Hur säga upp kontakten?

EarthlyDelight

Trådstartare
Om ni inte längre vill ha kontakt med en person, någon ni tidigare definierade som en vän, hur hade ni gjort för att säga upp kontakten? Är man skyldig en förklaring eller kan man låta relationen "rinna ut i sanden"?
 
Jag har råkat ut för det och jag har gjort det mot andra. Sällan har det varit medvetet, det har fått rinna ut i sanden för att vänskapen slutat vara intressant. Man har kanske utvecklats åt olika håll.
Om jag tyckt att någon betett sig illa mot mig en gång för mycket slutar jag helt enkelt att höra av mig och det är nog ingen gång som personen ringt mig.

Den enda gången något krävt svar på varför jag velat avsluta en relation har varit ett ex, och han accepterade inte mina försök till uppriktig förklaring. Efter det kommer jag aldrig mer att försöka ge det. Jag tror inte heller på att man får en uppriktigt förklaring om man kräver det. Och det är ett väldigt effektivt sätt att se till att umgänget aldrig kommer att upptas igen.
 
Helt ärligt tror jag det är bättre att låta det rinna ut i sanden om inte den andra personen uttryckligen frågar dig om något är fel. Ska man vara "ärlig" känns det mest som att man är elak hur snällt man än försöker lägga fram det. Det finns ju liksom inget snällt sätt att säga att "jag vill inte umgås med dig"
 
Jag har blivit "uppsagd" av en kompis och det var inte lätt, speciellt när det kom från ingenstans. När personen senare hörde av sig var jag artig men uppmuntrade inte till förlängd kontakt (speciellt med tanke på att hen hörde oftast av sig för att be om hjälp). Jag orkade inte med att dras in i något igen, det var en rejäl smäll från någon som stått mig närmare än mina släktingar.
 
Helt ärligt tror jag det är bättre att låta det rinna ut i sanden om inte den andra personen uttryckligen frågar dig om något är fel. Ska man vara "ärlig" känns det mest som att man är elak hur snällt man än försöker lägga fram det. Det finns ju liksom inget snällt sätt att säga att "jag vill inte umgås med dig"

Ska man säga sånt som att jag tycker att du blivit en egoistisk typ som bara vill prata om dig själv och bara vill ha mig som sällskap på saker som du vill göra. Aldrig följa med på sånt jag vill göra och säger att du är trött när jag vill prata om något som är viktigt för mig. Beter dig nonchalant mot det som är viktigt för mig o s v.
Det skulle kanske fått någon att ändra på sig, men definitivt inte personen jag skulle sagt ovanstående till. Denne skulle sagt emot utan att ta till sig, och det var jag helt ointresserad av. Det hade bara blivit mer tjafs som gjort mig ännu mer övertygad om att jag gjort rätt val.
 
Oftast så rinner det ut i sanden, en fd vän sa jag däremot upp kontakten med för jag blev förbannad när hon snackade skit bakom ryggen på mig och det vet hon om. Sen skulle hon ha ersättning för att hon fick låna mina shettisar, som hon bad om att få låna! Hon ville ha ersättning för transporten för jag kunde inte köra dem pga trasig bil och hon skulle ha ersättning för hagmaterial för hon hade ingen hage, hon tog inte ens väl hand om dem och hade fått låna både utrustning, borstar och skydd som inte användes.

Hon visade sig inte ens när jag hämtade hem dem, hade ställt ut allt hon fått låna och bara lämnat det ute så vem som helst hade kunnat sno det och sen fick jag skit för att jag tog hem allt igen.

En gemensam kompis frågade lite försiktigt om vi inte kunde ta en fika alla tre, men jag känner att hon har bränt den sista bron nu av många så jag orkar inte ta upp någon vänskap igen. Jag har mina gränser för hur mycket jag ställer upp för andra, när man börjar kräva att jag alltid ska komma om man knäpper med fingrarna så 🤬!
 
Folk som man inte längre är intresserade av att umgås med för att de aldrig hör av sig, man inte längre har gemensamma intressen, för mycket annat som prioriteras istället osv brukar bara rinna ut i sanden. Det brukar mest bli att man säger att man inte har tid att träffas. Såna kontakter kan man alltid ta upp igen senare om livet förändras.
Är det däremot något speciellt som hänt som gjort att jag blivit förbannad och/eller inte vill ha kontakt längre så brukar jag berätta varför om den andra fortfarande verkar vilja umgås.
 
Jag har råkat ut för det och jag har gjort det mot andra. Sällan har det varit medvetet, det har fått rinna ut i sanden för att vänskapen slutat vara intressant. Man har kanske utvecklats åt olika håll.
Om jag tyckt att någon betett sig illa mot mig en gång för mycket slutar jag helt enkelt att höra av mig och det är nog ingen gång som personen ringt mig.

Håller helt med. Om någon uppfört sig som en rövhatt brukar jag ibland meddela detta ("det där tycker jag är riktigt dålig stil och jag blir jättebesviken för jag trodde mer om vår relation etc") och då känns det ju också rätt naturligt att en sedan inte hör av sig (om en nu inte vill). Skulle vederbörande höra av sig och vilja ha en förklaring finns den ju.
 
Jag som nyligen rensat i min omgivning rätt hårt, kan säga att någon har fått veta att jag inte vill ha mer kontakt med dom och varför. Andra har jag mest låtit rinna ut i sanden , dvs jag har inte hört av mig till dom/minskat min kontakt med dom då jag prioriterar min studietid numera och då har det sakta svalnat. Vänskap för mig är ärlighet och ett tvåsidigt utbyte, inte på den andres bekostnad.
 
Om ni inte längre vill ha kontakt med en person, någon ni tidigare definierade som en vän, hur hade ni gjort för att säga upp kontakten? Är man skyldig en förklaring eller kan man låta relationen "rinna ut i sanden"?
Jag är där just nu. En fd god vän som genom åren sårat mig på många olika sätt, många gånger - och en gång för mycket. Jag tyckte också att hon började framhäva sig själv och blev, i mina ögon, skrytig på fb. Jag slutade höra av mig, och då hon hörde av sig (per messenger) var jag inte speciellt "pratsam". Hon ville sedan ses öga mot öga för att se var vi står. Vi träffades många månader senare och tömde våra hjärtan. Det kändes bra, men jag vill fortfarande inte umgås med henne. Hon har gjort några tappra försök, men nej, det känns inte bra för min del.
Hon eller jag eller kanske vi båda har ändrats och trots att jag på något vis förlåter henne för alla gånger hon sårat mig så har jag tappat smaken för henne. Jag har det lättare utan henne i mitt liv.
 
Jag har råkat ut för det och jag har gjort det mot andra. Sällan har det varit medvetet, det har fått rinna ut i sanden för att vänskapen slutat vara intressant. Man har kanske utvecklats åt olika håll.
Om jag tyckt att någon betett sig illa mot mig en gång för mycket slutar jag helt enkelt att höra av mig och det är nog ingen gång som personen ringt mig.

Den enda gången något krävt svar på varför jag velat avsluta en relation har varit ett ex, och han accepterade inte mina försök till uppriktig förklaring. Efter det kommer jag aldrig mer att försöka ge det. Jag tror inte heller på att man får en uppriktigt förklaring om man kräver det. Och det är ett väldigt effektivt sätt att se till att umgänget aldrig kommer att upptas igen.

Det är just det att det känns som att jag krävs på en förklaring, och jag är rädd att ett försök att ge en sådan bara skulle leda till ytterligare konflikter och kontakt som jag känner inte gynnar någon av oss. Den andra parten verkar inte se det så utan fortsätter höra av sig.
 
Det är just det att det känns som att jag krävs på en förklaring, och jag är rädd att ett försök att ge en sådan bara skulle leda till ytterligare konflikter och kontakt som jag känner inte gynnar någon av oss. Den andra parten verkar inte se det så utan fortsätter höra av sig.
Om det är så att du bestämt inte vill ha personen i ditt liv varken nu eller i framtiden och personen fortsätter höra av sig och "tjatar" så hade jag sagt som det var bara. Du är på en ny plats i livet eller du upplever inte att ni passar ihop på ett bra sätt och du känner inte att du har tid/ork för den här vänskapen och du vill inte ses/höras mer. Kort och koncist bara och det behövs inte ältas fram och tillbaka för det är så det är bara.

Det är som att göra slut med en kärlek. Ibland går det bara inte för att man är så olika, även om ingen direkt felat. Det bästa är då att vara tydlig med det och klippa direkt utan vidare kontakt, det blir lättast för alla inblandade i längden att man inte ska hålla på och hatta fram och tillbaka.
 
Det är just det att det känns som att jag krävs på en förklaring, och jag är rädd att ett försök att ge en sådan bara skulle leda till ytterligare konflikter och kontakt som jag känner inte gynnar någon av oss. Den andra parten verkar inte se det så utan fortsätter höra av sig.
Du behöver inte ge någon vidare förklaring i så fall, förutom typ "Jag känner att vi inte kan tillföra varandras liv så mycket mera. Vi har nog utvecklats åt olika håll". Säger du nåt sånt så pekar du inte ut vännen specifikt, utan tar en del av "ansvaret" på dig själv.
 
De få gånger det har hänt att jag har "avslutat" en vänskapsrelation för att den har känts toxisk har det bara runnit ut ur sanden genom att jag har nekat kontaktförsök. Sist var det nog för en sjuåtta år sedan, och när hen hörde av sig och frågade om jag ville ses på en öl så sa jag helt enkelt att "nej, jag tror inte det." "Ok" blev svaret och sen dess har vi inte hörts.

Jag har aldrig avkrävts på en förklaring. Hade det hänt hade jag nog bara varit ärlig och öppen med situationen. Ofta handlar det ju om, som någon skrev här ovan, att man inte tillför något positivt i varandras liv och att det kostar mer än det smakar.
 
Om det är så att du bestämt inte vill ha personen i ditt liv varken nu eller i framtiden och personen fortsätter höra av sig och "tjatar" så hade jag sagt som det var bara. Du är på en ny plats i livet eller du upplever inte att ni passar ihop på ett bra sätt och du känner inte att du har tid/ork för den här vänskapen och du vill inte ses/höras mer. Kort och koncist bara och det behövs inte ältas fram och tillbaka för det är så det är bara.

Det är som att göra slut med en kärlek. Ibland går det bara inte för att man är så olika, även om ingen direkt felat. Det bästa är då att vara tydlig med det och klippa direkt utan vidare kontakt, det blir lättast för alla inblandade i längden att man inte ska hålla på och hatta fram och tillbaka.

Jag är lite orolig att även ett "jag är på en ny plats i livet" kommer göra personen upprörd och arg. Det har hänt förr när personen blir arg att personen hotat med att till exempel avslöja personliga saker som jag delat med mig av i förtroende. Jag har tidigare blivit anklagad av en gemensam bekant för olika saker (baserat på sånt som denna "vän" berättat för den bekanta) och jag är rädd för att något liknande kommer hända igen.
 
Jag är lite orolig att även ett "jag är på en ny plats i livet" kommer göra personen upprörd och arg. Det har hänt förr när personen blir arg att personen hotat med att till exempel avslöja personliga saker som jag delat med mig av i förtroende. Jag har tidigare blivit anklagad av en gemensam bekant för olika saker (baserat på sånt som denna "vän" berättat för den bekanta) och jag är rädd för att något liknande kommer hända igen.

Verkar inte vara en person man vill vara varken vän eller ovän med. Jag hade slutat höra av mig och låtit det rinna ut i sanden, haft ursäkter om denne ville träffas och/eller prata i telefon. Sånt där tar på energin och humöret.
 
Om ni inte längre vill ha kontakt med en person, någon ni tidigare definierade som en vän, hur hade ni gjort för att säga upp kontakten? Är man skyldig en förklaring eller kan man låta relationen "rinna ut i sanden"?

Bästa sättet är att låta det rinna ut i sanden.
Aldrig skyldig någon förklaring och de gånger jag har försökt mig på det har det inte funkat alls - det har bara blivit mer tjafs
 
Jag är lite orolig att även ett "jag är på en ny plats i livet" kommer göra personen upprörd och arg. Det har hänt förr när personen blir arg att personen hotat med att till exempel avslöja personliga saker som jag delat med mig av i förtroende. Jag har tidigare blivit anklagad av en gemensam bekant för olika saker (baserat på sånt som denna "vän" berättat för den bekanta) och jag är rädd för att något liknande kommer hända igen.

Hemskt! Går det inte att säga rakt ut att du inte orkar med personer som beter sig så?
 
Jag blev dumpad av en så kallad kompis eftersom hon kände sig ”provocerad” (hennes eget ord) av hur jag levde. Hon tyckte att jag hade ”gett upp”.
Det (att hon blev provocerad) hade man ju kunnat förstå om jag levt ett kriminellt liv men jag var deprimerad med allt vad det innebär.
Känner mig fortfarande sviken/besviken/ledsen eftersom jag inte alls väntade mig det, trodde vi var vänner men vänner blir ju inte provocerade av hur man lever. Eller?
 

Liknande trådar

Relationer Jag har en syster som för ett år sedan helt plötsligt sa upp kontakten med vår mamma och började hänga ut henne som narcissist mm på...
2 3
Svar
46
· Visningar
4 334
Senast: kubikmeter
·
Relationer Min sambo släppte bomben att han vill göra slut. Jag är helt förkrossad. Visst vi har bråkat ganska mycket på sistone och vi...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 377
Senast: Lisen82
·
Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
3 970
Senast: Sasse
·
  • Låst
Relationer Jag har på senare år reflekterat över att det fanns en tjej jag inte var så snäll mot i grundskolan. Jag kommer inte ihåg så mycket...
13 14 15
Svar
286
· Visningar
13 828

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp