Hur reagerar ni positivt på antidepressiva?

[Twihard]

Kanske lite konstig fråga, men jag skriver en fiction där ena karaktären går på antidepressiva. Jag har bra koll på hur det kan påverka negativt och karaktären i fråga ska nu byta till en medicin som kommer fungera bättre. Däremot har jag själv inte tagit sådan medicin men vill ha det verklighetstroget, så jag undrar hur ni som går på antidepressiva upplevde det när medicinen började fungera för er. Jag har googlat och så med men tänkte att ni kanske vill dela med er av era erfarenheter?

Hur kändes det i jämförelse med medicin ni inte fungerade på?
Hjälpte det direkt?
Vilka känslor kände ni?
Vilka positiva symptom fick ni?
Försvann era negativa tankar eller vart det snarare att ni kunde säga emot dem?
Tog det lång tid innan de började verka?

Min karaktär har varit med om ett allvarligt trauma, men haft ångestproblematik länge. Han går i kbt-terapi och så men har mycket självnedvärderande tankar som han arbetar med tillsammans med terapeut och sådär. Så berätta gärna hur de har hjälpt er och hur ni märkte att de gjorde skillnad.

 

[tanten]

Jag äter ett SSRI sedan typ 40 år.

Slutar ibland och det som händer är att jag känner mig totalt värdelös, funderar aktivt på att befria världen från min belastning. Har inga andra känslor än mörker.

Tar sedan ett piller på morgonen och jag blir "normal" igen. Känner känslor, är mitt vanliga positiva peppiga jag. Blir jag ledsen så är jag ledsen. men jag funderar inte på närmaste vattendrag.

Just för mig så verkar medicinen rätt omedelbart. Tar några timmar bara.

 

[Kilauea]

Har liknande erfarenhet som @tanten . Missar jag en dag märker jag det direkt. Känner hopplöshet, trötthet och att jag är värdelös. Typ.
Kan känna så och först nån dag senare swbi dosetten att jag missat medicinen. Sen tar jag och så har jag ett liv igen, där jag kan orka ta tag i disken och känns glädje över småsaker.

Vid själva insättningen av medicinen tog det ett par veckor till jag kände effekt.

 

[Twihard]

Jag äter ett SSRI sedan typ 40 år.

Slutar ibland och det som händer är att jag känner mig totalt värdelös, funderar aktivt på att befria världen från min belastning. Har inga andra känslor än mörker.

Tar sedan ett piller på morgonen och jag blir "normal" igen. Känner känslor, är mitt vanliga positiva peppiga jag. Blir jag ledsen så är jag ledsen. men jag funderar inte på närmaste vattendrag.

Just för mig så verkar medicinen rätt omedelbart. Tar några timmar bara.

Vad skönt, det låter lite så som jag planerat för honom, så då blir det nog inget konstigt att det ger honom en rätt snabb effekt som tar bort hans sådana tankar?

Tack för tips

 

[Twihard]

Har liknande erfarenhet som @tanten . Missar jag en dag märker jag det direkt. Känner hopplöshet, trötthet och att jag är värdelös. Typ.
Kan känna så och först nån dag senare swbi dosetten att jag missat medicinen. Sen tar jag och så har jag ett liv igen, där jag kan orka ta tag i disken och känns glädje över småsaker.

Vid själva insättningen av medicinen tog det ett par veckor till jag kände effekt.

Tack för svar och råd, då är jag på rätt spår

 

[Zewz]

Jag försökte förklara det för någon en gång, att det är lite som att man sett världen i svartvitt länge och plötsligt är den i färg. Så häftigt.
(Förutom det där typiska med att man helt plötsligt vill leva igen.)

 

[monster1]

För mig kommer det inte plötsligt utan snarare att man upptäcker att man inte längre upplever världens grå längre. I stort sett märker inte jag av att jag äter SSRI eller för min del SNRI mer än att jag fungerar som vanligt. Det kommer inte plötsligt utan kanske händer efter 6 veckor att man då inser att man inte längre har de där djupa svackorna. Utsättningssympom som kan innebära ångest får jag däremot direkt om jag missar. Men det är inte "min ångest" utan ett utsättningsymptom.

 

[Twihard]

Jag försökte förklara det för någon en gång, att det är lite som att man sett världen i svartvitt länge och plötsligt är den i färg. Så häftigt.
(Förutom det där typiska med att man helt plötsligt vill leva igen.)

Wow det var ett väldigt fint och bra sätt att beskriva det. Är det okej om jag lånar det citatet till honom i framtiden?

 

[Twihard]

För mig kommer det inte plötsligt utan snarare att man upptäcker att man inte längre upplever världens grå längre. I stort sett märker inte jag av att jag äter SSRI eller för min del SNRI mer än att jag fungerar som vanligt. Det kommer inte plötsligt utan kanske händer efter 6 veckor att man då inser att man inte längre har de där djupa svackorna. Utsättningssympom som kan innebära ångest får jag däremot direkt om jag missar. Men det är inte "min ångest" utan ett utsättningsymptom.

Tack för svar. Då kan jag fortsätta med min plan att hans panikångestattacker liksom trappas av? Han har på grund av sitt trauma problem med bland annat närkontakt, vilket han och terapeuten arbetar med. Kanske en fungerande medicin gör att hans framsteg med det blir större?

 

[Grazing]

Vad skönt, det låter lite så som jag planerat för honom, så då blir det nog inget konstigt att det ger honom en rätt snabb effekt som tar bort hans sådana tankar?

Tack för tips

Det är inte så riktigt att det fungerar så snabbt, det tar ju ett tag med ny medicin att få effekt. Dock kan man reagera på biverkningar som gör att man upplever att man kanske är piggare osv ganska så fort. Sen ska man inte heller underskatta placeboeffekten som blir om man verkligen tror på medicinen och att det ska fungera så hur man reagerar är ju väldigt olika pga det.

Sen så tar inte medicinen bort tankar på det sättet att man plötsligt inte tänker på samma sätt, däremot så känner man en förändring i kroppen och orken och det kan göra det lättare att förändra även tankarna som ju också förändras när man känner att man orkar mera och vill mera. Medicin gör att det är lättare att jobba med sig själv, den gör dock inte hela jobbet..oftast.

 

[monster1]

Tack för svar. Då kan jag fortsätta med min plan att hans panikångestattacker liksom trappas av? Han har på grund av sitt trauma problem med bland annat närkontakt, vilket han och terapeuten arbetar med. Kanske en fungerande medicin gör att hans framsteg med det blir större?

När det kommer till trauman och ptsd så är det ju rätt komplext och de jag känner som haft de problemen har de varit rätt tungt medicinerade. Jag har själv ingen erfarenhet av den typen av mående.

 

[Twihard]

Det är inte så riktigt att det fungerar så snabbt, det tar ju ett tag med ny medicin att få effekt. Dock kan man reagera på biverkningar som gör att man upplever att man kanske är piggare osv ganska så fort. Sen ska man inte heller underskatta placeboeffekten som blir om man verkligen tror på medicinen och att det ska fungera så hur man reagerar är ju väldigt olika pga det.

Sen så tar inte medicinen bort tankar på det sättet att man plötsligt inte tänker på samma sätt, däremot så känner man en förändring i kroppen och orken och det kan göra det lättare att förändra även tankarna som ju också förändras när man känner att man orkar mera och vill mera. Medicin gör att det är lättare att jobba med sig själv, den gör dock inte hela jobbet..oftast.

Nej precis, menade inte snabbt som direkt efter någon dag utan några veckor i min värld Min läkare berättade en gång när det var tal om att jag skulle ta medicin, men behövde inte det sen, att det är som en mur som hjälper mig stötta upp mig så jag orkar kämpa. Hans tankar gissar jag på att de inte liksom försvinner men att han orkar ta itu med dem mer?

 

[Twihard]

När det kommer till trauman och ptsd så är det ju rätt komplext och de jag känner som haft de problemen har de varit rätt tungt medicinerade. Jag har själv ingen erfarenhet av den typen av mående.

Nej precis han har ptsd men stöd på flera vis. Nu kommer det väl inte kunna bli 100% såsom det kanske sker i verkligheten men bara jag förhåller mig till allting någorlunda rätt i alla fall Kände jag därför frågar för vill ha så trovärdigt det går. Ingen story jag ska skicka in på publicering eller så utan är en fanfiction utan de kraven

 

[Grazing]

Nej precis, menade inte snabbt som direkt efter någon dag utan några veckor i min värld Min läkare berättade en gång när det var tal om att jag skulle ta medicin, men behövde inte det sen, att det är som en mur som hjälper mig stötta upp mig så jag orkar kämpa. Hans tankar gissar jag på att de inte liksom försvinner men att han orkar ta itu med dem mer?

Jo men precis, det är en ganska så bra beskrivning av hur det fungerar i dom flesta fall.

 

[Zewz]

Wow det var ett väldigt fint och bra sätt att beskriva det. Är det okej om jag lånar det citatet till honom i framtiden?

Ja, det gör bra

 

[Twihard]

Jo men precis, det är en ganska så bra beskrivning av hur det fungerar i dom flesta fall.

Ja, det lät väldigt logiskt

 

[Twihard]

Ja, det gör bra

Tack vad snällt

 

[EmmaBovary]

Jag har ingen rosenskimrande berättelse direkt. Jag har testat 3-4 olika sorter, och den senaste har jag nog stått på i över tio år. Var jävligt labil under insättningen och jag skulle inte gå så långt som att säga att jag får en mer positiv syn på livet av dem (det är rätt långt ifrån den personen jag är oavsett om jag skulle vara deprimerad eller ej!) men jag får viss hjälp att hålla mig över ytan. Och även om det inte återfinns något snuttegulligt som biverkning så är det avgjort den medicinen som fungerat bäst för mig och den är liksom nödvändig.

 

[_Taggis_]

Jag har ingen rosenskimrande berättelse direkt. Jag har testat 3-4 olika sorter, och den senaste har jag nog stått på i över tio år. Var jävligt labil under insättningen och jag skulle inte gå så långt som att säga att jag får en mer positiv syn på livet av dem (det är rätt långt ifrån den personen jag är oavsett om jag skulle vara deprimerad eller ej!) men jag får viss hjälp att hålla mig över ytan. Och även om det inte återfinns något snuttegulligt som biverkning så är det avgjort den medicinen som fungerat bäst för mig och den är liksom nödvändig.

En till här utan rosenskimrande perspektiv.

Jag minns inte hur många olika jag provade under de år jag stod på medicinering. Kanske 3 olika SSRI samt rävgiftet Zyprexa och nåt annat liknande elände som jag inte minns namnet på men det var ju iofs inte frågan för TS kanske... Jag har inga som helst minnen av att jag blev annorlunda alls, hade heller inga insättningsproblem eller utsättningsproblem tackolov men ffa hade jag ingen upplevd effekt på SSRI. Jag börjar tro att jag inte lider av den sortens depressioner som SSRI biter på, med facit i hand.

 

[Twihard]

Jag har ingen rosenskimrande berättelse direkt. Jag har testat 3-4 olika sorter, och den senaste har jag nog stått på i över tio år. Var jävligt labil under insättningen och jag skulle inte gå så långt som att säga att jag får en mer positiv syn på livet av dem (det är rätt långt ifrån den personen jag är oavsett om jag skulle vara deprimerad eller ej!) men jag får viss hjälp att hålla mig över ytan. Och även om det inte återfinns något snuttegulligt som biverkning så är det avgjort den medicinen som fungerat bäst för mig och den är liksom nödvändig.

Hoppas den ändå hjälper dig så pass att du känner dig nöjd med den Finns det annars andra alternativ att testa, mer än de du provat?