min unge på en aktivitet som inte lockar. Jag hade själv inte velat lägga min tid på det.
Men det beror nog mycket på omständigheterna runt omkring. Min första plan är att låta barnet sluta men inte börja med något nytt förrän terminen efter. Så om man väljer att sluta är alternativet att vara hemma istället typ.
Får grunna vidare ...

Ja mitt barn är inte unikt på något sätt på det sättet. Men att få vara hemma är inget alternativ bara för att något är tråkigare än vad man trodde.

Jag är uppvuxen med att jag fick vara hemma så fort något var tråkigt eller jobbigt. Jag är inpräntat sedan barnsben att man behöver bara göra sånt som är kul, dvs jobba behöver man inte göra för det finns sjukskrivning och socialbidrag. Nu är steget mellan att sköta skola/ jobb mot en hobby rätt stor. Därför får sonen avsluta efter terminens slut för att hitta något annat om han finner det tråkigt.

Jag kanske är hård men jag anser att man även på hobby-nivå inte bara kan ge upp när det är motgångar. Balansgången är svår.

 

[HannanJE]

Jag måste tacka för alla intressanta och tänkvärda inlägg! Det ligger mycket i alla era åsikter: Självklart skall man inte tvinga ett barn att hålla på med en hobby det inte är intresserat av en hel barndom, självklart finns risken att man trycker på barnet sitt eget intresse och samtdigt vill man ogärna lära barnet att det är ok att lägga ner (ge upp) bara för att det tar emot en aning.

Tänker mig att prata med dottern (även om hon kan vara svår att få ett bra svar av eftersom hon ibland blir så låst i en tanke) men också att samtalet inte med nödvändighet måste sluta med att hon ger upp mitt i terminen... Vi får se.

 

[Bulldoozer]

Min dotter har provat på det mesta, gymnastik, simning (gick hon flera terminer på fram tills de bara var i stora bassängen och skulle "tävlings-simma" då tröttnade hon), fotboll, innebandy, bågskytte, zumba, kampsport och ridning. Det har alltid varit hon som velat göra de flesta saker (undantaget kampsport och zumba men hon tyckte ändå det var kul första terminen) och hon har då fått prova på de tillfällen man fått. Har hon fortfarande velat gå så har jag förklarat att då är det en termin som gäller. Oftast har det varit så att det inte roligt när man ska dit men efteråt så har hon varit glad ändå och då har hon fått gå terminen ut men sen avsluta om hon velat.

Ridningen var inte alls rolig första terminerna men det var liksom vartannat pass som var jätte-bra och vartannat som inte var bra och när jag sen frågade inför nästa termin så skulle hon fortsätta iallafall. Första ridskolan var för "tråkig" (för långsam utveckling) så jag provade byta efter halva terminen till en annan som var mycket mer utmanande. Där blev hon tyvärr lite rädd då hon flög av nåt av de första passen, men hon fick gå nåt pass till bara för att och då släppte det. Hade hon slutat då så hade hon nog blivit rädd för hästar och aldrig mer satt sig upp på hästryggen men nu är det det enda intresset som bestått. Sen så fanns det en liten stackars tjej som grät sig igenom alla ridpass och jag vet att ledarna försökte prata med föräldrarna om att hon nog borde få slippa, hade det varit jag så hade jag aldrig tvingat mitt barn att fortsätta om hon gråtit sig igenom varje lektion.

Det skillnad på att verkligen vantrivas och på att bara inte tycka att det inte är så kul (främst då när man ska komma iväg). Skulle ungen få välja så skulle hon sitta med sin dator/i-pad hela dagarna hellre än att åka till stallet när det regnar/snöar/man är trött och eftersom det inte är sommar året om här så skulle hon knappt göra nåt alls då. Jag har förklarat att vi kan sälja hästen men då ska hon göra nåt annat (vad som helst fysiskt) 1-2 dagar i veckan men det vill hon inte. Sen så kan det knotas hur mycket som helst när man ska iväg till stallet men när man väl är där så kommer man ju aldrig därifrån för det ska fixas och pysslas och putsas/pussas på hästen..

 

[Bulldoozer]

Om du själv är hästvan så kanske ett alternativ är att hitta en medryttarponny en extradag i veckan, ju oftare man rider desto större framsteg. Annars tycker jag testa privatlektion, bara en varannan vecka eller en gång i månaden kan ge mycket utveckling. Min dotter rider ca 1-3 ggr i veckan på vår häst och får kanske en privatlektion i månaden, då brukar hon träna på det de gått igenom däremellan på egen hand (men hon kan ju då också rida självständigt, svårare på lektion). Alternativt bara medryttarponny + privatlektioner regelbundet, eller kolla efter annan ridskola? OM hon vill rida men känner att det jobbigt att vara i en grupp där de flesta är yngre..

 

[Kattennizze]

Ja mitt barn är inte unikt på något sätt på det sättet. Men att få vara hemma är inget alternativ bara för att något är tråkigare än vad man trodde.

Jag är uppvuxen med att jag fick vara hemma så fort något var tråkigt eller jobbigt. Jag är inpräntat sedan barnsben att man behöver bara göra sånt som är kul, dvs jobba behöver man inte göra för det finns sjukskrivning och socialbidrag. Nu är steget mellan att sköta skola/ jobb mot en hobby rätt stor. Därför får sonen avsluta efter terminens slut för att hitta något annat om han finner det tråkigt.

Jag kanske är hård men jag anser att man även på hobby-nivå inte bara kan ge upp när det är motgångar. Balansgången är svår.

Helt OT, men menar du att det var ok för dina föräldrar att inte jobba och gå på bidrag i stället? Nu låter jag som en moderat och det är jag långt långt ifrån men jag blir så chockad över att det finns sådana värderingar. Jag är uppvuxen med att arbetsmoral är det bästa som finns och står över allt annat, typ. Såklart inte heller sunt.
Till TS: svår balansgång det där, men barn i den åldern ska ju prova på en massa grejer för att till slut kanske fastna för nånting. Hon kanske kan gå några gånger till om inte en hel termin?

 

[Bexzor]

Helt OT, men menar du att det var ok för dina föräldrar att inte jobba och gå på bidrag i stället? Nu låter jag som en moderat och det är jag långt långt ifrån men jag blir så chockad över att det finns sådana värderingar. Jag är uppvuxen med att arbetsmoral är det bästa som finns och står över allt annat, typ. Såklart inte heller sunt.

Ok? Herrejösses jag får än idag tips på olika bidrag jag kan söka istället för att jobba. Säger jag nån gång att jag är trött på mitt jobb så får jag alltid det fina tipset att jag har rätt att stämpla om jag säger upp mig. Vi behövde inte gå till skolan om vi inte ville, så jag saknar godkänd i några ämnen från högstadiet. Något gymnasium har vi syskon inte gått, vi var inpräntade att det inte behövdes.

Senast i veckan frågade hon om hur mycket vi har i bostadsbidrag för det har man rätt till. Försökte förklara att man får inte bostadsbidrag på två heltidslöner men det örat lyssnade hon inte på Hon gav även min bror tipset att söka umgängesbidrag för sitt barn när han gick på socialbidrag. Så ja han uppgav att han hade sitt barn varann helg och fick extra pengar för det. Saken är bara det att han har minimal kontakt med sitt barn men min mors förklaring "det vet inte socialen".

Som tex när jag studerade under min föräldraledighet så undrade hon vad jag fick i CSN-bidrag, förklarade att jag endast hade min föräldrapenning. Men fick då tipset att söka CSN för det hade man minsann rätt till. När jag sa att jag fick för bra FP för att ens få CSN och att jag helst inte vill utöka mitt lån så undrade hon varför jag läste. Hela min uppväxt har hon levt på bidrag, och jag tror banne mig att hon kan alla kryphål och extra bidrag som finns inklusive alla fonder man kan söka. Under min uppväxt sökte hon ofta via majblomman och liknande ställen för att få mer pengar.

Min far är arbetsnarkoman men vi har haft minimal kontakt genom min uppväxt.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag kanske är hård men jag anser att man även på hobby-nivå inte bara kan ge upp när det är motgångar.

Oj, det tycker jag. Eller åtminstone om man är liten och inte trivs med det. Jag skulle inte ha hjärta att tvinga i väg mitt barn på fotboll om hen inte trivdes. Speciellt inte med tanke på hur lång en termin är för ett barn.

 

[Bexzor]

Oj, det tycker jag. Eller åtminstone om man är liten och inte trivs med det. Jag skulle inte ha hjärta att tvinga i väg mitt barn på fotboll om hen inte trivdes. Speciellt inte med tanke på hur lång en termin är för ett barn.

Att vantrivas är en sak att avsluta för, att avsluta för att man tycker att det är jobbigt är en annan.

Men givetvis om sonen mår dåligt att fortsätta så tänker jag inte tvinga honom. I många fall har jag t om kört honom då han tyckt att det varit jobbigt att gå, som tex när han gick på gitarrlektion. För att underlätta för honom så möttes vi upp på musikskolan där jag lämnade gitarren. Tog kort promenad och sedan körde hem gitarren. Min föräldraroll är att stötta honom, och hitta lösningar. Inte ställa orimliga krav.

 

[Askur]

Orkar inte läsa igenom trådens alla svar. Men privatlektioner? Eller eventuellt att du tar kontakt med någon som kanske har en läromästare hon kan rida på en gång i veckan?

 

[ako]

@Bexzor som tur är tror jag inte det är så vanligt att följa din mammans resonemang! Bra att du ändå har tagit vara på ditt liv!

I övrigt tycker jag väl som så att det är så mycket vi föräldrar bestämmer för barnen ändå. De måste gå i skolan, sköta läxor, gå till tandläkaren etc etc att de ska få välja fritidsaktiviteter själva. Dock kanske med kravet att de gör något - inte bara sitter med iPad... Ett äldre barn kan man väl kräva att de t ex går betalningsperioden ut, om de fått välja innan.

Jag är ridlärare och tycker oxå att privatlektioner så att hon kan gå in i en grupp med äldre skulle kunna vara ett alt. Däremot inte bara flytta hennetill annan grupp utan extra träning, för då lär bara elever och föräldrar bli irriterade över att hon tar upp för mkt tid och/ eller att man får slå av på tempot/utbildningstakten. Har man kommit så långt att man utan bekymmer hänger med i tre gångarter brukar det funka att rida en grupp som är lite för avancerad, då är man ju inte vägen och man kan göra sakerna på sin nivå, men inte tidigare än så,

Lycka till!

PS sonen slutade med fotboll efter 1.5 termin med den tydliga motiveringen att han inte gillade fotboll alls lika mkt som jag gillar hästar ;-). Klok motivering tycke jag av en sexåring som just nu är nöjd med gympa och simskola och spring och lek med kompisarna.