Hej jag har börjat tappa det nu har svårt att fråga saker och är rädd för att fråga med om det är nått som jag vill ha svar eller vill. Detta har jag alltid haft så när jag bode med min pappa så stod jag i ett hörn och bara tvekade jag vågade inte fråga om vi kunde göra något men var rädd för att fråga. Han var rätt så arg och hade ett rätt så hett temperament så man viste inte vilken humör han var. Så hur ska jag våga mera att ta saken i egna händer?
Självkänsla och självförtroende är två egenskaper som är viktiga för människor. Hur man lär sig den ena eller andra är olika eftersom vi alla har olika förutsättningar, men jag tror att du är rätt ute som tittar bakåt för att försöka förstå varför det är som det är just nu. Jag antar att man kan se det så att människor lägger till nya saker, att man ska "skaffa" självkänsla eller självförtroende, lägga till dem i sin påse med tricks, men det tror inte jag. Eller ja, det är åtminstone mer komplicerat än så.
Som barn så har vi bara vår egen lilla värld, familjen, de få människor som finns omkring oss, som påverkar oss. Dessa människor kommer att placera små knyten av lärdomar i oss utifrån hur de behandlar oss och agerar i olika situationer. Man tolkar sin omgivning och försöker pussla ihop hur allt hänger ihop så att man kan anpassa sig så bra som möjligt. Om man gör "fel" så blir personen arg, vi lär oss att försöka göra så lite fel som möjligt, vi lägger den lilla lärdomen i ryggsäcken och bär med oss den. Vi frågar om vi kan få en sak eller göra en sak och personen tycker att vi är själviska eller begär för mycket, vi lär oss att inte fråga om saker och ta mindre plats, lägger den lärdomen i våra ryggsäckar. Och så ramlar det på.
När vi sen börjar komma upp i ålder så har vi med oss väldigt mycket i bagaget och vi kan titta utåt på ett helt annat sätt, för vår värld har växt. Vi kanske har jobb, vi kanske studerar med andra vuxna, vi märker att de har något vi inte har. Vi märker att vi hamnar efter, att det är något som är fel. Vi lär oss att självförtroende är superviktigt i den här världen och funderar över hur man skaffar det.
Självförtroende och självkänsla är inget man kommer hitta där ute, det är inget man lägger till uppe på allt annat man har, det vore som att bygga ut det lutande tornet i Pisa med en ny takvåning. Jag tror att det viktigaste steget man lär ta är att ta av sig ryggsäcken och titta igenom vad det är man faktiskt bär med sig. Först när vi omdefinierat vad som är rätt och fel här i världen, vad som gäller för oss själva och vad som gäller för andra och varför det är så, så har vi skapat möjligheten för oss växa. När vi har fixat grunden så kan vi börja bygga igen.
Har tyvärr inga konkreta tips, bara att vara brutalt ärlig mot dig själv och försök att hitta någon att prata med som är duktig på att ge perspektiv (vårdcentralen kanske erbjuder kurator osv?), och framförallt, våga ändra uppfattning om saker, särskilt dig själv. Det är väldigt många som är orättvisa mot sig själva och det är något vi måste tillåta oss själva att sluta vara. Vi behöver inte slå på oss själva, det är tufft nog som det är ändå.
