Kropp & själ Hur slutar man älta?

Jag känner igen mig rätt väl i det du skriver. Och att ältande fantamej oftare handlar om att jag sa nåt lite klantigt till grannen för 12 år sedan, än om något jag faktiskt har gjort fel tex samma dag. Nästan så illa/puckat, i alla fall.

En lite mer förlåtande hållning till sig själv är så klart en stor del av lösningen. Men kanske inte bara det, om den här ältande självbestraffningen oftare handlar om struntfel än om riktiga fel en har gjort i sina dagar?

När jag läste tänkte jag att "sån är ju jag - nej, jag är inte sån längre!", på ett förvirrande vis. Jag har nu tänkt ut att för mig handlar det om vilken generell ångestnivå jag råkar ha vid tidpunkten. Och om att min ångestnivå har varit lägre än någonsin de senaste två, tre åren.

Jag vet inte om det kan ge dig någon ledtråd?
 
t

Jag är exakt likadan! Helt plötsligt (när det är dags att sova) kan det poppa upp saker från MASSA år tillbaka som bara snurrar i huvudet.

Men detta problem försvann helt när jag började lyssna på radiodokumentärer vid läggdags, det stängde ute/överröstade mina egna röster i huvudet och vips så somnade jag inom 5 minuter istället för att ligga i timmar och älta :love: !
Håller med, tycker det hjälper jättemycket att ha något att lyssna på (ljudbok eller radioprogram) när jag ska sova. :up: Har problem med både ältande när jag ska sova och att jag ofta drömmer mardrömmar som väcker mig, och förutsatt att jag inte väljer något läskigt eller upprörande att lyssna på, så har det hjälpt mig med båda problemen.
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
@Mineur Jag hade samma problem förut och jobbade på det med min terapeut. Ett av tipsen som fungerade bäst för mig var att jag skulle tänka på det som skett men byta ut mig själv mot en vän eller min syster och sen fundera över om jag hade tyckt att hon skulle skämmas eller må dåligt över det som hänt. Och det tyckte jag ju aldrig utan var ju alltid bara så hård mot mig själv och aldrig mot någon annan.

Så det är ett tips från mig :).
Tack! Jag brukar försöka påminna mig själv om att jag förmodligen är den enda som faktiskt kommer ihåg alla de här händelserna. De andra som var med när sak x, y eller z hände har förmodligen glömt det för flera år sedan. Men jag ska testa det här med att tänka på det från en annat perspektiv också, för jag skulle aldrig i livet vara så hård mot andra som jag är mot mig själv!
Jag är exakt likadan! Helt plötsligt (när det är dags att sova) kan det poppa upp saker från MASSA år tillbaka som bara snurrar i huvudet.

Men detta problem försvann helt när jag började lyssna på radiodokumentärer vid läggdags, det stängde ute/överröstade mina egna röster i huvudet och vips så somnade jag inom 5 minuter istället för att ligga i timmar och älta :love: !
Jag älskade också att lyssna på dokumentärer förr, men jag har kommit ur den vanan lite. Ska försöka ta upp det igen, för det är ju himla mysigt precis som du säger och ett bra sätt att stänga av hjärnan på! :up: Jag har provat sömn-programmet från Headspace som tipsades om tidigare i tråden, men tyckte att det var alldeles för tyst :o Jag hade liksom precis slappnat av ordentligt när rösten började prata igen, och då vaknade jag till... Men i dokumentärer tenderar det ju att vara mer ihållande snack liksom.
Jag känner igen mig rätt väl i det du skriver. Och att ältande fantamej oftare handlar om att jag sa nåt lite klantigt till grannen för 12 år sedan, än om något jag faktiskt har gjort fel tex samma dag. Nästan så illa/puckat, i alla fall.

En lite mer förlåtande hållning till sig själv är så klart en stor del av lösningen. Men kanske inte bara det, om den här ältande självbestraffningen oftare handlar om struntfel än om riktiga fel en har gjort i sina dagar?

När jag läste tänkte jag att "sån är ju jag - nej, jag är inte sån längre!", på ett förvirrande vis. Jag har nu tänkt ut att för mig handlar det om vilken generell ångestnivå jag råkar ha vid tidpunkten. Och om att min ångestnivå har varit lägre än någonsin de senaste två, tre åren.

Jag vet inte om det kan ge dig någon ledtråd?
Jo, jag har funderat lite på om det finns något samband med mitt allmänna mående och det är nog så även för mig att problemen uppstår just när den generella ångestnivån är högre än vanligt. Jag har haft det ganska stressigt på senaste och har fått hantera många situationer som jag inte alls varit bekväm i, så jag tror definitivt att det spelar in. Har aldrig riktigt reflekterat över det förut, men den här gången blev jag så trött på mig själv att jag började gräva lite djupare i problemet. Och det känns verkligen som att det hjälper!
 
Jag ar ocksa expert pa att alta gammalt skrap. Jag har inte langt kvar till 70, men kan ligga vaken och alta saker som hande, dar jag verkligen borde ha reagerat annorlunda nar jag var tonaring. :cautious:

Jag har inte provat "sov appar" men lyssnar garna pa memoarer som kan bli lite lagom monotona och inte sa interessanta som documentaries.
Just nu lyssnar jag pa "All Creatures Great and Small" Precis lagom for att halla mina tankar i styr och gora det lattare att hitta det possitiva i varje dag och alta det istallet:p
 
Jag läste för några år sedan boken Självmedkänsla av Agneta Lagercrantz och den fick mig att inse hur mycket av det där som bottnar i självkritik. Jag har lite svårt för självhjälpsböcker och hoppade över övningarna och sådär, men blotta vetskapen om hur mycket tid jag lade på att klanka ner på mig själv gjorde att jag kunde släppa det i stor utsträckning.

Därtill har jag kört en liten hemmagjord kbt där jag övat på att tex. ta lång tid på mig i kassan och andra beteenden som jag tänker att folk stör sig på, för att öva på att det är ok att vara lite störig.

Och så brukar jag tänka på att jag har en massa människor i min omgivning som är omtyckta, även av mig, trots att de har en massa dåliga sidor.

Sammantaget alltså, förutom sista punkten, har jag inte gjort så mycket åt tankarna i stunden utan snarare försökt jobba på att öka känslan av att det är ok även att vara en oskön typ som inte levererar :-) och det har i princip helt tagit bort även ältandet.
 
Och här ligger jag och ältar att jag är så plump och KANSKE sa något som KAN HA gjort en person ledsen/tagit udden av lyckan för personen. Och känner mig SÅ HEMSK. Berättade för en kompis som tyckte att jag var "gullig" men alltså vad hjälper det att vänner tycker jag är gullig som oroar mig när personen jag kanske gjorde ledsen inte har nån aning om att jag tänker så.

Jag vet ju egentligen att jag bara är mentalt utmattad och att jag då förlorar filter mer och mer. Brukar försöka intala mig att jag bara är trött men jag håller med, ibland hjälper inte det. Man själv är sin värsta kritiker! Jag hoppas jag hittar något bra tips i den här tråden som kan hjälpa mig snurra ur den trötta deppiga ält-spiralen.
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
Jag läste för några år sedan boken Självmedkänsla av Agneta Lagercrantz och den fick mig att inse hur mycket av det där som bottnar i självkritik. Jag har lite svårt för självhjälpsböcker och hoppade över övningarna och sådär, men blotta vetskapen om hur mycket tid jag lade på att klanka ner på mig själv gjorde att jag kunde släppa det i stor utsträckning.

Därtill har jag kört en liten hemmagjord kbt där jag övat på att tex. ta lång tid på mig i kassan och andra beteenden som jag tänker att folk stör sig på, för att öva på att det är ok att vara lite störig.

Och så brukar jag tänka på att jag har en massa människor i min omgivning som är omtyckta, även av mig, trots att de har en massa dåliga sidor.

Sammantaget alltså, förutom sista punkten, har jag inte gjort så mycket åt tankarna i stunden utan snarare försökt jobba på att öka känslan av att det är ok även att vara en oskön typ som inte levererar :-) och det har i princip helt tagit bort även ältandet.
Mycket värdefull input! Tack! :bow:
Och här ligger jag och ältar att jag är så plump och KANSKE sa något som KAN HA gjort en person ledsen/tagit udden av lyckan för personen. Och känner mig SÅ HEMSK. Berättade för en kompis som tyckte att jag var "gullig" men alltså vad hjälper det att vänner tycker jag är gullig som oroar mig när personen jag kanske gjorde ledsen inte har nån aning om att jag tänker så.

Jag vet ju egentligen att jag bara är mentalt utmattad och att jag då förlorar filter mer och mer. Brukar försöka intala mig att jag bara är trött men jag håller med, ibland hjälper inte det. Man själv är sin värsta kritiker! Jag hoppas jag hittar något bra tips i den här tråden som kan hjälpa mig snurra ur den trötta deppiga ält-spiralen.
Ja alltså när jag sa till en av mina vänner häromdagen "Åh kommer du ihåg när *pinsam sak x* hände?" så var hennes svar "Jaha, går du och tänker på sånt? Vad konstigt!". Det var på något sätt det som fick mig att inse hur fullständigt onödigt det här beteendet är, och att det kanske är något jag skulle försöka ta tag i. Hoppas att tråden kan hjälpa dig också!
 
Om du sysslar med någon form av skapande eller kan tänka dig testa, skulle det kunna vara ett sätt att avdramatisera de ältade situationerna. Rita streck-gubbeserier, skriv en dikt/text eller kanske en humoristisk låt om dina awkward situationer och misstag. Kan ge en hel del distans och att man kan se på sig själv med värme i stället för att ha ångest.

Sen brukar jag ofta när jag blir självkritisk fundera på varför jag tycker om mina vänner. Är det för att de är perfekta? Nej det är ju tack vare alla deras speciella egenheter som de själva kanske inte är så stolta över.
 
Jag har upptäckt att jag är väldigt bra på att älta saker och ting, och att det här tar upp alldeles för mycket tid och energi. Det är också något som påverkar mitt humör negativt, och ibland även sömnen eftersom det är just vid läggdags som tankarna brukar komma. Det är inga stora grejer det rör sig om - snarare tvärtom. Jag kan ligga och våndas över något pinsamt som hände för flera år sedan, ett misstag jag gjorde förra veckan eller något “dumt” jag sagt på ett möte under dagen. Det handlar alltid om situationer som jag själv skapat; det är inte så att jag ligger och ältar vad någon annan sagt eller gjort.

Hur kan jag få min hjärna att sluta upp med sådant här trams? Jag försöker att kontrollera tankarna och intala mig själv att det är helt bortkastat att ligga och älta händelse X eftersom det redan skett och det inte finns något jag kan göra åt saken varken nu eller senare. Men efter ett par minuter skenar tankarna iväg, och så är jag där igen.

Finns det fler som är som jag? Har ni några bra strategier, tankeknep eller andra tips?
Knäpper med fingrarna och lägger bort tanken, knäpper med fingrarna och lägger bort tanken... ... ... ... ... det blir lättare och lättare och till slut går det på bara en gång. (efter låång tid) (ok knepet är från typ idagsidan i DN och 25 år gammalt men var det bästa ever när jag var tonåring, det var något med knäppet som var bra, vem vet vad).
 

Mineur

Trådstartare
Moderator
Hittade precis den här med lite tänkvärda tips, även om lite var nytt under solen

https://www.femina.se/9-tips-for-att-slippa-bli-bitter-sa-undviker-du-tankefallorna/
Tack! Väldigt nyttig läsning för en sån som jag.
Om du sysslar med någon form av skapande eller kan tänka dig testa, skulle det kunna vara ett sätt att avdramatisera de ältade situationerna. Rita streck-gubbeserier, skriv en dikt/text eller kanske en humoristisk låt om dina awkward situationer och misstag. Kan ge en hel del distans och att man kan se på sig själv med värme i stället för att ha ångest.

Sen brukar jag ofta när jag blir självkritisk fundera på varför jag tycker om mina vänner. Är det för att de är perfekta? Nej det är ju tack vare alla deras speciella egenheter som de själva kanske inte är så stolta över.
Jag är tyvärr ungefär lika kreativ som en gråsten, men jag kan tänka mig att det där skulle fungera. Jag brukar vara ganska bra på att skratta åt mig själv tillsammans med andra genom att berätta om mina fadäser - antingen IRL eller på sociala medier - och du har helt rätt i att det hjälper!
Knäpper med fingrarna och lägger bort tanken, knäpper med fingrarna och lägger bort tanken... ... ... ... ... det blir lättare och lättare och till slut går det på bara en gång. (efter låång tid) (ok knepet är från typ idagsidan i DN och 25 år gammalt men var det bästa ever när jag var tonåring, det var något med knäppet som var bra, vem vet vad).
Undrar vad min sambo skulle tro om han vaknade av att jag låg och knäppte med fingrarna kl 2 på natten :D Skämt åsido, jag förstår tanken bakom tricket och gör något liknande själv redan vilket fungerar ibland men inte alltid.
 
Tack! Väldigt nyttig läsning för en sån som jag.

Jag är tyvärr ungefär lika kreativ som en gråsten, men jag kan tänka mig att det där skulle fungera. Jag brukar vara ganska bra på att skratta åt mig själv tillsammans med andra genom att berätta om mina fadäser - antingen IRL eller på sociala medier - och du har helt rätt i att det hjälper!

Undrar vad min sambo skulle tro om han vaknade av att jag låg och knäppte med fingrarna kl 2 på natten :D Skämt åsido, jag förstår tanken bakom tricket och gör något liknande själv redan vilket fungerar ibland men inte alltid.
Undrans om det kan fungera om du nyper dig istället. Tror det handlar om plötsligt, skarpt sinnesintryck.
Synd att det inte fungerar alltid. Jag vann alltid till sist (envis) även om det kunde ta en evighet. Och nu är det så lätt jämförelsevis! Jätteskönt, var en förfärlig ältare. Nu börjar det oftast inte ens (var som att dressera ett djur eller något, dvs den ändrade beteende till ett mer lönsamt när den inte fick hålla på.).
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

  • Medryttare i Örebro

Hästnyheter

Bukefalos

Upp