Hur ska vi hantera svärmor?

[et_flickan]

Sa hon att du inte älskade ditt barn?
Herregud vilka människor det finns.

Precis. För att min sambo hade varit där ensam en gång med barnet för att jag låg hemma och grät och sov pga hur jag mådde och för att jag inte kunde amma mitt barn. Jag ville helt enkelt inte se mitt barn några timmar och var helt likgiltig inför henne. Öppnade ju tyvärr upp mig för mycket till svärmor om hur jag mådde för att få lite sympatier. Fel val!

 

[et_flickan]

Men vilken vidrig människa hon verkar vara. Hur kan man säga så, dessutom framför personen som drabbats av depression.
Du har alla mina sympatier!

Visst är det tragisk. Jag är livrädd för att bli gravid igen och behöva må sådär. Nu är jag grymt bra medicinerad och går på samtal med psykolog och får hjälp med min ptsd men när det var som värst ville jag dö. Fy bövelen. Att inte ens visa lite respekt i det läget gör mig vansinnig och ledsen.

 

[athena_arabians]

Observera att jag aldrig sagt ifrån tidigare så just nu skakar jag av en hel del ångest och adrenalin. Det kändes bra men var riktigt riktigt jobbigt. Inte ens när hon satt och pratade med min dottern när hon var tre månader om att jag ångrade att jag fick henne och inte älskade henne sa jag ifrån. Inte ens då när jag mådde som sämst med bröst som inte dög att göda ett barn med för att de sinat troligen pga stress hade jag mod att säga något.

Troligen kommer hon ringa upp sambon och fråga varför jag är så otrevlig.

Det diskvalificerar henne från att någongång någonsin vara i närheten av sitt barnbarn. NÅGONSIN.

Jag hade det väldigt jobbigt i skolan bla pga mobbing. Jag har fått veta från en säker källa att min småskolärare talade om för ett par nya föräldrar i klassen (en ny tjej som kom till min klass i åk 2) att jag var ett barn som inte borde få finnas, pga åldersskillnaden mellan mina föräldrar. De hade undrat varför jag satt och grät.

Kärringjäveln till lärare blev svårt dement och det är enda gången jag tyckte det var helt rätt och välförtjänt. Jag hoppas också att kärringen brinner i helvetet (hon är död numera). Nu fick jag tack och lov inte veta det som barn utan i vuxen ålder men det var ett tillräckligt hårt slag (och då var det inte ens från någon som var släkt). Barn ska helt enkelt inte behöva höra sådan skit.

 

[et_flickan]

Det diskvalificerar henne från att någongång någonsin vara i närheten av sitt barnbarn. NÅGONSIN.

Jag hade det väldigt jobbigt i skolan bla pga mobbing. Jag har fått veta från en säker källa att min småskolärare talade om för ett par nya föräldrar i klassen (en ny tjej som kom till min klass i åk 2) att jag var ett barn som inte borde få finnas, pga åldersskillnaden mellan mina föräldrar. De hade undrat varför jag satt och grät.

Kärringjäveln till lärare blev svårt dement och det är enda gången jag tyckte det var helt rätt och välförtjänt. Jag hoppas också att kärringen brinner i helvetet (hon är död numera). Nu fick jag tack och lov inte veta det som barn utan i vuxen ålder men det var ett tillräckligt hårt slag (och då var det inte ens från någon som var släkt). Barn ska helt enkelt inte behöva höra sådan skit.

Det tycker inte jag heller och det borde vem fan som helst fatta men tydligen inte svärmor.

Jag hade grymt svårt att börja älska mitt barn dock. Var absolut inte bered på att det skulle bli så otroligt jobbigt att ta hand om ett barn och ännu värre blev det ju iom depressionen. Det gör mig så ledsen att jag inte fick prata om hur jag kände och mådde med en person som ändå fött och uppfostrat tre barn. Min dotter mådde ju ändå bra som hade en pappa som tog allt ansvar när jag föll ihop i fosterställning och skrek i princip. Och så ska man få sån där skit i ansiktet. Tur att dottern var så liten. Frågan är väl om svärmor upprepar det när hon blir större.

 

[athena_arabians]

Det tycker inte jag heller och det borde vem fan som helst fatta men tydligen inte svärmor.

Jag hade grymt svårt att börja älska mitt barn dock. Var absolut inte bered på att det skulle bli så otroligt jobbigt att ta hand om ett barn och ännu värre blev det ju iom depressionen. Det gör mig så ledsen att jag inte fick prata om hur jag kände och mådde med en person som ändå fött och uppfostrat tre barn. Min dotter mådde ju ändå bra som hade en pappa som tog allt ansvar när jag föll ihop i fosterställning och skrek i princip. Och så ska man få sån där skit i ansiktet. Tur att dottern var så liten. Frågan är väl om svärmor upprepar det när hon blir större.

Jag har inga barn men har förstått att anknytningen är svår för många och med ditt bagage är det verkligen inte konstigt. Det är inget att skämmas för, du såg ju till att dottern hade det bra.

Gör svärmor om det anser jag att det är helt ok att ge henne en rejäl smäll (bildligt, inte bokstavligt) .

 

[et_flickan]

Fick för övrigt ett opps! till svaret jag skickade till henne. Och än har hon inte ringt sambon.

 

[Energi]

Inte riktigt samma situation , men jag har också problem med svärmor. Hon är alkoholist och ofta otrevlig. Kommer med taskiga kommentarer om typ allt.

Vi har gjort så att hon inte får komma hem till oss utan sambon och barnet åker dit nån gång ibland när hon är nykter.

Din svärmor låter helt hemsk och du ska inte behöva ta den skiten!

 

[Pilot]

Fy fasiken vad kränkande hon behandlar dig.
Jag hade nog också haft svårt att säga ifrån, kan du inte tillsammans med din psykolog komma fram till ett par bra standardfraser? Tänker ofta har ju tanter (kärringar) en tendens att haka upp sig på vissa saker, som de ältar om och om igen.
Hade jag varit du hade jag sagt upp kontakten med svärmor att hon inte hade varit välkommen i mitt hem, vill sambon däremot umgås med hennes och sin pappa (vilket han givetvis har rätt till) så tycker jag det ska ske utan att du hamnar i skottlinjen. D.v.s. hemma hos dem med dottern.
Jag hade undvikit alla kalas etc. och inte velat träffa dem alls, faktiskt. Möjligtvis kan de kanske få komma om dottern har kalas, om svärmodern kan hålla sig i skinnet, men ett otrevligt ord och inga fler chanser.
Tycker inte alls du ska behöva ta sådan skit!

 

[TinyWiny]

Jag har också haft min beskärda del av svärmödrar från helvetet. Vad tusan är det som gör att vissa beter sig så illa? Jag ångrar nu att jag inte sa ifrån tidigare till mina barns farmor på det sätt jag gjorde för snart ett år sedan men då när jag gjorde det hade jag inget att förlora. Mina barn är vuxna och kan ha kontakt med henne själva om de vill, deras pappa har jag inte haft någon kontakt med på många år och om hon ville fortsätta ha kontakt med mig så fick det bli på mina villkor och det blev det. Helt plötsligt började hon respektera mig och även om de negativa kommentarerna hänger i luften ibland så säger hon inte klart meningen utan ändrar sig mitt i så det blir mer positivt. Där är dock min stubin oändligt kort och det verkar hon numera förstå.

Min nuvarande svärmor sa jag ifrån till för drygt tretton år sedan. Då kände jag inte längre tvånget att hålla god min och sedan den dagen blev jag istället lustigt nog hennes favorit och vi kunde utveckla en väldigt fin relation. Nu är hon tyvärr svårt dement och de senaste gångerna har hon inte känt igen mig men jag är så glad över att jag sa ifrån när jag gjorde så att vi fick den relationen vi hade.

Jag tror att rädslan för vad man kan förstöra i relation till sin partner många gånger sätter stopp för att säga ifrån även om hen är helt med på att det hens mamma gör är fel. Det är skillnad på att säga själv att "mamma är dum i huvudet" och på "din mamma är dum i huvudet" och det vet de flesta instinktivt även om vissa ibland trampar i klaveret.

Jag tror inte på att ens partner ska kunna ta konflikterna med sina föräldrar när konflikten är mellan en själv och svärmor/svärfar. Det får man göra själv för jag tror att det är respekten för hennes barns partner som brister. Står man upp för sig själv där så blir det helt annat än om hennes barn säger ifrån för de som inte kan respektera andra vuxna människor respekterar ofta inte sina barn heller är min erfarenhet.

Jag är trots allt glad numera att jag har den erfarenheten jag har och jag och min partner har verkligen tänkt till på många vis när det kommer till våra barns och bonusbarns respektive så att inte även vi blir svärföräldrarna från helvetet utan att de vet att de är välkomna och att de vet att vi självklart respekterar dem, deras liv och deras hem.

Sedan får man självklart avstå all framtida kontakt om personen inte lyssnar och börjar respektera en. Vissa saker kan man aldrig glömma att hen sa men förhoppningsvis kan man ändå ha en artig relation. Kan man inte det utan knivhuggen fortsätter komma eller såren gör för ont så är att bryta bättre. Ingen ska behöva må dåligt pga andras respektlöshet även om de råkar vara ens partners föräldrar.

 

[em-pirre]

@TinyWiny jaganser inte att ts och svärmor har en konflikt. Jag anser att svärmor är gränslös mot hela familjen och då är det absolut sonen som ska ta itu med problemet eftersom han också själv uppenbarligen upplever att det är ett problem.

Svärmor verkar inte riktigt frisk faktiskt. Jag undrar om det ens går att fixa utan att bryta.

 

[TinyWiny]

@TinyWiny jaganser inte att ts och svärmor har en konflikt. Jag anser att svärmor är gränslös mot hela familjen och då är det absolut sonen som ska ta itu med problemet eftersom han också själv uppenbarligen upplever att det är ett problem.

Svärmor verkar inte riktigt frisk faktiskt. Jag undrar om det ens går att fixa utan att bryta.

Såklart hon är gränslös mot hela familjen men Ts drabbas hårdast förstår jag det som. Ts partner har ju pratat med sin mamma och det hjälper inte, precis som i väldigt många andra fall när det här problemet finns. Självklart behöver Ts inte ta fajten, det gör hon som hon vill med men min erfarenhet är att som i livet i övrigt stå upp för sig själv och hålla hårt på sina egna gränser är det enda som hjälper och med gränslösa människor i sin närhet är det än viktigare för en själv att göra det så man slipper bli överkörd. Det handlar om inställningen till sig själv med, man ska inte behöva ta sådant och att stå upp för sig själv även i de fall där det inte hjälper kan bara det göra att man själv mår bättre.

Jag vet inget om den här personens hälsostatus men med tanke på hur vanligt svärmorsproblem liknande det som Ts har är så tror jag inte det handlar om sjukdom utan om gränslöst och respektlöst beteende. Ts har ju ingen som helst skyldighet att göra något alls men hen har rätt att bryta om hon vill det och hon har rätt att säga ifrån på skarpen om hon vill det. Även om det inte hjälper att säga ifrån så kan det vara skönt för en själv att faktiskt göra det till någon som har sårat en så som Ts svärmor har. Att man säger ifrån behöver ju inte innebära att svärmor får fortsätta finnas i deras liv utan man kan säga ifrån på skarpen och bryta dessutom för sin alldeles egna skull.

 

[em-pirre]

@TinyWiny okej. Jag är av annan åsikt helt enkelt. Klart man ska stå upp för sig o.s.v. men jag tänker att det är skillnad då det gäller släktingar och familj. Jag hade blivit så jävla bitter på min sambo om han inte skött problem med sin mamma utan väntat sig att jag ska göra det.

Min gäst mina problem, hans gäst hans problem.

 

[Magiana]

@TinyWiny okej. Jag är av annan åsikt helt enkelt. Klart man ska stå upp för sig o.s.v. men jag tänker att det är skillnad då det gäller släktingar och familj. Jag hade blivit så jävla bitter på min sambo om han inte skött problem med sin mamma utan väntat sig att jag ska göra det.

Min gäst mina problem, hans gäst hans problem.

Det är väl ingen som förväntar sig att någon ska ta itu med sin partners mamma? Jag har bara uppfattat att det är "fritt fram" att göra det, men utan förväntningar på att man gör det.

 

[em-pirre]

Det är väl ingen som förväntar sig att någon ska ta itu med sin partners mamma? Jag har bara uppfattat att det är "fritt fram" att göra det, men utan förväntningar på att man gör det.

Ja alltså det var ju något som @TinyWiny som tänkte (vilket är helt okej, jag bara bemötte hennes åsikt)
Klippt citat av @TinyWiny

Jag tror inte på att ens partner ska kunna ta konflikterna med sina föräldrar när konflikten är mellan en själv och svärmor/svärfar. Det får man göra själv för jag tror att det är respekten för hennes barns partner som brister. Står man upp för sig själv där så blir det helt annat än om hennes barn säger ifrån för de som inte kan respektera andra vuxna människor respekterar ofta inte sina barn heller är min erfarenhet.

 

[Magiana]

Ja alltså det var ju något som @TinyWiny som tänkte (vilket är helt okej, jag bara bemötte hennes åsikt)
Klippt citat av @TinyWiny

Men det var fortfarande inte en förväntning från någons partner. Snarare var det en motivering till varför man ska stå för sig själv, för sin egen skull.

 

[em-pirre]

Men det var fortfarande inte en förväntning från någons partner. Snarare var det en motivering till varför man ska stå för sig själv, för sin egen skull.

Ja? Jag förstår inte riktig vad du argumenterar emot?

 

[Magiana]

Ja? Jag förstår inte riktig vad du argumenterar emot?

Du snackade om att bli bitter p.g.a. påstådda förväntningar. De förväntningarna fanns ju inte. Det var bara "fritt fram" och inga "förväntningar". Det fanns inte ens en antydan om att någons partner skulle kliva bakåt för att detta "fritt fram" skulle finnas.

Jag hade blivit så jävla bitter på min sambo om han inte skött problem med sin mamma utan väntat sig att jag ska göra det.

 

[Madalitso]

Jag har också problem med min svärmor ibland och tänkte några saker som kanske kunnat underlätta?
Jag har ingen kontakt med svärmor annat än när vi träffas, jag har inte hennes nummer, hon har inte mitt, vi är inte vänner på fb. All kontakt går via sambon. Hade det gått att lösa för er? Du kan ju blocka hennes nummer och om hon sen frågar din partner varför hon inte får tag på dig så är det nått mystiskt fel med telefonen som är löser sig om ni är rädda det blir bråk. Sen efter det sker all kommunikation med din partner, din svärmor får ta upp allt med honom. Och din sambo får i uppdrag att inte vidarebefordra negativa saker till dig (det gäller stenhårt här, jag vet att svärmor inte gillar mig och det enda som händer om sambon vidarebefordrar klagomål är att jag mår sämre).

Vad gäller att dottern ska få träffa farmor och farfar så kan ni väl återgå till att sambon går dit med henne på egen hand då och då? Och om ni vill så hade dom ju även kunnat komma hälsa på när du bara råkar ha nått jätteviktigt att göra (typ läsa på biblioteket, träffa en kompis, ut och gå i en park), men dom får ha så kul. Också kommer du tillbaks när sambon meddelar att dom åkt och nästa gång han pratar med sin mor kan han alltid säga att det var synd att det blev så, om hon klagar, utan att nämna att det kommer bli så jämt.

Så kan du träffa svärmor när det är kalas och där är folk som gör att hon beter sig

Men det låter som att mycket av problemet just nu är vad hon skriver i sms och säger I telefon, så flytta över allt sånt till sambon skulle jag säga, vet att mitt liv varit mycket jobbigare om svärmor kunde smsa mig varje gång hon blev sur

 

[em-pirre]

Du snackade om att bli bitter p.g.a. påstådda förväntningar. De förväntningarna fanns ju inte. Det var bara "fritt fram" och inga "förväntningar". Det fanns inte ens en antydan om att någons partner skulle kliva bakåt för att detta "fritt fram" skulle finnas.

Alltså, om situationen uppstått i mitt förhållande och min sambo inte hade satt stopp för problemet är det ju jag som måste göra det, eller hur. Därför hade jag blivit bitter på sambon.

Att han hade sagt till utan resultat är inte tillräckligt för mig.

 

[Magiana]

Alltså, om situationen uppstått i mitt förhållande och min sambo inte hade satt stopp för problemet är det ju jag som måste göra det, eller hur. Därför hade jag blivit bitter på sambon.

Att han hade sagt till utan resultat är inte tillräckligt för mig.

Problemet är att partner kan säga till hur många gånger som helst och hur tydligt och kraftfullt som helst, utan att det har någon effekt, just för att det då kommer från partner. Dina förväntningar på att svärmor ska ta partners tillsägelse är nog lite för uppskruvade. Effekten kan bli så mycket bättre om man säger till själv.

Jag säger inte att det behöver vara så här i varje situation, men att det kan vara så. Ibland hjälper ju inget alls oavsett vem som säger något.