Hur pratar ni med andra människor?

[Amha]

Osäker på var tråden passar bäst men jag tror detta är den bästa platsen.

I en annan tråd dök det där med kommunikation upp. Hur man pratar med människor beroende på ålder osv. Det fick mig att tänka på hur människor generellt pratar med varandra beroende på vilken status personerna anses ha i samhället, vilka yrken de valt och hur gamla de är.

Jag är kanske lite konstig men jag använder samma språk till mina barn som jag använder till vuxna. Mina barn har tidigt använt förhållandevis avancerat språk och delvis svängt sig med ord som vissa vuxna backat för att använda. Jag blir ofta ställd när andra barn inte förstår vad jag säger men förklarar naturligtvis på enklare sätt. Det är ytterst sällan, om ens någonsin, jag försöker använda något specialspråk till barnen. Anser inte heller att jag har något jätteavancerat språk egentligen men tydligen för avancerat för att vissa ska tycka att det är knepigt.

Pratar jag med t.ex en nysvensk och man märker att språket fortfarande är lite svårt/obekvämt försöker jag ju tänka till vilka ord jag använder men jag tycker att det är jättesvårt. Om man nu inte märker att personen samtidigt intresserar sig för nya ord då.

I övrigt är det samma språk oavsett om jag pratar med forskare eller städpersonal, 70+ eller 5-åring. Däremot kan ju ämnena skifta naturligtvis så 5-åringen kanske inte behöver lyssna på diskussioner om obehagliga mordrättegångar. Människa som människa och åtminstone nu för tiden har ju väldigt många oavsett bransch ett välutvecklat språk.

Hur gör ni? Pratar ni bebisspråk med mindre barn? Växlar ni när ni pratar med personer av olika kön/yrken osv?

 

[strawberrysylt]

Intressant!
Jag pratar inte bebisspråk med små barn, tycker det låter jättefjantigt.
(Träffar aldrig större barn/tonåringar, men tror inte jag pratat så annorlunda.)
Lite blir det väl att jag anpassar, låter kanske lite snällare typ men försöker att inte låta pjollrig, tänker aktivt på det.

Pratar jag med nysvenskar väljer jag kanske inte de mest ovanliga orden vi har.

Sen, ja, jag vet inte... pratar nog ganska lika beroende på ålder och yrke. Blir väl som du säger samtalsämnena som skiftar och hur väl jag känner någon förstås.

 

[Bison]

Pratar i princip aldrig med små barn, hej på sin höjd.
Annars gör jag ingen skillnad på ålder och yrke.
Försöker vara lite extra tydlig med de, som har svårt för språket, har mer dialekt när jag pratar med andra infödingar än vad jag har på jobbet.

 

[Amha]

Intressant!
Jag pratar inte bebisspråk med små barn, tycker det låter jättefjantigt.
(Träffar aldrig större barn/tonåringar, men tror inte jag pratat så annorlunda.)
Lite blir det väl att jag anpassar, låter kanske lite snällare typ men försöker att inte låta pjollrig, tänker aktivt på det.

Pratar jag med nysvenskar väljer jag kanske inte de mest ovanliga orden vi har.

Sen, ja, jag vet inte... pratar nog ganska lika beroende på ålder och yrke. Blir väl som du säger samtalsämnena som skiftar och hur väl jag känner någon förstås.

Jättefjantigt var en bra beskrivning definitivt inte jag att försöka. Hade nog känt mig väldigt obekväm.

 

[Törnrosa]

Jo, jag har nog gjort mig skyldig till bebisspråk med mina barn. Av kärlek. Man blir lite uppfylld av glädje och god känsla som på något vis rinner ut i ett jollerspråk. Naturligtvis har jag också pratat "normalt" med dom... de är idag verbala vuxna och pratar inte jollerspråk.
Med andra människor så blir det lite olika beroende på vem det är. Inte beroende av deras samhällsstatus utan mer av deras (och mitt) ordförråd. Folk som hör illa är jag extra tydlig med. Nysvenskar är jag också extra tydlig med men på annat sätt. Finns säkert många andra sammanhang där jag varierar mitt sätt att tala.

 

[Nahar]

Tror jag hört någonstans att bebisspråk med riktigt små barn som precis lär sig prata hjälper inlärningen, men med det sagt så dummar jag inte ner språket för barn som kan prata. Däremot är jag en språkkameleont som lätt anammar andras dialekt och rytm, även brytning vilket blir lite kul ibland. Försöker vara uppmärksam på att den jag pratar med hänger med, men gör de inte det förklarar jag hellre snarare än begränsar mig. Enda gången jag begränsar mig är nog när jag pratar med folk som har svårt att höra, men det är ju inte lättare ord utan bara långsammare/tydligare.

Vad jag faktiskt försöker bli bättre på är att inte blanda in språk som inte alla närvarande kan. Pratar ofta hälften engelska av ren vana, men också andra betydligt ovanligare språk när jag inte hittar rätt ord på svenska/engelska.

Edit: Tycker också det är svårt med fackspråk. Vissa tar illa upp om en antar att de inte kan, andra tar illa upp över att höra massa ord de inte kan, en tredje förstår orden men förstår inte den exakta innebörden... Det blir krångligt! Men en stor del av mitt jobb är att kommunicera vetenskap till allmänheten så det är en viktig fråga för mig.

 

[bettysmatte]

Tror jag hört någonstans att bebisspråk med riktigt små barn som precis lär sig prata hjälper inlärningen,

Helt rätt :
https://parentingscience.com/baby-talk/

 

[MiniLi]

Jag pratar nog ungefär på samma sätt med de flesta. De enda barn jag pratar med är mina brorsdöttrar, försöker väl beskriva saker så att de ska förstå men jag lyckas inte alltid. Inte så van vid att prata barnanpassat. Minns hur förvirrad min ena brorsdotter var när jag försökte förklara vad jag gör på jobbet

Att jag pratar på samma sätt med alla är väl också en del i att jag och sambons familj inte är helt bekväma med varandra. De tycker att jag ”pratar med svåra ord” när jag bara pratar helt som vanligt..

 

[Amha]

Jag pratar nog ungefär på samma sätt med de flesta. De enda barn jag pratar med är mina brorsdöttrar, försöker väl beskriva saker så att de ska förstå men jag lyckas inte alltid. Inte så van vid att prata barnanpassat. Minns hur förvirrad min ena brorsdotter var när jag försökte förklara vad jag gör på jobbet

Att jag pratar på samma sätt med alla är väl också en del i att jag och sambons familj inte är helt bekväma med varandra. De tycker att jag ”pratar med svåra ord” när jag bara pratar helt som vanligt..

Tråkigt att de inte ser sin chans att lära sig nya ord.

 

[MiniLi]

Tråkigt att de inte ser sin chans att lära sig nya ord.

De är inte så sugna på att lära sig saker. Vill mest bara få sina befintliga idéer bekräftade.. Ytterligare en anledning till att vi inte riktigt funkar ihop.

 

[athena_arabians]

Osäker på var tråden passar bäst men jag tror detta är den bästa platsen.

I en annan tråd dök det där med kommunikation upp. Hur man pratar med människor beroende på ålder osv. Det fick mig att tänka på hur människor generellt pratar med varandra beroende på vilken status personerna anses ha i samhället, vilka yrken de valt och hur gamla de är.

Jag är kanske lite konstig men jag använder samma språk till mina barn som jag använder till vuxna. Mina barn har tidigt använt förhållandevis avancerat språk och delvis svängt sig med ord som vissa vuxna backat för att använda. Jag blir ofta ställd när andra barn inte förstår vad jag säger men förklarar naturligtvis på enklare sätt. Det är ytterst sällan, om ens någonsin, jag försöker använda något specialspråk till barnen. Anser inte heller att jag har något jätteavancerat språk egentligen men tydligen för avancerat för att vissa ska tycka att det är knepigt.

Pratar jag med t.ex en nysvensk och man märker att språket fortfarande är lite svårt/obekvämt försöker jag ju tänka till vilka ord jag använder men jag tycker att det är jättesvårt. Om man nu inte märker att personen samtidigt intresserar sig för nya ord då.

I övrigt är det samma språk oavsett om jag pratar med forskare eller städpersonal, 70+ eller 5-åring. Däremot kan ju ämnena skifta naturligtvis så 5-åringen kanske inte behöver lyssna på diskussioner om obehagliga mordrättegångar. Människa som människa och åtminstone nu för tiden har ju väldigt många oavsett bransch ett välutvecklat språk.

Hur gör ni? Pratar ni bebisspråk med mindre barn? Växlar ni när ni pratar med personer av olika kön/yrken osv?

Jag pratar med samma stil och tonfall med alla även om ämnena varierar (mordrättegångar är väl kanske inte så lämpligt när det gäller små barn direkt, nej ).

Däremot pratar jag bebisspråk med katten...

 

[Sleepy]

Jag använder alla möjligheter till att anpassa mig efter vem jag pratar med och situationen vi är i. Ändrar tonläge, volym, ordval, kroppsspråk etc efter behov. Gäller både kommunikation med tvåbenta och fyrbenta. Bebisar, valpar, unghästar; ljusare tonläge, "öppet" ansiktsuttryck och kroppsspråk, tydlighet.

På samma sätt anpassar jag mig efter vem jag pratar med och situationen i andra sammanhang.

 

[Stefffie]

Den största skillnaden för.mig är jobbspråk jämförelse med privatspråk- annars är det mer ämnet än orden som skiftar

 

[Amha]

De är inte så sugna på att lära sig saker. Vill mest bara få sina befintliga idéer bekräftade.. Ytterligare en anledning till att vi inte riktigt funkar ihop.

Ja vissa klickar ju inte helt enkelt

 

[Nahar]

Lite förvånad över att vissa skyr ämnen med barn. Jag tror inte det finns något alls jag inte pratar med barn om, men såklart får en förklara de lite emotionellt/intellektuellt tuffare ämnena mer försiktigt.

 

[Islandshästryttare]

Till barn pratar jag inte annorlunda än till vuxna sen är det klart att är det uppenbart att de inte förstår så försöker jag anpassa språket.

I mitt jobb så pratar jag med en hel del människor som inte kan bra svenska. Då försöker jag anpassa mitt språk så att de ska förstå. Märker jag att de fortfarande inte förstår fullt ut så bokar jag tolk . Det är en rättssäkerhetsfråga att de måste förstå i mitt arbete. Men det är en intressant del av jobbet tycker jag att försöka anpassa sitt språk så att man når fram med det man vill ha sagt.

Att prata via tolk kräver också en del anpassningar t.ex. att prata i korta meningar så att tolken hinner med och att inte avbryta den andra personen. Särskilt när man inte ser varandra utan det är på telefon. Men har iallafall utvecklat min kompetens i såna trepartssamtal.

 

[Amha]

Lite förvånad över att vissa skyr ämnen med barn. Jag tror inte det finns något alls jag inte pratar med barn om, men såklart får en förklara de lite emotionellt/intellektuellt tuffare ämnena mer försiktigt.

Mina barn får höra väldigt mycket, inklusive att människor dödar varandra, men att diskutera en rättegång om detta tycker jag väl är lite magstarkt då det ofta kommer upp lite känsligare bitar i en sådan. Man får ju anpassa det lite till åldern som du skriver. Däremot vetenskap generellt, ffa naturvetenskap, tycker min äldsta är väldigt intressant på en ganska djupgående nivå så att säga och en av hennes favoriter på Spotify är misslyckade brott så visst blir det en förståelse för att vissa människor är lite speciella. Misslyckade brott är btw ett ganska intressant program med lite humor i

 

[Amha]

Till barn pratar jag inte annorlunda än till vuxna sen är det klart att är det uppenbart att de inte förstår så försöker jag anpassa språket.

I mitt jobb så pratar jag med en hel del människor som inte kan bra svenska. Då försöker jag anpassa mitt språk så att de ska förstå. Märker jag att de fortfarande inte förstår fullt ut så bokar jag tolk . Det är en rättssäkerhetsfråga att de måste förstå i mitt arbete. Men det är en intressant del av jobbet tycker jag att försöka anpassa sitt språk så att man når fram med det man vill ha sagt.

Att prata via tolk kräver också en del anpassningar t.ex. att prata i korta meningar så att tolken hinner med och att inte avbryta den andra personen. Särskilt när man inte ser varandra utan det är på telefon. Men har iallafall utvecklat min kompetens i såna trepartssamtal.

Det låter som ett väldigt givande och intressant arbete faktiskt, om man tänker på kommunikationen.

 

[Gry]

Jag är faktiskt grym på att prata med nyanlända efter många år som sva-lärare. Jag säger avancerade saker lätt med vanliga ord, lägger till kroppsspråk och pratar lagom fort. Man kan inte vara bra på allt, men detta är jag faktiskt vass på.

 

[Sleepy]

Det som är roligt i kommunikationen med småfolket (bebisar, valpar, unghästar) är att se världen genom deras ögon, uppleva omgivningen på deras sätt. Det gör att kommunikationen och den ömsesidiga förståelsen fungerar bättre direkt. Naturligtvis även en fördel i kommunikation med alla, egentligen. Det blir bara så tydligt med de små. Så givande.