Kropp & själ Hur slutar man älta?

Mineur

Trådstartare
Moderator
Jag har upptäckt att jag är väldigt bra på att älta saker och ting, och att det här tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det är också något som påverkar mitt humör negativt, och ibland även sömnen eftersom det är just vid läggdags som tankarna brukar komma. Det är inga stora grejer det rör sig om - snarare tvärtom. Jag kan ligga och våndas över något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt på ett möte under dagen. Det handlar alltid om situationer som jag själv skapat; det är inte så att jag ligger och ältar vad någon annan sagt eller gjort.

Hur kan jag få min hjärna att sluta upp med sådant här trams? Jag försöker att kontrollera tankarna och intala mig själv att det är helt bortkastat att ligga och älta händelse X eftersom det redan skett och det inte finns något jag kan göra åt saken varken nu eller senare. Men efter ett par minuter skenar tankarna iväg, och så är jag där igen.

Finns det fler som är som jag? Har ni några bra strategier, tankeknep eller andra tips?
 

Lovisaleonora

Moderator
Jag har upptäckt att jag är väldigt bra på att älta saker och ting, och att det här tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det är också något som påverkar mitt humör negativt, och ibland även sömnen eftersom det är just vid läggdags som tankarna brukar komma. Det är inga stora grejer det rör sig om - snarare tvärtom. Jag kan ligga och våndas över något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt på ett möte under dagen. Det handlar alltid om situationer som jag själv skapat; det är inte så att jag ligger och ältar vad någon annan sagt eller gjort.

Hur kan jag få min hjärna att sluta upp med sådant här trams? Jag försöker att kontrollera tankarna och intala mig själv att det är helt bortkastat att ligga och älta händelse X eftersom det redan skett och det inte finns något jag kan göra åt saken varken nu eller senare. Men efter ett par minuter skenar tankarna iväg, och så är jag där igen.

Finns det fler som är som jag? Har ni några bra strategier, tankeknep eller andra tips?
Jag jämför det med att hästen blir rädd för löv. Vi vill behålla en katastrofberedskap så vi kan lösa verkliga problem när kriget kommer. Det hjälper mig att börja intala mig det, sedan fortsätter jag med att mentalt lägga undan tankarna. Kan jag lösa detta? (då tänker jag ut en lösning som jag är nöjd med och om hjärnan fortsätter älta meddelar jag hjärnan vänligt men bestämt att vi löst det). Kan jag inte lösa det (pinsamhet 5 år sedan) berättar jag gör hjärnan att det är dax att kamma sig och gå hem. Komma över sig själv. Och återvända till det, igen och igen. Nej, det är ingen väg vi ska vandra. Nej, det är färdigfunderat över det.
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
Ibland får man ta sig tid att älta klart en viss sak.
Mja, mjo, men att spendera 20 minuter på att tänka på den där gången för 8 år sen då jag råkade ge medryttarponnyn frukosten istället för lunchen och fick en rejäl utskällning av ägaren känns ändå lite onödigt. ;) Det är liksom på den nivån vi pratar, tyvärr!
Jag jämför det med att hästen blir rädd för löv. Vi vill behålla en katastrofberedskap så vi kan lösa verkliga problem när kriget kommer. Det hjälper mig att börja intala mig det, sedan fortsätter jag med att mentalt lägga undan tankarna. Kan jag lösa detta? (då tänker jag ut en lösning som jag är nöjd med och om hjärnan fortsätter älta meddelar jag hjärnan vänligt men bestämt att vi löst det). Kan jag inte lösa det (pinsamhet 5 år sedan) berättar jag gör hjärnan att det är dax att kamma sig och gå hem. Komma över sig själv. Och återvända till det, igen och igen. Nej, det är ingen väg vi ska vandra. Nej, det är färdigfunderat över det.
Vilken bra liknelse! Det är precis sådant här jag är ute efter. Tack! :)
 
Jag hamnar i samma snurra med jämna mellanrum, fast med jobbtankar. För mig har det hjälpt med sömn-app! Har testat några stycken. Man kan välja olika "program", allt från 4 minuter upp till 20 minuter. En lugn, meditativ röst som guidar en genom avslappning och hur man ska släppa iväg tankar som kommer. Min favorit är en där man ska föreställa sig sitta vid en liten bäck, där små löv kommer flytande en efter en. Man tar varje tanke, sätter dem på ett löv, och ser dem flyta förbi och bort :D Oftast somnar jag innan programmet ens är halvvägs. Funkar även om man vaknar på natten och börjar tänka igen.
 
Jag hamnar i samma snurra med jämna mellanrum, fast med jobbtankar. För mig har det hjälpt med sömn-app! Har testat några stycken. Man kan välja olika "program", allt från 4 minuter upp till 20 minuter. En lugn, meditativ röst som guidar en genom avslappning och hur man ska släppa iväg tankar som kommer. Oftast somnar jag innan programmet ens är halvvägs. Funkar även om man vaknar på natten och börjar tänka igen.
En till här!! Använder samma strategi :)
 
Jag hamnar i samma snurra med jämna mellanrum, fast med jobbtankar. För mig har det hjälpt med sömn-app! Har testat några stycken. Man kan välja olika "program", allt från 4 minuter upp till 20 minuter. En lugn, meditativ röst som guidar en genom avslappning och hur man ska släppa iväg tankar som kommer. Min favorit är en där man ska föreställa sig sitta vid en liten bäck, där små löv kommer flytande en efter en. Man tar varje tanke, sätter dem på ett löv, och ser dem flyta förbi och bort :D Oftast somnar jag innan programmet ens är halvvägs. Funkar även om man vaknar på natten och börjar tänka igen.
Jag brukar kunna hantera min nattliga oro genom att påminna mig själv om att allt växer på natten och sen liksom lägga undan tankarna tills det är dag (och när dagen kommer har de i regel krympt), men just nu räcker inte det. Så, vad är det för appar du använder och vilken är det som är din favorit? Jag körde Headspace ett tag och kanske skulle jag skaffa den igen?
 
Jag brukar kunna hantera min nattliga oro genom att påminna mig själv om att allt växer på natten och sen liksom lägga undan tankarna tills det är dag (och när dagen kommer har de i regel krympt), men just nu räcker inte det. Så, vad är det för appar du använder och vilken är det som är din favorit? Jag körde Headspace ett tag och kanske skulle jag skaffa den igen?
Headspace och Sova är de senaste jag använt :)
 
Åh, det där med att älta saker är jag proffs på, just i stil med "gjorde ett litet misstag för flera år sedan" osv. Det som fungerat hyfsat för mig hittills är att säga åt mig själv att sluta, att försöka tvinga in tankarna på något helt annat och ibland att fundera på om andra hade brytt sig.

Om jag tex känner mig dum för att jag en gång sa något som lät lite fel, då brukar jag fråga mig själv om någon i bekantskapskretsen (valfri klok, trygg person) hade reagerat negativt på det. I 99,99% av fallen så är svaret att personen inte hade brytt sig, och då behöver inte jag heller bry mig.
 
något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt
Får du inte göra fel? Begå misstag? Klanta dig?

Det är en del av att vara människa. Sen funderar du på det och inser att du gjorde så gott du kunde, eller att shit happens och det blev fel, tänker på hur du skulle kunnat gjort annorlunda, lär dig av misstagen - och sen är det klart. Ge dig själv en kram och tala om att det är preskriberat. Onwards and upwards. Finns ju så mycket roligt att fundera på.
 
Been there done that! Nog för att jag fortfarande har en tendens att älta emellanåt så har det minskat drastiskt och innehållet i ältet har ändrats. Ber om ursäkt för bristen av styckeindelning...

För mig var nyckeln det Sleepy är inne på!
Jag tror att det är rätt grundläggande saker som måste på plats, inga konstigheter alls, men de måste på plats annars gör det ingen skillnad.

1. Folk har en tendens att döma sig själva efter hårdare regler än vad man dömer andra. Hade en vän eller syskon gjort något liknande som en själv så hade man sagt åt dem att "Äh, kom igen, tänk inte på det där, det var väl inte så farligt" och menat det. När man själv gör något så slår man på stora bongotrumman och känner att "NU jäklar gjorde jag något så ända in i helsike dumt, gud, det här var inte bra". Här är det en fråga om att faktiskt bena ut vad man tycker. Det kan inte gärna gälla olika regler för andra människor än det gör för dig själv, det känns ju orimligt och ologiskt. Sen när har man två helt motsatta regelsystem annars för jämbördiga människor? Om det är OK för andra att göra misstag så är det OK för dig med och du måste helt enkelt acceptera den obehagliga sanningen att det kanske inte är så illa och du måste vara snällare mot dig själv.
I de fall man faktiskt har gjort riktigt fel så får man ära den handlingen med att lära sig av den och sen förlåta sig själv.

2. Här ger vi oss in i flummigare territorium, men även det är självupplevt och hjälpte mig enormt.
Man måste börja se sina egna mönster och hitta steget ut ur dem. Ofta kan det vara så att man ältar, sen börjar man tänka att "jäklar, nu ältar jag igen, bäst att sluta med det", varpå man slutar älta i någon minut (om ens det) och sen är igång igen. Det blir en cirkel som börjar om och om igen. Istället för att se Att man ältar, så kan man försöka börja tänka tankar som bryter mönstret. Syftet här är att bryta en process som varit självgående sen många år tillbaka. Börja använda rösten i huvudet till att bolla med, "vad är det jag tänker på egentligen?", "kan jag se det här från ett annat håll?".
För att inception-dyka ner i flumlandet ytterligare så vill jag nu ge min bild av vad som händer när man ältar. Man börjar tänka på något, man snurrar lite slappt igenom det i hjärnan med få "ord" och mycket mentala känslointryck (man verbaliserar inte vad som hände riktigt även om det bara sker i huvudet, man fladdrar bara över och runt det). Man kommer till kärnan i situationen, det som orsakar (låt säga) ångesten, och där är det kritiska ögonblicket där de flesta "studsar" bort från det hela och känner mycket negativa känslor. Det är som att man är en studsboll som rullar längs en bana och helt plötsligt dyker en tegelvägg upp som man rullar rakt in i och flyger iväg med skallebank. Det största felet man gör i den sitsen är att byta ämne för att försöka fly undan känslorna. Vad man bör göra istället är att rulla tillbaka till tegelväggen, betrakta den ett tag och försöka hitta en väg runt den så man kan se vad som döljer sig på andra sidan. Min teori är att ångesten blir som en knut i hjärnan som höljs av dimridåer och när man närmar sig en sådan ridå så svarar hjärnan med ångest. Man måste våga försöka stanna kvar i ångesten och betrakta dimridån tills man har modet att gå igenom den. Ofta (av egen erfarenhet) så var ångesten ej ens befogad, ångesten i sig var värre än situationen som orsakade den, men det har byggts upp av en mångårig tradition av att inte godta att man själv gör fel och att man måste vara snäll mot sig själv. Lite som att sätta Secret Service på att skydda en stubbe i skogen, lite overkill.
 
Jag har upptäckt att jag är väldigt bra på att älta saker och ting, och att det här tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det är också något som påverkar mitt humör negativt, och ibland även sömnen eftersom det är just vid läggdags som tankarna brukar komma. Det är inga stora grejer det rör sig om - snarare tvärtom. Jag kan ligga och våndas över något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt på ett möte under dagen. Det handlar alltid om situationer som jag själv skapat; det är inte så att jag ligger och ältar vad någon annan sagt eller gjort.

Hur kan jag få min hjärna att sluta upp med sådant här trams? Jag försöker att kontrollera tankarna och intala mig själv att det är helt bortkastat att ligga och älta händelse X eftersom det redan skett och det inte finns något jag kan göra åt saken varken nu eller senare. Men efter ett par minuter skenar tankarna iväg, och så är jag där igen.

Finns det fler som är som jag? Har ni några bra strategier, tankeknep eller andra tips?
Jag känner till några böcker som jag uppfattar som serösa;

https://www.bokus.com/bok/9789127114920/sluta-grubbla-borja-leva/?source=googleps&gclid=EAIaIQobChMIsK-9lK-C4QIVi6gYCh3FbwTTEAQYAiABEgIlkvD_BwE

https://www.bokus.com/bok/9789163945373/sluta-alta-och-grubbla-lattare-gjort-med-kognitiv-beteendeterapi/?source=googleps&gclid=EAIaIQobChMIsK-9lK-C4QIVi6gYCh3FbwTTEAQYASABEgI1s_D_BwE
 
3. En till sak jag minns från min egna djungel till hjärna. Det fanns någon odefinierad känsla av att jag behövde straffa mig själv för min klanterier och felsteg ÅT andra, så de slapp liksom. Den är lömsk den där.. Typ att man hade en skyldighet att gå och förebrå sig själv för saker. Att se att det var så man kände möjliggjorde att förstå att det är absolut ingen annan som förväntar sig det av en. Om jag själv lägger av så kommer ingen komma och knacka mig på axeln och undra varför jag slutat klanka ner på mig själv för. Det är lugnt, det är bara att lägga av. Det enda som händer är att det blir lite lugnare i huvudet.
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
Åh vad underbart det är att ha Buke som sin privata lilla hobby-psykolog! :love: Jag läste tråden flera gånger igår och är så tacksam för era svar. Tack särskilt till @Sleepy och @Cafer, era inlägg hjälpte mig verkligen att komma till ro igår kväll. Det ligger så mycket i det här att man alltid dömer sig själv sju gånger hårdare än man hade dömt andra, och jag måste verkligen jobba på att få min hjärna att förstå att man får göra fel ibland utan att det är världens ände. Jag inser nu att roten till problemet åtminstone delvis är detta, min strävan att alltid vara perfekt och aldrig göra misstag. Bara den insikten har hjälpt jättemycket.
 
@Mineur Jag hade samma problem förut och jobbade på det med min terapeut. Ett av tipsen som fungerade bäst för mig var att jag skulle tänka på det som skett men byta ut mig själv mot en vän eller min syster och sen fundera över om jag hade tyckt att hon skulle skämmas eller må dåligt över det som hänt. Och det tyckte jag ju aldrig utan var ju alltid bara så hård mot mig själv och aldrig mot någon annan.

Så det är ett tips från mig :).
 
Jag har upptäckt att jag är väldigt bra på att älta saker och ting, och att det här tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det är också något som påverkar mitt humör negativt, och ibland även sömnen eftersom det är just vid läggdags som tankarna brukar komma. Det är inga stora grejer det rör sig om - snarare tvärtom. Jag kan ligga och våndas över något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt på ett möte under dagen. Det handlar alltid om situationer som jag själv skapat; det är inte så att jag ligger och ältar vad någon annan sagt eller gjort.

Hur kan jag få min hjärna att sluta upp med sådant här trams? Jag försöker att kontrollera tankarna och intala mig själv att det är helt bortkastat att ligga och älta händelse X eftersom det redan skett och det inte finns något jag kan göra åt saken varken nu eller senare. Men efter ett par minuter skenar tankarna iväg, och så är jag där igen.

Finns det fler som är som jag? Har ni några bra strategier, tankeknep eller andra tips?
t

Jag är exakt likadan! Helt plötsligt (när det är dags att sova) kan det poppa upp saker från MASSA år tillbaka som bara snurrar i huvudet.

Men detta problem försvann helt när jag började lyssna på radiodokumentärer vid läggdags, det stängde ute/överröstade mina egna röster i huvudet och vips så somnade jag inom 5 minuter istället för att ligga i timmar och älta :love: !
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • Fint fullblod säljes

Hästnyheter

Bukefalos

Upp