Hur mycket "ska" man hjälpa till?

[Sryoqwe]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

 

[Voeux]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

Jag tycker att sådant är oerhört störigt, men jag är också 32 så vuxna emellan är det väl kutym att inte hålla på att peta. I ditt läge gissar jag att en del beror på din unga ålder och folk då är mer vana vid att hjälpa till. Om jag vore du hade jag frågat "Tycker du sadeln ligger fel?", dels för att uppmärksamma henne på att hon går och rättar till men även för att du då få chansen att se hur du eventuellt kan lägga den ännu bättre, om det nu skulle vara så. I värsta fall, om du tycker att det blir alldeles för mycket, så kan du ju säga att du uppskattar att de vill hjälpa till men att du gärna vill klara det själv

 

[Kenya]

"Tack men jag föredrar att göra det själv" sagt med ett leende är absolut inte otrevligt eller otacksamt.

Däremot är det väldigt otrevligt och respektlöst av dem om de fortsätter hjälpa till då.

Om man istället försöker avvärja hjälp med "nej det behövs inte" eller "inte ska väl du.." osv kan de ju välja att tolka det som artighetsfraser.

Att säga "Jag föredrar att göra det själv" sätter ju en själv och ens eget behov i fokus. Och om de inte bryr sig om dina behov är det ju dumt att hjälpa till..

 

[Kenya]

Det stänger ju inte heller dörren för vidare goda råd, men i så fall råd som du själv kan välja att följa eller inte.

 

[Sryoqwe]

Jag tycker att sådant är oerhört störigt, men jag är också 32 så vuxna emellan är det väl kutym att inte hålla på att peta. I ditt läge gissar jag att en del beror på din unga ålder och folk då är mer vana vid att hjälpa till. Om jag vore du hade jag frågat "Tycker du sadeln ligger fel?", dels för att uppmärksamma henne på att hon går och rättar till men även för att du då få chansen att se hur du eventuellt kan lägga den ännu bättre, om det nu skulle vara så. I värsta fall, om du tycker att det blir alldeles för mycket, så kan du ju säga att du uppskattar att de vill hjälpa till men att du gärna vill klara det själv

När jag frågar det brukar det bli något otydligt svar, men det fortsätter. Jag förstår även om dem vill hjälpa till extra för min ålder, men litar dem inte på att min mamma klarar att slå in adressen? Även om dem bara menar att hjälpa till blir det lite störande

 

[cirkus]

Ha ha och jag får en fullkomligt obändig lust att ..öhum säga något oombett just nu.

Men genrellt sett - nej, till oombedd hjälp.
"Vi kan hjälpa er att lasta"- Nej tack det behövs inte.

 

[MidnightSoul]

Skulle få ett spel om jag var du.

Lättast är nog att säga tack men jag vill helst försöka själv först. Annars kommer jag aldrig att lära mig, behöver jag hjälp så säger jag till. I ett trevligt tonfall.

 

[nejlica]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

Lastningen tycker jag låter som ett trevligt erbjudande av hjälp, hon vet med sig att hon slutat till dess och har tid att hjälpa till om det behövs. Där hade jag svarat något i stil med "tack, vad snällt, men/hästen är lättlastad så det löser vi/ jag vill gärna lasta själv i lugn och ro/behöver försöka själv först" och inte tänkt mer på det, mer än att glatt erbjuda min egen hjälp också.

Sadeln låter lite märkligt, om än välvilligt.

 

[Görel]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

Jag tycker att det låter oerhört förnumstigt eller gränslöst. Som om de tror att man är totalt hjälplös och blir överlycklig över att få veta hur något ”ska” vara. Det är nedlåtande och förminskande att oombedd tala om för andra vad man tycker att de ska göra.

Har själv haft en svårlastad häst och tog gärna hjälp från de jag visste var vettiga och betedde sig som jag bad dem, inte körde sitt eget race.

 

[Roheryn]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

Jag hade blivit klart störd av deras beteende. De kanske uppfattar det som att de är snälla och försöker hjälpa till, men som du skriver så måste man få chansen att klara saker själv ibland också!

Just lasthjälp tycker jag ofta kan bli fel när välmenande personer lägger sig i. Just i den situationen brukar jag vilja ha det så lugnt som möjligt, och är man då redan två personer (du o din mamma) så brukar det räcka. Jag har också hästar ihop med min dotter, och vi har då alltid löst våra lastningar själva utan bråk, även i de fall då hästen krånglat och även när min dotter var yngre än du är nu. Om någon erbjuder hjälp brukar jag svara "jättebra att veta att du/ni finns i närheten om vi skulle behöva hjälp, men vi lastar gärna vår häst själva"

Det där med sadeln blir ju bara konstigt, jag hade nog försökt att i vänlig ton säga "var det något med sadlingen som var fel, kan du visa mig vad i så fall?"

 

[Sryoqwe]

Tack för alla svar!

Jag var mest undrande om jag överreagerar, men verkar inte riktigt så. Problemet är när jag säger till, och det inte verkar gå fram.

Just hjälp att lasta är ju snällt, och de får gärna erbjuda sig att hjälpa till, men inte bara gå fram och göra det. Som redan nämt är vi ju två också, och de måste kunna lita på att vi kan ta hand om hästarna.

Självklart fångar vi in deras hästar när de kommer lösspringades exempelvis, och med annat, men går ju inte bara fram och "hjälper till" när hästen står lugnt uppbunden.

Ett annat problem är jag, att jag är dålig på att säga ifrån när de bara vill hjälpa till, men då vet jag att andra håller med

 

[cirkus]

Tack för alla svar!

Jag var mest undrande om jag överreagerar, men verkar inte riktigt så. Problemet är när jag säger till, och det inte verkar gå fram.

Just hjälp att lasta är ju snällt, och de får gärna erbjuda sig att hjälpa till, men inte bara gå fram och göra det. Som redan nämt är vi ju två också, och de måste kunna lita på att vi kan ta hand om hästarna.

Självklart fångar vi in deras hästar när de kommer lösspringades exempelvis, och med annat, men går ju inte bara fram och "hjälper till" när hästen står lugnt uppbunden.

Ett annat problem är jag, att jag är dålig på att säga ifrån när de bara vill hjälpa till, men då vet jag att andra håller med

Nej du överreagerar inte alls.
Jag tror de är lite gränslösa i allmänhet och mot dig (som är ung) i synnerhet. Det är jättesvårt att be någon backa om de tycker att de gör en god gärning. Å ena sidan vill man inte vara för hård i tonen å andra sidan vill man ju verkligen att budskapet ska gå in utan att man ses som otrevlig.

 

[nightcrawler]

Jag erbjuder sällan hjälp. Vill folk ha hjälp så får dom be om det istället.

 

[Red_Chili]

Ett annat problem är jag, att jag är dålig på att säga ifrån när de bara vill hjälpa till, men då vet jag att andra håller med

Värt att tänka på - i alla tänkbara situationer, är att bara för att andra har en viss gräns, så behöver det inte betyda att du ska ha samma gräns.

Låt oss nu säga att andra hade varit ok med att folk i stall beter sig på det här sättet. Det behöver ändå inte betyda att du ska vara ok med det, och du har alltid full rätt att berätta för andra om var dina gränser går. Är det folk som har hyfsad social kompetens så respekterar de dig och dina gränser.

 

[TinyWiny]

"Tack för erbjudandet men jag/vi testar själva först så säger vi till om jag/vi behöver hjälp" är ett bra sätt att tacka nej på. Då har du varit tydlig med att du både tackar nej till hjälp och att du säger till om du behöver hjälp.

Vad gäller sadeln är det ju bara konstigt. Fråga nästa gång vad som är fel och försök att stå på dig lite. Det kan hjälpa att man kräver svar, då kan den som beter sig så börja fundera själv på vad hen egentligen gör.

Att fånga in lösa hästar, hålla upp dörren för någon eller liknande är ju en helt annan sak än att oombedd lägga sig i sådant man inte har med att göra egentligen.

Det är svårt att säga ifrån och säga nej och det är något man kan behöva träna på. Det kan vara svårt även som vuxen och du är ung och då är det inte heller helt enkelt att säga ifrån för att många då tycker att man är en besserwisser men gör man det på ett trevligt sätt så har ingen någon rätt att tycka och tänka negativt om det. Stå på dig!

 

[Sryoqwe]

Värt att tänka på - i alla tänkbara situationer, är att bara för att andra har en viss gräns, så behöver det inte betyda att du ska ha samma gräns.

Låt oss nu säga att andra hade varit ok med att folk i stall beter sig på det här sättet. Det behöver ändå inte betyda att du ska vara ok med det, och du har alltid full rätt att berätta för andra om var dina gränser går. Är det folk som har hyfsad social kompetens så respekterar de dig och dina gränser.

Jag är med på hur du menar och håller med, men om ingen annan tycker att det är märkligt kanske det bara är jag som överdriver

 

[Hoarfrost]

Jag har två personer i min närhet som är så där hjälpsamma. Tyvärr blir de även vansinnigt kränkta och det kan bli bråk om man skulle säga till att "Nej jag vill inte ha hjälp" i situationer som den med sadeln. Där har jag lärt mig att bara låta dem hjälpa och sen fråga om hjälpen "åh, sadlade jag fel? Kan inte du visa vad som var fel?" Då brukar de oftast faktiskt sluta.

I situationer som att de fixar färdbeskrivning och grejer säger jag mest bara "tack för hjälpen". Även om jag faktiskt redan har kollat upp färdvägar osv.

Situationen som hjälpen med lastningen hade jag bara sagt nej tack på ett tydligt och vänligt sätt.

Jag brukar försöka tänka på (för även jag kan bli oerhört irriterad på all denna hjälp) att personen som vill hjälpa oftast bara gör det för att vara snäll. Det finns för lite snälla människor här i världen, så så länge det handlar om rätt så harmlös hjälp, som inte är mästrande, brukar jag försöka släppa det.

 

[monster1]

Hur mycket är socialt accepterat att hjälpa till?
När börjar ni störa er på "hjälp"?
Hur säger man till någon som bara menar att vara snäll (exempelvis lasthjälp) att man faktiskt inte vill ha hjälp? När man bara vill säga till de att vara tysta, sluta peta på hästen och gå därifrån, men inser att det inte är trevligt?

Nuvarande scenario: Jag (14 år) och min mamma ska åka in med hästen (6 år) till en klinik ca 1 timme vanlig bilväg. Det finns två till som har häst i stallet (mor och dotter, vuxna med en hel del hästvana (tveksamt till hästvett dock)). Någon av dem frågade när vi skulle åka, vilket min mamma svarade på, då skrev dottern att hon slutade tid X och kunde hjälpa till att lasta. Sen skrev mamman en mycket otydlig vägbeskrivning, samt tog en skärmdump på adressen till kliniken.
Dem (mamman främst) har även kommit fram till mig och hästen när jag har exempelvis sadlat och "rättat till" sadel, vilket jag tycker är lite märkligt. Om hon tycker att sadeln sitter fel så uppskattar jag om hon säger det, jag kan mycket väl göra fel, men jag uppskattar inte att hon löser det utan att fråga.

Jag förstår att dem bara menar att vara trevliga och hjälpa till, men ibland måste man klara av saker utan utomståendes hjälp.

De beter sig en aning gränslöst. För att försöka avstyra hjälpen utan att vara otrevlig så kan man säga. "Vad bra att ni finns på plats, då kan vi säga till om vi skulle behöva hjälp." När mamman rättar till sadeln säger man "Tack, men jag fördrar att ha den där pga av...". Försöka artigt med bestämt avstyra hjälpen som man inte vill ha. Förhoppningsvis trillar poletten ned innan ditt tålamod tar slut helt.

 

[Problematisk]

När jag var i ungefär din ålder hade jag och mamma en ponny som var ganska speciell att lasta. Han blev värre ju fler "hjälpsamma stallkompisar" som strömmade till med diverse goda råd, och enklast om det bara var han och jag. Då var jag så illa tvungen att lära mig säga "Tack, men det går bäst om vi får lasta själva i lugn och ro. Vi säger till om vi behöver hjälp"
Det var jobbigt och svårt i början, men ganska snabbt fattade folk och började lyssna. Och nu för tiden tycker jag oftast inte det är så svårt att säga ifrån om oönskad "hjälp" i vilket sammanhang det än är

 

[tanten]

Tack för alla svar!

Jag var mest undrande om jag överreagerar, men verkar inte riktigt så. Problemet är när jag säger till, och det inte verkar gå fram.

Just hjälp att lasta är ju snällt, och de får gärna erbjuda sig att hjälpa till, men inte bara gå fram och göra det. Som redan nämt är vi ju två också, och de måste kunna lita på att vi kan ta hand om hästarna.

Självklart fångar vi in deras hästar när de kommer lösspringades exempelvis, och med annat, men går ju inte bara fram och "hjälper till" när hästen står lugnt uppbunden.

Ett annat problem är jag, att jag är dålig på att säga ifrån när de bara vill hjälpa till, men då vet jag att andra håller med

Kanske blir det enklare om du ändrar dina tankar?

Konkret så hjälper de inte till. De lägger sig i!
Det första kan vara snällt, men det andra är definitivt otrevligt.

Om du tänker att de lägger sig i, kanske du har mer kurage att säga ifrån?