Ursäkta långt inlägg men alltså detta med medryttare…. Hur hittar man vettiga personer? Är det någon som har något tips/knep? Känns som att det är omöjligt trots att jag knappt har några krav alls eller så är jag alldeles för petig (men tycker verkligen inte det!!) Eller ska man helt enkelt ge upp?
Har två supersnälla d-ponnier som jag har lite svårt att hinna motionera fullt ut just nu pga bebis. Innan barnet red jag och sambon (nybörjare) ut några dagar per vecka men nu så är det ju svårt att få till det såklart eftersom vi då behöver barnvakt. Så letar efter nån som vill rida ut och kanske träna lite på ridbanan också. Ena ponnyn är högt utbildad medan andra är bara basic, men båda enkla och snälla ändå även om de har ganska olika personligheter. Sticker/bockar ej etc och jag har vågat sätta upp helt nybörjare/barn/kompisar på dem och rida ut i skogen typ. Men visst bör man ha lite känsla.
Vill inte ha nått betalt och man behöver knappt göra nått stallfix då de står på egen lösdrift hemma.
De som hör av sig låter väldigt vettiga först men sen så träffas vi och då visar sig något av följande:
* De har inte med sig hjälm. Jag vill ju gärna se de rida så tycker detta är ganska underligt. Nån har velat rida utan hjälm också (några år sedan då ena hästen var en unghäst…., ja sa nej)
* De är helt fel klädda. Ex vårklädd utan ridbyxor trots flera minusgrader och blåst. Inga vantar etc och klagar på kylan då vi varit i stallet typ 5min. Helt fel skor etc.
*De frågar absolut inget om hästarna/stallet/mig (gäller framförallt yngre i 20-årsåldern) så det blir att det bara är jag som pratar och berättar. Däremot har de inga problem att prata om sigsjälva.
*De verkar inte vilja rykta hästarna även om man visar vart borstarna är, vilken borste resp häst gillar osv. Utan tar bara nått enstaka borsttag och sedan står och tittar på hästen.
* De väger betydligt mer än viktgränsen för hästarna. När vi pratat innan så har de inte nämnt detta utan säger det först när vi ses i stallet, vilket blir lite konstigt då jag tänkt att de skulle rida. Anledningen till vikten har då enligt demsjälva berott på sjukdom eller graviditet etc och att de snabbt ska gå ner i vikt bara de kan börja vara i stallet och rida. Men jag själv vet hur svårt det är att gå ner några kilo så jag tycker man isf kan säga det i förväg och då inte förvänta sig att få rida (det är ändå ponnier vi pratar om här). Sen är det ju ganska känsligt med vikt att det är svårt som hästägare att säga nått när man väl står där i stallet…
*De tar med sig bebis i vagn till första provridningen även om det innan lät som att barnets pappa alltid hade möjlighet att ta barnet. Sen tar de med sig barnvagnen ut i hagen och jag är typ livrädd att hästarna ska springa över den eller så. Vid just detta tillfälle var tanken att vi skulle rida ut med båda hästarna för att medryttaren skulle få se hur de var i skogen men det gick ju inte.
*de gillar inte att gå/promenera alls. Etc etc etc.
Såklart bör det nämnas att de flesta varit väldigt trevliga och så men tycker ändå att sakerna jag nämnt ovan är ganska konstiga och jag orkar lixom inte gå vidare och träffa dem igen.
Och när jag ändå tyckt att någon verkar kunna funka så har har detta hänt:
*de dykt upp nån enstaka gång och sedan har de avbokat varje vecka. När jag efter flera veckor utan att ha sett röken frågar om de vill fortsätta vara medryttare så svarar de att ja de vill de verkligen men det har varit sjukdom, barn, jobb etc etc. Men sen har de ändå inte dykt upp något mer.
*Ridit på hästen trots att den varit blockhalt (i detta fall hade en sko lossnat och tåkappan satt sig djupt i sulan vilket resulterat i flera klinikbesök och 5 månader konvalescens)
*Bara tröttnat efter några gånger för det varit för långt till stallet, eller att hästen typ en gång varit för pigg/trött/irriterad på bromsar etc. Känns som att de helt enkelt inte kan acceptera att hästen är en levande individ som kan bete sig lite olika beroende på dagsform. Men detta är bara min känsla.
Är det nån som upplevt samma? Eller har ni hittat nån som ni kanske först inte trodde skulle funka men sen blev jättebra? Funderar om det är jag som för snabbt dömmer ut folk
Har två supersnälla d-ponnier som jag har lite svårt att hinna motionera fullt ut just nu pga bebis. Innan barnet red jag och sambon (nybörjare) ut några dagar per vecka men nu så är det ju svårt att få till det såklart eftersom vi då behöver barnvakt. Så letar efter nån som vill rida ut och kanske träna lite på ridbanan också. Ena ponnyn är högt utbildad medan andra är bara basic, men båda enkla och snälla ändå även om de har ganska olika personligheter. Sticker/bockar ej etc och jag har vågat sätta upp helt nybörjare/barn/kompisar på dem och rida ut i skogen typ. Men visst bör man ha lite känsla.
Vill inte ha nått betalt och man behöver knappt göra nått stallfix då de står på egen lösdrift hemma.
De som hör av sig låter väldigt vettiga först men sen så träffas vi och då visar sig något av följande:
* De har inte med sig hjälm. Jag vill ju gärna se de rida så tycker detta är ganska underligt. Nån har velat rida utan hjälm också (några år sedan då ena hästen var en unghäst…., ja sa nej)
* De är helt fel klädda. Ex vårklädd utan ridbyxor trots flera minusgrader och blåst. Inga vantar etc och klagar på kylan då vi varit i stallet typ 5min. Helt fel skor etc.
*De frågar absolut inget om hästarna/stallet/mig (gäller framförallt yngre i 20-årsåldern) så det blir att det bara är jag som pratar och berättar. Däremot har de inga problem att prata om sigsjälva.
*De verkar inte vilja rykta hästarna även om man visar vart borstarna är, vilken borste resp häst gillar osv. Utan tar bara nått enstaka borsttag och sedan står och tittar på hästen.
* De väger betydligt mer än viktgränsen för hästarna. När vi pratat innan så har de inte nämnt detta utan säger det först när vi ses i stallet, vilket blir lite konstigt då jag tänkt att de skulle rida. Anledningen till vikten har då enligt demsjälva berott på sjukdom eller graviditet etc och att de snabbt ska gå ner i vikt bara de kan börja vara i stallet och rida. Men jag själv vet hur svårt det är att gå ner några kilo så jag tycker man isf kan säga det i förväg och då inte förvänta sig att få rida (det är ändå ponnier vi pratar om här). Sen är det ju ganska känsligt med vikt att det är svårt som hästägare att säga nått när man väl står där i stallet…
*De tar med sig bebis i vagn till första provridningen även om det innan lät som att barnets pappa alltid hade möjlighet att ta barnet. Sen tar de med sig barnvagnen ut i hagen och jag är typ livrädd att hästarna ska springa över den eller så. Vid just detta tillfälle var tanken att vi skulle rida ut med båda hästarna för att medryttaren skulle få se hur de var i skogen men det gick ju inte.
*de gillar inte att gå/promenera alls. Etc etc etc.
Såklart bör det nämnas att de flesta varit väldigt trevliga och så men tycker ändå att sakerna jag nämnt ovan är ganska konstiga och jag orkar lixom inte gå vidare och träffa dem igen.
Och när jag ändå tyckt att någon verkar kunna funka så har har detta hänt:
*de dykt upp nån enstaka gång och sedan har de avbokat varje vecka. När jag efter flera veckor utan att ha sett röken frågar om de vill fortsätta vara medryttare så svarar de att ja de vill de verkligen men det har varit sjukdom, barn, jobb etc etc. Men sen har de ändå inte dykt upp något mer.
*Ridit på hästen trots att den varit blockhalt (i detta fall hade en sko lossnat och tåkappan satt sig djupt i sulan vilket resulterat i flera klinikbesök och 5 månader konvalescens)
*Bara tröttnat efter några gånger för det varit för långt till stallet, eller att hästen typ en gång varit för pigg/trött/irriterad på bromsar etc. Känns som att de helt enkelt inte kan acceptera att hästen är en levande individ som kan bete sig lite olika beroende på dagsform. Men detta är bara min känsla.
Är det nån som upplevt samma? Eller har ni hittat nån som ni kanske först inte trodde skulle funka men sen blev jättebra? Funderar om det är jag som för snabbt dömmer ut folk