Hur rider du oliksidighet?

[Blandrastik]

Alltså rent generellt. Tror inte att min häst är nåt unikum, men ibland känns det som jag rider och rider och tränar och tränar. Men det går lite trögt. (Sexårigt halvblod, dressystam om det spelar nån roll)
Min häst släpper högertygeln och vill vika sig åt höger om hon får. Jag vill att hon tar tag i bettet och GÅR. Nu är hon en åsiktsmaskin av guds nåde och inget man säger till. Utan man föreslår. Men jag har alltså en "tvättsvamp" i höger hand och ett kylskåp i vänster. På ett sätt skulle jag så vilja hålla kvar höger, oavsett varv och be henne gå rakt fram.
Har precis bytt tränare då jag flyttat. Min förra sa hela tiden att jag måste hålla henne rak. Jaha? och sen då? Men hon menade att så fick jag bara rida på så skulle det lösa sig.
Red för ny tränare igår, som direkt sa: Håll på ytter och håll kvar. Då böjer sig min häst åt höger i vänster varv. Fick då genast höra: "Nej, ställ inåt!" När jag försökte förklara mitt problem så sa hon "Men då får du också släppa höger och hålla i vänster" Okej.....
Så nu försöker jag böja i kylskåpssidan och släppa i tvättsvampssidan. Det går sådär. Men jag har inte ridit så länge på det sättet, kanske ska ge det en chans?
Men hur gör du?

 

[_Taggis_]

Jättesvårt med rakriktning bara över nätet men en kan väl säga som så att ojämnhet i tyglarna generellt beror på att hästen inte driver jämnt bak. (Jag förutsätter att du har koll på tänderna?) Tror det möjligtvis kan ha varit vad din första tränare menade, "Men hon menade att så fick jag bara rida på så skulle det lösa sig"... dvs att hästen kommer bli jämn bak med rätt träning och under den tiden får en hjälpa hästen så löser det sig i takt med styrka och rakriktning.

Generellt tycker jag såna här stelheter hjälps av att en först i framridningen hjälper hästen att mjuka upp bogarna, genom att göra ordentliga vändningar där hästen måste kliva över med ytterben och verkligen korsa benen. Dvs rid rakt fram, håll koll på yttersidan och vänd över ett fjärdedels varv med rak häst hela vägen. Typ bakdelsvändning med spikrak häst.

Vidare tänker jag ang dessa problem att om hästen ligger på i ena tygeln och är som ett kylskåp där, så har den inget eller dåligt stöd i motsatt sida. Du måste mao jämna ut stödet. Jag hade ställt hästen utåt i kylskåpssidan så pass mkt att du känner kontakt i tvättsvampsidan, men ändå noga med att du ej förböjer halsen. Om det så krävs att du tar ut handen en bit från halsen för att få till det - gör det.

Du måste sedan anpassa handen efter hur du rider, på böjt spår måste du alltså anpassa dig så att hästen kan forma sig efter spåret. Tex om du rider på en volt i "kylskåpsvarvet" så måste du på samma vis se till att du har kontakt i tvättsvampssidan. Och vice versa. Rider du på volt i tvättsvampsvarvet så måste du anpassa dig till det, halsen får ej bli förböjd oavsett varv och du måste anpassa din hand efter detta så att det ej uppstår förböjning. Hellre att hästen är rakställd i det varv som kräver det, än att den blir förböjd.

En annan sak som kan hjälpa en med rakriktning är att på volt och böjt spår, tänka på att leda ut den sidas bog som hästen gärna tränger in med. I ditt fall skulle jag tänka att i kylskåpsvarvet på böjt spår, leda tvättsvampssidans bog lite utåt för att hjälpa hästen att komma ut med den bogen och runda sig i kylskåpssidan (dvs inner). I motsatt varv har hästen en mer naturlig fallenhet för att hålla ut bogen, där måste du istället tänka tvärtom, att hålla hästen rakare så att du har koll på ytterbogen.

Krångligt? Japp. Framförallt över nätet.

 

[tuaphua]

Innan hästen kan bli rak måste man skapa en insida och en utsida.
Det gör jag på stora böjda spår. Där checkar jag av hur de känns i båda varven och var oliksidigheterna sitter. Baserat på det rider jag olika rörelser och övningar för att få dem liksidiga och på yttertygeln.
När det sitter kan man börja rakställa och rida på raka spår.

En häst blir inte rakriktad för att man rider på rakt spår. Oftast tvärtom - oliksidigheterna konserveras mest bara.

 

[super]

Jag skulle släppa vänster och bara erbjuda stöd på höger, oavsett varv du rider i. Om hästen då böjer sig till höger så får du använda din vänster skänkel för att sas räta ut hästen. Att vara still och mjuk i höger men kvick med vänster tygel och aldrig hålla fast och dra.

Man kan, om man vet vad man gör, ställa igenom åt vänster men då måste man mata på med vänster skänken samtidigt sas och viktigt är oxå att man inte fastnar i vänster varv för att böja igenom den utan att man även rider lika mycket åt höger för då stretchar man den stela låsta vänster sidan. Det är skänkeln som gör jobbet! Du kan aldrig få hästen liksidig genom att enbart dra i tyglarna! Viktigt är oxå att när man går på med vänster skänkel, att hålla koll på höger bak så den inte sladdar ut.. Ofta om dom blir starka i vänster tygel så är det att dom inte skjuter på ordentligt med höger bak, upplever jag iaf.

 

[Blandrastik]

Jättesvårt med rakriktning bara över nätet men en kan väl säga som så att ojämnhet i tyglarna generellt beror på att hästen inte driver jämnt bak. (Jag förutsätter att du har koll på tänderna?) Tror det möjligtvis kan ha varit vad din första tränare menade, "Men hon menade att så fick jag bara rida på så skulle det lösa sig"... dvs att hästen kommer bli jämn bak med rätt träning och under den tiden får en hjälpa hästen så löser det sig i takt med styrka och rakriktning.

Generellt tycker jag såna här stelheter hjälps av att en först i framridningen hjälper hästen att mjuka upp bogarna, genom att göra ordentliga vändningar där hästen måste kliva över med ytterben och verkligen korsa benen. Dvs rid rakt fram, håll koll på yttersidan och vänd över ett fjärdedels varv med rak häst hela vägen. Typ bakdelsvändning med spikrak häst.

Vidare tänker jag ang dessa problem att om hästen ligger på i ena tygeln och är som ett kylskåp där, så har den inget eller dåligt stöd i motsatt sida. Du måste mao jämna ut stödet. Jag hade ställt hästen utåt i kylskåpssidan så pass mkt att du känner kontakt i tvättsvampsidan, men ändå noga med att du ej förböjer halsen. Om det så krävs att du tar ut handen en bit från halsen för att få till det - gör det.

Du måste sedan anpassa handen efter hur du rider, på böjt spår måste du alltså anpassa dig så att hästen kan forma sig efter spåret. Tex om du rider på en volt i "kylskåpsvarvet" så måste du på samma vis se till att du har kontakt i tvättsvampssidan. Och vice versa. Rider du på volt i tvättsvampsvarvet så måste du anpassa dig till det, halsen får ej bli förböjd oavsett varv och du måste anpassa din hand efter detta så att det ej uppstår förböjning. Hellre att hästen är rakställd i det varv som kräver det, än att den blir förböjd.

En annan sak som kan hjälpa en med rakriktning är att på volt och böjt spår, tänka på att leda ut den sidas bog som hästen gärna tränger in med. I ditt fall skulle jag tänka att i kylskåpsvarvet på böjt spår, leda tvättsvampssidans bog lite utåt för att hjälpa hästen att komma ut med den bogen och runda sig i kylskåpssidan (dvs inner). I motsatt varv har hästen en mer naturlig fallenhet för att hålla ut bogen, där måste du istället tänka tvärtom, att hålla hästen rakare så att du har koll på ytterbogen.

Krångligt? Japp. Framförallt över nätet.

Jag fattar. Du är lite inne på gårdagens tränare då? Att hon ska ställas åt vänster i vänster varv, även om hon släpper höger? Jag jobbade så gott jag kunde med det, blir ju lite "brutalridning" att böja hennes fastbitna vänster. Fick gå på rejält med innerskänkel, så pass att jag tänkte, nu blir det bergis märken efter sporrarna. Samt att jag inte ska ta mer i hennes höger, (tvättsvamp) utan bara hålla henne rak.

 

[Blandrastik]

Jag skulle släppa vänster och bara erbjuda stöd på höger, oavsett varv du rider i. Om hästen då böjer sig till höger så får du använda din vänster skänkel för att sas räta ut hästen. Att vara still och mjuk i höger men kvick med vänster tygel och aldrig hålla fast och dra.

Man kan, om man vet vad man gör, ställa igenom åt vänster men då måste man mata på med vänster skänken samtidigt sas och viktigt är oxå att man inte fastnar i vänster varv för att böja igenom den utan att man även rider lika mycket åt höger för då stretchar man den stela låsta vänster sidan. Det är skänkeln som gör jobbet! Du kan aldrig få hästen liksidig genom att enbart dra i tyglarna! Viktigt är oxå att när man går på med vänster skänkel, att hålla koll på höger bak så den inte sladdar ut.. Ofta om dom blir starka i vänster tygel så är det att dom inte skjuter på ordentligt med höger bak, upplever jag iaf.

Jag håller med dig och försöker också rida så. Jag kan klappa på henne rejält med vänster skänkel när hon släpper höger tygel. För att hon ska forma sin vänstra sida. Där hon hänger vill ju inte jag hänga tillbaka sas. Men det här ridsättet har jag ridit på väldigt länge utan att få fatt i det där högra bakbenet. Samma i högergaloppen, så försöker jag sjunka ner i sadeln och gå på med inner så hon tar i med inner bak. Men det börjar kännas tjatigt.

 

[super]

Jag håller med dig och försöker också rida så. Jag kan klappa på henne rejält med vänster skänkel när hon släpper höger tygel. För att hon ska forma sin vänstra sida. Där hon hänger vill ju inte jag hänga tillbaka sas. Men det här ridsättet har jag ridit på väldigt länge utan att få fatt i det där högra bakbenet. Samma i högergaloppen, så försöker jag sjunka ner i sadeln och gå på med inner så hon tar i med inner bak. Men det börjar kännas tjatigt.

Min vill inte heller riktigt ta i med höger bak men är ganska liksidig i tyglarna. Men jag jobbar med att han får gå lite öppna i höger värva samt checkar att han inte lägger sig för hårt i vänster tygel genom att gå över i förvänd sluta lite då och då. I galoppen vill han gärna slicka väggen i vänster varv så då rider jag innanför spåret och i skänkelvikning undan höger skänkel, går även här över till sluta lite då och då för att checka att han inte låser sig i vänster sidan.

Jag jobbar även i tömkörningen med att han hela tiden ska stärka höger bak med liknande rörelser och tempoväxlingar där vi växlar mellan så kort trav så det nästan blir piaff till fram på volt, har även sista tiden satt på en vanlig neoprenboots på höger bak för att uppmärksamma honom på det benet.

Vi har hittat att min har lite neurologiska symptom i höger bak så jag tänker att jag jobbar med att stärka det och antingen så kommer det fram något skit som vi får kolla upp/behandla eller så blir han så pass stark i det så han blir mer liksidig ändå sas

 

[_Taggis_]

Jag fattar. Du är lite inne på gårdagens tränare då? Att hon ska ställas åt vänster i vänster varv, även om hon släpper höger? Jag jobbade så gott jag kunde med det, blir ju lite "brutalridning" att böja hennes fastbitna vänster. Fick gå på rejält med innerskänkel, så pass att jag tänkte, nu blir det bergis märken efter sporrarna. Samt att jag inte ska ta mer i hennes höger, (tvättsvamp) utan bara hålla henne rak.

Jag är värdelös på att "visa" vad jag menar över nätet. Jag hänger aldrig på hästforumet av en anledning, men just detta med rakriktning är så oerhört intressant och viktigt att jag inte kunde hålla mig

Ja jag anser att du ska kunna ställa hästen i bägge varv, men att du såklart måste se liksidigheten som ett projekt och kräva hästen därefter vad den är mogen för. Det låter som att hästen bla är stel i bogarna, vilket de inte sällan är om de har de där bekymren. Jag gör alltid lösgörande övningar i framridningen innan jag jobbar vidare med sådana bekymmer. Det går ej att bända i en stel häst, det blir bara motstånd. Är hästen fysiskt låst i bogarna kommer den aldrig att kunna lossna och sänka sin hals, därför är det viktigt att hästen får chans att mjukas upp utan att det tar emot och blir en konflikt.

I vänster varv (kylskåpsvarvet som jag tolkar dig?):
Jag tänker att det blir "brutalridning", för att använda dina egna ord, att försöka få loss vänstersidan eftersom hon rent fysiskt inte är loss där. Hur mkt du än går på med innerskänkel kommer hästen inte att kunna runda sig runt den, om den samtidigt inte kan komma runt med ytter bog. Du måste samordna skänkel- och tygelhjälper helt enkelt. Led ut höger bog mjukt och försiktigt med ytterhanden för att visa vägen samtidigt som du använder innerskänkel vid gjorden, ej för långt bak. Då du leder ut med höger tygel i vänster varv, kommer du även få en kontakt i höger sida. Handen går ej bakåt utan utåt/framåt. Du visar vägen för hästen men du hindrar den inte genom att hålla i den, dvs dra i den bakåt.
Tänk att du ska fixa innersidan med hjälp av yttersidan. Dvs vill du att hästen ska kunna runda sig i innersidan måste du möjliggöra det men yttersidans hjälper.

Nej det är inte vackert om en tänker att handen ska hållas i korrekt position, dvs bett-brett och ovan manken, men nu talar vi om korrigeringsridning här. Det är inte hårt mot hästen men det är tydligt. Först när hästen är lika på tyglarna kan du gå till handens grundposition och med betydligt mindre hjälper rida kontakten i handen oavsett varv.

 

[_Taggis_]

Jag håller med dig och försöker också rida så. Jag kan klappa på henne rejält med vänster skänkel när hon släpper höger tygel. För att hon ska forma sin vänstra sida. Där hon hänger vill ju inte jag hänga tillbaka sas. Men det här ridsättet har jag ridit på väldigt länge utan att få fatt i det där högra bakbenet. Samma i högergaloppen, så försöker jag sjunka ner i sadeln och gå på med inner så hon tar i med inner bak. Men det börjar kännas tjatigt.

Vad gäller drivning med skänklarna så är tajming A och O. För att få igenom drivning med skänkeln måste du applicera skänkeln i det läge där hästens bakben är på väg uppåt/framåt, det är endast där du kan påverka att steget tar i mer framåt.
I skritt: Driv växelvis med skänkeln på det bakben som är på väg uppåt/framåt. Dvs du driver inte samtidigt med bägge skänklar utan du använder en i taget. Tänk att när hästens inner bog är på väg mot dig är inner bakben på väg upp, och vice versa med ytter.
I trav: Du driver på det bakben som är på väg upp när du sitter ner i lättridning (i nedsittning tänker du lättridning för att komma på rätt ben). Rent fysiskt kan du inte driva när du står upp, så det blir naturligt att göra det i sittmomentet. Om du vill komma åt inner bakben på volt kan du göra det genom att rida på fel sittben alt. ha en pisk i rätt hand som du kan dutta med när det bakbenet går upp/fram dvs har du pisken i innerhanden duttar du med den i samma ögonblick som du ställer dig upp om du sitter på rätt sittben.
I galopp: Du driver på inner bakben när hästens öron kommer mot dig, framdelen lättar och hästen lyfter inner bak. Du driver ytter bakben när du åker framåt i sadeln dvs när öronen går från dig och hästen tar upp ytter bak för att påbörja ett nytt språng.

För att få in tajmingen tycker jag personligen att det lättaste är att blunda i skritt och galopp. Då känner en bättre. I trav är det enklare.
Jag skulle säga att i de flesta fall då hästen ej tar skänkeln framåt så beror det på att en inte applicerar skänkeln i det läge då den kan påverka bakbenet. Är det lätt? Nej. Men det är A och O för att hästen ska kunna svara korrekt på hjälpen. Beroende på vilken ridlärare en haft så har en fått lära sig detta, eller inte. Själv fick jag inte detta förklarat för mig förrän jag var vuxen och hittade rätt tränare som alla de hade gemensamt att de var utbildade i Tyskland och beridare. Tror inte det är vanligt i Sverige att lära ut detta på ridskolor, men jag hoppas jag har helt fel i det.

 

[Blandrastik]

Vad gäller drivning med skänklarna så är tajming A och O. För att få igenom drivning med skänkeln måste du applicera skänkeln i det läge där hästens bakben är på väg uppåt/framåt, det är endast där du kan påverka att steget tar i mer framåt.
I skritt: Driv växelvis med skänkeln på det bakben som är på väg uppåt/framåt. Dvs du driver inte samtidigt med bägge skänklar utan du använder en i taget. Tänk att när hästens inner bog är på väg mot dig är inner bakben på väg upp, och vice versa med ytter.
I trav: Du driver på det bakben som är på väg upp när du sitter ner i lättridning (i nedsittning tänker du lättridning för att komma på rätt ben). Rent fysiskt kan du inte driva när du står upp, så det blir naturligt att göra det i sittmomentet. Om du vill komma åt inner bakben på volt kan du göra det genom att rida på fel sittben alt. ha en pisk i rätt hand som du kan dutta med när det bakbenet går upp/fram dvs har du pisken i innerhanden duttar du med den i samma ögonblick som du ställer dig upp om du sitter på rätt sittben.
I galopp: Du driver på inner bakben när hästens öron kommer mot dig, framdelen lättar och hästen lyfter inner bak. Du driver ytter bakben när du åker framåt i sadeln dvs när öronen går från dig och hästen tar upp ytter bak för att påbörja ett nytt språng.

För att få in tajmingen tycker jag personligen att det lättaste är att blunda i skritt och galopp. Då känner en bättre. I trav är det enklare.
Jag skulle säga att i de flesta fall då hästen ej tar skänkeln framåt så beror det på att en inte applicerar skänkeln i det läge då den kan påverka bakbenet. Är det lätt? Nej. Men det är A och O för att hästen ska kunna svara korrekt på hjälpen. Beroende på vilken ridlärare en haft så har en fått lära sig detta, eller inte. Själv fick jag inte detta förklarat för mig förrän jag var vuxen och hittade rätt tränare som alla de hade gemensamt att de var utbildade i Tyskland och beridare. Tror inte det är vanligt i Sverige att lära ut detta på ridskolor, men jag hoppas jag har helt fel i det.

Skritt och trav kan jag absolut känna, lite värre med galoppen. Får blunda och prova. Tack för utförligt svar.

 

[Angel]

Jag har haft extremt stor nytta av att börja styrketräna själv. Mycket fria vikter som tvingar en att hitta sina egna ojämnheter. Har märkt stor skillnad på hästen efter det.

 

[mackan]

@Blandrastik tycker du fått många kloka svar.
Utöver det, så det du känner i själva tygeln är ju s.a.s bara ett symptom på det egentliga problemet - att hästen inte är rak och liksidig dvs den bär inte i balans..

Inte sällan missar ryttaren att verkligen förstå hur mycket som krävs i själva sitsen för att komma tillrätta med det. Det åstadkoms genom att lära sig känna hästens fotförflyttning samt ha koll på och rida in/ut bogarna. Mitt råd är att du i grunden börjar försöka känna det . Rid mycket i långsammare gångarter där du verkligen får svar av hästen att sits och skänkel hjälper går igenom. Flytta, halva steg, ändra rörelsen osv. I högre gångart så ta sedan med dig precis samma - i början lär du behöva kortare sträckor/övning innan du igen går ner i lägre gångart för att ”plocka hem” rätt reaktioner och balans hos hästen igen. Felet som ofta blir är att man som ryttare blir för statisk i sin ridning och den övning man håller på med. Det är viktigt att hela tiden våga ändra för att lära sig känna direkt ett bakben halkar lite på vift eller en bog flyter ut, eller när hjälpen inte går igenom fullt.

En mer jämn och ärligt kontakt i tygeln får du som ett kvitto på det.

Hoppas du förstår vad jag menar. Be tränaren om hjälp/reflektion om detta såklart

 

[_Taggis_]

Skritt och trav kan jag absolut känna, lite värre med galoppen. Får blunda och prova. Tack för utförligt svar.

Det är där knepen att "tjuvtitta" på hästen kommer in i bilden
I skritt tittar du på när bogbladet gå bakåt.
I trav vet du att fram och bakben flyttas parallellt, dvs du står upp i vänster varv när höger framben går fram, och du vet att vänster bakben går fram samtidigt, om du rider på rätt sittben i vänster varv.

I galopp är det klurigare, spec om hästen inte är taktfast och rör sig kanske tom lite trippigt - där är det lättast (tycker jag) om du till en början tar hjälp av någon på marken. Bäst är om du blir longerad och bara behöver bry dig om att blunda och känna. Be linföraren/medhjälparenatt säga "nu" varje gång hästen lyfter rätt bakben så att du lär dig att känna det.
Personligen tycker jag att det i galopp är enklast om jag tänker på min egen rörelse i sadeln. När mitt säte går bakåt i sadeln och hästens öron går emot mig så är inner bak på väg upp. När mitt säte går framåt i sadeln och hästens öron går ifrån mig då påbörjar hästen ett nytt språng dvs lyfter ytter bak.

Tanken är inte att du ska sitta och titta ner på hästen, men till en början underlättar det tills en lärt in känslan

När du fått förståelse för detta så prova hur det funkar att driva på rätt resp fel ben, om du rider en häst som svarar bra på skänkel så kommer du märka stor skillnad. Dvs när du driver rätt går hästen framåt. När du driver fel kommer hästen inte att kunna svara på hjälpen (pga att den inte kan påverka stegets påskjut när benet är i marken).

Motsatt ordning gäller om du vill korta steget dvs ta en halvhalt och samla upp hästen. Anledningen till det är att det är motsatt rörelse jämfört med att öka steglängden dvs det är bara när hästen läger vikt på bakbenet som den kan stanna upp i rörelsen och samla sig.
Dvs när du avser göra en halvhalt - ge hjälpen för halvhalt när aktuellt bakben är i marken. I trav när du står upp i lättridning och i galopp när ytter bak är i marken (dvs när öronen kommer emot dig).

 

[_Taggis_]

Hoppas du förstår vad jag menar. Be tränaren om hjälp/reflektion om detta såklart

Ffa - se till att din tränare är väl utbildad i den här konsten som ridning är. Att denne har förståelse för vikten av tajmad hjälpgivning i förhållande till hästens mekanik. Det är grunden. Tyvärr är det inte alla som kan detta fast en, när en fått upp ögonen för det, tycker att det är en självklarhet.

 

[mackan]

Ffa - se till att din tränare är väl utbildad i den här konsten som ridning är. Att denne har förståelse för vikten av tajmad hjälpgivning i förhållande till hästens mekanik. Det är grunden. Tyvärr är det inte alla som kan detta fast en, när en fått upp ögonen för det, tycker att det är en självklarhet.

Håller helt med.

 

[Greyshine]

Jag brukar göra något ganska likt det som @_Taggis_ föreslår, men använder mig väldigt mycket av väggen i början. Det är egentligen bara ett sätt att be hästen om eftergift, men det kan vara nog så jobbigt om man är van vid att spänna sig. Gör gärna kravlösa varianter på det vid uppvärmning och avslut för att checka av läget och ev. lossa någon spänning.
(Det här blev rätt långt men är förhoppningsvis förståeligt )

Jag brukar först i halt kolla om det finns en ärlig eftergift för båda tyglarna, eller om de håller emot eller släpper kontakten. Jag gör ledande tygeltag i en tygel i taget och vill då att de ska böja på hela halsen, hela vägen från manke till nacke, för att följa med bettet. Vill den börja gå håller jag kvar den med skänkeln och ev. bromsar med andra tygeln. Den ska inte hålla emot, men inte heller släppa och ta tillbaka huvudet så fort jag slutar ta ut tygeln. Så lätt kontakt som möjligt i motsatt tygel, men viktigast att hästen är bekväm med den.

Är det någon sida som direkt ger motstånd jobbar jag i skritt och trav med att ställa hästen utåt på rakt spår in mot väggen (som nu blir vår innersida), som då fungerar som broms (så hästen inte bara kan springa ifrån hjälpen) och gör att hästen naturligt måste böja på halsen för att få plats. Behöver jag förstärka ber jag den samtidigt gå sidvärtes/öppna för inner skänkel (vad bakdelen gör är inte så viktigt så länge den inte släpar efter, det är främst effekten vid bog och halsbas man vill åt). Du kan även som @_Taggis_ sa leda ut med yttertygeln samtidigt, tänk att du "erbjuder plats" för hästen så den kan sträcka ut den sidan. Jag skulle inte vara rädd för att överböja på den "hårda" sidan i början, hellre att hästen överdriver åt "rätt" håll än fel.

Det är väldigt jobbigt att hålla emot i den här övningen, och för att kunna göra det jag ber om måste hästen kunna vara stabil på yttersidan och slappna av på halsens innersida och vid bogen för att vara rörlig nog, vilket nu är det som är absolut lättast. Så fort hästen ger eftergift (även pyttelite) på den böjda sidan lättar jag och rider fram som vanligt innan jag upprepar. Varierar mellan den "hårda" och "mjuka" sidan i samma varv så den inte spänner sig någon annanstans och så det även känns lätt för hästen ibland. Allteftersom den börjar fatta grejen och klara av mer böjning ökar jag kraven genom att flytta från spåret, be den flytta sig i hörnen, gör 8-volter, ber om mer eftergift, och att hålla böjningen längre (för att kolla så den faktiskt är bekväm och stabil där). Man kan sen justera för att komma specifika områden om den t.ex. fortfarande spänner sig i nacken om det behövs.

Jag gör samma med den "mjuka" sidan, men där fokuserar på att ytterbogen inte skjuts ut och att hästen är mer jämnböjd hela vägen, den ska inte "vika" sig någonstans.

Jag ber alltid hästen böja sig tills det blir ett motstånd där det känns som jag måste ta i mer, och stannar kvar precis vid den gränsen. Jag vill inte forcera spänningarna utan bara göra det jobbigt att hålla emot och lätt att slappna av. Man får vara envis och lite tjatig istället. Checkar av mig själv ofta så jag inte spänner mig eller blir stel och hård i handen, och lägger i pauser av annat så hästen inte blir alltför trött på en. Blir hästen ev. för stressad, arg, osäker eller något avbryter jag och börjar om, kanske gör något annat emellan som byta sida, varv, plats i ridhuset osv. Det ska vara lätt och trevligt att göra rätt, och man får anpassa efter individ. En del hästar kan ju t.ex. bli rätt upprörda när de upplever att man försöker styra dem rätt in i en vägg . Du känner din häst bäst och känner själv när du bör vänta ut henne eller börja om.

Som andra sagt så tänk på att detta är en ovana som hästen lagt sig till med och om du inte hjälper den att vänja sig av med den på något sätt så kommer den aldrig försvinna, och ligger det en svaghet bakom oliksidigheten kommer du känna det bättre när hästen inte använder kroppen för att motverka dina hjälper (red nyligen en som var precis så, "bara" oliksidig stelhelt där ett svagt bakben blev supertydligt när han mjuknat.). Att korrigeringsrida med fokus på det specifika problemet kanske inte ser så vackert ut, men det kommer ge resultat som kanske uteblivit med "finridning". Du kan alltid snygga till dina hjälper efteråt .

 

[Cherarriduracell]

Jag hade sett till att få hästen runt min innerskänkel, vänster i detta fall. Med skänkelns hjälp forma och flytta bort från vänsterskänkeln. Erbjuda kontakt på höger, ta och lätta i vänster tygel.

Aldrig dra i den stumma tygeln, det man vill göra med handen får man göra med skänkeln istället. Typ.

 

[mackan]

Vad gäller drivning med skänklarna så är tajming A och O. För att få igenom drivning med skänkeln måste du applicera skänkeln i det läge där hästens bakben är på väg uppåt/framåt, det är endast där du kan påverka att steget tar i mer framåt.
I skritt: Driv växelvis med skänkeln på det bakben som är på väg uppåt/framåt. Dvs du driver inte samtidigt med bägge skänklar utan du använder en i taget. Tänk att när hästens inner bog är på väg mot dig är inner bakben på väg upp, och vice versa med ytter.
I trav: Du driver på det bakben som är på väg upp när du sitter ner i lättridning (i nedsittning tänker du lättridning för att komma på rätt ben). Rent fysiskt kan du inte driva när du står upp, så det blir naturligt att göra det i sittmomentet. Om du vill komma åt inner bakben på volt kan du göra det genom att rida på fel sittben alt. ha en pisk i rätt hand som du kan dutta med när det bakbenet går upp/fram dvs har du pisken i innerhanden duttar du med den i samma ögonblick som du ställer dig upp om du sitter på rätt sittben.
I galopp: Du driver på inner bakben när hästens öron kommer mot dig, framdelen lättar och hästen lyfter inner bak. Du driver ytter bakben när du åker framåt i sadeln dvs när öronen går från dig och hästen tar upp ytter bak för att påbörja ett nytt språng.

För att få in tajmingen tycker jag personligen att det lättaste är att blunda i skritt och galopp. Då känner en bättre. I trav är det enklare.
Jag skulle säga att i de flesta fall då hästen ej tar skänkeln framåt så beror det på att en inte applicerar skänkeln i det läge då den kan påverka bakbenet. Är det lätt? Nej. Men det är A och O för att hästen ska kunna svara korrekt på hjälpen. Beroende på vilken ridlärare en haft så har en fått lära sig detta, eller inte. Själv fick jag inte detta förklarat för mig förrän jag var vuxen och hittade rätt tränare som alla de hade gemensamt att de var utbildade i Tyskland och beridare. Tror inte det är vanligt i Sverige att lära ut detta på ridskolor, men jag hoppas jag har helt fel i det.

Samtidigt , utifrån diskussionen så precis som du själv varit inne på ang tränarhjälp osv, så denna beskrivning blir nog enligt mig total överkurs för en ryttare som inte riktigt kan /lärt sig känna. Då går det inte att bli för teknisk .

Ridning är svårt - men det är ju samtidigt tjusningen när man ägnar sig åt dressyr
Men just balansen teknik och känsla är vitalt för alla ryttare . Det krävs att man som vanlig hobbyryttare ffa har hjälp av en duktig tränare för att komma framåt och verkligen kunna utveckla både sig själv och sin häst mellan själva träningarna för tränare !
Just den balansen mellan ”tekniskt” tänkande och känsla, är vital för alla ryttare - även på högre nivå.

En mer basic ryttare har begränsningar ang att tänka alltför tekniskt pga brist på erf och utbildning. Det är viktigt då att inte fastna i för mycket tekniskt - samtidigt som att den komponenten givetvis behöver finnas med.

 

[_Taggis_]

Samtidigt , utifrån diskussionen så precis som du själv varit inne på ang tränarhjälp osv, så denna beskrivning blir nog enligt mig total överkurs för en ryttare som inte riktigt kan /lärt sig känna. Då går det inte att bli för teknisk .

Ridning är svårt - men det är ju samtidigt tjusningen när man ägnar sig åt dressyr
Men just balansen teknik och känsla är vitalt för alla ryttare . Det krävs att man som vanlig hobbyryttare ffa har hjälp av en duktig tränare för att komma framåt och verkligen kunna utveckla både sig själv och sin häst mellan själva träningarna för tränare !
Just den balansen mellan ”tekniskt” tänkande och känsla, är vital för alla ryttare - även på högre nivå.

En mer basic ryttare har begränsningar ang att tänka alltför tekniskt pga brist på erf och utbildning. Det är viktigt då att inte fastna i för mycket tekniskt - samtidigt som att den komponenten givetvis behöver finnas med.

Jag har ingen uppfattning om TS ridkunnande. Av trådstarten att döma drar jag följande slutsatser: Det finns en egen häst, TS rider för tränare, TS reflekterar över att hästen känns oliksidig. Jag tänker att om har egen häst så rider en fler timmar per vecka än om en är en "vanlig" ridskoleelev dvs det finns möjlighet att känna efter och reflektera i egen takt. Jag tänker även att om en reflekterar över oliksidigheten så har en iaf uppnått en sådan ridkänsla där en märker av den, vilket får mig att tänka att TS inte är nybörjare.

Vad gäller att driva på rätt bakben så ja, det är en del teori som ligger bakom. Men ryttaren drar fördel av att lära sig att göra rätt från början. Det är lika lätt som att lära sig att göra fel, men med den fördelen att en slipper lära om ett felaktigt beteende vilket är mkt mer besvärligt.

Ffa tänker jag att det har ett par fördelar att lära sig denna teori så tidigt det är möjligt:
1. Det gör en medveten om vikten av att ha respekt för skänkelns inverkan, dvs är lättare att undvika "okynnesskänklande". Allt skänklande som inte ger någon effekt gör hästen slö för hjälperna, i bästa fall, i värsta fall uppstår en konflikt då en del hästar inte finner sig i att bli orättvist behandlade vilket det faktiskt är att förväntas kliva på framåt om det inte är fysiologiskt möjligt.
2. Det ger förståelse för varför skänkeln ibland "tar" och ibland inte. Ryttaren slipper känna att det inte finns någon förklaring till varför hästen ibland reagerar "rätt" och ibland "fel" på exakt samma signal. Ffa gör det ödmjukheten inför hästen större, och jag tycker att det i sig är A och O i ridningen. Ju mindre slump ju lättare att hitta förståelse.

Givetvis kan teori inte ersätta praktiskt övande. Men jag håller fast vid att det behövs kombineras teori och praktisk ridning i god tid, innan en redan befäst alltför mkt felaktigheter. Speciellt om en har ambitioner i sin ridning. Varför slösa bort ett halvt liv på att inte ge sig själv det försprånget som detta ger i ridningen? Personligen hade jag önskat att jag fått lära mig detta redan då jag var mottaglig för infon. Kanske i yngre tonår i mitt fall. Det hade gett både mig och de hästar jag red, en bättre upplevelse. Ridning ska inte vara svårare än det nödvändigtvis är. Det är tillräckligt svårt som det är.

Ffa tycker jag att om vi ska prata om ridkänsla så är det lättare att lära sig känna rätt om en får hjälp att lära sig känna rätt. Inte sitta och gissa. Detta med drivningen är ju ändå en rätt stor del av ridningen. Men jag är ingen ridlärare och har inga ambitioner att bli heller, så exakt när i utbildningen en ryttare kan antas vara mottaglig för denna info vet jag inte.

 

[Blandrastik]

Ffa - se till att din tränare är väl utbildad i den här konsten som ridning är. Att denne har förståelse för vikten av tajmad hjälpgivning i förhållande till hästens mekanik. Det är grunden. Tyvärr är det inte alla som kan detta fast en, när en fått upp ögonen för det, tycker att det är en självklarhet.

Nä, det kan jag inte påstå att någon pratat så mycket om. Bara i den ökade skritten, för att hästen inte ska trava. Då har jag ändå ridit en hel del för B och A-tränare. En självklarhet på ett sätt. Ska känna efter idag.