Hur stora nybörjargrupper?

På dotterns förra ridskola var de 12-13 i en nybörjargrupp. Vilket var på tok för mycket av flera anledningar. Dels att det inte fanns tillräckligt med hästar för att alla skulle kunna få rida själv. Och sedan att det är ytterst svårt att ha fokus på så många.

När jag efter tre år fortfarande fick leda varje lektion då dottern konstant hamnade på svåra hästar så gav jag upp och bytte ridskola.

Nu är de 5-6 i gruppen och dottern tycker att ridningen är superkul igen från att ha velat lägga av på den förra ridskolan.
 
När jag började rida var vi tio i gruppen men de delade på oss så halva lektionen hade hälften teori och andra halvan red vi. Tror vi hade det så första terminen och gick upp i "vanlig" grupp andra. Då hade ridskolan max tio i grupperna förutom i hopp- och dressyrspecialgrupperna där det var fem
 
Hej kloka människor,
Min 11-åring rider i en nybörjargrupp. De är 9 st i gruppen och jag upplever att ridläraren inte hinner se dem alls tillräckligt. Min unge har inte lyckats få till en galopp på fyra lektioner och får inte hjälp med det heller. Jag tror inte ridläraren uppfattat det.

De senaste två lektionerna har min unge konsekvent ridit med alldeles för långa tyglar med resultat att ponnyn inte behöver ”vara med”, de är ju smarta de där små! Och ridläraren är inte på om det öht. Tror inte hon hinner se och uppfatta alla i den utsträckning det skulle behövas. Resultatet blir ju att ”det går dåligt” och blir inte så roligt. När min unge har turen att få sitta på en privat ponny ibland är utveckligen en helt annan. Jag vet att man inte ska ha bråttom när man lär sig ridningens ädla konst, men just det där grundläggande för att att ens kunna styra sin häst och kommunicera med den måste ju sättas ganska snart för att man ska kunna lära sig de moment som kommer.

Vad tycker ni, är inte 9 personer lite mycket i en nybörjargrupp? För övrigt väldigt välskött ridskola och supermysig ridlärare.
Tio i nybörjargrupp här. De fick inte galoppera förrän efter ett år, dvs tredje terminen, jag vet att andra ridskolor körde det tidigare men jag är lite osäker på hur deras upplägg ser ut i så fall. Varje gång man tänkte att de kanske borde lära sig galoppera tänkte man också att de nog inte var mogna.

De första försöken la hon sig inte heller i om det gick eller inte, utan vissa fick galopp och andra inte, en och en. Först senare när alla försökt några gånger tog hon tag i saken. Kan ju också handla om att vissa barn inte försöker så mycket just för att de inte har bestämt sig för om de vågar ännu också faktiskt. Några halvdana försök utan försök är då kanske bättre än att inte försöka alls men också bättre än att lyckas.

Med långa tyglar osv verkar ridläraren faktiskt inte lägga sig i den biten så mycket om det inte är problem att styra. De har ju ganska dålig koordination ändå och om vissa håller för hårt på fel ponny så får de ju bromsen i. De är också imponerande dåliga på att förstå och ta instruktioner, eller titta på varandra eller finna strategier.

Det känns som om ridläraren är väldigt duktig och som att allting kommer ihop nu på termin tre, alla små lösa bitar hon lämnat passar in. Men av ren nyfikenhet skulle jag ju gärna sett lektionerna som vissa pratar om, föräldrarna på läktaren (hennes kusin som rider där istället får redan osv), där de galopperar första terminen de rider. Det är kanske mindre ponnies? Vissa barn är ju så små att man är förvånad över att ponnyn uppfattar signalerna alls, om de inte når nedanför sadelkanten.
 
Senast ändrad:
Tio i nybörjargrupp här. De fick inte galoppera förrän efter ett år, dvs tredje terminen, jag vet att andra ridskolor körde det tidigare men jag är lite osäker på hur deras upplägg ser ut i så fall. Varje gång man tänkte att de kanske borde lära sig galoppera tänkte man också att de nog inte var mogna.

De första försöken la hon sig inte heller i om det gick eller inte, utan vissa fick galopp och andra inte, en och en. Först senare när alla försökt några gånger tog hon tag i saken. Kan ju också handla om att vissa barn inte försöker så mycket just för att de inte har bestämt sig för om de vågar ännu också faktiskt. Några halvdana försök utan försök är då kanske bättre än att inte försöka alls men också bättre än att lyckas.

Med långa tyglar osv verkar ridläraren faktiskt inte lägga sig i den biten så mycket om det inte är problem att styra. De har ju ganska dålig koordination ändå och om vissa håller för hårt på fel ponny så får de ju bromsen i. De är också imponerande dåliga på att förstå och ta instruktioner, eller titta på varandra eller finna strategier.

Det känns som om ridläraren är väldigt duktig och som att allting kommer ihop nu på termin tre, alla små lösa bitar hon lämnat passar in. Men av ren nyfikenhet skulle jag ju gärna sett lektionerna som vissa pratar om, föräldrarna på läktaren (hennes kusin som rider där istället får redan osv), där de galopperar första terminen de rider. Det är kanske mindre ponnies? Vissa barn är ju så små att man är förvånad över att ponnyn uppfattar signalerna alls, om de inte når nedanför sadelkanten.

Jag tycker det låter som om ditt barn har en klok ridlärare som är medveten om barns begränsningar och ändå får ihop lektionerna bra! Jag är full av beundran inför det, jag har provat att hålla lektioner för barn (4-5 st i åldrarna 5-10 ungefär) och det är verkligen inte det lättaste!

Angående att få galoppera första terminen så fick jag det när jag red på ridskola för evigheter sedan. Då red vi alla med ledare (äldre barn/ungdomar som "hängde" på ridskolan och tjänade ihop extra ridlektioner genom att hjälpa till) och galoppen skedde en och en, oftast genom att ridläreren (gammal militär som kunde konsten att få en piska att smälla i luften) fick hästen att galoppera och den som red bara åkte med och höll i sig. Tror ändå att det var ganska bra, vi fick tidigt en känsla för galoppen och jag minns än idag, 43 år senare, den där kicken av att klara av det lite läskiga i att galoppera! Hästarna var i storlek från större C-ponny till mindre storhästar, så inte alls pyttesmå. Jag var 8 år då, har för mig att ridskolan hade 7-årsgräns.
 
Jag tycker det låter som om ditt barn har en klok ridlärare som är medveten om barns begränsningar och ändå får ihop lektionerna bra! Jag är full av beundran inför det, jag har provat att hålla lektioner för barn (4-5 st i åldrarna 5-10 ungefär) och det är verkligen inte det lättaste!

Angående att få galoppera första terminen så fick jag det när jag red på ridskola för evigheter sedan. Då red vi alla med ledare (äldre barn/ungdomar som "hängde" på ridskolan och tjänade ihop extra ridlektioner genom att hjälpa till) och galoppen skedde en och en, oftast genom att ridläreren (gammal militär som kunde konsten att få en piska att smälla i luften) fick hästen att galoppera och den som red bara åkte med och höll i sig. Tror ändå att det var ganska bra, vi fick tidigt en känsla för galoppen och jag minns än idag, 43 år senare, den där kicken av att klara av det lite läskiga i att galoppera! Hästarna var i storlek från större C-ponny till mindre storhästar, så inte alls pyttesmå. Jag var 8 år då, har för mig att ridskolan hade 7-årsgräns.
Aha, ja det är ju onekligen ett sätt att göra det på och få spänningen och oron för galoppen ur kroppen. Jag tror inte jag fick galoppera förrän efter att ha ridit ett år. De körde kö till ett hörn och en ponny efter en galopperade ikapp svansen, tror jag, för jag minns inte att jag gjorde det, men gruppen jag ledde ibland gjorde så.

Denna har provat, försök få galopp efter hinder, eller en och en på banan, eller sväng ut och galoppera tillbaka osv. Med runt 50% träffrate, sedan ngn vecka innan jul, sedan plötsligt en dag så galopperade hela gruppen en och en ett helt varv själva, i vardera riktning.
 
Tack för bra och kloka svar! De har ridit en termin och det är bara på slutet de börjat galoppera. Eftersom jag själv var en dedikerad ridtjej är jag nog lite överpepp och ska sitta lugnt (utanför) sadeln och se hur det löper på. Vi är ju så lyckligt lottade att vi får rida en privatponny ganska regelbundet och där kör vi mycket barbacka för att träna balans och i övrigt mycket ompyssling av ponnyn för att lära samhörighet, omtanke och hästkänsla, just de bitarna är svåra att få så mycket av på ridskolan när ponnyn ska gå nästa lektion etc. Barnet tycker lite synd om ridskolehästarna som ”måste jobba så mycket” så det kan vara en anledning till att hon inte tycker ridskolan är lika rolig som privatponnyn. Jag försöker peppa med att när hon lär sig en mjuk fin sits och lugna fina händer kommer det vara skönt och roligt för ponnyn när just hon rider på ridskolan. Det landade ganska bra. Det är en empatisk liten filur jag har som avkomma🤗 Så tänkte jag i tonåren när jag bodde i stallet, att jag ville vara den mest trivsamma ryttaren för hästen. Det gav bra resultat tror jag. Sjukt sugen på att få rida själv igen.
 
Tack för bra och kloka svar! De har ridit en termin och det är bara på slutet de börjat galoppera. Eftersom jag själv var en dedikerad ridtjej är jag nog lite överpepp och ska sitta lugnt (utanför) sadeln och se hur det löper på. Vi är ju så lyckligt lottade att vi får rida en privatponny ganska regelbundet och där kör vi mycket barbacka för att träna balans och i övrigt mycket ompyssling av ponnyn för att lära samhörighet, omtanke och hästkänsla, just de bitarna är svåra att få så mycket av på ridskolan när ponnyn ska gå nästa lektion etc. Barnet tycker lite synd om ridskolehästarna som ”måste jobba så mycket” så det kan vara en anledning till att hon inte tycker ridskolan är lika rolig som privatponnyn. Jag försöker peppa med att när hon lär sig en mjuk fin sits och lugna fina händer kommer det vara skönt och roligt för ponnyn när just hon rider på ridskolan. Det landade ganska bra. Det är en empatisk liten filur jag har som avkomma🤗 Så tänkte jag i tonåren när jag bodde i stallet, att jag ville vara den mest trivsamma ryttaren för hästen. Det gav bra resultat tror jag. Sjukt sugen på att få rida själv igen.
Ja, jag tycker du ska ta upp din egen ridning, det verkar bra för en mamma.
 
Jag tycker det spelar lite roll varför man rider på ridskola också. Jag hade som vuxen ställt högre krav på att det ska vara mindre grupper och mer fokus på just min utveckling än om det är ett barn som rider i en renodlad nybörjargrupp. Har å andra sidan ett par kompisar som red mycket under tonåren, den ena har hela tiden haft egen häst men med den egna hästens stigande ålder och ett par barn senare blev det enklare att rida på ridskola en gång i veckan (istället för att köpa en ny, yngre häst) och de ville ju mest rida och vara runt hästar. Då kanske inte utvecklingen är det primära?

Jag slutade rida på ridskola själv just eftersom jag kände att andra tog lite för mycket fokus i gruppen och att jag mest betalade för att rida till ridskolans bråkigare hästar mot slutet. Men jag har hela tiden haft egen häst hemma, och innan dess kunnat rida privat/hyra hästar på sommaren. Så medan jag fortfarande red i ponnygrupperna tyckte jag min ridlärare var lyhörd och flyttade runt på mig till de grupper där jag passade bättre. Började av den anledningen också rida stor häst med vuxna betydligt tidigare än vad jag egentligen hade behövt.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Av någon outgrundlig anledning har jag anmält mig till en hopptävling som ridskolans ridklubb anordnar. :) Jag har aldrig tävlat förut...
Svar
0
· Visningar
524
Senast: cassiopeja
·
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag skulle få rida min hoppkompanjon Dunja - fina fröken långöra - på clearrounden som jag anmält mig till på ridskolan. Det kändes bra...
Svar
0
· Visningar
815
Senast: cassiopeja
·
Relationer Jag behöver hjälp i att reda ut mina tankar kring en sak. Min man är oerhört snäll, omtänksam, osjälvisk och mån om att andra ska må...
Svar
16
· Visningar
2 160
Senast: pimy
·
Träning Klickade runt på YT och insåg att många tydligen vill föreviga hästens första steg med ryttare på. Inget jag reflekterat över tidigare...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 368

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp