Hur närvarande är era barns mor- och farföräldrar i era barns liv.

[Mirre]

Är det någon skillnad mot hur ni själva umgicks med era mor- och farföräldrar.

Det är enorm skillnad, båda barnen har god och regelbunden kontakt med både sina mor och farföräldrar. Jag har aldrig haft någon kontakt alls med mina farföräldrar och väldigt sporadisk med mina morföräldrar.
Farfar och min farbror försvann när pappa var liten, de åkte ut med båten för att fiska men kom aldrig tillbaka. Båten hittades men inte dem. Farmor har jag aldrig träffat av någon anledning.
Morfar dog när jag var liten och mormor och mamma har mest varit osams så det har inte haft så mycket kontakt direkt.

Min barn älskar sin mormor och vi träffas ofta, de bor nära också så barnen kan gå dit själva om de vill. Barnens morfar bor också nära så vi träffar honom rätt ofta också.

 

[Sofie_B]

Är det någon skillnad mot hur ni själva umgicks med era mor- och farföräldrar.

Mormor - väldigt lite. Hon bor förvisso knappa 20 mil bort men är pensionär och skulle kunna vara mer närvarande om hon önskade. Hon och jag har dock inte en särskilt nära relation och hon går mig på nerverna så det är inget jag sörjer direkt. Den nivå det är på nu passar nog oss båda.

Morfar + fru - här upplever jag att vi alla försöker men då dom båda jobba heltid och bor en timmes resväg bort är det svårt att få till det sådär superofta. Jag och sonen åker dock dit och bor över då och då och vi försöker facetime:a ofta.

Farmor - supernära. Vår son älskar sin farmor och dom har umgåtts flera dagar i veckan sedan han föddes. I nuläget är hon med honom 2-3 dagar i veckan när jag och mannen jobbar, vilket fungerar jättebra. Såå skönt med en anknytningsperson till som sonen verkligen är trygg med.

Farfar - är dement och umgås sporadiskt med sonen.

Det här är nog inte så stor skillnad mot hur jag umgicks med mina mor- och farföräldrar när jag var liten. Jag var jättemycket hos farmor och farfar och bodde över där ganska ofta. Dom skjutsade också mycket på aktiviteter. Det kommer nog John också göra, förutsatt att alla håller sig friska och krya. Hans farmor t.ex. är äldre än min farmor var när jag var liten, även om hon är väldigt pigg för sin ålder.

 

[sicx]

Jag växte upp med mormor och morfar boendes 100 meter bort och farmor och farfar inte ens 5 minuters promenad bort, de var alla väldigt närvarande under min uppväxt och jag var på semester med dem minst ett par veckor styck varje sommar och spenderade utöver det många dagar efter skolan hos både mina mor- och farföräldrar. Hade också en fin och nära relation till alla min mammas syskon, eftersom vi bodde i samma by allihop så umgicks vi ofta.


Dottern och hennes mormor träffas minst 1 gång i veckan, oftast närmre 3 eftersom min mamma ofta kommer förbi när hon har en stund över. Hon sover också väldigt ofta över där, inte helt sällan 2 gånger i månaden. Morfar träffar hon ungefär varannan vecka kanske, lite beroende på, där har hon dock aldrig sovit över men de har också en fin relation. Farmor ungefär lika ofta som morfar skulle jag säga, men där har hon sovit över flertalet gånger. Tyvärr ingen farfar med i bilden. Dottern har dock en jättefin relation även till min mormor och morfar, vi är där nästan varje vecka och de har även passat henne ett par timmar och hämtat på förskolan vid något tillfälle. Hon frågar själv efter gammelmomo och gammelmoffa och ber om att få åka dit Min lillebror är också väldigt involverad i dotterns liv, han passar och har övernattningar och är så himla fin och mån om att hon ska trivas där.

Så kortfattat är det ingen större skillnad för dottern mot hur jag växte upp. Jag har alltid uppskattat det enormt, hur nära relation vi alla har i min släkt, fram för allt på mammas sida, och älskar att även min dotter får växa upp på det sättet.

 

[Kattennizze]

Nej, den enda som barnen gillar och är frisk är sin farmor men hon bor 70 mil bort, men vi försöker se till att försöka träffas ändå. Mormor och morfar är sjuka och deras farfar och fru är också sjuka. Under min egen uppväxt umgicks jag rätt ofta med mina farföräldrar men mina morföräldrar bodde i ett annat land. Jag gillade dock ingen av dem särskilt mycket.

 

[athena_arabians]

Jag var väldigt mycket med mina morföräldrar och min morfar formade mig i mångt och mycket vad det gäller värderingar och intressen Han har absolut en stor del i att jag är naturvetare.

Mina farföräldrar var döda när jag föddes men hade de varit i livet hade jag bara haft kontakt med min farmor... farfar övergav henne när hon var gravid (och min pappa var född -26, i en liten by... ni kan nog räkna ut hur "roligt" det var).

Hade jag och partnern fått barn hade hen mest varit med farföräldrarna. Min mamma var på hemmet pga demens när vi blev ihop och min pappa hade absolut velat ha och säkert haft en bra relation till barnet men pga ålder och sjukdom inte orkat med att vara barnvakt etc.

 

[trazel]

Mina barns mormor hämtar på förskola/fritids när vi inte får ihop livet och morfar följer oss ofta på äventyr (aka. resor) och hänger ofta på helgerna när han är ledig. Farmor och farfar träffar barnen ett par gånger i månaden, men kan inte stötta då ena parten är väldigt sjuk och får stöd av den andra.

Jag och mina syskon var hos vår mormor och morfar/farmor och farfar i långa perioder när vi var barn under sommarlov och liknande när våra föräldrar jobbade. Jag hade en väldigt god relation till dem alla, men framförallt med farmor. Jag var lite av den dottern hon aldrig själv fick och hade bara bröder och killkusiner.

 

[Jordgubblime]

Jag bodde långt från farmor, farfar och mormor när jag var liten så träffades inte så ofta.

Mitt barns (14 mån)morföräldrar bor ca 12 mil bort men de träffas så ofta som möjligt. Barnet är trygg med dem och går att lämna med dem ett par timmar.

Barnets farföräldrar bor nära (dock inte tillsammans). De kommer med paket vid jul och födelsedagar och då och då för att "titta på" barnbarnet. Barnet känner inte dem och för honom är de som vilka främlingar som helst.
De hade underlättat mycket i vår vardag om farföräldrarna var mer engagerade.

 

[Badger]

Är det någon skillnad mot hur ni själva umgicks med era mor- och farföräldrar.

Nej inte egentligen, bortsett från att de är olika som individer.

Dvs jag bodde hos mormor och farmor i veckor och det gör A med. Min morfar var bättre på att leka och passa än min pappa är. A:s farfar är lika bra på att klappa frånvarande på huvudet som min var. Lite sämre på present kanske, dvs nära inga.

 

[et_flickan]

Jag var mycket hos min farmor och farfar när jag var liten. Min mormor jobbade mycket och min morfar var jag rädd för
de var skilda mina morföräldrar.

Min mamma har jätte bra relation med min dotter. Dottern sover där typ var tredje helg, ibland oftare. Hon frågar mycket efter mormor och morfar (inte min riktiga pappa) och det är knappt så vi får henne därifrån.

Hennes riktiga morfar har hon träffat en gång. Vi har en bra relation men han är en speciell man som prioriterar konstigt så att träffa sin dotter och barnbarn är inte så viktigt.

Farmor och farfar har hon också en bra relation med. De har inte riktigt lika mycket tid som mormor men försöker hälsa på dom ofta och de hälsar på oss. Hon sover där då och då och det går alltid bra.

 

[cambodia]

Lilleman har mycket kontakt med sina två mormorar () och sin morfar. Mest med ena mormor/morfar men blir nog mer och mer med andra mormor med.
Ganska stor skillnad på hur jag hade det själv, hade mer kontakt med mormor än farmor och farfar trots att mormor bodde längre bort. Dock var jag nästan aldrig där ensam och de var inga jag vände mig till så att säga. Lite tråkigt kan jag tänka såhär i efterhand...

 

[lytesout95]

Inte alls tyvärr, mina föräldrar har gått bort och så även sambons pappa. Es farmor lever men är dement. Så vi har adopterat en mormor (vi bodde grannar i en liten by under min uppväxt och hennes barn är i min ålder). Hon är vår livlina när det kör ihop sig eller om vi bara åker dit och fikar några timmar.

Jag hade nära kontakt och ganska mycket umgänge med min egen mormor (enda barnbarnet), min farmor (7 barnbarn) lite mer sparsamt men en god relation. Min morfar och farfar dog tidigt och jag har inga minnen av någon av dem.

 

[Bri]

Mormor: mycket engagerad och närvarande.
Morfar: inte alls i samma utsträckning, men det har han inte riktigt varit för sina egna barn heller, ärligt talat. Vi träffas kanske varannan månad (max) och hörs något oftare? Han brukar ringa på barnens födelsedagar (dock inte alltid).
Farmor är tyvärr inte i livet längre, men var engagerad och närvarande när hon var det (dog för ca nio år sedan så barnen var väldigt små då).
Farfar träffar de kanske ett par gånger om året, kontakten glesnade väldigt mycket när farmorn gick bort och han sedan gifte om sig.

För egen del träffade jag både mina mor- och farföräldrar en hel del när jag växte upp. Nu har jag bara farmor kvar i livet och vi hörs fortfarande regelbundet.