Hur ska ni göra med julen?

[Breaktown]

Kan det vara så att många familjer är beroende av utomstående för att få ihop vardagspusslet? Andra vuxna släktingar som hämtar/lämnar på förskola, barnpassning utanför vanliga öppettider, skjuts osv? Jag kan absolut förstå att en del föräldrar har svårt att klara en vardag med heltidsjobb och barn utan hjälp från människor som de inte bor med. Nu menar jag inte att det rättfärdigar att strunta i rekommendationerna, bara att det förmodligen finns fler anledningar än att man tycker sig stå över myndigheternas råd.

/Barnfri

Sådana familjer finns det med all säkerhet. Och de familjerna bryter ju inte heller mot några allmänna råd eftersom det i deras fall är omöjligt att undvika fysisk kontakt med personer utanför hushållet. Men det som gjorde att jag reagerade var att av de jag hört eller sett sådana här uttalanden ifrån (som sagt, jag menade inte bara den här tråden) var att det inte handlar om någon absolut nödvändighet för att få vardagen att går runt. Utan att man gjort någon sorts egen bedömning av risken och om det är värt det istället för att följa de råd som finns.

 

[Brassneck]

Eller som de 1-2 personer jag ev firar med som är mellan pension och 70år och som varit extremt isolerade sedan början nånstans ändå tänker att det är värt att fira en jul med ett par enstaka personer.
Jag har svårt att moralisera över det när jag ändå åker kollektivtrafik, jobbar och träffat kollegor och klienter. Så om dom vill ta den risken att nån eller några gånger på 10 månader träffa en människa så ja, de är inte omyndighetsförklarade ännu...

Så tror jag att många tänker. Tex pappa som har obotlig cancer och är inne på nr 15 av cellgiftsomgångar. Ska han dö av det eller av covid? Det är ju egentligen upp till honom.

Jag kommer dock inte uppmuntra osäkert beteende när jag är inblandad. Men att han åker och hälsar på sin syster när hon fyller år till exempel kan jag ju inte göra så mycket åt.

 

[Septicemia]

Sådana familjer finns det med all säkerhet. Och de familjerna bryter ju inte heller mot några allmänna råd eftersom det i deras fall är omöjligt att undvika fysisk kontakt med personer utanför hushållet. Men det som gjorde att jag reagerade var att av de jag hört eller sett sådana här uttalanden ifrån (som sagt, jag menade inte bara den här tråden) var att det inte handlar om någon absolut nödvändighet för att få vardagen att går runt. Utan att man gjort någon sorts egen bedömning av risken och om det är värt det istället för att följa de råd som finns.

Jag förstår dig och håller med. Sedan så tror jag att många mår väldigt dåligt av isoleringen vi befinner oss i och att det då blir lätt att tumma på råden genom att t.ex. tänka "jag gör inte X så då kan jag träffa Y".

 

[Vira]

Apropå det här med riskgruppers val att träffa folk så förstår jag om de ibland vill fatta egna beslut avseende om det är värt det eller inte. Jag jobbade på vårdcentral i våras och träffade många äldre som blivit av med hela sina liv nu under coronan, de var helt isolerade och ingen vågade träffa dem, alla deras aktiviteter var inställda och den äkta hälften på äldreboendet fick de inte hälsa på. Sedan kom de till mig på vårdcentralen för att de var deprimerade. Är man 80+ så har man statistiskt sett inte så många år kvar, och jag kan förstå om man väljer att chansa snarare än att kasta bort ett av sina sista år på att sitta isolerad i en lägenhet. Å andra sidan får vi förstås problem med fulla sjukhus om alla chansar, men jag tänker att för enskilda individer kan det vara ett vettigt beslut att träffa barnbarnen, boulekompisarna eller åtminstone fira lite jul.

 

[svea]

Jag fattar inte riktigt det här folk (och då menar jag verkligen inte bara i den här tråden). säger att ”vi ska fira med mina *insätt valfria personer” för de umgås vi ofta med ändå”.

Vadå umgås ofta ändå? Vi har också folk vi umgås ofta med i vanliga fall. Har inte ”umgåtts” med en människa utanför hushållet annat än på avstånd utomhus sen restriktionerna kom. Allmänna råden är ju meningslösa om alla hittar på sina speciella ursäkter att bryta mot dem.

Och jag vet att ensamhushåll ”får umgås med ett par personer från annat hushåll. Men det är verkligen inte bara ensamhushåll jag hört sånt här från.

Jag tänker att i "för de umgås vi med ändå" ryms ett ganska stort spann scenarion, från *vår jättestora sköna swingersklubb* till *min gamla pappa som jag hjälper så att han slipper hemtjänst, och min brorsa som också gör det*. Kan vara värt att kolla vilken ände på skalan det rör sig om innan man höjer ögonbrynen, tänker jag.

 

[Breaktown]

Jag tänker att i "för de umgås vi med ändå" ryms ett ganska stort spann scenarion, från *vår jättestora sköna swingersklubb* till *min gamla pappa som jag hjälper så att han slipper hemtjänst, och min brorsa som också gör det*. Kan vara värt att kolla vilken ände på skalan det rör sig om innan man höjer ögonbrynen, tänker jag.

Om det bara rörde sig om folk som agerar hemtjänst åt sin gamla pappa hade jag knappast skrivit inlägget.

 

[svea]

Om det bara rörde sig om folk som agerar hemtjänst åt sin gamla pappa hade jag knappast skrivit inlägget.

Tror inte jag heller och jag betvivlar inte att det finns gott om folk som agerar obetänksamt. Jag menar bara att "brukar ändå ses" inte alltid är lika med "borde inte ses".

 

[the_connemara]

Åka hem och träffa bror och mamma o sedan syster med familj om det nu inte blir några hårda restriktioner eller så. Har så litet socialt liv att jag nog redan är sämst på att utsätta andra/bli utsatt For ever coronavänligt leverne för introverta personer typ.

 

[_Taggis_]

När jag även vet att de inom mitt påhittade hushåll inte fullt håller restriktionerna gällande det privata umgänget, kan jag då själv ändå träffa dem utan att bryta gällande restriktioner? Min fråga handlar inte i det här fallet om någon rädsla för att bli sjuk, utan jag funderar över förhållningen till restriktionerna.

Min tolkning är som du frågar överst att jag egentligen bara kan umgås med min valda krets och de med mig. Men jag håller det inte fullt ut för att det skulle bli för isolerat precis som du nämnde i din beskrivning.

Du kan ju omöjligt ta ansvar för någon annan. Det går aldrig. Trots att jag är en person med galet kontrollbehov så har jag faktiskt släppt detta, det ger för mkt stress. Jag har valt ut mina få, jag vet att de träffar andra än mig (ja konstigt vore annat , jag gör det också, flera av oss kan inte ens jobba hemifrån). Jag har valt bort de som jag vet rent uppenbart inte följer restriktioner men ja, mer kan jag inte göra. Jag måste få träffa nån, annars går jag under.

Alternativet är att isolera sig helt och i min värld ger det större komplikationer i mitt dåliga mående än vad covid19 rent statistiskt skulle göra. Jag är inte i riskgrupp, däremot är jag mån om de i riskgrupp och jag beter mig inte dumdristigt. Klart en aldrig vet hur hårt en drabbas även om jag inte är i riskgrupp, men med tanke på hur mitt liv ser ut är nog risken större för mig att dö i en trafikolycka eller av psykisk ohälsa än i covid19.

Var och en gör sin egen riskbedömning. Jag har gjort min och jag hoppas att den håller. Och ffa hoppas jag att jag drabbas lindrigt den dagen jag blir sjuk, vilket jag räknar med att bli förr eller senare. Jag hoppas även att om jag blir sjuk så att det kräver sjukhusvård så ska jag bli det när sjukvården orkar med mig...

 

[karamelldrottningen]

Min släkt kommer mötas genom zoom i år. Varje advent och en sväng på julafton också. Såklart inte alls samma sak men bättre än ingenting!

 

[Daff]

I vanliga fall brukar jag och min tre syskon med familjer träffas hos mamma och pappa på jul men i år känns det inte aktuellt med tanke på de rådande restriktionerna. Som det ser ut nu är planen att alla firar hemma hos sig själva förutom jag som bor ensam och kommer fira med ena systern m familj som jag har valt att umgås med. Jag jobbar hemma och träffar inte någon annan så jag borde kunna träffa mina föräldrar också men det känns onödigt.

Jag kan tänka mig att vi allihop kommer att ses utomhus en sväng dock, kanske ta en promenad till kyrkogården som vi brukar göra eller grilla lite korv.

Det känns som en helt okej jul. Jag hoppas att mamma och pappa inte tycker att det känns allt för deppigt bara men tänker att det ju egentligen bara är en vanlig dag.



Som @Breaktown är jag också väldigt förvånad över hur många som planerar att umgås med folk utanför sitt hushåll. Jag vet att jag är rätt rigid när det kommer till att följa regler men även om jag ser till mina vänner så upplever jag att dom flesta planerar för en jul som innebär att man bara träffar dom man bor med, med undantag för de som bor ensamma.

Visst kan rekommendationerna komma att ändras men smittan är fortfarande på en hög nivå och jag vill verkligen inte bidra till att någon jag känner blir sjuk eller att våra sjukhus blir överbelastade efter julhelgen. Jag förstår dom som är äldre och hellre umgås än att sitta ensamma under vad som kan vara deras sista jul men för yngre människor tänker jag att det i regel kommer fler jular.

Jag antar att vi kommer få räkna med en ökad smittspridning efter julen och känner mig orolig inför det men vet inte riktigt vad som skulle kunna stoppa det.

 

[_Taggis_]

Jag antar att vi kommer få räkna med en ökad smittspridning efter julen och känner mig orolig inför det men vet inte riktigt vad som skulle kunna stoppa det.

Känner samma. Det kommer gå åt skogen.

En bekant till mig som är från samma ort, ska åka kollektivt till sin familj över jul. Hen bor i en stor studentstad, pluggar och träffar folk. Ska resa dit och bo och umgås med sina föräldrar ur riskgrupp. Jajjamän. Här sitter en annan som en asocial eremit och vägrar åka till släkten ändå. Vi gör verkligen helt olika riskbedömningar, bara att konstatera.

 

[tuaphua]

Rent praktiskt alltså? Hur ordnar man ett säkert firande?

Jag bor många mil från mina päron men ska som av en händelse till hembygden på jobb nästa vecka.
Tänkte passa på att träffa dem då (två föräldrapar så vid två olika tillfällen) så jag undviker att åka fram och tillbaka över jul.

Men hur fasen ska det gå till? På ett säkert sätt? Kan man fika ute? Sitta på varsin sida glasdörr? Överlämning av julklappar - där kan väl smitta åka med? Hur hade ni tänkt göra?

Vi pratar inte om julbord eller långvarig samvaro men hade ju varit roligt att säga hej och ge julklappar om det kan ske på ett säkert sätt. Det blir antagligen pappas sista jul så känns väldigt sorgligt om jag inte får se honom alls. Å andra sidan väldigt mycket sorgligare om jag ger honom Corona!

Hur gör ni i jul?

Jag tror vi låter bli att fira så värst i år. Det blir nog så att bara jag och sambo småfirar här hemma. Vi kan äta den delen av julmat vi gillar och unna oss lite ledigt och slappna av/vila upp oss.
Iom att vi båda jobbat enormt mkt och är väldigt slitna är det väl ngt som känns bra i det här läget nu. Vi kan vara lediga utan dåligt samvete eller känslan av att man vill/gör mer än man egentligen orkar.
Normalt bjuder vi oftast hit folk. Men även om vi tycker om att ha folk över så är det ju en hel del som ska fixas då. Så just nu känns det ändå rätt skönt att bara chilla vi två.

Sen får vi kanske klura ut ngt utefirande för tex pappa(med sambo) som är 70+. Vi bor ju på gård och är det bara regnfritt kan man säkert mysa till det med brasa ute och hundpromenad i skogen tex.

 

[rutans]

Du kan ju omöjligt ta ansvar för någon annan. Det går aldrig. Trots att jag är en person med galet kontrollbehov så har jag faktiskt släppt detta, det ger för mkt stress. Jag har valt ut mina få, jag vet att de träffar andra än mig (ja konstigt vore annat , jag gör det också, flera av oss kan inte ens jobba hemifrån). Jag har valt bort de som jag vet rent uppenbart inte följer restriktioner men ja, mer kan jag inte göra. Jag måste få träffa nån, annars går jag under.

Alternativet är att isolera sig helt och i min värld ger det större komplikationer i mitt dåliga mående än vad covid19 rent statistiskt skulle göra. Jag är inte i riskgrupp, däremot är jag mån om de i riskgrupp och jag beter mig inte dumdristigt. Klart en aldrig vet hur hårt en drabbas även om jag inte är i riskgrupp, men med tanke på hur mitt liv ser ut är nog risken större för mig att dö i en trafikolycka eller av psykisk ohälsa än i covid19.

Var och en gör sin egen riskbedömning. Jag har gjort min och jag hoppas att den håller. Och ffa hoppas jag att jag drabbas lindrigt den dagen jag blir sjuk, vilket jag räknar med att bli förr eller senare. Jag hoppas även att om jag blir sjuk så att det kräver sjukhusvård så ska jag bli det när sjukvården orkar med mig...

Jag är inte emot det du säger.
Men det är ju också så att det är något vi egentligen bara har åsikter om, hur vi borde göra är ju en annan sak. Det är den biten jag funderar på, följer man restriktionerna om man vet att "hushållet" inte sköter sig?

Knapplån. Såg nu förresten att man rekommenderar att göra som jag tänkt göra till jul. Isolera sig två veckor före.

 

[malumbub]

Maken går på ledighet några dagar före jul och kommer vara hemma med barnet i några veckor. Jag jobbar nästan varje dag, som vanligt. Jag har svårt att få ledigt - julafton var som en ren lottovinst med tanke på bristen på vikarier.
Svärmor vill att vi kommer dit på julafton, men vi har sagt att vi vill hålla det öppet. För två år sen hade hon inte klarat av ett sånt besked, men nu har hon en särbo (som i princip bor hos henne på heltid) så nu klarar hon av tanken att vi stannar hemma, även om det kan bli lite gnälligt.

Vi tänker göra som vi gjort förr: gröt & skinka, utomhusaktiviteter, lunch, vila, Kalle, paket, kvällsmat, mys, sova. Antagligen nån film för oss två vuxna på kvällen.
Eftersom mina resor till släkten uteblivit i år blir det extra många digitala möten.

 

[_Taggis_]

Knapplån. Såg nu förresten att man rekommenderar att göra som jag tänkt göra till jul. Isolera sig två veckor före.

Ja det hade varit nåt. Synd att jag har en samhällsnyttig funktion i mitt yrke och måste vara på jobbet ons-sön före jul. Avundas de som kan jobba hemma när det gäller den biten. Då hade jag kunnat åka till dem.

 

[Malin_L]

Ja det hade varit nåt. Synd att jag har en samhällsnyttig funktion i mitt yrke och måste vara på jobbet ons-sön före jul. Avundas de som kan jobba hemma när det gäller den biten. Då hade jag kunnat åka till dem.

Samma här. Jobbar inom vården så jag kan inte heller isolera mig två veckor i för väg.

 

[MiaMia]

Min jul kommer att vara precis som vanligt.
Jag följer klappöppningen i Secret Sancta-tråden (som jag inte ens deltar i själv, bara läser om) och ska säga lagom mycket trevligt och neutralt nonsens när mamma ringer på julafton.

Plus kommer svära över hur trist tv-utbudet blir av att allt är antingen återkommande repriser eller julfjamsinnehåll. Det är ungefär allt.

 

[_Taggis_]

Fick en inbjudan till julafton av familjen med hundarna, som är ett av de två hushåll jag umgås med. Hoppas verkligen det blir av, att vi håller oss friska osv. Det hade varit trevligt att slippa sitta ensam hela helgen ☺

 

[Breaktown]

Knapplån. Såg nu förresten att man rekommenderar att göra som jag tänkt göra till jul. Isolera sig två veckor före.

Vilka är "man"?