Hur ska vi hantera svärmor?

Nej alltså några ultimatum hade jag inte ställt. Jag bara konstaterar helt hypotetiskt att det är så jag hade tänkt att min sambo hade gjort. Annars hade jag nog inte klarat av att vara sambo med honom.
Nej så är det ju. Man måste kunna leva det liv man lever, om inte får något ändras på.
 
Nej förmodligen gör de inte det.

Sorgligt är vad det är att bara vissa egenskaper räknas.
Jo men i de här fallen var det ju nog, framför allt att de sa till med kraft och försvarade sina barn med näbbar och klor. Frågan var om deras husmorderlighet gjorde att de vågade säga till eller om det gav en extra respekt från farmor så att de kunde säga till. De övriga sa varken till eller var husmoderliga utan vek undan helt enkelt, de jagade hon som svaga djur.
 
Ja då förstår jag hur du menar. Samtidigt vet jag att sådana ultimatum, att bryta med en förälder för partnerns skull, ofta leder till att relationen mellan paret blir lidande.

Min sambo har inga problem med att jag inte vill träffa svärmor. Jag har sagt mindre snälla grejer om henne när bägaren runnit över. Det blir ju tyvärr så när man som jag inte vågar säga ifrån ordentligt, då säger jag vad jag tycker och tänker till den jag har mest förtroende för.

Jag är glad att min mamma behandlar min sambo med respekt. Hon har aldrig betett sig illa mot honom på nåt vis. Hade hon gjort det hade jag blivit riktigt arg och ledsen. Det hade aldrig funkat för mig att ha det så då min mor och jag har en väldigt bra relation och varit med om så mycket grejer. Jag hade haft svårt att bryta med henne om det var tvärrt om.
 
Jo men i de här fallen var det ju nog, framför allt att de sa till med kraft och försvarade sina barn med näbbar och klor. Frågan var om deras husmorderlighet gjorde att de vågade säga till eller om det gav en extra respekt från farmor så att de kunde säga till. De övriga sa varken till eller var husmoderliga utan vek undan helt enkelt, de jagade hon som svaga djur.

Ursäkta min okunskap, husmoderliga? Jag tror jag vet vad det betyder men vågar inte riktigt gissa :o
 
Ursäkta min okunskap, husmoderliga? Jag tror jag vet vad det betyder men vågar inte riktigt gissa :o
Ja så som många/vissa verkar vara, på bukes "barn" (och allmänna) sida med? Dvs mycket fokus på barn och matlagning och städning. Kakor och fika på utflykt. Speciell mat lagas till barnen (köttbullar). Lagar lätt en middag till tio personer. Lagar kläder. Tar hand om sin man och huvudansvaret för barnen. Sköter livspusslet, håller reda på födelsedagarna. Kör hela kvinnoracet så som beskrivet i dagspressen och gör det bra, lätt och självklart med en viss barskhet. (byter lakan varje vecka, dammsuger två gånger i veckan minst, torkar bordet jämt)

Dvs inte bohem. Gillar inte laga mat, hyperstressad av att göra middag för flera/föredrar att köpa hela middagen för flera, föredrar att sitta vid stranden och se vågorna, strör böcker omkring sig, glömmer middagstiden, kör lätt stökigt/kör på städerska, lämnar barnet ibland med mannen och svärmor och mormor, gör karriär inom akademia eller företag. Kan inte baka bullar. Pusslar inte livet. Fulla dagisdagarna, helt fritids. Hämtar inte alla dagarna på dagis. Går tidigt, hemma sent.
 
Senast ändrad:
Ja så som många/vissa verkar vara, på bukes "barn" sida med? Dvs mycket fokus på barn och matlagning och städning. Kakor och fika på utflykt. Speciell mat lagas till barnen (köttbullar). Lagar lätt en middag till tio personer. Lagar kläder. Tar hand om sin man och huvudansvaret för barnen. Sköter livspusslet, håller reda på födelsedagarna. Kör hela kvinnoracet så som beskrivet i dagspressen och gör det bra, lätt och självklart med en viss barskhet.

Dvs inte bohem. Gillar inte laga mat, hyperstressad av att göra middag för flera/föredrar att köpa hela middagen för flera, föredrar att sitta vid stranden och se vågorna, strör böcker omkring sig, glömmer middagstiden, kör lätt stökigt/kör på städerska, lämnar barnet ibland med mannen och svärmor och mormor, gör karriär inom akademia eller företag. Går tidigt, hemma sent.

Du menar så. Tack för förklaringen.

Jag kan väl klassa mig som något mittemellan. Hatar att städa, vi har en robot som dammsuger varje dag runt om i huset. Men laga mat gillar jag, det är ett av mina intressen. Men hemmet är inget hem för någon som gillar inredning och detaljer direkt. Lite oorganiserat kaos över det hela. Absolut inte ohygieniskt, bara allmän oreda. Men det värsta är nog att jag gått hemma som sjukskriven sen 2012, och att vi klarar oss så jäkla bra ändå. Det gör nog mest ont i svärmors huvud och att barnet sover hos sin mormor en gång i månaden, det svider nog rejält.
 
Du menar så. Tack för förklaringen.

Jag kan väl klassa mig som något mittemellan. Hatar att städa, vi har en robot som dammsuger varje dag runt om i huset. Men laga mat gillar jag, det är ett av mina intressen. Men hemmet är inget hem för någon som gillar inredning och detaljer direkt. Lite oorganiserat kaos över det hela. Absolut inte ohygieniskt, bara allmän oreda. Men det värsta är nog att jag gått hemma som sjukskriven sen 2012, och att vi klarar oss så jäkla bra ändå. Det gör nog mest ont i svärmors huvud och att barnet sover hos sin mormor en gång i månaden, det svider nog rejält.
Jo jag tror att grejen jag tänkte på att jag tror att det i vissa fall kan löna sig att sätta gränser runt sig själv och hålla dem med viss barskhet. (men kanske inte i alla fall, suck) Men ibland blir man förvånad över hur snabbt folk backar om man säger ifrån milt men bestämt.
 
Jo jag tror att grejen jag tänkte på att jag tror att det i vissa fall kan löna sig att sätta gränser runt sig själv och hålla dem med viss barskhet. (men kanske inte i alla fall, suck)

Min egen mamma är rätt hård hon också. Men hon är snäll och rättvis. Visst kan det komma några kommentarer ibland om vissa grejer om tex hemmet men hon kör det snyggt. Konstigt nog gillar hon att komma hit och plocka och städa eftersom hon beskriver hennes hem som ständigt städat. Det kan vi liksom skratta åt. Dessutom bor hon i ett hus med dåliga avlopp så hon brukar säga att det är trevligt att få diska som man ska göra, i köket, inte på toaletten :rofl:
 
Jag är på tok för bekväm för att försöka uppfostra andra vuxna människor, i alla fall privat. Jag skär bort dem, efter att försökt styra till något fungerande. Kan jag inte skära bort (som i ts' fall: svärmor) så håller jag till någon umgängesform som fungerar. Jag hade förmodligen meddelat sambon att han fått gå över till svärmor med barnet, passat på att vila, plocka - whatever - under tiden. Kanske träffats över en fika ute på lokal, för att hitta en form som fungerar.

Och absolut inte haft någon kontakt över telefon etc.
 
Vi får väl se hur det blir i framtiden med umgänget med svärmor. Svärfar vill jag gärna fortsätta ha kontakt med då han hjälper min sambo med diverse grejer med huset. Han är dessutom trevlig och hjälpsam utan att kräva massor tillbaka elle ösa på oss negativa kommentarer. Han var här igår tex och passade dottern medans jag var på vc. Hade till och med skottat då jag inte hann :love: jag vet att även han sagt åt svärmor att tagga ner men det har inte heller gett någon effekt.

Jag är i en period just nu där jag mår dåligt. Mycket ångest och oro, lite arg över något som jag inte vet vad det är. Jag behöver inte mer skit. Svärmor vet ju vad jag går igenom just nu och att hon inte kan visa ens en liten gnutta respekt är trist. Men då får jag ta ansvar över mig egen hälsa och hålla henne borta.
 
Jag hade inte haft nån fortsatt kontakt med min svärmor om hon hade varit om din. Och jag vet att min man hade brutit med sin mamma (iaf under en period för att markera att beteendet inte är ok) om hon betett sig som din svärmor. Så som du beskrivit är långt över gränsen!!
 
Jag är på tok för bekväm för att försöka uppfostra andra vuxna människor, i alla fall privat. Jag skär bort dem, efter att försökt styra till något fungerande. Kan jag inte skära bort (som i ts' fall: svärmor) så håller jag till någon umgängesform som fungerar. Jag hade förmodligen meddelat sambon att han fått gå över till svärmor med barnet, passat på att vila, plocka - whatever - under tiden. Kanske träffats över en fika ute på lokal, för att hitta en form som fungerar.

Och absolut inte haft någon kontakt över telefon etc.
Jag ser det inte alls som vuxenuppfostran att sätta gränser runt sig själv och att säga ifrån när någon gör mig illa. Vuxenuppfostran är enligt mitt tycke att anse att andra ska ändra sig totalt, inte att de, om de vill umgås med mig, inte kan bete sig illa runt mig.
 
KL
Jag lackade ur fullkomligt på en närstående som ALLTID kom med nedslående kommentarer varenda gång hen kom hem till mig. Till slut blev jag less och sa: "Om du bara kommer hit för att gnälla behöver du inte komma alls." (I normal samtalston, dock)
Det tog skruv i den bemärkelsen att jag inte fick besök av personen på fleeera månader! :sneaky:

En annan släkting hade liknande tendenser och till slut sa jag: "Mår du bra av att vara elak?" varpå hen blev knäpptyst och skämdes lääänge.
 
KL
Jag lackade ur fullkomligt på en närstående som ALLTID kom med nedslående kommentarer varenda gång hen kom hem till mig. Till slut blev jag less och sa: "Om du bara kommer hit för att gnälla behöver du inte komma alls." (I normal samtalston, dock)
Det tog skruv i den bemärkelsen att jag inte fick besök av personen på fleeera månader! :sneaky:

En annan släkting hade liknande tendenser och till slut sa jag: "Mår du bra av att vara elak?" varpå hen blev knäpptyst och skämdes lääänge.

Jag ska testa det där första någon gång om hon kommer hit.
 
Jag är på tok för bekväm för att försöka uppfostra andra vuxna människor, i alla fall privat. Jag skär bort dem, efter att försökt styra till något fungerande. Kan jag inte skära bort (som i ts' fall: svärmor) så håller jag till någon umgängesform som fungerar. Jag hade förmodligen meddelat sambon att han fått gå över till svärmor med barnet, passat på att vila, plocka - whatever - under tiden. Kanske träffats över en fika ute på lokal, för att hitta en form som fungerar.

Och absolut inte haft någon kontakt över telefon etc.
Men inte uppfostra? Du menar att om någon säger någonting elakt till dig så säger du inte ifrån? Sätter en gräns runt dig själv?
Eller är det någonting annat. Jag trodde inte någon uppfostrade vuxna eftersom det är så svårt, dessutom är de ju vuxna fria individer.

Dvs om jag blir arg så fräser jag ifrån, ibland, ibland inte. Men det är alltså fel att fräsa och säga till?
 
Men inte uppfostra? Du menar att om någon säger någonting elakt till dig så säger du inte ifrån? Sätter en gräns runt dig själv?
Eller är det någonting annat. Jag trodde inte någon uppfostrade vuxna eftersom det är så svårt.

Jag berättar inte för andra hur jag förväntar mig att de ska uppföra sig.
 
Jag berättar inte för andra hur jag förväntar mig att de ska uppföra sig.
Jag tror fortfarande jag inte förstår? Vem berättar hur någon som är äldre än fem (eller ok 15 kanske) hur de ska göra innan man går in genom en dörr? Men om någon trampar till mig hårt så det gör ont så trampar jag tillbaka om jag blir arg, språkligt. Och ja det har hänt att personen fattar och inte gör om. Men jag sa ju inte till för att "uppfostra" utan för att försvara mig.

Det måste ju vara ok att säga till en person, jag tycker du kommer försent jämt, jag är jättetrött på att vänta. Hur ska vi lösa det här. Istället för att bara sluta ringa.
 
Jag tror fortfarande jag inte förstår? Vem berättar hur någon som är äldre än fem (eller ok 15 kanske) hur de ska göra innan man går in genom en dörr? Men om någon trampar till mig hårt så det gör ont så trampar jag tillbaka om jag blir arg, språkligt. Och ja det har hänt att personen fattar och inte gör om. Men jag sa ju inte till för att "uppfostra" utan för att försvara mig.

Det måste ju vara ok att säga till en person, jag tycker du kommer försent jämt, jag är jättetrött på att vänta. Hur ska vi lösa det här. Istället för att bara sluta ringa.

Jag skulle inte ha några som helst problem att säga till folk om jag tycker de beter sig gränslöst om det inte vore för att jag är grymt rädd för eventuella konflikter efteråt. Litar inte på folk för fem öre. Men att säga till någon på skarpen att den personen beter sig illa ser jag inte som uppfostran utan en markering att det inte är okej bara. Om personen ändå väljer att fortsätta bete sig illa då försöker jag definitivt inte igen. Inte min grej att försöka ändra på personer.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag är desperat efter sätt att få i vår treåring penicillin. Lång historia kort; vår dotter har haft sår i näsan senaste 8 veckorna. Vi...
Svar
19
· Visningar
1 351
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
3 888
Senast: Blyger
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 023
Senast: Whoever
·
Småbarn Vi fick förra veckan veta att minstingen ska utredas för autism/hjärnskada osv. Veckan efter väljer sambon att dumpa mig, storasyskonet...
6 7 8
Svar
146
· Visningar
28 484
Senast: Elendil
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? Del CXCIV
  • Hyra ut rum i lgh?
  • Dejtingtråden del 37

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 10
  • Uppdateringstråd 29
  • Lös i magen

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp