Hur säga upp kontakten?

[tott]

Jag blev dumpad av en så kallad kompis eftersom hon kände sig ”provocerad” (hennes eget ord) av hur jag levde. Hon tyckte att jag hade ”gett upp”.
Det hade man ju kunnat förstå om jag levt ett kriminellt liv men jag var deprimerad med allt vad det innebär.
Känner mig fortfarande sviken/besviken/ledsen eftersom jag inte alls väntade mig det, trodde vi var vänner men vänner blir ju inte provocerade av hur man lever. Eller?

Jag tappade också kontakten med en god vän då jag var utbränd och mådde dåligt. Det är ju då man mår dåligt som det visar sig vilka som är riktiga vänner. Tyckte det, efter ett tag, var skönt att det visade sig vad hon var för en.

 

[Rosett]

Jag tappade också kontakten med en god vän då jag var utbränd och mådde dåligt. Det är ju då man mår dåligt som det visar sig vilka som är riktiga vänner. Tyckte det, efter ett tag, var skönt att det visade sig vad hon var för en.

Denna hade också psykisk ohälsa. Ångestsyndrom. Så hon borde kanske förstått.
Iofs är det som du säger. I nöden prövas vännen.

 

[Mischmasch]

Det jobbiga med "rinna ut i sanden"-varianten är ju om den ena parten fortfarande vill umgås men inte har en aning om att den andra parten inte vill det längre.
Efter hur många undanflykter/svepskäl till att inte kunna träffas ska den ratade förstå att relationen är "slut"?

 

[Ramona]

Det beror helt på hur relationen ser ut idag tänker jag. Är det någon som ringer flera gånger varje dag och man bara inte orkar, så behöver man kanske "göra slut", men är det bara någon man umgås med ibland kanske man kan låta det rinna ut i sanden.

Jag tycker dock det är dumt att bränna broar man kanske inte behöver bränna.

 

[Hermelin]

Det beror helt på hur relationen ser ut idag tänker jag. Är det någon som ringer flera gånger varje dag och man bara inte orkar, så behöver man kanske "göra slut", men är det bara någon man umgås med ibland kanske man kan låta det rinna ut i sanden.

Jag tycker dock det är dumt att bränna broar man kanske inte behöver bränna.

Ja, precis så tycker jag. Om det är nödvändigt att "göra slut" för att man idag har väldigt nära kontakt som behöver brytas så är väl det en sak. Men annars är det väl bara att låta tiden gå. Genom åren har man ju tappat kontakten med massa människor man umgåtts med. Men tiden har gått och man har slutat att umgås och ingen minns varför.

 

[EarthlyDelight]

Verkar inte vara en person man vill vara varken vän eller ovän med. Jag hade slutat höra av mig och låtit det rinna ut i sanden, haft ursäkter om denne ville träffas och/eller prata i telefon. Sånt där tar på energin och humöret.

Ja, det är exakt så jag känner. Jag "vågar" inte göra mig ovän men litar inte på personen längre och vill inte ha någon nära kontakt.

Hemskt! Går det inte att säga rakt ut att du inte orkar med personer som beter sig så?

Jag är som sagt rädd för vad personen kan tänkas göra vid en direkt konfrontation. Så det är delvis på grund av feghet och rädsla som jag vill låta saker och ting rinna ut i sanden genom att avböja kontaktförsök. Samtidigt som jag känner att det är just fegt att inte säga rakt ut vad jag tycker.

 

[MCP]

Jag är som sagt rädd för vad personen kan tänkas göra vid en direkt konfrontation. Så det är delvis på grund av feghet och rädsla som jag vill låta saker och ting rinna ut i sanden genom att avböja kontaktförsök. Samtidigt som jag känner att det är just fegt att inte säga rakt ut vad jag tycker.

Äh, strunta i de känslorna (att det skulle vara fegt). Det här verkar ju vara en person som inte drar sig för att använda fula metoder, så gör det som blir bäst för dig själv.

 

[Sevenofnine]

Jag har blivit "uppsagd" av en kompis och det var inte lätt, speciellt när det kom från ingenstans. När personen senare hörde av sig var jag artig men uppmuntrade inte till förlängd kontakt (speciellt med tanke på att hen hörde oftast av sig för att be om hjälp). Jag orkade inte med att dras in i något igen, det var en rejäl smäll från någon som stått mig närmare än mina släktingar.

Det har hänt mig också, och jag är både sårad, ledsen och faktiskt stött i kanten. Vi stod varandra väldigt nära sedan många år tillbaka och hade mycket tät daglig kontakt. Hen dumpade mig av en anledning som var både obegriplig och helt orimlig. Jag tog kontakt men fick aldrig ens svar. Detta var nog ett halvår sedan, snart, men jag är fortfarande sårad. Skulle hen kontakta mig igen idag vet jag inte om jag skulle orka ta tillbaka hen.

 

[Sevenofnine]

Jag tappade också kontakten med en god vän då jag var utbränd och mådde dåligt. Det är ju då man mår dåligt som det visar sig vilka som är riktiga vänner. Tyckte det, efter ett tag, var skönt att det visade sig vad hon var för en.

Det var samma sak för mig. Jag var utbränd och helt slut och orkade inte acceptera ett förslag som skulle tagit ännu mer energi just där och då. Jag föreslog ett senareläggande men blev istället dumpad. Ofattbart med tanke på att vännen själv upplevt utmattning och om någon borde förstå. Sånt sårar.

 

[EarthlyDelight]

Det har hänt mig också, och jag är både sårad, ledsen och faktiskt stött i kanten. Vi stod varandra väldigt nära sedan många år tillbaka och hade mycket tät daglig kontakt. Hen dumpade mig av en anledning som var både obegriplig och helt orimlig. Jag tog kontakt men fick aldrig ens svar. Detta var nog ett halvår sedan, snart, men jag är fortfarande sårad. Skulle hen kontakta mig igen idag vet jag inte om jag skulle orka ta tillbaka hen.

Jag förstår att man blir ledsen, jag har själv varit med om att en vän sagt upp kontakten och blev jätteledsen även om jag begrep varför personen gjorde så. Jag vill ju egentligen inte såra någon, men jag känner heller inte att jag kan ha en vän som jag inte litar på.

 

[athena_arabians]

Det har hänt mig också, och jag är både sårad, ledsen och faktiskt stött i kanten. Vi stod varandra väldigt nära sedan många år tillbaka och hade mycket tät daglig kontakt. Hen dumpade mig av en anledning som var både obegriplig och helt orimlig. Jag tog kontakt men fick aldrig ens svar. Detta var nog ett halvår sedan, snart, men jag är fortfarande sårad. Skulle hen kontakta mig igen idag vet jag inte om jag skulle orka ta tillbaka hen.

Det förstår jag verkligen. I mitt fall fanns det sjukdom i bakgrunden men sättet det gjordes på... nej.

Jag kan tillägga att jag funnits vid den här personens sida genom svår sjukdom (bla depression) under en lång tid så jag hade absolut inte tagit avstånd pga hens mående. Jag kan fortfarande känna mig elak som inte vill ha kontakt igen men samtidigt måste jag skydda mig själv för det tog enormt hårt. Dock är jag fortfarande tacksam gentemot hen för allt roligt vi har haft. Avslutet tar inte bort det.

 

[nightcrawler]

Jag dumpade en före detta nära vän. Hon pratade skit om mej till andra gemensamma vänner och betedde sig gränslöst både mot mej och andra. Till slut fick jag nog och slutade svara när hon hörde av sig och undvek henne. Hon hotade med att anmäla mej till försäkringskassan och en massa annat. Dock hade hon ju inget att komma med, men hon är en sån där som anmäler till höger och vänster om det inte passar henne. Sista gången hon bråka så flög hon på mej på krogen och skulle slåss. När vakterna släpade ut oss så hade hon mage att säga " ah, jag vet inte vad det var som hände". Hon har inga av sina gamla vänner kvar och även familj och släkt vänder sig bort från henne nu. Jag är inte det minsta rädd att dumpa en sån människa.

 

[Sevenofnine]

Jag förstår att man blir ledsen, jag har själv varit med om att en vän sagt upp kontakten och blev jätteledsen även om jag begrep varför personen gjorde så. Jag vill ju egentligen inte såra någon, men jag känner heller inte att jag kan ha en vän som jag inte litar på.

Ja, jag förstår absolut, man ska ju inte upprätthålla en vänskap som bara tar energi och som man inte mår bra av. Då ska man heller inte känna skuld på något sätt. Man har inga skyldigheter gentemot andra på det viset. Mitt inlägg ovan var mest jag som ville vädra en personlig besvikelse och hade inget med din ursprungsfråga att göra.

 

[lizzie]

Om ni inte längre vill ha kontakt med en person, någon ni tidigare definierade som en vän, hur hade ni gjort för att säga upp kontakten? Är man skyldig en förklaring eller kan man låta relationen "rinna ut i sanden"?

Jag har sållat bort flera personer som är energitjyvar. Inte gett någon förklaring för det hade inte hjälpt. Slutade att höra av mig och när motparten hörde av sig så var jag oerhört neutral. Delgav inget som helst personligt utan och då var det inte så intressant att höra av sig till mig.

/Lizzie

 

[Lovisaleonora]

Ja, det är exakt så jag känner. Jag "vågar" inte göra mig ovän men litar inte på personen längre och vill inte ha någon nära kontakt.



Jag är som sagt rädd för vad personen kan tänkas göra vid en direkt konfrontation. Så det är delvis på grund av feghet och rädsla som jag vill låta saker och ting rinna ut i sanden genom att avböja kontaktförsök. Samtidigt som jag känner att det är just fegt att inte säga rakt ut vad jag tycker.

Varför gå in i en onödig konflikt om du inte behöver?

 

[EarthlyDelight]

Varför gå in i en onödig konflikt om du inte behöver?

Jag vet inte. Skuldkänslor gentemot personen kanske? Personen har påpekat hur illa behandlad personen känner sig av mig, och jag vågar inte säga varför jag är så avståndstagande.

 

[Korven]

Ska man säga sånt som att jag tycker att du blivit en egoistisk typ som bara vill prata om dig själv och bara vill ha mig som sällskap på saker som du vill göra. Aldrig följa med på sånt jag vill göra och säger att du är trött när jag vill prata om något som är viktigt för mig. Beter dig nonchalant mot det som är viktigt för mig o s v.
Det skulle kanske fått någon att ändra på sig, men definitivt inte personen jag skulle sagt ovanstående till. Denne skulle sagt emot utan att ta till sig, och det var jag helt ointresserad av. Det hade bara blivit mer tjafs som gjort mig ännu mer övertygad om att jag gjort rätt val.

Precis en sån "vän" hade jag och jag skaffade då en nummerpresentatör så jag svarade aldrig och det fick rinna ut i sanden. Jag hade två sådana, förstår om man blir utbränd.

 

[Lovisaleonora]

Jag vet inte. Skuldkänslor gentemot personen kanske? Personen har påpekat hur illa behandlad personen känner sig av mig, och jag vågar inte säga varför jag är så avståndstagande.

Är ditt samvete rent? Nöjd dig i så fall med det. Ducka personen.

 

[Tonto]

Denna hade också psykisk ohälsa. Ångestsyndrom. Så hon borde kanske förstått.
Iofs är det som du säger. I nöden prövas vännen.

Kan ju helt enkelt vara så att personen inte orkar med att vara vän med någon som har psykisk ohälsa om hon själv är sjuk.

 

[Lager]

Jag vet inte. Skuldkänslor gentemot personen kanske? Personen har påpekat hur illa behandlad personen känner sig av mig, och jag vågar inte säga varför jag är så avståndstagande.

Fast måste du ha en specifik orsak som rör henne som individ då? Om hon frågar så säg att du har mycket att göra och måste prioritera jobbet och familjen. Gå inte in i någon argumentation för din rätt till egen tid, det är inte upp till henne att ha åsikter om. Du informerar bara om att du behöver det.

Däremot behöver du ju inte dra upp hennes fel och brister, och "göra slut" som en dramatiskt gest. Jag vet inte vem det skulle hjälpa.