Hur mycket störningar ska man tolerera som lägenhetsboende? (utbruten från Vad gör vi? Del CIX)

[Kenya]

Det har funnits tider och platser i historien då man helt enkelt lassat ortens galningar ombord på ett skepp och skickat iväg dem "någon annanstans".

Kanske det vore en bra lösning för folk som inte håller sig inom ramarna för det normala pga psykisk sjukdom?

Så slipper vi både se och höra dem!!

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?


Osv..

 

[Masqueradee]

Det har funnits tider och platser i historien då man helt enkelt lassat ortens galningar ombord på ett skepp och skickat iväg dem "någon annanstans".

Kanske det vore en bra lösning för folk som inte håller sig inom ramarna för det normala pga psykisk sjukdom?

Så slipper vi både se och höra dem!!

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?


Osv..

Fast nu tycker jag att du slår på stora trumman och drar lite väl stora slutsatser här, sitt ned i båten! I mitt tycke handlar det väldigt lite om individen och dess eventuella problematik utan snarare om själva ljudet och störningsmomentet?!
Jag skiter fullständigt i om personen som stör mig har en eventuell diagnos eller problematik när hen stör, ett skrik och kast med möbler (när det än sker på dygnet) är exakt lika störande som den andre grannen som spelar hög musik 24/7.
Precis som många andra i tråden påpekat så handlar lägenhetshus där flera samsas om samma yta om respekt från alla håll.

Så slipper vi både se och höra dem!!
Det handlar inte om att slippa se och höra dem, det handlar om att alla individer i huset ska ha möjlighet att sova på nätterna och känna sig trygga i sitt hem utan att grannen lever rövare. Respekt går åt alla håll, och ibland finns det regler att leva utefter. Men med det sagt tror jag de flesta har förståelse till en viss grad att om det finns en underliggande problematik eller diagnos så är det ibland svårare att följa dessa regler.

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?
Nä, rika ska inte behöva se "fattiglappar" på sin gata, för i min drömvärld (kanske är det en utopi) så minskar inkomstklyftorna och vi ska inte gå tillbaka till ett samhälle där det går att dela upp människor på detta sätt.

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?
Normala människor ska inte heller skrika.. Ingen ska behöva få sin trygghet störd, och de gäller både "normala" och "galningar". Det handlar om ömsesidig respekt, och ibland måste det gå att se båda perspektiv.

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?
Nä, för tiggare ska inte behöva finnas. Däremot hjälper det ju inte att ta bort tiggaren då det är ett symptom och inte en "sjukdom".

 

[Inte_Ung]

Osv

Du, om de alldeles normala och produktiva människorna skall orka så måste de få sova, vila och återhämta sig när de är lediga. Annars så blir det kaos i samhället med fullt av utbrända människor som resultat.
De alldeles normala människorna har också behov som måste tillfredsställas för att de skall fungera.

 

[Sonnenschein]

Det har funnits tider och platser i historien då man helt enkelt lassat ortens galningar ombord på ett skepp och skickat iväg dem "någon annanstans".

Kanske det vore en bra lösning för folk som inte håller sig inom ramarna för det normala pga psykisk sjukdom?

Så slipper vi både se och höra dem!!

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?


Osv..

Men sluta raljera!

 

[_Taggis_]

Jag har grannar ovanför mej som verkligen inte kan gå normalt. Att det knarrar i golvet är en sak, men att man går på hälarna och stampar på som om dom vill igenom golvet är fan inte okej. Det är ett jäkla springande fram och tillbaka. Dom brötar med allt möjligt. Och en period så började dom pippa mellan 5-6 på morgonen varenda förbannade dag. Jättekul att vakna av det. Och så hade dom mage att gnälla på att det var lite torkad lera i trappen. Ingen annan i huset brydde sig. Och det var verkligen inte nått att gnälla över. Jag hoppas innerligt att dom inte tänker stanna länge. Är så trött på dom. Har aldrig varit med om nån som har brötat så som dom gör hela tiden.

Låter som mina j-la grannar. Jag har verkligen försökt vara förstående - de har barn (tror det är 2 men låter som 10) och det kan ju vara nytt och spännande osv ett tag. Men nu har de hållit på och levt jävel sedan 3 månader. Det är precis som du beskriver, de hälgår (även vuxna), slamrar i saker, ungarna springer gatlopp (på hälarna) i spridda kurar från 7 på morgonen till 22 på kvällen. Det verkar som att mamman inte jobbar för de är liksom hemma hela dagarna.
Det enda jag slipper då är väl nuppandet. Enligt uppgift ska de separera så nåt sånt kanske de inte ägnar sig åt, men jag HOPPAS det blir lugnare när ena vuxna flyttat ut. Om inte annat för att kanske ungarna bara blir här på halvtid...
Jag hoppas verkligen att det är lugnare när jag börjar gå femskift i höst. Det kommer inte att gå att bo här annars. Antingen lugnar de sig eller så kommer jag få ett vansinnesutbrott på dem och gå och knacka på och läsa lusen av de jävlarna (det har varit jävligt nära men jag har sansat mig). Nu sitter jag med allt hopp till den stundande separationen...

 

[Bison]

Låter som mina j-la grannar. Jag har verkligen försökt vara förstående - de har barn (tror det är 2 men låter som 10) och det kan ju vara nytt och spännande osv ett tag. Men nu har de hållit på och levt jävel sedan 3 månader. Det är precis som du beskriver, de hälgår (även vuxna), slamrar i saker, ungarna springer gatlopp (på hälarna) i spridda kurar från 7 på morgonen till 22 på kvällen. Det verkar som att mamman inte jobbar för de är liksom hemma hela dagarna.
Det enda jag slipper då är väl nuppandet. Enligt uppgift ska de separera så nåt sånt kanske de inte ägnar sig åt, men jag HOPPAS det blir lugnare när ena vuxna flyttat ut. Om inte annat för att kanske ungarna bara blir här på halvtid...
Jag hoppas verkligen att det är lugnare när jag börjar gå femskift i höst. Det kommer inte att gå att bo här annars. Antingen lugnar de sig eller så kommer jag få ett vansinnesutbrott på dem och gå och knacka på och läsa lusen av de jävlarna (det har varit jävligt nära men jag har sansat mig). Nu sitter jag med allt hopp till den stundande separationen...

Att störa sig på hur folk går tycker jag är lite väl överdrivet.
Man måste ju få röra sig normalt.
Vet ingen som tassar runt på tå hemma dagtid
Själv klampar jag runt på hälarna, omöjligt för mig att gå på annat vis.
Dundrar fram som en elefant när jag leker med hunden.

Tycker det är en viss skillnad mot att vråla och kasta grejer omkring sig.

 

[stjarnhimmel]

Det har funnits tider och platser i historien då man helt enkelt lassat ortens galningar ombord på ett skepp och skickat iväg dem "någon annanstans".

Kanske det vore en bra lösning för folk som inte håller sig inom ramarna för det normala pga psykisk sjukdom?

Så slipper vi både se och höra dem!!

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?


Osv..

Det handlar väl inte om att gömma bort någon. Jag kan ta ett konkret exempel från min närhet. En vän hade grannar som hade en tonårsson som under en period kunde skrika högt och slänga möbler i väggen på sena kvällar och nätter. Problemet här var att min vän hade två små barn som blev rädda, grät och kunde inte sova.
De hade en bra dialog med grannarna och de försökte med att byta sovrum och ställa för madrasser etc men det hördes ändå. Min vän var ensamstående och sjukpensionär så hen kunde inte bara enkelt köpa annat boende.
Så det är ju mer komplicerat.

 

[_Taggis_]

Att störa sig på hur folk går tycker jag är lite väl överdrivet.
Man måste ju få röra sig normalt.
Vet ingen som tassar runt på tå hemma dagtid
Själv klampar jag runt på hälarna, omöjligt för mig att gå på annat vis.
Dundrar fram som en elefant när jag leker med hunden.

Tycker det är en viss skillnad mot att vråla och kasta grejer omkring sig.

Hälgå är väl ett uttryck? Jag vet inte hur de sätter ner fötterna, har ingen aning och jag skiter i det. Ljudet är som om de hade försett sig med träskor som de klånkar runt med. Och just sättet de går på eller ljudet av det hade jag varit fullständigt obrydd i om de i övrigt hade haft en mer normal ljudnivå. Men nu är det liksom många bäckar små och resultatet är att det är skitsvårt att bo under dem. Tackolov är de tysta på nätterna men tyvärr jobbar jag skift och behöver ibland sova på dagar och kvällar. Det gick utmärkt med föregående granne som hade 4 barn varav 3 i med autismdiagnos, dvs det var inte alltid knäpptyst men det var rimligt. Detta är inte rimligt. Det har hänt att spröjsarna i köksfönstret rasat ner så många ggr att jag slutat sätta tillbaka dem. Lampor i taket tenderar att ramla ner. Osv. Dvs det är en ganska hög nivå av störning.

Ja jag har talat med hyresvärden. Hen hr sagt att de ska separera. Jag avvaktar och ser vad som ev ändras, om inte så kommer jag behöva ta tag i en flytt men som de flesta andra som har ett jobb att sköta och en skattesedel att betala så behöver ju även jag kunna få existera fram tills jag har en lösning i sikte.

 

[Inte_Ung]

Det har hänt att spröjsarna i köksfönstret rasat ner så många ggr att jag slutat sätta tillbaka dem. Lampor i taket tenderar att ramla ner. Osv. Dvs det är en ganska hög nivå av störning.

Vilket dåligt hus som inte håller ihop bättre.

 

[_Taggis_]

Vilket dåligt hus som inte håller ihop bättre.

Ja det kan en ju tycka. Men det är inte mitt hus. Det är en hyresrätt, som jag betalar för att kunna bo och vistas i under normala omständigheter.

 

[Inte_Ung]

Ja det kan en ju tycka. Men det är inte mitt hus. Det är en hyresrätt, som jag betalar för att kunna bo och vistas i under normala omständigheter.

Jag tycker att det är fel på huset.
Så lyhört skall det inte vara och taket skall inte skaka om man så hoppar hopprep i lägenheten ovanför.
Det är din hyresvärd som måste lösa problemet.
Jag tror att det utan vidare håller i Hyresnämnden.

 

[Bison]

Hälgå är väl ett uttryck? Jag vet inte hur de sätter ner fötterna, har ingen aning och jag skiter i det. Ljudet är som om de hade försett sig med träskor som de klånkar runt med. Och just sättet de går på eller ljudet av det hade jag varit fullständigt obrydd i om de i övrigt hade haft en mer normal ljudnivå. Men nu är det liksom många bäckar små och resultatet är att det är skitsvårt att bo under dem. Tackolov är de tysta på nätterna men tyvärr jobbar jag skift och behöver ibland sova på dagar och kvällar. Det gick utmärkt med föregående granne som hade 4 barn varav 3 i med autismdiagnos, dvs det var inte alltid knäpptyst men det var rimligt. Detta är inte rimligt. Det har hänt att spröjsarna i köksfönstret rasat ner så många ggr att jag slutat sätta tillbaka dem. Lampor i taket tenderar att ramla ner. Osv. Dvs det är en ganska hög nivå av störning.

Ja jag har talat med hyresvärden. Hen hr sagt att de ska separera. Jag avvaktar och ser vad som ev ändras, om inte så kommer jag behöva ta tag i en flytt men som de flesta andra som har ett jobb att sköta och en skattesedel att betala så behöver ju även jag kunna få existera fram tills jag har en lösning i sikte.

För mig är hälgång att gå med hälen först.

Jag hade pratat med grannarna själv på ett trevligt vis.

 

[tanten]

Det har funnits tider och platser i historien då man helt enkelt lassat ortens galningar ombord på ett skepp och skickat iväg dem "någon annanstans".

Kanske det vore en bra lösning för folk som inte håller sig inom ramarna för det normala pga psykisk sjukdom?

Så slipper vi både se och höra dem!!

Rika ska väl inte behöva se fattiglappar på sin egen gata?

Normala människor ska väl inte behöva höra galningar skrika?

Lyckliga människor ska väl inte behöva passera olyckliga tiggare?


Osv..

Men jösses.
Nu drar du väl lite väl höga växlar på diskussionen?

Jag har ingenstans i tråden sett att man vill "skeppa iväg" folk nån annanstans. Däremot att et hem ska vara möjligt att bo i. Om man blir störd dygnet runt eller på väldigt olämpliga tider (typ hela nätter) så är det inte hållbart. Samt att det finns lösningar i de flesta kommuner.

Dina exempel är bara löjeväckande. Kan du hålla diskussionen seriös tack.

 

[Enya]

Att störa sig på hur folk går tycker jag är lite väl överdrivet.
Man måste ju få röra sig normalt.
Vet ingen som tassar runt på tå hemma dagtid
Själv klampar jag runt på hälarna, omöjligt för mig att gå på annat vis.
Dundrar fram som en elefant när jag leker med hunden.

Tycker det är en viss skillnad mot att vråla och kasta grejer omkring sig.

Jag tassar runt på tå.
Jag bor i lägenhet och det innebär ett begränsat liv. Man ska inte störa grannar, och det är alltid ett helvetes kval när någon ny flyttar in i huset- är det en gnällig jävel den här gången? Jag har aldrig fått klagomål, vad jag vet, men med tre barn (numera tonåringar) och en hund så är allt jag kan göra för att minimera ljud bra. För trots allt är det svårt att helt tysta tonåringar.... de lyssnar inte alltid när de inte får som de vill utan höjer rösten, de är ibland korttänka och råkar tappa saker osv, såsom vi vuxna kan lista ut redan innan och därmed undviker att göra/gör på annat vis och ibland är det svårt att stänga en dörr utan att det låter liksom....

Jag vet, det låter överdrivet, men.... vi skulle kunnat bo i ett hus gjort av papper. Inget stoppar ljud. Jag är hörselskadad, så många av ljuden i huset missar mina öron, men barnen hör dem- grannarnas musik, dammsugning, tv, samtal med varandra osv. Jag hör grannarnas nysningar, gräl, och vaknar varje morgon antingen 4.30 eller 5.15 av någon grannes alarm! Enligt en annan granne är det troligtvis grannen som bor i källaren... jag bor på andra våningen. Jag vaknar av att grannar går på toa på natten och spolar, hela huset hör när man spolar i toastolen eller duschar eller diskar. Inte så som det har hörts i andra lägenhetshus jag bott i tidigare utan som om det sker inne i ens egen lägenhet. Golven knarrar och vibrerar. Skulle någon hoppa i golvet ovanför skulle de nog hamna här hos mig..... Jag försöker gå mjukt och tyst, men har en 16 åring som trampar mer. Inget onormalt, inte något klamp, men ändå vibrerar hela golvet när han går och jag hör hur det låter. Japp, han blir tillsagd om att gå tyst.

Jag tänker att om jag försöker minimera allt så blir det kanske så att om hunden, hoppas vid Gud inte, skulle stå och yla/skälla en dag när han är ensam, så kommer en granne och berättar det för mig istället för att klaga hos hyresvärden det första han/hon gör. Så att jag får en ärlig chans att ta hand om problemet med omedelbar verkan istället för att höra det av hyresvärden någon tid senare när det kanske utvecklats till ett beteende eller skapat ännu mer irritation hos någon granne.

Jag hatar att bo i lägenhet. Det finns fördelar. Jag är halvblind, har inget körkort, är beroende av tåg och buss för att ta mig till jobb och liknande. Jag jobbar halvtid på ett lågbetalt jobb, har halvtids sjukersättning. Hus på landet funkar inte riktigt, och hus i en stad är för dyrt. Men nackdelen med lägenhet är grannar. Jag gillar inte människor nära mig.

 

[Enya]

För mig är hälgång att gå med hälen först.

Jag hade pratat med grannarna själv på ett trevligt vis.

Det tycker jag att alla ska göra om man har problem med sin granne. Att ringa på och förklara vad man upplever och hur det känns, fråga om det går att göra något åt det, varför det är som det är och hur lång tid personen behöver. Funkar inte det kan man ju gå vidare.