Ridning Hur skulle ni rida en sån här häst?

Problematisk

Trådstartare
Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer :)

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?
 
Jag väntar med högre gångarter på sådana hästar och skrittar massor inkl kuperat och klättrar. Skrittar både på kort och lång tygel och skolar den för hjälperna innan jag börjar med trav och galopp. Då är det lättare att ”gå tillbaka till systemet” om den i högre gångarter blir het och börjar vräka sig på/gå i spänning.

Lär även hästarna att vid övergångar är det rena övergångar. Inget taktande. När jag saktar ner från galopp till skritt vill jag kunna ge lång tygel direkt och hästen ska då genast slappna av och skritta avslappnat.
 
Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer :)

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?
Med mycket drivning, för att få med bakdelen och därmed ha en chans att kontrollera framdelen.
 
Jag hade bara skrittat ute. Under lång tid bara skritt ute. Så att hästen inte längre förväntar sig nåt annat än skritt på uteritterna. Sen hade jag successivt börjat trava. I början bara några steg vid ett tillfälle på uteritten och sen bara skritt igen. Och sen när hästen börjar hålla sig lugn i traven så hade jag ökat travsträckorna. Men som sagt, bara skritt. Det hårdare jobbet hade jag gjort på ridbanan. Jag skulle vilja hjärntvätta hästen att uteritt = lugnt och stilla.
 
Säger också mycket sidvärtes. Beroende på utbildningsnivå så först lösgörande och sen bärande i sicksack över vägen. Mycket halvhalter och renodla hjälperna. Förhållning och mycket stöd = stopp! Drivning = framåt osv.
Blir hästen hetsig så lär in avsaktning på lång tygel dvs att man ger lång tygel och säger valfritt kommando för avsaktning så är man klar med springandet och skrittar. Brukar fungera bra på hästar som taggar igång ännu mer på förhållningar.

Själv rider jag helst min tittiga och mycket framåt häst i westernutrustning i skogen. Det är lättare att sitta avslappnad och med längre tygel när man kan hålla en hand på hornet när hon hittar krokodiler i dikena :angel:
Vad jag förstod det som så är det enbart vid högre tempo som problemen uppkommer och då tror jag knappast det hjälper att bara skritta. Det leder nog snarare till en ännu mer exalterad häst när den väl får börja trava och galoppera ute igen.
 
Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer :)

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?
Hade haft en löst sittande gramman som bara sätter stopp så huvudet inte blir allt för högt.Sen hade jag travar på och inte jobbat hästen förräns den slappnar av.Då kan man lugnt börja jobba i skritt sedan trav o ev galopp.Min gissning är att den först spänner sig så mkt att den sen blir trött och då tung i handen.Gör inte så stor sak av det hela
 
Är den lika vid första galoppen som efter tionde gången vid samma ridtur?

Min kan ha lite mycket energi ibland och då bli het vid första galoppen, brukar hjälpa att ta första galoppen i en brant backe så jag får chans att driva och när jag kommit upp till toppen är det värsta överskottet borta och han kan bete sig.
 
Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer :)

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?

Ta det lugnt. Skritta och ta ned stressnivån. Det är inte alls säkert att den är pigg i ordets bemärkelse, kan lika gärna vara uppjagad och nervös ute.

En massa övningar gör jag för att väcka, så en häst som är uppstissad vill jag tvärtom låta gå och hitta sin takt. Gärna skritt, är det svårt så lugn trav med den rundad i handen.

Håller den på att dra i väg så sidvärts för kontroll. Men annars träna in att uteritter är meditativa och lugna.

Är den likadan med hästkompis framför?
 
Sidvärts,massor av sidvärts.
(min häst är väldigt duktig på sidvärts 😇)

Jobba hela tiden, uteritt är också jobb(hos mej).

Inte glömma drivningen på en het häst.

Ge eftergift så den inte har något att bli tung emot.

Kanske för att undvika eventuella dragkamper, prova andra bett.

Min häst som är lite liknande, skulle kunna skritta fint i evigheters evigheter men ändå vara het i trav och galopp.
Den går att jobba bättre i högre gångarter när den fått travat och galopperat ur sej och lättat på trycket. Så inga stora krav för tidigt, mer än lydnad.
Får Aldrig fastna i handen-viktigt!
Alltid skritt och lång tygel efter galopp.
 
Min är åt det hållet som du beskriver, och där har det hjälpt mycket att ha mössa med bomull i öronen vid uteritter. Det är stor skillnad med och utan mössan.

Sedan som andra skrivit, övergångar, sidvärtsrörelser mm för att öka kommunikationen. För min ponny hjälper det också att hon får galoppera tidigt under ridpasset, hon behöver liksom "fräsa ur" lite och brukar vara mer avspänd efteråt.
 

Problematisk

Trådstartare
Tack för svar och olika infallsvinklar! Försöker skriva ett samlat svar till alla :)

Skritta (på långa eller korta tyglar) är inga problem. Vi kan skritta på långa tyglar i början av ridturen, på hemväg, direkt efter trav eller galopp etc. Visst kan det hända att nåt dyker upp så hästen spänner till sig några steg, men inte mer än så. Det är alltså inget problem i skritten. Så även om jag förstår tänker med att skritta, skritta, skritta så funderar jag lite i linje med @Angel att det kanske snarare gör det ÄNNU roligare när man väl FÅR springa ute igen. Om man inte skrittar så länge att hästen i princip glömmer att man kan springa ute, men då snackar vi väl (minst) flera månader och det tror jag inte konditionen mår så bra av.

Apropå att inte tappa drivning, där kan jag nog bli bättre. Kommer på mig själv då och då med att ha tappat drivningen, så jag antar att jag gör det en del även UTAN att komma på mig själv :o Det ska jag försöka tänka ännu mer på!

Pigg och glad är hästen både på bana och ute, med och utan sällskap (dock inte så vanligt att ha andra framför, eller snarare, andra går oftast bakom eftersom det är en madame som kliver på rätt friskt och säkert vilket sällskapet inte alltid gör), på nya och gamla vägar osv. Märker nog ingen direkt skillnad på första galoppen/travsträckan eller sista, så det känns inte som nåt som "måste ut" på det sättet utan mer bara "så den är". Och det känns (överlag, självklart annorlunda när huvudet åker upp och spänningar hamnar i hela kroppen) inte som att det är så mycket nervositet, utan mer bara en häst som tycker den själv borde få bestämma hur fort man ska springa :cautious: Det jag däremot kanske kan se ett litet mönster i är att efter att ha sprungit en längre bit börjar fokuset komma och det blir lite mindre "tjafs". Sen vid nästa trav- eller galoppsträcka börjar det dock om från noll igen.
Har tyvärr inga branta backar att "fräsa ur" i, och lite halvdåligt med riktigt långa galoppsträckor. Blir alltid att man måste bryta av till trav/skritt någon bit här och där.

@Bri Upplever du din häst som att den reagerar mycket på ljud, eller är den bara lugnare ändå med mössa?
@Magnum Vad för bett hade du eventuellt provat?

Ska testa lägga in mer sidvärtsarbete och se hur det fungerar. Det känns som att det kan bli vilket som, antingen en häst som stressar upp sig för att det händer en massa hela tiden ELLER en häst som blir lite mer lugn och fokuserad om det finns något mer konkret att jobba med än at "bara trava". Så det ska jag testa och utvärdera!

Fortsätt gärna komma med tankar och tips :bow:
 
Rubriken ställer frågan. Hur skulle ni rida en häst som är som beskrivningen nedan? Tips som "rid mer dressyr", "ta ut en equiterapeut" och liknande önskas alltså inte, det jag är nyfiken på är just (och enbart) hur ni skulle rida sagda häst i sagda situationer :)

Så, till hästen då: Pigg och framåt, gillar att springa! På banan inga konstigheter, hästen är lyhörd och trevlig. Vid uteritt i högre tempo än skritt väljer hästen något av följande:
1. Huvudet väldigt högt, spänd rygg, hals och nacke vilket även leder till spänningar mentalt = tittig, "fjantig" häst. Detta ibland i kombination med att vara springig.
2. Hästen "dyker" på bettet, lägger massa tyngd på bettet och kör lite ångvältstilen, dvs springer på och lyssnar ogärna. Här är hästen inte alls lika tittig, kan dock bli lite klumpig när den bara "ångar på".
Hästen sticker aldrig, bockar inte etc, utan har "bara" hittat två sätt att bli väldigt stark på (starkare på alternativ 2 naturligtvis).

Hur skulle ni rida den vid uteritter?
Jag ser till att vi har ett språk där jag kan be hästen söka sig framåt nedåt. Och ser till att den är på hjälperna.
Jag börjar i skritt och tar det sen vidare när det funkar i skritten. Generellt brukar jag ta en sväng på ridbana/ridhus med ny häst och se till att vi har det där språket.
Då är det sällan problem på uteritter med formgivning, både vad gäller att bli spänd, glo, bli för hög och att det blir "tondövt" och tungt.

För mig är det viktigt att ridningen är sund för hästen. Att gå i spänning är inte sunt, om det är att bli för hög och glo eller ligga på för mkt. Jag vill inte rida i slitage.
 
Jag rider gärna hästarna lite rundade tills de kan bete sig. Runt inner skänkel så att säga. Men det är svårt att börja med ute. Det är en del av mitt "system" att de alltid ska gå runt inner skänkel så de flesta jag rider ut på vet sedan innan vad det är frågan om. När de beter sig väl letar jag rakriktning. Samma driv i båda bak, samma kontakt i båda tyglar.
 
@Problematisk jag hade provat att göra mycket övergångar mellan alla gångarter väldigt tätt så det hela tiden händer något som hästen måste vara uppmärksam på. Det tycker jag fungerar bra när en häst blir som båda sätten du beskriver. Då får du den både uppmärksamm på hjälper jag och tar den tillbaka lite i samlingen om du förstår hur jag menar. Jag hade testat att köra övergångar på någon raksträcka först och befäst det mellan skritt och trav först och sedan när det funkar lagt till övergångar från och till galopp både från och till trav och skritt.
 
Sidvärts gör jag för att hästen ska bromsa sej själv kan jag väl lägga till. Jag vill inte bli bromsande jag.


Bett, bara för att slippa en dragkamp och ’få snabbare svar’ och för att det ska bli tydligt och rakt hade jag kanske testat ett pelham med dubbla tyglar. Jag rider ogärna på kedjebett, men för ett syfte händer det, beroende på häst, att jag använder det då och då. Men mest samlar det damm, i första hand provar jag runt bland dom vanliga tränsbetten.

Är man osäker eller hästen inte redo kan ju bara ett annat vanligt tränsbett än det man brukar ha funka lika väl.
 
Orkar inte läsa alla svar så ber om ursäkt om det blir ett upprepande men även en häst som är "på" måste ridas framåt. Det är lätt att det blir en dragkamp i bettet och man inte vågar lägga på skänkeln. Det låter som att hästen är svag och behöver stärkas.
Jag "tillåter" ingen häst att hänga mig i handen. Om hästen lägger sig tungt i handen och vill dra på så släpper jag stödet i handen men driver på med skänkeln. Svårt att förklara kanske, ibland gör jag saker på automatik utan att kunna riktigt förklara hur. I alla fall så tar det inte lång stund för hästen att förstå vad jag vill och bär sig då själv. Dock vill jag poängtera att vet jag att hästen är svag så låter jag den jobba korta stunder innan vi gör om det. Dvs jag tvingar inte hästen att bära sig själv om den inte orkar men jag uppmuntrar den att bära sig och efterhand den blir starkare så vill den göra det. Sidvärtes rörelser stoppar upp och en häst som ligger på i handen tycker jag inte har en ärlig bjudning och då är inte det jag gör i första hand..
 
Min gamla var som den du beskriver. Övergångar gjorde honom ännu piggare, han vibrerade av upphetsning över att något snart skulle hända. Jag var väldigt noga med eftergifter, red mjukt och jämnt. Tempoväxlingar funkade bra om man inte tog igen och ökade för mycket utan höll sig i mellanskiktet.
Vi galopperade oftast i uppförsbackar, stannade på krönet. Det blev idiotsäkert.
 
Jag gissar att den inte är ärligt framme för skänklarna. Blir ofta att man inte vågar ha ben på och rida fram på sådana hästar.
 
@Bri Upplever du din häst som att den reagerar mycket på ljud, eller är den bara lugnare ändå med mössa?
Hon blir lugnare generellt, och mycket mindre tittig. Sedan, om hon ändå skyggar/tittar på något, hjälper det att själv vända sig åt andra hållet och "ignorera faran". Då lugnar hon sig.

Vill lägga till förresten att sjunga/nynna lite stillsamt fungerar bra också :) Verkar ha en lugnande effekt.
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

  • Börjat rida igen!

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp