Hur snäll är Snäll?

r.
Jag anser nog också att det är en självklarhet, mer eller mindre. Lite som att en människa är oskyldig tills motsatsen bevisats tänker jag nog att människor är generellt snälla.
Det behöver inte för mig betyda att de är fantastiska på något sätt, utan att de är hövliga och trevliga och normala människor, därför blir det jättekonstigt att läsa att folk beskriver sig som "snälla" som om det vore ett undantag. Som om alla andra går runt och sparkar valpar och våldför sig på sina medmänniskor, och så är det ju inte.
Det kanske låter lite naivt, men det beror nog på vilken laddning man ger ordet, tror jag. :)

Självisk och snäll kan man vara samtidigt i mina ögon. Självisk är inte heller en dålig egenskap, och det är nog alla människor.
Jag tänker nog inte snäll som en personlig egenskap. Jag tänker att jag ibland kan vara snäll och göra snälla saker och ibland är jag inte alls snäll utan agerar utifrån helt andra premiser.

Att vara snäll eller ej känns som en uppdelning man gjorde i barndomen. Är detta en snäll person eller en dum person, en förenklad indelning av människor, som när man blivit äldre brutits ned i andra egenskaper där ingen är snäll eller dum.
 
Intressant att så många lägger in snäll som något negativt. Kanske därav uttrycket ”för snäll”?
Jag tycker det är fint att vara snäll.
Men problemet är att jag ibland upplever att de som kallar sig själva för snälla snarare gör det för att komma enkelt undan och för att slippa ta ansvar.
Ett exempel- för snart ett år sedan satt jag på Roslagsbanan och skulle åka hem. Tiden för avgång hade passerat och jag hoppades att tåget snart skulle gå. Ca en kvart efter att det ska gå så avgår tåget. Och då hör jag att föraren börjar prata i högtalaren och säger typ
"Jag måste be er att bli bättre på att komma i tid till tåget. För när jag ser er komma springande till tåget så väntar jag eftersom jag är en snäll person."
Jag kommer ihåg att hon kallade sig själv för snäll. Men för mig är det där inte en snäll person. För pga det så blev tåget försenat vilket innebar att man inte hann med bussen på kommande tågstationer. Och bor man på landet så får man vänta en timme till nästa buss pga att tåget var sent. För mig är det märkligt att hon såg sig själv som snäll. Och hon kanske ser sig som för snäll. Medan jag snarare ser det som att hon måste börja ta ansvar och förstå att det får konsekvenser.
Så det tror jag är det negativa med folk som "är för snälla". De förväntar sig att andra ska ta konsekvensen av deras beslut istället för att själv ta ansvar.
 
Frågade just en man som beskrev sig som snäll vad det innebär för honom och han svarade att snäll är lika med blyg och att han sökte endast vänskap. Efter det blev han sur när jag påpekade att snäll och blyg inte är samma sak och att det är trist att jag bara är ute efter sex (hade överhuvudtaget inte nämnts något om sex).
 
Jag kan inte förstå hur man inte kan vara snäll och ändå leva med bra samvete. Jag kanske inte alltid tänker snälla tankar om allt och alla men det dåliga samvetet över att inte vara snäll hade ju ätit upp mig. Förstår inte hur man inte kan vilja uppfattas som en snäll person, personer som inte är snälla hade jag aldrig stått ut med då dom i mina ögon oftast är bittra och otrevliga. Det finns ingenting som är dåligt med att vara snäll. Däremot väldigt mycket dåligt med att inte vara en snäll person.

Snäll för mig är att man gör så gott man kan, man ska inte göra mer än vad man kan för det är inte sunt men man gör så gott man kan för andra och för sig själv. Att man inte klarar av att vara dryg och tråkig och mot folk utan att känna ett uns av dåligt samvete efteråt. För alla kan vara less ibland på saker och ting, något annat hade varit omänskligt men att inte känna att man faktiskt kanske inte var så schysst efteråt, då är man ingen snäll person.
 
Jag tycker @stjarnhimmel beskriver det bra. De flesta som kallar sig själva snälla skulle jag snarare kalla "mesiga". Och många saker de gör av mesighet är bara att smita undan obehag eller rent elakt mot andra.
Fast att vara mesig är inte så lätt att ändra på bara sådär. Det är inte lätt att få bättra självkänsla och mesiga personer gör sällan något med mening för att förstöra för andra. Gör någon en handling och menar gott så är det en snäll person även om handlingen kan slå fel ibland.
 
Jag kan inte förstå hur man inte kan vara snäll och ändå leva med bra samvete. Jag kanske inte alltid tänker snälla tankar om allt och alla men det dåliga samvetet över att inte vara snäll hade ju ätit upp mig. Förstår inte hur man inte kan vilja uppfattas som en snäll person, personer som inte är snälla hade jag aldrig stått ut med då dom i mina ögon oftast är bittra och otrevliga. Det finns ingenting som är dåligt med att vara snäll. Däremot väldigt mycket dåligt med att inte vara en snäll person.

Snäll för mig är att man gör så gott man kan, man ska inte göra mer än vad man kan för det är inte sunt men man gör så gott man kan för andra och för sig själv. Att man inte klarar av att vara dryg och tråkig och mot folk utan att känna ett uns av dåligt samvete efteråt. För alla kan vara less ibland på saker och ting, något annat hade varit omänskligt men att inte känna att man faktiskt kanske inte var så schysst efteråt, då är man ingen snäll person.
:bow: :bow:
 
Så man kan inte vara både blyg och snäll menar du? :confused:
Mvh blyg och nu kränkt... (:p)
Jo men jag tänkte såhär. Om jag är rejält blyg och kommer in på en fest och inte har någon att prata med (jag är blyg på riktigt..) så tänker jag på den som snäll som kommer fram och tar hand om mig och pratar med mig och presenterar mig för någon. Men själv är jag för blyg så jag vågar inte lika ofta göra det för andra, så jag kan just i det tillfället inte vara snäll på det viset, jag verkar kanske snarare lite snäv.

Jag kan också fega ur på, men har lärt mig bättre, att säga -gud det där gjorde du riktigt bra! oj så snyggt du rider osv (vem är jag att bedöma andra).

Likadant med flytthjälp, om någon lägger ut på nätet att hen behöver flytthjälp och jag känner personen väl, då vågar jag vara snäll och hjälpa till. Men om det är någon jag inte känner så väl, då kanske jag fegar ur och tänker att inte vill väl den här personen att jag ska hjälpa till, hen har säkert någon bättre person som hjälper till. Så då agerar jag inte aktivt snällt, även om jag såklart inte är elak.

Det är liksom killen som kom fram och kramades och pratade om man var jätteledsen på klassresan som jag tänker på som snäll. De andra är såklart också snälla, men det är hen som liksom agerar.

På det viset alltså, men såklart om någon frågar aktivt, just mig om hjälp, så är det ju lättare :p (jag är ju alltså iofs då varken särskilt snäll, eller empatisk, men kan absolut oftast tänka mig att obekväma mig för andra och kan nog uppfattas som hjälpsam eller något.)
 
Fast att vara mesig är inte så lätt att ändra på bara sådär. Det är inte lätt att få bättra självkänsla och mesiga personer gör sällan något med mening för att förstöra för andra. Gör någon en handling och menar gott så är det en snäll person även om handlingen kan slå fel ibland.

Jag är själv ganska mesig :D och självklart är det inte lätt att bara ändra sådär. Men nä, jag håller inte med om att något är snällt för att personen själv tycker det fastän det blir negativt för mottagaren. Som i tidigare exempel, någon som inte uttrycker en åsikt eller fattar beslut utan lämpar över det på andra, det är ju enbart egoistiskt och att göra det så lätt som möjligt för sig själv utan att bry sig om hur det blir för den andra.

Sen tycker jag också att det är skillnad på att vara mesig/osäker (tycker ordet "mesig" är lite knepigt, använder det mest skämtsamt eller om mig själv) och stå för det och att vara det men påstå att man inte är det eller försöka omskriva det med ord som "snäll". T.ex. i exemplet ovan så om någon säger att jag ska välja var vi ska äta för att hen inte vågar/vill/orkar så kan jag (som också hatar att fatta beslut) acceptera det, men om någon påstår att hen vill att jag väljer för att vara "snäll" så blir jag vansinnig. :banghead:
 
Jag beskrivs ofta som snäll. Tror kanske en del tycker jag lite tråkig också.

Själv skulle jag inte beskriva mig som snäll. Däremot kan jag nog vara lite naiv ibland, jag vill tro gott om människor. Om jag tex upptäcker ett misstag av någon annan tänker jag inte direkt att någon missat det på grund av att det var en jobbig/besvärlig uppgift eller så (får ofta höra det av andra och försöker då ta personen det berör i försvar ) och avsiktligt låtit bli att utföra uppgiften, utan jag tänker att det är ett misstag som begåtts, inte av mening. Den tanken vill jag absolut inte ta död på. Jag vill tro gott om folk, eftersom jag tror att den tanken fortplantar sig.

Jag tror att jag bedöms som snäll för att jag absolut inte vill trampa på någons tå, är konflikträdd och gör allt för att rädda stämningen. Det har en nackdel för mig själv eftersom jag har svårt att stå upp för mig själv.

Jag kan mycket väl erkänna ett "misstag" för att situationen/meningsskiljaktighet ska klaras ut /redas ut, men innerst inne så vet jag att det inte var jag som begick misstaget. Jag behöver liksom inte ha rätt i situationen utan det räcker för mig att jag vet med mig det innerst inne.

Jag kommer inte ändra mig själv på den punkten tror jag. Om jag verkligen känner mig utsatt, eller orättvist behandlad så säger jag dock ifrån ordentligt, och får då se en rad förvånade ansikten framför mig :laugh:.

Jag säger inte att mitt beteende är rätt alls, men för mig är det rätt.
 
Förut (i tidiga/mellersta tonåren) tyckte jag att "snäll" och "lugn" var tråkiga egenskaper, i alla fall att få höra om sig själv. Numera tycker jag båda egenskaperna är väldigt positiva. Jag anser likt många andra här att de allra flesta är snälla, men håller med de som skiljer på "grundsnällhet" och att vara så snäll att det är något utöver det vanliga.

Jag vill väldigt gärna vara väldigt snäll, men tyvärr finns det situationer när jag inte känner mig snäll och inte kan förmå mig att agera snällt heller :( Detta trots att jag får ohyggligt dåligt samvete efteråt och kan ångra mig i flera år :cautious:.

Jag känner ett pensionärspar där jag inte alltid tycker att den ena verkar så snäll när han pratar :p, men de har varit otroligt hjälpsamma mot mig och väntar sig säkerligen inget tillbaka. Jag tycker att de är enormt snälla.

Förundras ibland över hur snälla folk faktiskt är, men det är väl faktiskt normaltillståndet.
 
Jag är själv ganska mesig :D och självklart är det inte lätt att bara ändra sådär. Men nä, jag håller inte med om att något är snällt för att personen själv tycker det fastän det blir negativt för mottagaren. Som i tidigare exempel, någon som inte uttrycker en åsikt eller fattar beslut utan lämpar över det på andra, det är ju enbart egoistiskt och att göra det så lätt som möjligt för sig själv utan att bry sig om hur det blir för den andra.
Det är även så att det någon gör kan räknas som snällt även om man själv inte gynnas av det. Att göra alla nöjda åt alla håll är omöjligt. Jag har för övrigt inte skrivit någonting om att det är snällt att dumpa över medvetet saker på andra trots att man själv kunnat ta tag i det.
Sen tycker jag också att det är skillnad på att vara mesig/osäker (tycker ordet "mesig" är lite knepigt, använder det mest skämtsamt eller om mig själv) och stå för det och att vara det men påstå att man inte är det eller försöka omskriva det med ord som "snäll". T.ex. i exemplet ovan så om någon säger att jag ska välja var vi ska äta för att hen inte vågar/vill/orkar så kan jag (som också hatar att fatta beslut) acceptera det, men om någon påstår att hen vill att jag väljer för att vara "snäll" så blir jag vansinnig. :banghead:
För att kunna stå för något krävs det självsäkerhet vilket sällan mesiga personer har i alla situationer. Mesighet har ingenting att göra med ifall man är snäll eller inte. Dessutom är folk sällan mesiga i alla situationer i livet, man kan vara försiktig och blyg på ett ställe och framåt och tuffare på ett annat. Kommer man så långt att man kan stå för att man är mesig, då är man nog inte särskilt mesig.

Om någon låter en välja något för att vara snäll så och? Då får du väl säga till att du inte vill välja helt enkelt, är väl inte svårare än så. Är inget att bli vansinnig över.

Snäll är man om man menar väl, om man vill andra gott. Är liksom inget konstigare än så, aldrig hört någon som vill någon något ont och skyller på att den är för snäll.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Detta är verkligen den värsta och längsta så kallade vintern jag någonsin har varit med om. Det har regnat och blåst konstant sedan i...
3 4 5
Svar
95
· Visningar
5 124
Senast: Hazel
·
Fritid Jag hittade ingen tråd om snorkling men hoppas att det finns massa bukefalister som har det som hobby och kan komma med massa tips om t...
Svar
11
· Visningar
366
L
  • Artikel
Dagbok Igår fick jag reda på att en person är död. En som jag har känt i nästan hela mitt liv iallafall som jag kommer håg. Hon är två år yngre...
2 3
Svar
55
· Visningar
3 556
IT & mobiler Jag kan bli irriterad när folk skickar meddelanden på t ex Messenger eller sms mitt i natten och väcker mig. Det händer ganska ofta att...
12 13 14
Svar
271
· Visningar
9 980
Senast: Araminta
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Jättehungrig katt
  • Kattbilder #9
  • Hundrädda

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp